Min guide till rutiner i förlossningsvården har blivit en succé. Den har nu laddats ner långt över 1000 gånger & den finns med på Birth Rights Swedens hemsida samt i Asabeas och Opokuas bok Föda, bland annat. Och jag förstår varför. Förlossningsvårdens rutiner har varit höljda i dunkel för dem de berör mest: kvinnor. De flesta standardiserade rutiner är inte evidensbaserade, det vill säga man har inte sett i vetenskapliga studier att de förbättrar utfallen för mor och barn. Men de fyller en hel massa andra funktioner.
Jag är själv kritisk till att så många standardprocedurer utförs på födande kvinnor utan att de får information i god tid innan – och en reell möjlighet att tacka nej. Detta eftersom rutiner inte är neutrala utan kan störa en mycket känslig process.
Nåväl, det var inte om detta jag skulle skriva. Om du vill fördjupa dig i min uppdaterade guide till rutiner så kan du ladda ner den här.
Fokus på rutiner i förlossningsvården
Min guide har ett fokus på rutiner som utförs under förlossningar. Och det vore ju klädsamt för mitt ego att tänka att jag var först ut med att ge blivande föräldrar denna information. När det gäller saker som specifikt rör kvinnor finns det en särskild tendens i samhället att lyfta upp en person som den enda, eller den kvinna som var först. Vi har kollektivt minne som guldfiskar och jag är lika skyldig som alla andra.
Om du tror att du var först ingår du med stor sannolikhet i en tradition av bortglömda kvinnors (livs)verk.
Men föreningen Föda hemma gav ut den här redan år 1985. Barnmorskan Kirsten Nisted skickade den till mig. Så fin! Rubriken till det första stycket lyder: ”Rutinmässigt handlande eller individuell lyhördhet.”
Så min egen guide till rutiner ingår i en tradition. Det sorgliga är att inte mycket har hänt sedan 1985. Denna fina skrift gavs ut för 40 år sedan. Men förlossningsvården är fortfarande packad med icke evidensbaserade rutiner som kvinnor lydigt går med på. Det finns kulturella variationer – i Huddiksvall klipper man till exempel många fler kvinnor än på andra ställen. I Gävle får man fortfarande inte äta fast föda under förlossningen, även om mor och barn mår bra. Rätta mig om jag har fel! Och CTG är en helig ko som inte verkar få röras någonstans. Kvinnor har fortfarande väldigt lite att säga till om.
Vi får se hur guiden ser ut om 40 år. Behövs den då? Och vilka rutiner tror du kan ha tillkommit?