Jag visste ingenting om hur det var att starta ett eget företag när jag själv gjorde slag i saken för några år sedan. Det är en otrolig skillnad från att vara anställd – det här att gå till att bli sin egen chef. Friheten kan vara berusande men också skrämmande. Visst är det lite läskigt att så helt behöva ta ansvar för sina egna handlingar, men å andra sidan är det precis det jag vill – ta ansvar för mina handlingar.
Om man som jag har ett tydligt och alldeles kristallklart mål om att sprida förlossningshälsa till fler så är det för det mesta helt otroligt roligt att också få göra verklighet av sina idéer.
I höst är första gången som jag tar företagandet riktigt på allvar eftersom jag uppgraderar det till min heltidssysselsättning. I’m all yours med andra ord. Vägen hit har varit lång och otroligt arbetsintensiv. För det behövs en sidoinkomst, länge, under en uppstartsfas. Att starta företag är att klättra berg. Inte bara för att det tar tid att etablera sig utan också för att man behöver hitta en form för de tjänster man vill kunna erbjuda. Tror ni Linas matkasse – som den ser ut idag – föddes över en natt? Idag finns det en mängd företag som erbjuder matkassar med lite olika inriktning men de har alla en sak gemensamt; nämligen att de löser kundens problem med att få tid till att komponera menyer och handla mat. Men ingen av dem har ett så starkt varumärke som Lina. (Jag är alltså INTE sponsrad av någon matkasse. Däremot är jag omringad av varumärken och förhåller mig till dem varje dag, precis som ni också gör) För hur klyschigt det än låter så är företagande också det där som inte går att sätta ord på – det där att få idéer att lyfta. Att visa på att saker är möjliga – och NÅGON måste vara först med att våga prova. Prova ett nytt koncept.
En av mina största tillgångar är att jag vågar prova.
Okej. Något av det roligaste med att vara egen är också att få välja sina samarbeten. Alltså mina kära, kära kollegor, utan er – inget. För något av det absolut roligaste jag vet är möjligheten att få bygga nära och tighta arbetsrelationer. Att vara i en kreativ process tillsammans och liksom stångas mot olika problem och sedan få komma på en lösning ihop. När helheten blir större än de enskilda delarna. Nu på söndag till exempel, håller jag och Eva vår första profylaxkurs ihop i Hågaby. Drömmen är att på sikt få fler att upptäcka den här underbart vackra delen av Uppsala – och att få fortsätta utveckla hela inramningen av kursen tills det blir ett helt oemotståndligt koncept.
