Summering av Norgeveckan

Foto: Lovisa Engblom

Hemma igen! Summering av min jobbvecka i Norge: Det var verkligen ett äventyr. Jag hade lite otur eftersom avdelningen jag skulle till i princip hade lagts ner/slagits ihop med en annan avdelning. Så det var stressigt och mycket att göra på avdelningen för alla och så även för mig. Förutom stressen det innebär  att vara på ett nytt ställe i ett nytt land. Introduktionen hanns inte  riktigt med. Så jag fick fråga mig fram och  efter några dagar satt det norska datasystemet i händerna. Jag fick ta emot många gutter och piker! Jag fick även se läkarna använda tång istället för sugklocka – hjälp. Jag fick också åka till skattetaten i Oslo och stå i kö för att få mitt norska skattekort.

Efter mina jobbpass var jag så trött så trött och sov mest. Ackompanjerad av det lilla knytt som växer i mig och som precis har börjat sparka. Kontakten med bemanningsföretaget gick väldigt smidigt – över förväntan. Det kändes som att de verkligen var måna om att jag skulle ha det bra. Nästa gång vore det roligt att åka med en kollega från Sverige. För det kommer definitivt bli fler resor till Norge! Även om det finns många likheter med den svenska förlossningsvården så upplevde jag det som mer självklart med en jordmor – en födande. Det sågs verkligen som något avvikande när en jordmor fick ha flera födande samtidigt. I Sverige, och särskilt i storstäderna, så är det ju mer regel att barnmorskor har fler än en födande kvinna att ta hand om. Och det finns inget politiskt beslut om en födande – en barnmorska att luta sig emot. Det finns det i Norge. Heja!

Den första resan som bemanningspersonal i ett nytt land är värst men nu är stigen upptrampad inför nästa resa. Så på återseende Norge! Men nu är det skönt att vara hemma. Jag ser fram emot att vara med som doula på några sommarfödslar här hemma i Sverige innan den riktiga sommarsemestern börjar.

 

Min första jobbresa till Norge

Utsikt från födeavdelningen

Jag är nu inne på dag fyra här i Norge och det är för tidigt att summera hela resan. Men jag kan ju iallafall summera de fyra första dagarna! Jag är alltså anställd av ett bemanningsföretag och reser hit som vikarie; resa och boende är betalt. Resan gick först till Oslo och sedan vidare till Akershus och Ahus sjukhus som ligger i södra Norge. Det gick förvånansvärt fort och smidigt att resa hit, även om nordNorge ska vara fantastiskt vackert så är det ju en lite krångligare resväg dit.

På Ahus skulle födet  vara uppdelat i tun A och tun B, där tun A är normalfödeenheten och tun B är det komplicerade. Jag hade valt att vara vikarie på  tun A  eftersom det är då jag  kommer som mest till min rätt! Att i lugn och ro få bistå i ett förlossningsarbete som har kommit igång av sig själv är smidigt att göra över landgränser. Det komplicerade födandet innebär ofta många igångsättningar av förlossningar och fler rutiner, procedurer, mediciner och infusionspumpar – fler saker som kan gå snett helt enkelt. Lite jobbigare att göra i ett nytt land med ett nytt språk och med en helt ny personalgrupp som jag inte har hunnit lära känna ännu.

Så det var en besvikelse att få veta att tun A är nedlagt över sommaren och ihopslaget med tun B. Fast  alla jordemödrarna på tun A har inte fått följa med till tun B  – så tun B har fått dubbelt så många födslar men inte dubbelt så många jordemödrar. Och ingen vet om tun A kommer att öppna igen. Det är bara att konstatera att normalfödeenheter, så kallade alongsides, har svårt att överleva på stora sjukhus. Så jag vet inte om jag kan hålla med om det här i dagens DN:

-Vi vill ge förutsättningar att ha en småskalig verksamhet även på de här enheterna. Med större avdelningar kan man ha den lilla förlossningsavdelningen i den stora, säger Ella Bohlin.

För mig är det att leverera en falsk förespegling. Jovisst, man kan, men  i praktiken så går det oftast inte. Och hur det ser ut i praktiken är ju i slutändan det enda som räknas. Den krassa verkligheten säger att stora förlossningsavdelningar brukar bli stora och stressiga förlossningsavdelningar och inget annat. Jag har nu jobbat som barnmorska på ganska många olika sjukhus och om det är något jag har erfarit så är det detta.

Så jag hamnade mitt i en stor och stressig förlossningsavdelning – fast norsk. Den första dagen var en chock. Alla hade fullt upp jag hade blivit lovad ett introduktionspass, fast när min handledare förstod att det gick fint för mig inne på föderummet så fick hon en annan födande. Och jag blev själv i föderummet. Men utan inlogg, passord, lösen eller en susning om hur det norska datasystemet fungerar. Eller vilka mina kollegor egentligen är. Eller hur rutinerna ser ut. Språket var det minsta problemet. Och de födande är inget problem heller, tvärtom, jag känner mig trygg inne hos de födande. Men avdelningslogistiken, den är jobbig att hantera när man inte kan någonting på det nya stället.

Sen förstod jag att det hade varit en hemskt stressig dag för alla jordemödrar och min handledare och koordinatorn för dagen bad om ursäkt (fast det var ju inte deras fel- alls – att jag hade hamnat på en stressig förlossningsavdelning) och hoppades att jag inte hade blivit skrämd. Eftersom dag 1 blev en chock så kände jag att jag behärskade det mesta dag 2… Det blev dessutom en lugn dag. Ibland kan en rivstart ha den effekten. Då fick jag tid att snegla på de stora och fina badkaren som finns på varje föderum! Och de fina barnbord som också finns på varje föderum. Så bad och varmt vatten finns som ett självklart alternativ för de kvinnor som kan och önskar bada under förlossningen. I Sverige har varmt vatten och bad blivit en svåråtkomlig lyx på flera förlossningsavdelningar – födande kan få stå i kö till det enda badkaret på avdelningen. Och  det är ju utmärkt att man inte behöver  springa ut ur föderummet och lämna den oroliga mamman bakom sig om barnet är lite taget efter en födsel; hon kan istället få vara med när barnet får lite hjälp på traven vid barnbordet.

Det är ett äventyr att ge sig ut som bemanningspersonal och det är också en del av tjusningen. Idag är jag ledig och ska in till Oslo och skattetatten!