Träff med hembarnmorskor, Cayenne och 70-tal

Igår var det träff på Allvis familjehälsa på Söder i Stockholm för blivande föräldrar som vill veta mer om alternativet planerad hemfödsel. Träffarna brukar hållas den andra onsdagen varje månad så nästa träff blir den 8 februari kl 17! Tideliusgatan 12, västra entrén. Alla som är nyfikna på att veta mer om hemfödslar är välkomna!

För egen del är det otroligt värdefullt att få träffa ett helt gäng med andra hembarnmorskor. Annars kan tillvaron bli ganska ensam. Vi är trots allt ganska få i Sverige och våra erfarenheter blir på så sätt unika här. Jag är till exempel ensam barnmorska i Uppland; men jag vet att jag kommer att få kollegor – även i Uppsala! Det är bara en tidsfråga. När vi träffas utbyter vi kunskaper och erfarenheter i gruppen och pratar fritt ur hjärtat – utan att behöva väga varenda ord på guldvåg och riskera att bli dömd, som man ibland blir när man ”outar” det här med hemfödslar i andra sammanhang. Läs mitt blogginlägg Brasiliansk barfotadans så förstår ni vad jag menar.

På 70 och 80-talet fick man knappt säga att man arbetade med hemfödslar och länge var det bara Cayenne som bistod. Hon började bistå vid födslar i hemmet på 70-talet och har varit med på HUR många som helst! När jag hör henne berätta om den attityd hon kunde mötas av så häpnar jag. Det var fullständigt tabu här i Sverige. Även kvinnan som födde hemma fick stå ut med en hel del,  BVC-sköterskor som skrek i luren – ja man framstod som oansvarig förälder och blev synad i sömmarna av enbart den anledningen. Sjukvårdspersonal ville veta om man var galen. Därför kunde man få  hembesök av misstänksamma sköterskor med långa listor på allt som kunde gå fel eller behövde rättas till.  Man blev varnad för blomkrukorna i fönstren och vad dom kanske kunde ställa till med om man födde hemma – en kruka kunde ju ramla ned mitt under förlossningen!

Har ni någonsin hört talas om en krukfödsel?

Jag kan inte låta bli att imponeras av dom som ändå, trots allt detta motstånd, valde att arbeta med hemfödslar  – och även kvinnor som valde att föda hemma. För alla vet hur svårt det är att bryta normer och gå emot grupptryck, att utstå spott och spe.  Komma ut ur garderoben som homosexuell var inte det lättaste på 70-talet, men det fanns iallafall andra som gjorde samma resa – man kunde bilda nätverk och  stötta varann. Som hembarnmorska i Sverige på 70-talet fanns INGEN. Vilket ställningstagande, vilken integritet och vilket mod!

Cayenne skriver journal Foto: Lena Reiman

Idag finns det 12 hembarnmorskor som är verksamma i Stockholm med omnejd och kanske 40-50  i hela Sverige. Det är viktigt – både för dom som väljer att föda hemma och för oss barnmorskor – att vi stärker varandra som grupp! Det kollegiala utbytet, lärandet och inte minst samarbetet oss emellan gagnar alla. Att vara ensam och sedd som kuf är inte alltid så lyckat och inte så roligt heller för den delen. I slutet av mars så träffas 30 av oss i Mundekulla under en hel helg. Då kommer även en hembarnmorska från Finland som inte verkar ha så många kollegor alls i sitt finländska skrå. Varmt välkommen hit!

Vi passade på att fira Cayenne som fyller år! Mitt i lila neon och grekisk kuliss. Några gick tidigare för att hinna till sina nattjobb på Stockholms förlossningkliniker – jag tog pendeln hem till Uppsala.

Cayenne och Sepideh

 

Badandes i neonljus

 

Personcentrerad vård?

Foto: Lovisa Engblom

Bodil Frey undrar retoriskt om dagens förlossningsvård verkligen motsvarar de födande kvinnornas önskemål och behov.

Bodil Frey

Läs på SVT Opinion,  http://www.svt.se/opinion/bodil-frey-om-forlossningsvard De skriver felaktigt att Bodil är barnmorska, det är hon inte. Hon är istället förlossningspedagog och doula.

Vem frågar kvinnorna vad de vill? Bodil Frey har  gjort det. Hon har skickat ut en förlossningsenkät och fått in svar från 3500 kvinnor som födde barn 2014-2016. Efter deras betyg så har Bodil sedan rankat förlossningsenheterna i fallande ordning med de populäraste klinikerna överst.

Bäst betyg fick BB Sophia, tätt följt av Karlskoga. Sedan kom Södra BB, Sollefteå och Örnsköldsvik. Se hela listan på http://enbrastart.se/forlossningsenkaten/topplista-forlossningssjukhus/

BB Sophia och Södra BB har redan lagts ned. Sollefteå är på väg att läggas ner. Karlskoga och Örnsköldsvik har länge varit hotade av nedläggning. Det blir tydligt att vad än födande kvinnor anser om sin förlossningsvård så  väger det som luft när beslut ska fattas angående framtidens förlossningsvård.

Centralisering av förlossningsvård är dagens giv! Kostnadseffektivt, styckevis och delt – på ackord; ju högre förlossningstal desto mer effektivt. Det finns ingen vetenskap som talar för att all förlossningsvård bör centraliseras. Tvärtom så finns det nog en hel del som talar emot. Det är inte oviktigt hur man väljer att organisera förlossningsvård – den har ett samband med vården som sen kommer att kunna ges, alldeles oavsett personalens goda intentioner.

En gissning är att ju högre förlossningstal desto mindre personcentrering. Det hela blir en fråga om logistik och smidiga flöden mellan rum och tid, kvinnor som behöver föda inom ett visst intervall för att  sen kunna slussas vidare till nästa station.

Att skapa stationer för kvinnor att passera, tex en induktionsavdelning, en förlossningsavdelning och en BB-avdelning, det är att stycka upp förlossningsförloppet och kvinnan i små portionsbitar skilda från varann. Avdelningslogistiken kommer först och kvinnan får sitta där i en rullstol och bli skjutsad mellan rum, först kanske med värmekuddar nerstoppade i skjortan –  från induktionsavdelningen in på ett föderum. Sedan med en bebis i famnen – från föderummet till BB. Det hela kan naturligtvis göras på ett fint och respektfullt sätt från personalens sida men takten på hela baletten kommer att  behöva skruvas upp i samband med att förlossningstalen stiger. Då blir det lättare och lättare att snubbla.

Men när förväntningarna är riktigt låga och kvinnorna mest är jublande glada över att överhuvudtaget få en plats att föda på, ja då vet tacksamheten inga gränser. Det är ett effektivt sätt att strypa drömmen om en bättre vård och styra in kvinnor på att vara mer än lovligt  tacksamma för den vård de faktiskt får.

 

 

 

Föda i vatten

Foto: Paola Oras

Av de vattenfödslar som har studerats så har man inte kunnat hitta något som tyder på att det kan vara farligt för mor eller barn. Det finns däremot en något ökad risk för navelsträngsruptur när barnet lyfts ur vattnet. I en studie med 5192 konventionella födslar som  jämfördes med 3732 vattenfödslar så hittades 20 navelsträngsrupturer varav 18  som uppkom i samband med  vattenfödseln – men inget av barnen fick allvarliga men av händelsen. Däremot så har man sett positiva effekter för kvinnan som smärtlindring, fokus, avslappning och en bättre förlossningsupplevelse.

Vattenfödslar på BB Sophia

Ellinor Brengesjö och Lena Alnebo gjorde en kvalitativ intervjustudie på BB Sophia år 2014-2015, jag citerar här ur deras studie:

” Kvinnorna upplevde smärtlindring, avslappning, viktlöshet, fokus, känsla av kontroll och egenmakt. De uppskattade att de blivit erbjudna att föda i vatten och menade till att det bidrog till en känsla av att föda naturligt. Kvinnorna var mycket nöjda med helhetsupplevelsen och ville gärna föda i vatten igen. Vidare ansåg de att vattenfödsel var ett bra alternativ till epiduralbedövning och att det borde finnas mer lättillgängligt för alla kvinnor”.

 egna erfarenheter av att som barnmorska bistå vid vattenfödslar

Jag har själv bistått några kvinnor vid vattenfödslar och den stora skillnaden jag upplever som barnmorska är att vattnet hjälper kvinnan att härbärgera sitt eget födande. Vattnet, badkaret eller poolen blir en fredad zon, en slags förlängd kropp där det går att röra sig fritt och faktiskt få känna sig mindre otymplig (beroende på storleken på badkaret givetsvis, en något djupare birthpool är att föredra). Vattnet är varmt, smärtlindrande och samtidigt avslappnande.

Häri tror jag också att det kontroversiella ligger. Eftersom födandet på landets förlossningskliniker sker i en medicinsk kontext så kan det nästan kännas främmande (eller skrämmande?) med en kvinna som härbärgerar födandet i en egen fredad zon. Medicinska metoder för smärtlindring använder vi frikostigt, vi bjuder in till dem,  ja vi rekommenderar och säljer medicinsk smärtlindring i förlossningskiosken. Utan varningstexter. Men vi vet samtidigt att epiduralbedövning, paracervikalblockad och även pudendusblockad ofta innebär ingrepp i förlossningen med följande interventionskaskader (avstannad progress, värkstimulerande dropp, kontinuerlig övervakning av barn, möjlig påverkan på fosterljud, förlängt förlopp, större risk för instrumentell förlossning, svårt att kissa efteråt, behov av kateter osv).

Förlossningspersonalen tar då på många sätt tar över födandet – det blir en byteshandel. Som födande kvinna kanske du får paus från smärtan i utbyte mot att nycklarna till födseln lämnas i personalens händer. Det blir svårare för dig att neka till olika interventioner och ingrepp kan ofta motiveras utifrån den ökade kontroll som behövs efter smärtlindringen du erhållit – och som du i stunden är så otroligt tacksam för.

I USA så tar the American Academy of Pediatrics och the American College of Obstetrics and Gynecologists (deras motsvarighet till SFOG och svenska barnläkarföreningen) avstånd från vattenfödslar eftersom de anser att det inte är naturligt och därför inte bör förekomma annat än i en strikt vetenskaplig kontext, det vill säga gärna en randomiserad kontrollerad studie. Eftersom det inte är så enkelt att utföra sådana studier och tvinga någon att på förhand välja det ena eller det andra så har det blivit ett snyggt sätt att skrinlägga hela fenomenet. Man kan alltid hänvisa till att det inte finns studier av tillräckligt hög kvalité och i väntan på studier som man vet aldrig kommer genomföras så säger man nej till vattenfödslar. Och framstår som ansvarsfull och pragmatisk. I själva verket fråntar man många kvinnor rätten att möjligen få härbärgera sitt födande i större utsträckning.

I England tänker man annorlunda och där har the Royal College of Obstetricians & Gynecologists  godkänt vattenfödslar som ett alternativ.

Föda i vatten i Sverige

I Sverige idag  erbjuds nu vattenfödslar som ett alternativ på BB Stockholm, SÖS, Ystad BB och på Linköpings förlossning.

 

 

Årskrönika

Foto: Lovisa Engblom

Det har varit ett år på teman som förstöra, hugga ner, lämna och överge. Både i det stora och det lilla –  utrikespolitiskt har det varit jordskred som Brexit, Trump,  fortsatta krig och människor som flyr för sina liv. Här hemma i den lilla världen och från min barnmorskehorisont så har det också varit jordskred om än i en annan skala.

Året började med att trädet Södra BB höggs ned, jag skrev om det i ett blogginlägg den 17 december ”Södra BB har också funnits” . En sammansvetsad arbetsgrupp på ungefär 50 barnmorskor och några undersköterskor löstes upp och många hamnade i stor sorg och förtvivlan över att behöva lämna något som var framforskat, beprövat – ett i Sverige unikt och mycket attraktivt ställe att föda på och en attraktiv arbetsplats där man kunde växa både som barnmorska och människa.

Som om det inte var nog med Södra BB så stängdes också BB Sophia den 31 maj och nästa sammansvetsade barnmorskegrupp löstes upp och skingrades för vinden. BB Sophia öppnade våren 2014 med triumf i seglen! Ett ombyggt och nybyggt ställe helt anpassat för födande med badkar i varje rum. BB Sophia hamnade i topp när födande fick ranka sin nöjdhet med vård under förlossningen och det var många som sörjde när Sophia bommade igen. Dagens ersättningssystem är byggt för att förlossningskliniker ska ligga i nära anslutning till sjukhus och man måste komma upp i ett visst antal komplikationer för att gå runt. Att hålla födandet så normalt som möjligt är inte lönsamt – det som är barnmorskans profession är inget som värderas. Det var alltså inte BB Sophia som det var fel på utan ersättningssystemet.

Lagom till sommaren hade de två enda alternativa klinikerna i Sverige bommat igen och det blev en tung sommar med mycket hårt tryck på övriga  förlossningskliniker. Brist på förlossningsplatser och en politiskt skapad barnmorskebrist. Vårdval förlossning sjönk som en sten till havets botten och själva namnet blev mest som en ironi över tingens ordning. Att få välja mellan det som inte finns att välja.

Sverige har i detta avseende problem med sin självbild. Vi ser oss som så förträffliga och hänvisar ofta till den låga mödra och spädbarnsdödligheten  – som om allt handlar om att man iallafall inte dör när man föder barn och att vi ska vara så glada och tacksamma över det. Att välja hur man vill föda framställs som en lyx av omåttliga proportioner – inte som den mänskliga rättighet det faktiskt är. Jacqueline Vejlstrup är en av de barnmorskor som har förstått detta för länge sedan och hennes perspektiv är värdefullt att ta del av https://www.facebook.com/jacqueline.vejlstrup/posts/10206872806452976.

Födelsehuset skrev en rapport till FN:s CEDAWS kommitté om hur det förhåller sig i den svenska förlossningsvården och jag rekommenderar verkligen att ni läser denna rapport, den är otroligt bra och viktig! http://tbinternet.ohchr.org/Treaties/CEDAW/Shared%20Documents/SWE/INT_CEDAW_NGO_SWE_23094_E.pdf

I mitten av höstterminen så arrangerade SBF tillsammans med SFOG en temadag om individualiserad förlossningsvård – vem bestämmer? Vi var många som träffades där och det var en mycket bra dag! http://www.barnmorskeforbundet.se/aktuellt/forbundet/individualiserad-forlossningsvard-vem-bestammer/ Jag skrev också en sammanfattning av dagen som jag publicerade i fb-gruppen  Barnmorska aktuellt och intressant men som jag inte hittar tillbaka till. Om någon bloggläsare hittar min sammanfattning av dagen så lämna gärna länken i en kommentar till det här inlägget.

Jag vill avsluta min årskrönika med att dela den debattartikel som nyss publicerades i SVD och som sammanfattar det dystra barnmorskeläget på ett bra sätt. http://www.svd.se/oka-inflytandet-for-barnmorskorna

Det finns hopp! Mitt alldeles egna 2016 började med förfäran och depression över sakernas tillstånd men har mynnat ut i något härligt positivt och kreativt. Livet är flyktigt och det går fort att förstöra men frön får också grodd på det mest konstiga och märkliga ställen.

Foto: Lovisa Engblom

Dynamisk

Foto: Lovisa Engblom

Någon gång myntade jag uttrycket ”att arbeta dynamiskt ” som barnmorska. Det kan verka flummigt men vad jag menar är motsatsen till statiskt, någonting som lever, rör sig, rullar runt och bubblar – det är dynamik, något föränderligt. Att vara statisk i sitt arbetssätt är att vara oföränderlig och gjuten i EN form. Den som arbetar statiskt har svårare att anpassa sitt arbetssätt efter människan hen möter. Därför ryggar jag instinktivt när jag hör fraser som – Jag har hittat mitt sätt att arbeta på som jag känner mig trygg med. – Här förlöser vi alla i halvsittande. – Mina kvinnor behöver aldrig EDA. – Jag har alla på pall.  Jag blir misstänksam och undrar var och när i processen barnmorskan kapitulerade inför kvinnan eller paret hon mötte? Inte för att jag tror att det går att vara neutral i mötet, knappast, men någonstans på vägen tas det beslut och det är bra att vara medveten om sin egen roll i de besluten.

För vissa födande är epidural en lösning. Jag har inga som helst problem med det! Några av de finaste födslar jag har varit med på har varit med en väl fungerande EDA . Men jag blir otroligt misstänksam när epidural plötsligt seglar upp som the one and only solution – för alla? Eller när fler och fler kvinnor önskar ett planerat snitt eller en planerad igångsättning av födseln – är det en djup önskan om att ha det så eller en reaktion på en förlossningsvård som inte riktigt håller måttet?  Jag tror liksom inte på det här att bara servera en rätt på buffén. Att kategoriskt avfärda hemfödslar och försöka tvinga in alla kvinnor i en medikaliserad förlossningsvård – det blir samma sak som att propagera för att alla kvinnor borde föda naturligt och utan någon som helst smärtlindring, gärna i sitt eget hem.

Jag  blir misstänksam. Alla som ansvarar för organisation och utformning av förlossningsvård -var och när i processen kapitulerade ni inför kvinnan eller paret som vi möter? Någonstans på vägen till färdig förlossningsvård tas det politiska beslut och det är bra att vara medveten om sin egen roll i de besluten.