Etikett: förlossningsförberedelse

Varför är det bra att gå en profylaxkurs?

Lämna en kommentar

Det här inägget innehåller reklam för mina egna kurser

profylaxkurs

Det är en bra fråga. I det här inlägget ska jag försöka besvara vanliga frågor som ofta uppstår när profylaxkurs och förberedelser inför förlossningen kommer på tal. En del blir irriterade, varför ska man gå en kurs i något som kvinnor har gjort sedan tidernas begynnelse? Föda barn alltså. Ja tänk om det vore så enkelt. Det kan jag säga direkt att så enkelt är det INTE eftersom vår kultur idag skiljer sig något enormt från den kultur vi är biologiskt anpassade för att föda barn i.

Vi är biologiskt anpassade för att föda barn i en kultur som nomader, det vill säga jägare och samlare. Vi är absolut inte på någon punkt anpassade för att föda barn i en högteknologisk och stressig sjukhusmiljö. Den miljön är oftast direkt kontraproduktiv när det kommer till födande och födslar. Men idag tror många kvinnor att sjukhuset är den perfekta miljön att föda barn i eftersom vår kultur har skedmatat oss med den föreställningen. Missförstå mig inte, sjukhus ÄR jättebra att ha till en mängd saker, såsom sjukdomar, skador och komplicerade förlossningar.

Men kultur är så tätt sammankopplat med hur vi tänker om förlossningar och födande, ja kulturen vi lever i för tillfället är en enväldig diktator som styr oss med järnhand. Hur mycket vi än skulle vilja kasta loss och börja tänka självständigt om födande så är det ofta supersvårt att göra det. Vi är redan rädda och vi tror verkligen att CTG kommer rädda oss och våra barn. In i märgen tror vi det fastän evidensen säger något helt annat. Och alla de (ofta iatrogena) komplikationer som sker på sjukhus blir ”beviset” på att vi har rätt. Att intervenera i ett förlossningsförlopp har blivit så normaliserat att vi tror att det nästan alltid är rätt att göra det. Vi tror det.

Okej, men var kommer profylaxkursen och förberedelserna inför förlossningen in i bilden?

Så. Att skippa alla typer av förberedelser och sedan åka in till sjukhuset och ”ta det som det kommer” är sällan en god idé just på grund av mitt tidigare resonemang. Visst, oftast går det okej, kanske till och med riktigt bra. Men det är ganska sällan som den approachen utmynnar i något strålande bra, positivt och stärkande. Tvärtom är det vanligt att det leder till besvikelse på en mängd olika sätt. Det finns flera förklaringar till det. Det enklaste sättet att beskriva är kanske genom den här bilden.

Tänk om det här var fler kvinnors verklighet? Det som jag beskriver på bilden här strax nedanför. Forskning visar tydligt att både det medicinska utfallet och själva upplevelsen blir bättre i vårdformer som är byggda enligt denna princip. Stöd och kontinuitet är avgörande faktorer.

caseload, min barnmorska, kontinuitetsmodell

Tyvärr utgår nästan ingen offentligt finansierad förlossningsvård efter denna princip. Varför? Ja det kan man verkligen fråga sig. För att kvinnors behov inte anses vara tillräckligt viktiga är nog det krassa svaret.

En profylaxkurs kan vara en väg och ett sätt att skapa förståelse för vem DU är i födandet. Att centrera dig som föder och skapa utrymme för dig innan det är dags att föda.

Vilken profylaxkurs är bäst?

Det finns ingen profylaxkurs som rent objektiv är ”bäst”. Självklart varierar det från person till person och ibland från förlossning till förlossning. Men jag skulle råda dig att gå efter denna princip när du letar efter den bästa profylaxkursen: en kurs som bygger på en metod som pekar med hela handen är sällan den bästa. Det vill säga, kurser eller metoder som kategoriskt berättar för dig hur du ska göra – följer du inte denna andningsteknik, avslappningsmetod, tar hjälp av dessa verktyg… så får du ingen bra förlossning.

En bra profylaxkurs är en som får dig att förstå födandet och som hjälper dig att hitta din egen väg. Ofta ingår både avslappning och andningsövningar, men inte på ett hysteriskt sätt. Jag brukar bli väldigt skeptisk till profylaxkurser som lägger stor vikt vid att lära ut specifika andningstekniker men som inte alls lyfter hur förlossningsvården fungerar. För kanske viktigare än något annat är att förstå enligt vilka principer födandet fungerar och sedan enligt vilka principer förlossningsvården fungerar. Karta och kompass, eller ”share the map” som barnmorskan Rachel Reed säger. Det handlar om att skaffa sig nyttig verklighetsförankring och kunskap om hur den födande kroppen och knoppen fungerar ihop. Och sedan kunskap om hur systemet/ förlossningsvården fungerar.

För är det verkligen rimligt eller klokt att lägga ansvaret på kvinnan att föda perfekt i ett system som är väldigt operfekt?

När under graviditeten ska man gå en profylaxkurs? Vilken gravidvecka är bäst?

Den profylaxkurs som blir av är den bästa. Vilken gravidvecka det blir i spelar nog mindre roll. Själv tror jag att en stor del av behållningen med själva kurstillfället är att du eller ni som par får ett gemensamt tillfälle att jämka ihop er på. Att avsätta tid i kalendern för förberedelser är i sig ett sätt att visa på att förlossningen är viktig. Det blir en tydlig markering både inför dig själv, din partner och/ eller stödperson. Ni får gemensamma referenser att utgå ifrån när ni sedan förhoppningsvis fortsätter samtalen hemma. Kanske är det även klokt att läsa en bok om födande ”ihop”. Det vet jag flera par som har gjort med behållning.

Om det är första barnet du väntar så kanske det känns mer verkligt och ”på riktigt” att gå en profylaxkurs någon gång efter gravidvecka 25.

Vilka olika typer av profylaxkurser finns det att välja på?

Det finns många olika koncept eller varianter av profylaxkurser. Föda utan rädsla är en mycket uppskattad kurs som har funnits i Sverige i över 15 år. Jag är själv instruktör i metoden Föda utan rädsla och har hållit just den profylaxkursen för många par. Det är ett bra kurskoncept med fokus på hantering av födandet och att teama ihop sig som par.

Hypnobirthing är en metod som har seglat upp och som trendar just nu. Många vill gå hypnokursen som systrarna Asabea och Opokua Britton har tagit fram. Det är en kurs som är inspirerad av Marie Mongans metod hypnobirthing. Till skillnad från Föda utan rädsla som lägger väldigt mycket fokus på att man ska teama ihop sig som par så lägger hypnobirthing något mer fokus på visualisering, djupavslappning och att komma till ett djupt koncentrerat och fokuserat tillstånd. Mindset och övning, övning, repetition is da shit helt enkelt.

Det finns andra koncept som barnmorskor har tagit fram. Till exempel konceptet Föda med trygghet som barnmorskemottagningen Hjärtat ger i Uppsala, eller Profylax trygg födsel som Babygruppen ger eller Profylaxboken och kursen som profylaxbarnmorskorna ger. Annas profylax är ett annat koncept/metod som har funnits i Sverige länge. Sen är jag övertygad om att det finns andra koncept och varianter på profylaxkurser som ges i Sverige som jag inte känner till.

En profylaxkurs kan ges live på plats, live online eller helt digitalt, det vill säga förinspelat. Vissa profylaxkurser är uppdelade på flera tider, till exempel 3 ggr 2-3 timmar uppdelat på olika tillfällen.

Min egen profylaxkurs då? Jo profylaxpaketet Födandets Dynamik och Aktiv förlossning

Jag har själv tillsammans med min kollega Eva tagit fram en komplett förlossningsförberedelse som är helt digital, det vill säga webbaserad. Vi har jobbat med att hålla förlossningsförberedande kurser ihop i flera år och har länge pratat om att skapa en helt egen förberedande kurs. Det som är unikt med vårt profylaxpaket är att vi inte vill kalla det för en metod eftersom det känns förminskande. Vi certifierar därför inga instruktörer i någon metod eller lär upp andra att hålla vår kurs enligt några regler. Vi erbjuder bara en bra kurs helt enkelt! När vi skapade profylaxkursen så vaskade vi fram alla de ingredienser som vi tycker bör ingå i en bra förberedande kurs. Sen satte vi ihop det till en egen helt unik kurs. Eller ja två profylaxkurser som vi rekommenderar att man går ihop. I kursen Födandets Dynamik finns en arbetsbok som du skriver ut och har med dig som en slags roadmap. Tanken är att du ska kunna hitta till det som fungerar för dig!

Eva är proffs på yoga nidra, avslappning och visualiseringsövningar. Så det var viktigt för mig att hennes övningar skulle vara med i kursen. Ellinor som fick provgå vår webbkurs beskrev den såhär:

Om du är intresserad av att kika närmare på just vår webbaserade profylaxkurs så kan du göra det här ⬇️

Till Märta & Evas profylaxpaket!
profylaxpaket, profylaxkurs

En god förlossningsförberedelse och bra profylaxkurs önskar jag dig!

/Märta

Kampanj för webbkursen Aktiv förlossning!

Lämna en kommentar

Det här inlägget innehåller reklam för egen verksamhet

Just nu, vid köp före den 28/2 så får du vår bonus på köpet! Det är checklistor med sådant som kan vara bra att tänka på inför att föda. Vi bjuder också på några boktips inför förlossningen. Webbkursen Aktiv förlossning med bonus är en superfin present att ge bort till någon som är gravid, om jag får säga det själv!

Vår webbkurs med bonusmaterial hittar du här

Den här webbkursen spelade vi in när jag var gravid med Nils. Vi satt med redigeringen då när jag var höggravid och mentalt ganska upptagen med mina egna förberedelser inför min egen förlossning. Jag är så glad att vi gjorde det ihop. För hade jag suttit själv då så hade jag gett upp. Men tillsammans med någon så tar man sig förbi de där dikeskörningarna.

Cecilia på Mina webbkurser var också en klippa som lotsade oss igenom processen och fungerade som redaktör för kursen.

Sen födde jag Nils och försvann in i min bubbla. Kvar satt Eva och knåpade ihop vår bonus. Den blev så fin! De där checklistorna och boktipsen hade jag behövt särskilt inför barn nummer 1, 2, 3 och 4.

Det här är webbkursen Aktiv förlossning:

  • En praktiskt förlossningsförberedande kurs som är 1 timme lång
  • Ett förlossningsrum playground
  • Helt enkelt vad du själv kan ”göra” för att underlätta födandet

Du får tillgång till kursen under ett helt år. Enjoy!

Förlossningsförberedelse genom yoga nidra

2 kommentarer
The positive Birth Calendar 2021

Av Eva Grape Ersson

Jag heter Eva Grape Ersson och jobbar som doula och utbildar nya doulor tillsammans med Märta Cullhed Engblom. Vi har doulautbildningen Föda med stöd och webbkursen Aktiv förlossning ihop. Jag är i botten socionom med lång erfarenhet som kurator. Sedan år 2011 har jag jobbat med profylaxkurser och födande. Jag är också yogalärare med min egen yogastudio i Enköping och alldeles nyligen även certifierad yoganidra-lärare. Gravidyoga tycker jag är ett fantastiskt verktyg för att hantera sin graviditet och stundande födsel på.

Foto: Lovisa Engblom

Tillit – Att tro på sig själv

När du är gravid och ska förbereda dig för att föda är något av det mest hjälpsamma du kan göra att börja lita på dig själv. Det här är nödvändigtvis inte samma sak som att ha tillit till naturen eller att lita på att din kropp kan föda utan det handlar mer om att lita på att du själv har kunskapen om och kan avgöra vad just du behöver!

Ha tillit till att du själv sitter på nycklarna till din egen förlossning. Lita på att kroppens instinkter kommer tala om för dig vad du behöver i stunden. Att bygga förtroende för sig själv och våga tro på sig själv är en fantastisk förlossningsförberedelse eftersom du då kan komma i kontakt med de delar som kan tala om för dig vad du vill och behöver. När vi har den kontakten mellan instinkt, kropp, känslor och tankar får vi den intuition som ger oss möjlighet att hantera det som händer oss, oavsett vad det är. Det kallas för ”the mind-body connection”.

Den här kopplingen mellan kropp och sinne är hjälpsamt oavsett vilken sort födsel du önskar eller får. Den kan aldrig vara fel utan handlar om att det är DU som har möjlighet att känna in vad det är just du behöver – det som ingen annan kan veta. Det finns ofta många människor som kan bistå dig som föder (partner, doula, barnmorska på MVC och på förlossningen, undersköterska, syster, mamma…) och det är du själv som vet på vilket sätt de bäst kan vara ett stöd för dig.

Förändringens tid – att vara gravid

Att vara gravid är att vara i förändring. Din kropp bygger ett liv inuti dig och förbereder sig för att både föda och att vara förälder. Det är kroppsliga förändringar som kan kännas i den växande kroppen och en cocktail av hormoner som påverkar på olika sätt. På ett sätt är hela graviditeten en förlossningsförberedelse vare sig vi vill eller inte.

Jämfört med andra djur har vi ett stort neocortex (den tänkande, rationella delen av hjärnan) som kan försöka förutse och föreställa sig både förlossning och föräldraskapet vilket kan leda till känslor av både lycka, oro och rädslor. Det här är ju en del av att vara människa och har hjälpt oss genom evolutionen. Med ett balanserat nervsystem där vårt parasympatiska system (lugn- och rosystemet) och vårt sympatiska system (fight or flight) växlar när det behöver, så fungerar vi ganska bra och kan hantera osäkra händelser och upplevda faror på ett adekvat sätt. Om vi för tillfället lever i en stressig situation kan hjärnan vara extra känslig och ibland “överreagera”. Om vi kopplar ihop detta med “ the mind-body connection” så vet vi att ett stressat system inte är lika bra på att känna in vad den verkligen behöver. I riktigt jobbiga situationer kanske vi glömmer bort att äta och dricka och minsta lilla motgång blir ett stort misslyckande.

När vi föder ska vi helst vara i vårt lugn- och rosystem där vi producerar massor av vårt värkstimulerande hormon oxytocin som för födseln framåt. Oxytocinet kallas ibland gasen i förlossningen vilket kanske kan ge bilden av att det på något sätt är väldigt fartfyllt men i själva verket är någon som är fylld av mjukt, sävligt och kärleksfullt oxytocin väldigt lugn. När vi föder är vi också hjälpta av ett lugnt nervsystem som kan känna in vad vi behöver just nu. Att inte äta eller sova under stora delar av en födsel är uttryck för stress och har nödvändigtvis inget med själva födseln att göra. När vi föder i lugn och ro kanske vi kan slumra mellan värkarna och känna när vi behöver energipåfyllnad, smekningar, smärtlindring, olika former av rörelser med mera.

Många upplever sig också väldigt trötta under graviditeten och det är inte konstigt med tanke på allt som händer i kroppen rent fysiskt. För vissa blir en graviditet också något väldigt existentiellt. Det är en fas där vi ska gå från en del av livet till något nytt. Kanske till och med från en värld till en annan: och om man då förutsätts köra på i samma tempo som innan kan den psykiska tröttheten också bli väldigt påtaglig.

Att skapa mer inre tillit inför att föda

Så vad kan du göra för att skapa mer självförtroende och tillit inför födseln och öka på din egen mind body- connection? Något som är väldigt hjälpsamt för den här kontakten är som jag fastslagit ovan, ett balanserat nervsystem där alla delar i hjärnan kan samspela och reagera på bästa sätt. Du vill få ner kroppens stressnivåer och ett möjligt sätt att göra det är genom yoga.

Även om det inte finns så mycket forskning på graviditet och yoga så är den som finns enhällig i dess positiva effekter på gravidas välmående med minskad stress, oro, depression. Yoga kan även ge positiva effekter för barnet.

Yoga nidra som förlossningsförberedelse

Till The positive birth calendar har jag skapat en egen Yoga nidra till dig som är gravid. Yoga nidra är “yogisk sömn”, en ledd djupavslappning som bland annat innehåller kroppscanning, medveten andning och visualiseringsövningar. Om du somnar under nidran så är det precis som det ska. Om dina tankar drar iväg och du inte kan sluta tänka på middagen är det också precis som det ska. Du kan inte göra fel!

Den här yoga nidran är inte så lång, så du ska ha möjlighet att få in den i ditt liv. Kanske passar det på lunchrasten, när du kommer hem från jobbet, när barnen har lagt sig eller någon annan tid på dygnet som är bra för dig.

Jag önskar dig en skön stund!

Instruktioner

Försök hitta en riktigt behaglig position där du kan lägga dig skönt tillrätta. Det kan vara skönt att lägga en filt över sig och kanske en sjal över ögonen. Om det är möjligt att hitta en tyst plats där du slipper bli överraskad av plötsliga ljud så är det bra.

Du som lider av PTSD, stark ångest eller någon psykossjukdom rekommenderas inte att göra yoga nidra.

Källor:

Reclaiming childbirth as a rite of passage. Rachel Reed

The principles and practice of yoga in health care. Khalsa et al

Kursmanual i Yoga nidra. Melanie Cooper och Jennie Wadsten

gravidresa

Rapport från gravidvecka 32

1 kommentar

Minns ni det här inlägget som jag skrev i våras? Då var jag alldeles vårrusig och lycklig efter att ha fått känna de första sparkarna efter en lång och jobbig första trimester. Äppelträden stod i full blom.

Att få känna sparkar på mors dag

Nu har det gått en hel sommar och min graviditet börjar närma sig sitt slut. Samtidigt har äppelblommorna förvandlats till klasar med röda snart ätmogna äpplen på våra träd. Jag och bebisen kommer vara mogna ungefär samtidigt som det är dags att skörda våra äpplen. Det känns fint och trösterikt. Samma organiska, dynamiska process som naturen är så full av är jag ett med just nu.

Men jag vet också hur övermogen och jäst man kan känna sig där på slutet. När man bara längtar efter att få ta språnget över till den andra sidan.

Att samla kraft och boa in sig

De sista veckorna av en graviditet händer det något med mig. Jag blir lite hudlös och i den hudlösheten kommer yttervärlden och tränger sig på. Jag kan inte på samma självklara sätt sortera det inre och det yttre utan att där sker en sammanblandning. All världens elände blir svårare för mig att härbärgera. Situationen i Afghanistan. Eller klimatkrisen med sina översvämningar och bränder runtom i världen. Det är som att jag känner hur skört och starkt livet är på precis samma gång. En väldigt dubbel känsla.

Själv har jag i mitt arbete med födande ofta iakttagit hur gravida får ett skimmer över sig med ett inåtfokus mot slutet av graviditeten. Hur de liksom träder in i en bubbla där yttervärlden stängs ner bit för bit. Jag ser det som en förberedelse inför förlossningen. Ibland kan jag intuitivt se att nu är det inte långt kvar. Och den förändringen kan gå från en dag till en annan.

I vår del av världen är vi så otroligt fokuserade på den lilla intensiva bit av förlossningen där barnet tränger ner och ut i världen. Vi missar ibland att förlossningen är en process som börjar så långt innan och slutar så långt efter att barnet har bytt universum. Att det är en kontinuerlig, dynamisk process där det finns utrymme för så många nyanser och skiftningar. Den känslomässiga process som det innebär att vara gravid, föda barn och bli förälder förbises ofta framför de rent fysiska förändringar som tar plats i kroppen. Men för mig har det blivit allt tydligare med åren hur kropp och psyke sammanflätas och blir en del av precis samma process.

Min egen gravidresa

Det finns därför inget gyllene koncept för varken förlossningsförberedelse eller sätt att föda barn på som passar precis alla. Eftersom varje ”gravidresa” är unik i sitt slag och helt oefterhärmlig.

Det här citatet av barnmorskan Rachel Reed tycker jag säger mycket om det unika hos varje födande kvinna:

”However, the most important knowledge a woman can gather in preparation for birth is self-knowledge – knowledge about what her body and mind need to feel safe enough to trust her instinct and intuition.”

Själv känner jag hur det här att vara ett med naturen är en tröst just nu. Även om den, naturen, också är obarmhärtig, rå och bitvis oförutsägbar så finns det något så oändligt friskt och livskraftig med den. Ja rentav kaxigt. Alla dessa röda äpplen som nu hänger i klasar på träden. De är kaxiga.

Snart ätmogna!

hypnobirthing

Vad är hypnobirthing? En teknik för avslappning och ”omprogrammering”

Lämna en kommentar
Foto: Lovisa Engblom

Det finns nog inget lättare än att göra narr av någons förberedelser inför sin förlossning. Särskilt om ord som ”hypnobirth” ingår i förberedelserna. Då är det lätt hänt att personer runt omkring tycker att nu, nu har det gått lite VÄL långt ändå. Att bli bortviftad som om man håller på med något larvigt när man försöker förbereda sig inför det största i livet: att föda sitt barn.

Men det handlar framförallt om okunskap hos omgivningen.

Som jag ser det så finns det olika nivåer av förberedelser inför förlossningen. Vilken födsel man förbereder sig för spelar förstås in. Vad ska hända? Är det en planerad kejsarfödsel? En hemförlossning eller en ”vanlig” sjukhusförlossning? Att inhämta praktisk kunskap om olika förlossningssätt är ett sätt att förbereda sig på. Att gå på föräldrakurs och lära sig om hur vi traditionellt delar in förlossningen i faser samt allt om epidural, lustgas och TENS är ett annat sätt.

Det vi ibland missar är att vi är helt förprogrammerade och indränkta i den kultur för födande som råder just här. Den är en slags osynlig diktator i hur vi förbereder oss. När vi tror att vi helt självständigt och förutsättningslöst sätter tänderna i förberedelser inför förlossningen så missar vi ofta att någon styr med väldigt fast hand i bakgrunden. Däremot: kroppens egen inneboende förmåga att föda barn – kunskapen och instinkterna för födande som finns lagrade som ett evolutionärt minne i oss – de har ingen susning om vilken kultur för födande som råder just här.

Kroppen vet inte vad som är rätt sak att göra i vår kultur. Nämligen att ringa in till förlossningen när värkarna har blivit regelbundna för att sedan förflytta sig från det farliga hemmet till det säkra sjukhuset. Att där på det okända stället försöka hinna lära känna flera okända personer som går i skift. Att få band spända runt magen och en infart i handen. Att någon berättar hur och vad man ska göra nu. Gå hit! In i det här rummet ska vi! Nu vill jag undersöka, lägg dig här.

Det är instinkt att vilja söka upp sin trygga födelseplats innan födandet tippar över och bli mer intensivt. Som när katten söker upp sitt avskilda ställe innan hon föder sina kattungar i lugn och ro. Det är alltså helt i sin ordning när födande söker upp sjukhus i latensfas. Att bli hemskickad när man försöker få tillträde till sitt ”birthspace” i lugnt skede går emot impulsen att vilja boa in sig. Även om det i vår kultur ofta är att föredra att vänta med att åka in tills födandet tippar över gränsen för ”the point of no return”.

Vårt autonoma nervsystem kommer att reagera på okänd miljö, förflyttning, okända människor och att vara gäst på någon annans territorium när vi föder. Även om vi intellektuellt känner oss trygga och väl omhändertagna på sjukhuset. Att en del kvinnor ändå ”lyckas” föda barn helt av egen kraft inom detta system är ett bevis på hur välfungerande våra kroppar är. Fysiologi och medfödd instinkt i födande är mycket mer konstant över tid än den kultur vi skapat runt samma fenomen. Viktigt att förstå är alltså att det system vi har skapat för födande delvis går på tvärs mot medfödda instinkter i födandet.

Att hitta tillbaka till instinkterna i födandet är därför ett helt konststycke i sig. Det kan ta år. En del kvinnor har en stark inre röst som guidar dem. Jag blir alltid så imponerad när en förstföderska förbereder sig på ett sätt som går på tvärs mot rådande kultur. Men det vanliga är att de som ska föda sitt första barn förbereder sig på den mer grundläggande nivån som går i linje med hur vår kultur ser på födandet, för att sedan, efter att ha varit med om sin första förlossning, kanske gräver ännu djupare efter något som de upplevde fattades dem under förlossningen.

En del lyckas gräva tillräckligt djupt och hittar det där som fattades.

Så vad går hypnobirthing ut på?

Vår kultur har lärt oss att se på födandet som något väldigt farligt och nyckfullt som enbart kan vara säkert i retrospektiv. Att utfallet aldrig ligger i ”våra” händer utan enbart i slumpens och framförallt: i experternas händer. Vi har lärt oss att lita mer på auktoriteter än på våra egna instinkter. Misstron gentemot instinkter och kroppens egen kunskap kan därför vara stark. Teknik och experthjälp ska rädda oss från våra kroppar som bevisligen fungerar som den sämre sortens maskiner.

Hypnobirthing som koncept börjar därför i att lära ut om fysiologisk födsel och instinkter i födandet. Alltså att veva tillbaka och delvis ”omprogrammera” vårt sätt att se på födandet. Att kliva ur vår kulturella ram och hitta en ny mer positiv ram att se på födandet från. Det handlar om att plocka bort den osynliga diktatorn som vår tids patologisering av födandet är och samtidigt erkänna hur stor inverkan omgivningen har på en födsel.

Hypnobirthing är också ett sätt att få lite strukturerad input i ens personliga mind-body connection (den att kropp och känslor hänger ihop under förlossningen). Det handlar om att öva upp tekniker för djupavslappning. Samt att jobba medvetet med affirmationer och visualisering. Att repetera och öva är en viktig del. Precis som elitidrottare vet att jobba med inre bilder och positiva affirmationer inför stora händelser i sina karriärer. Att föreställa sig hur de vinner loppet. Inte hur de förlorar. Kanske handlar det om att kasta bort all onödigt bråte och last som tynger och ”lära” kroppen att vara mer ”in the zone”.

Själv tycker jag att det är riktigt stärkande sätt att förbereda sig inför förlossningen på. För även om det alltid finns en komponent av oförutsägbarhet under en förlossning (precis som livet i övrigt) – den punkt som alla hela tiden vill trycka på – så är det faktiskt betydligt mer överraskande hur mycket man själv faktiskt KAN påverka sina förutsättningar inför förlossningen.

Och när den poletten trillar ner, ja då kan det bli riktigt lustfyllt att förbereda sig inför förlossningen. Igår satt jag och gjorde små handskrivna kort med affirmationer. Det kändes så fint. Du får gärna låna dem om du vill.

Varsågod: Några affirmationer inför förlossningen

Jag litar på min kropp och mina instinkter.

Smärtan passerar mig utan att vara en del av mig.

Go to Labour Land.

Surrender.

Jag är i ett hav. Här är det varmt, intensivt och vackert.

Let your monkey do it!

Jag är VÄRKSTARK.

You are transported back through history.

Be water.

Förlossning bli en delaktig partner av Anna Tallwe

Bokrecension: Förlossning bli en delaktig partner

Lämna en kommentar

Anna Tallwe är en alldeles förtjusande person som jag har haft förmånen att få lära känna lite under det senaste året. Hon är doula och arbetar för att förbereda och stötta föräldrar genom födandet. Alldeles nyss kom hon ut med boken: Förlossning, bli en delaktig partner.

Förlossning bli en delaktig partner av Anna Tallwe

Boken vänder sig framförallt till partnern eller den stödperson som ska vara med på förlossningen. Annas önskan är att partnern ska bli bemött och få en möjlighet att känna sig värdefull, trygg och delaktig hela vägen. Det lyckas hon med.

Själv anser jag att boken är värdefull för alla som ska föda eller som jobbar med födande. Att vara och ge stöd under en födsel är nämligen en av de mest betydelsefulla – och mest komplexa komponenterna – i ett förlossningsrum. Det är inte alltid så lätt att vara ett bra stöd. Att finnas där och göra sig själv känslomässigt delaktig i processen är lätt för de flesta som har en kärleksfull relation med sin partner. Men för att kunna vara ett riktigt bra stöd behövs även en grundläggande förståelse för födandets dynamik. Hur kan man genom sitt stöd hjälpa födandet framåt?

Att Anna har mer kunskap än de flesta om födandet är tydligt. Här några av de viktigaste raderna i hela boken:

Förutsättningar för tillståndet föda

Den födande kan inte vara duktig på att föda, det är inget hon kan prestera fram. Att föda barn är ett tillstånd som den födande behöver uppnå. Hennes kropp vet hur man föder barn, men den behöver få rätt förutsättningar för att försätta sig i detta tillstånd. Man kan jämföra födandet med att sova, som också är ett tillstånd. Det är inget man kan vara bra på, inget man kan prestera. Har du provat att försöka tvinga fram sömnen så vet du. Prestationskrav skapar motsatt effekt. Det du behöver känna till är vilka förutsättningar kroppen behöver för att komma till tillståndet sömn.

Vidare beskriver Anna hur en förflyttning sker från den rationella delen av hjärnan, vårt neocortex till ”känslohjärnan” och det limbiska systemet under en förlossning. Det är när hormoner frisätts som det är möjligt för en kvinna att hamna i tillståndet att föda barn. Och om hon inte känner sig trygg under förlossningen så går det inte att nå tillståndet att föda.

Anna går igenom hur partnern eller stödpersonen rent konkret kan vrida på kvinnans egna ”oxytocinkran” under förlossningen. Boken avslutas med tips och bilder på smärtlindrande tekniker. Jag är väldigt glad att Anna också vågar problematisera vår kultur med överanvändning av värkstimulerande dropp och hur tillståndet ”att föda” blir svårare att uppnå med detta dropp.

Sammantaget: Det här en kort och lättläst bok som på ett mycket konkret sätt går igenom födandets olika aspekter ur en partners perspektiv. Jag rekommenderar den varmt till alla som vill lära sig mer om stödets betydelse och dess olika komponenter under en förlossning.

Att förbereda sig inför förlossningen

Lämna en kommentar
förbereda sig inför förlossningen

Ingen födsel är den andra lik. Det är verkligen så. Jag tänker på själva födandet som en koncentrerad bit av livet – ja en oproportionerligt stor och intensivt levande bit av våra liv. I en och samma födsel kan känslor av glädje, sorg, rädsla, smärta, förutsägbarhet, lycka, leda, oförutsägbarhet, långtråkighet och eufori rymmas. Ibland är det tvära kast, precis som med resten av livet. Ingen kan förutspå precis hur en förlossning kommer att bli.

Oavsett om du vill föda hemma, på sjukhus eller med hjälp av ett kejsarsnitt så blir förlossningen  en händelse som kommer att prägla dig. På gott och på ont. Men man kommer inte runt den – händelsen – även om man kanske ibland skulle vilja. Därför kan det vara bra att förbereda sig, på något sätt.

Hur förbereder man sig inför förlossningen?

Det finns inte en förberedelse eller ett koncept som passar alla och det behöver verkligen inte vara något som kostar dig extra pengar. Mödravård är skattefinansierat i Sverige och på många barnmorskemottagningar erbjuds föräldragrupper för gravida. Det, och en god och förtroendefull relation till barnmorskan på MVC under graviditeten räcker gott för många.

Om förlossningens påverkan
Ja, hur upplevelsen av förlossningen blir spelar roll.

Ditt barns födsel blir ett minne som kanske visserligen ändrar karaktär över tid – men själva minnet kommer inte att blekna. De flesta minns sina barns födslar i detalj, minut för minut, timme för timme. Vem som tog emot på förlossningen och om den personen verkade stressad och allmänt ointresserad eller var varmt välkomnande. Ord som sägs i förlossningsrum kan etsa sig fast i minnet som stora klippblock. Därför är det viktigt att vi som jobbar med födande är medvetna om att det vi säger kan bli bevingade ord.

”Barnet har fastnat”

”Ja, du kan föda ditt barn, det tar bara lite tid”

”Du är så värksvag”

Många gravida och deras partners säger ödmjukt inför födseln: ”Vi tar det som det kommer”. Ja, eftersom man inte kan veta hur förlossningen kommer att bli så kan det kännas logiskt och lite ödmjukt att inte fundera så mycket på hur man vill att det ska bli. Men jag skulle tvärtom vilja uppmana er alla: Ta ditt barns födsel – ja ta din eller er förlossning i anspråk! Staka ut en väg! Hur tror du att ni vill ha det? Att staka ut en väg är inte samma sak som att rita en detaljerad karta över sin förlossning. För då finns det en uppenbar risk att man blir väldigt besviken efteråt.

Men det är bara när man funderar över hur man tror att man vill ha det som man kan börja fundera över hur man ska kunna komma dit. 

Läs mer på min nya sida Föda med stöd/Gravid!

Janette Brandt

Lämna en kommentar

Janette Brandt, legendarisk förlossningspedgog

Janette Brandt

Janette Brandt, förlossningspedagog och Uppsalabo

Få kan glädjas över att de hjälpt, coachat, entusiasmerat och förberett flera generationer av föräldrar inför födandet. Men Janette Brandt kan. Mina föräldrar gick förlossningsförberedande kurser för henne när jag och mina syskon skulle födas. När jag och min man väntade vårt andra barn så gick vi också på kurs för Janette. Då var vi inte det enda blivande föräldrarna i samlingen vars föräldrar hade haft Janette; flera av paren hade blivit rekommenderade att ta sig dit av sina föräldrar. Hur kommer det sig? Kanske  för att hennes sätt är så självklart och otvunget med en omisskännlig entusiasm inför födandet. 

Text och foto Märta Cullhed Engblom och Sofia Engblom

Vi har haft lite kontakt med varandra genom åren, jag skickade ett vykort när vår son kommit ut och tackade Janette för att hon hjälpt oss på vår resa mot att bli tvåbarnsföräldrar. Flera år senare skickar Janette ett vykort till mig och tackar mig för att jag har skrivit en debattartikel om barnmorskornas situation på Akademiska sjukhuset. Så nu när jag har blivit lite varmare i kläderna som barnmorska och bloggare bestämmer mig för att kontakta henne och be om en träff.

Vi träffas på Kafé Kardemumma på Stadsbiblioteket, jag är utrustad med barnvagn, bebis och ett äldre syskon som har påsklov. Janette har glömt bort att det var just idag vi skulle ses men jag lyckas få tag på henne, hon är visst på stan och uträttar ärenden men avbryter sina förehavanden och skyndar till oss! Jag slås av att Janette är precis sig lik. Ledig och otvungen till sitt sätt och med exakt samma entusiasm inför livet och födandet. Orden bara strömmar ur henne och vi skulle kunna sitta och prata hur många timmar som helst om det inte vore just för bebis, barnvagn och barnet som har påsklov. Det visar sig att vi har många gemensamma referenser och att det är en fröjd för oss båda att få träffa en like; någon som kan mycket om födande och kulturen runt födandet i Sverige. Det säger liksom bara klick.

Janette är från England och utbildade sig till förlossningspedagog på National Childbirth Trust.  Det var där hon kom i kontakt med socialantropologen och förlossningspedagogen Sheila Kitzinger (som liksom Ina May Gaskin är en av de stora inom  Natural childbirth) som blev hennes mentor och vän.

” I Sverige på 70-talet hade alla näbbstövlar, palestinasjal och runda glasögon. Toaletterna såg likadana ut i alla lägenheter – det var samma standard överallt.”

Själv kom hon från ett något mindre homogent Storbritannien och hade fött sitt första barn hemma. Hon tror att det möjligen har varit lättare för henne att sticka ut och tycka annorlunda eftersom hon kommer från en annan kultur. Att vara född i Sverige och tänka utanför boxen är svårare. Jag frågar om hennes drivkraft och hon beskriver en förundran inför kroppens fantastiska förmåga att skapa en ny människa.

Jag måste fråga om hon i sitt arbete även har känt av det konservativa Uppsala och svaret kommer snabbt :”Oh ja”. Som förlossningspedagog har hon ändå varit ganska fredad eftersom hon aldrig har uppfattats som ett hot. Att förbereda föräldrar inför födseln faller inte direkt under det medicinska och blir på så sätt harmlöst. Precis som andning, avslappning och psykoprofylax. Vi kommer fram till att barnmorskor som arbetar med födslar och även med att få till en förändring inom förlossningsvården generellt har det svårare eftersom de oftare får tampas med den inneboende konflikten i synen på födandet mellan professioner; ett salutogent perspektiv är helt enkelt okej så länge det enbart handlar om förberedelser inför födseln.

Men en gång blev hon faktiskt kallad till ett möte på Akademiska sjukhuset. Förlossningspersonal hade reagerat på en manual som hon tagit fram för blivande föräldrar. Där fanns bland annat en fråga som föräldrarna kunde besvara när de kom in till förlossningen: Vill du föda barn idag? Just den frågan hade hon faktiskt fått av en barnmorska som själv arbetade på Akademiska sjukhuset – och som alltid ställde den till sina föräldrapar när de kom in till förlossningen. Själv tycker jag att den öppna frågan är helt briljant – det är ju lysande för den stundande födselns inneboende psykologi att få veta om det finns något som klämmer och håller tillbaka, men frågan var svårsmält just där och då inom den konventionella vården. Two paradigms colliding.

Vid 70 år fyllda pensionerade Janette sig och sedan dess vill hon egentligen inte engagera sig i frågor som rör förlossningsvården eftersom det blir för svårt för henne att trycka på avknappen, hon blir helt enkelt för engagerad! Och det finns andra viktiga saker i livet att hinna med. Janette avslutade sin långa karriär som förlossningspedagog med att hålla kurser om döden. Hon ställde frågan: Kan vi prata öppet om döden? Tanken var att diskutera döden utifrån musik och poesi.

Men tillbaka till födslarna, vad var det som gjorde Janette så lysande som förlossningspedagog? Kanske just att hon är en så duktig pedagog med förmåga att entusiasmera. Innehållet i hennes kurser kunde ändras beroende på vad som uppstod i mötet mellan henne och de blivande föräldrarna. Utgångspunkten var aldrig att hon hade en massa information av slaget SÅ HÄR GÖR MAN som hon behövde pådyvlas föräldrarna utan det fanns en öppenhet i mötet. Vad behöver just de här föräldrarna? Var befinner de sig? Så finns det en dynamik i hennes person. Jag glömmer aldrig när hon spelade en födande kvinna som andas genom värkar. Först en värk där den födande spänner sig, är rädd och allt gör fruktansvärt ont. Värken blir en olidlig plåga. Sedan en värk där hon andas igenom; mjukt och avslappnat, orädd. För oss som publik var det en ögonöppnare. Det är en sak att höra någon säga det, en helt annan sak att få det uppspelat framför sig live.

Janette börjar prata om att det kan vara smärtsamt att vara partner och stå bredvid. Själv arbetade hon aktivt med att lyfta fram de blivande fäderna under sina kurser och menar att graviditeten är en del i själva föräldraskapet. Jag kan inte låta bli att fråga om hon själv funderat på att bli barnmorska? Men nej, det ville hon inte. Hon tror inte att hon skulle ha blivit någon bra barnmorska och vi konstaterar att det var tur att hon inte blev barnmorska. För då hade hon inte kunnat jobba så koncentrerat och otvunget med den förlossningsförberedande biten. År 2016 fick hon en hedersmedalj av Uppsala kommun för sitt mångåriga arbete som förlossningspedagog och fortfarande blir hon stoppad av föräldrar som har gått hennes kurser på stan. Under vår stund på Kafé Kardemumma hinner det komma fram flera stycken som vill prata med henne. Så hon känner sig inte bortglömd på något sätt.

När min bebis blir för gnällig är det dags att runda av vår pratstund på kafét. Men vi måste bara ta några foton först, min dotter Sofia får vara fotograf. Som om det var meningen så kommer även min syster med på några bilder. Väggarna på kafét är nämligen prydda med lokala Uppsalakändisar och hon räknas visst som en av dem. Där finns även porträtt av Veronica Maggio och Åsa Ericsdotter som jag minns från högstadiet. Men porträttet på Janette Brandt blir taget av mig när hon sitter i en grön fåtölj inne på själva kaféet. Hennes blick är intensivt levande och stadig. Det blir så fint. Sen kramar vi om varann och det känns som om någon av livets alla cirklar liksom har slutit sig.

 

 

 

 

Profylaxkurs i Bagarmossen!

Lämna en kommentar

 

Den här kursen kan jag varmt rekommendera som förlossningsförberelse! Eva Nordlund är en mycket kunnig och erfaren barnmorska. Till vardags arbetar hon som barnmorska  på BB Stockholm eller som vice ordförande i det svenska barnmorskeförbundet. Eva tillsammans med Föda utan rädslas väl beprövade koncept blir bingo. Så ni som bor i eller nära Bagarmossen och letar kurs inför förlossningen – passa på! Bokas på fodautanradsla.se

Doulakurs som förberedelse

Lämna en kommentar

Jag frågade om era erfarenheter av förlossningsförberedelse. Har du något du vill dela med dig av? Maila till info@fodamedstod.se  Såhär fint skriver Evamarie Brännwall om att förbereda sig inför förlossningen:

Hej! Först vill jag tacka dig för den otroliga blogg du skriver – tack!

Jag vill dela med mig av en lite annorlunda förlossningsförberedelse. Jag gick Föda utan Rädslas doulautbildning. Självklart gick jag inte den primärt som förberedande utan för att jag vill få doula, men jag hade ändå väldigt stor nytta av den och jag tyckte den var fantastiskt bra. Roligt att du tog upp föda utan rädsla som ett exempel då utbildningen hade det som grund.  Jag läste boken, och fick även öva på de olika verktygen under kurshelgerna när jag var gravid, och jag kände redan då att ”wow, vilken grej! ”. Det är så enkla verktyg, inget komplicerat utan väldigt grundläggande.  Vem har inte spänt sig och använt falsettrösten när man trampar på lego eller slår i lilltån? Men om man prövar att  göra tvärtom – wow!

Jag har fött två barn, båda förlossningarna har varit helt otroliga upplevelser men andra skiljde sig ändå ganska mycket från första upplevelsen. Det tog ett tag innan jag kunde sätta fingret på det men allting handlade om att jag kunde slappna av i kroppen, andas djupt och långsamt och bli tuuuuung (med basröst, så himla effektivt!). Det känns också bra att ha fått testa skillnaden med att ha med sig fur och inte i två väldigt positiva och fina upplevelser. Då jag själv vill doula (och även tänkt gå profylaxutbildning så jag själv kan hålla kurser inspirerade av fur) känns det extra bra att ha något att basera det på som jag själv verkligen tror på. Jag är glad att det pratas om fur och att fler får möjlighet att använda det.  Ämnet har kommit att bli ett av mina favoriter.

Evamarie Brännwall

Tack för att du delar med dig!