Just nu repar jag mig efter världens jobbigaste influensa. Fy. Jag kommer behöva vara konvalescent i några dagar till. Men så glad jag blev att ett nytt avsnitt av Doulapodden har släppts med mig som gäst. Det är en crash course i Fysiologiskt födande! Jag tycker avsnittet blev riktigt bra. Lyssna gärna på det.
Gör mindre så ska du få se att mer händer! 👇🏻
https://doulapodden.podbean.com/e/93-fysiologisk-fodsel/
Fin bild från Spanien förra sommaren!
Nils är ett halvår gammal och har ett skratt som sprider sig över hela ansiktet. Han är bara för go. Åh vad jag är kär i honom.
Ändå känns det lite rörigt just nu. Oron för vad som händer i världen. Oron för hur man på bästa sätt hjälper sina tonåringar att kunna stå på egna ben: med alla framsteg och bakslag som det innebär.
Sånt som inte väger riktigt lika tungt men som ändå hjälper till att få det att kännas rörigt i mitt huvud är att instagram håller på att förändras till en miniversion av TikTok. När man jobbar aktivt med att skapa innehåll på plattformen så påverkas man vare sig man vill eller inte.
Så har jag en klump i magen för att vi står inför ännu en sommar i förlossningsvården, nu med barnmorskebrist i 21 av 21 regioner.
Genom mitt instagramkonto så får jag en unik inblick i hur det ser ut runtom i landet både från födande kvinnors perspektiv, men även från barnmorskors perspektiv. Jag har dagliga konversationer med barnmorskor som arbetar på olika kliniker runtom i landet. Och jag blir mer och mer övertygad om att det är själva förlossningskulturen som behöver förändras. Den kollektiva synen på födandet. Vattnet vi alla simmar i. Jag tror inte att någon riktigt stor förändring kommer kunna ske förrän vi har grävt lite djupare ner i vad som orsakar de problem vi står inför. Tills vi har hittat den – vår förlossningskulturs kärna – så är jag rädd att ”räddningspaket” kommer bli som att strössla strössel på en flytande sandhög.
Det är från utlandet jag får min stora inspiration just nu. Ni som har följt mig vet att Hannah Dahlen, Rachel Reed och Milli Hill är tre av mina absoluta favoriter. Efter Nils födsel har de faktiskt blivit ännu större inspiratörer för mig eftersom deras texter nått mig på ett ännu djupare plan. Jag lyssnar på podden The Midwives cauldron med Katie James och Rachel Reed, en podd jag verkligen rekommenderar! De är lite flamsiga ibland och avsnitten är lite långa (ofriserade) men gästerna och de ämnen som avhandlas är absolut världsklass. Lyssna på avsnitten med Sarah J. Buckley, Hannah Dahlen och Kemi Johnson.
I Sverige finns nu Systermatikpodden som också VERKLIGEN levererar. Det är psykologen Karin Christensson som intervjuar namnkunniga barnmorskor och läkare. Jag har lyssnat på alla avsnitt. Sen vill jag också lyfta Doulapodden som nu har ett mycket fint bibliotek av poddavsnitt.
Jag kommer fortsätta på den inslagna vägen: att bidra till att lyfta bort skuld från kvinnors axlar. Vrida och vända på den förlossningskultur vi lever i. Det känns viktigare än någonsin. Jag är bra på är att hitta språket och förklara det där som många känner men kanske inte riktigt hittar orden för.
Att låta sin bebis hänga med på jobb funkar ganska bra ibland. Mitt jobb just nu liknar ju inte ett vanligt barnmorskejobb. Jag sitter hemma och läser, skriver, tar fram texter, kursmaterial, håller föreläsningar och ger utbildningar. När Nils sover får jag det mesta som jag behöver göra gjort. Däremot: att tacka ja till att vara med i en podd är ju helt klart ett litet risktagande med bebis.
Men det var på den premissen vi åkte. Om Nils fick följa med så kommer vi! Just Doulapodden har jag gästat ett flertal gånger och jag gillar den skarpt. För dig som inte har lyssnat på den ännu – gör det! Det finns många bra avsnitt (har inte hunnit lyssnat på alla).
Just poddformatet tycker jag är outstanding för möjligheten till fördjupning i olika frågor. En sån lyx att få initierade samtal mellan två yrkespersoner rakt in i öronen. Under mina promenader eller när jag viker tvätt lyssnar jag nästan alltid på podd.
Ämnet för det här avsnittet av Doulapodden var Är det farligt att föda? Jag och Anna Bjelkefeldt diskuterar de här frågorna:
Vi diskuterar optimala och suboptimala förutsättningar för födandet samt vad onödiga interventioner och risktänk i förlängningen kan leda till. Varför det behövs en klimatomställning i hur vi samtalar om födande.
Det blev ett spännande samtal. Lyssna här: Doulapodden/73 Farligt att föda?
Tack Anna för att du bjöd in oss.
Jag håller på att tina upp efter höstlovets bakslag och mammaleda (se mitt förra blogginlägg). Idag känns det hoppfullt igen, förkylningen börjar släppa och jag har riktningen framåt klar för mig. Just den där riktningen, åh den är så viktig. Utan att ha något där framme, ett mål, är det så svårt att njuta av nuet. Då blir vardagen mest en salig röra. Jag kommer framförallt att hålla på med mitt skrivprojekt hela den här perioden fram till jul. Men jag har också klämt in en gravidyogalärarutbildning! Den går av stapeln under nästa vecka och det blir ett fint avbrott i vardagen. Jag vill veta – vad har ni för erfarenheter av gravidyoga? Skriv GÄRNA och berätta.
Innan höstlovet drabbade oss hann jag med att gästa doulapodden igen. Det blir nog ett ganska intressant avsnitt även om jag känner att det blev slip of the tounge fler än en gång eftersom jag sa saker som jag sällan vågar säga. En podd är ganska avslöjande eftersom det är ett forum där man faktiskt får prata till punkt. Som sådant är det rätt unikt skulle jag vilja säga. Och doulapodden är en guldgruva. Förlossningspodden (oh my) är också en guldgruva – och om allt går vägen så är tanken att jag ska gästa den podden nästa vecka. Så är jag på jour igen. November har faktiskt fortfarande chansen att bli en riktigt bra månad.
Igår började jag läsa Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis och blev helt fast. Andra böcker jag är bra sugen på att börja läsa är Silvia Avallones nya Där livet är fullkomligt och Ian McEwans Maskiner som jag. Bara vetskapen om att de finns där gör mig till en lyckligare människa. Det är sant. Planen är att ta ett två veckors jullov över helgerna – det och några böcker känns som en sån där fin sak att se fram emot.
Det här inlägget innehåller reklam för de kurser jag själv erbjuder
Det händer mycket nu och jag ska berätta lite mer om vad som är på gång till våren. Jag och Eva har skapat en workshop som vi har döpt till Aktiv förlossning. Vi tyckte nämligen att det saknades en kortare förlossningsförberedande workshop med fokus på just praktiska övningar inför förlossningen – och en kurs som man kan gå alldeles oberoende av vilken profylaxkurs man väljer att gå. OM man överhuvudtaget väljer att gå en profylaxkurs. Det här är en fristående workshop som kan väljas till där man får praktiska och konkreta saker att använda sig av under förlossningen. Tanken är att man ska få prova allt så att man får ett kroppsminne av de olika övningarna. Jättekul tycker vi!
Tanken är att alla som går vår workshop ska få med sig en kortare teoretisk bakgrund till varför det kan vara mycket klokt att våga vara både fysisk och aktiv under förlossningen. Det ska inte missförstås som att förlossningen är ett kraftprov där vila och pauser inte är tillåtna – vilan är en otroligt viktig del av varje födsel och något som vi ska ta fasta på. Det finns oftast ingen motsättning mellan att vara aktiv under förlossningen och att också ta vara på vilan. Det handlar om att förstå vad som händer i kroppen under förlossningen och hur man kan jobba med det som händer istället för emot eftersom det kommer att kunna underlätta förlossningen på alla sätt. Sen är det stärkande att få något konkret med sig på vägen och få en förståelse för hur mor och barn samverkar under förlossningen för att det ska gå framåt så smidigt som möjligt. Här är en punktlista på vad vår workshop kommer att innehålla:
Gå till vår gemensamma hemsida profylaxkurser.se för mer information och bokning.
Västerås, here we come! Vi ska hålla våra kurser i Yogalistic yogastudio som ligger centralt i Västerås och ser så mycket fram emot att få sprida profylaxkursen Föda utan rädsla och workshopen Aktiv förlossning även i denna fina stad. Vårens datum är redan bokade och jag måste erkänna att det känns konstigt att planera år i förväg. Det är lite nytt för mig! Men det är roligt.
Något som ligger närmare i tiden är min medverkan i doulagruppens podd – på fredag drar jag till Stockholm igen! Den här gången ska vi prata mer om födandets fysiologi och det ser jag verkligen fram emot. Som en bonus kommer jag få besöka deras alldeles nyrenoverade och helt egna doulastudio. Tänk att få ha en egen lokal. Jag vill också ha en lokaal! Det får bli någon gång i framtiden.
Tänk snart är oxveckorna över! Påsken stundar. Och våren. Men nästa vecka ska jag operera halsen och just nu bävar jag för konvalescensen. Fast med hjälp av lite kär släkt så ska det nog gå vägen.
Jag har lyssnat på det andra avsnittet av Doulapoddens Vi & Vården där jag själv medverkar! Vilket bra avsnitt det också blev! Vi pratar krystning, utdrivningsskeden, hela hinnor och varför vi barnmorskor egentligen gör vaginalundersökningar under en förlossning?
Exakt vilken information (förutom centimetrar hit och dit) är det jag som undersökare får?
Gå in och lyssna på avsnittet här: Doulapodden, Vi & vården, del 2
I mitt förra blogginlägg skrev jag om hemfödslar som arbetsmodell. Det genererade en intressant facebooktråd med input från flera erfarna hembarnmorskor. I Danmark där det finns många offentligt finansierade hemfödslar som en integrerad och alltmer accepterad del av förlossninsgvården så är det bara en barnmorska som är med vid själva hemfödseln. I Sverige finns det just nu offentligt finansierade hemfödslar framförallt i Stockholm, och där får man idag två barnmorskor till priset av en.
Barnens bonusfarfar har skrivit ett uppskattat inlägg i Dagens medicin som jag varmt rekommenderar. Och ja, jag håller med: Arbetsmiljön har avgörande betydelse för patientsäkerheten
Ni som följer mig i mina andra kanaler vet redan att jag har gästat doulagruppens podd. Men jag vill såklart tala om det här på bloggen också! Eftersom min senaste vecka har varit så intensiv så har jag inte lyckats få iväg så många blogginlägg. Däremot har jag hunnit lyssna på poddavsnittet som jag medverkar i! Jag tycker att det blev ett ganska innehållsrikt avsnitt med bra och kluriga frågor.
Jag känner att jag vill förtydliga några saker som jag pratar om i avsnittet! Få en känsla för vad en normal födsel är, ja det är en fras som jag upprepar några gånger. Med normal så menar jag snarare fysiologisk födsel. För det är ju helt normalt att till exempel få en epidural eller ett värkstimulerande dropp under en förlossning idag , det är ju inget konstigt alls. På en föräldragrupp idag så är det nog fler som har fött barn med epidural och/eller värkstimulerande dropp än utan. Så ordet normal blir lite missvisande.
Som arbetande barnmorska är det av värde att förstå sig på vilken födsel som faktiskt kräver ett ingripande och vilken som faktiskt inte gör det. Det finns förlossningar där den födande kvinnan sitter på alla nycklarna till födseln själv och det är vad man kan kalla för en fysiologisk födsel. Där handlar det som barnmorska snarare om att stötta, guida och bekräfta än att aktivt ingripa. Sedan finns det födslar där nycklarna snarare ligger i förlossningspersonalens händer.
Men om man som barnmorska inte lyckas skilja ut vilka födslar som faktiskt – för att kunna fortsätta framåt – kräver ett aktivt ingripande och vilka som inte gör det, ja som fortsätter fint framåt av sig själv (om man inte stör processen) ja då har man inte fått en känsla för det som jag i avsnittet benämner som normal födsel.
Sedan berättar jag vad barnmorskeledda enheter är för något, och varför det provocerar så! Just den diskussionen handlar mycket om vilken profession som ska få ha tolkningsföreträde när förlossningsvården utformas och omvandlas till praxis. Men bra förlossningsvård kräver ett gott tvärprofessionellt teamwork, och det finns många sådana bra exempel i Sverige!
Lyssna på avsnittet här! Och kommentera GÄRNA!