Kontinuitet – en modell för Sverige?

Jourklockan ringer!

På Karolinska Huddinge kommer ett tvåårigt caseloadprojekt att starta till hösten. Rekryteringen av barnmorskor till projektet pågår nu för fullt och det är så spännande. Hur kommer det att gå? Jo, det kommer att gå bra. Det tar nog ett tag innan formen för det hela sätter sig, men så är det alltid när något nytt implementeras. Ingenting sker i ett vakuum utan i ett sammanhang och vi vet att förlossningsvården i Stockholm är ansträngd med en kronisk brist på förlossningsplatser.

Nya frågor poppar upp med anledning av projektet. Vill barnmorskor verkligen arbeta såhär? Finns det barnmorskor som vill ha både mödravård, jour i hemmet och sedan följa de gravida kvinnorna hela vägen, både under själva förlossningen och den första tiden efter? Jag tror att svaret är ja.

På barnmorskekonferensen berättade forskaren Helen Haines om sin studie av en caseloadmodell i Australien.

Barnmorskorna har tagit hand om och följt över 3000 kvinnor från 1998 och fram till nu. Vad visade studien? Jo, att vården i en caseloadmodell är precis lika säker som konventionell vård. Nöjdheten hos barnmorskorna som arbetade inom caseloadmodellen var påtaglig.

” The caseload midwives attribute sustainability of the program to the enjoyment of flexibility in their working environment, to establishing trust among themselves, the women they care for and with the obstreticians.”

Barnmorskor som arbetar heltid i den här modellen hinner ta hand om ungefär 40 kvinnor per år, eller 4 kvinnor i månaden. Det går även att arbeta deltid i samma modell. Risken för utbrändhet verkar vara lägre för barnmorskor som arbetar med caseload jämfört med barnmorskor som arbetar inom mer konventionella vårdformer.

 

 

 

Hemma

Så var vi hemma igen. Dags att tända av från den underbara konferenskarusellen och komma tillbaka till vardagen. Jag har redan varit inne och spanat på nästa konferens – den nordiska barnmorskekonferensen som hålls i Reykjavik 2019: länk finns här. 

Jag tycker att det gick förvånansvärt bra att ha med min Hanna, även om det innebar att jag missade några föreläsningar. Det gjorde liksom ingenting för en konferens är så mycket mer. Men med det sagt, även om det gick bra att ha med sig min lilla bebis på konferensen så var det en anspänning. Att alltid ha koll på bebis, vagn, blöjförråd och solhatt, få kånka på vagnen i trappor och svettas kopiöst under bärsjalen. Tröttheten kommer ikapp som ett efterskalv. Det vill säga, nu är den här. För här hemma är det ingen rast eller ro. Maj går snart in i sin slutspurt och på måndag får vi nycklarna till vårt nya hus! Det betyder att vi kommer leva i ett flyttkaos en tid framöver och jag orkar inte riktigt omfamna den tanken. Samtidigt som det är vansinnigt spännande.

 

 

 

Konferens och Södergemyt

Nu ska jag alldeles strax ta barnvagnen och Hanna med mig och promenera härifrån Slipgatan längs Söder Mälarstrand och Riddarfjärden till Munchenbryggeriet. Idag är det ett späckat konferensprogram, klockan 10 börjar barnmorskeförbundets ordförande Mia Ahlberg med att välkomsttala, sedan är det utbildningsminister Helene Hellmark-Knutssons tur. Därefter ska Christine Rubertsson och Kristin Svensson hålla en föreläsning om Amning, igår, idag och imorgon. På eftermiddagen är det parallella program och då måste jag välja. Jag tror jag vet vad jag tänker gå på. Om min dotter tillåter vill säga.

När vi kom hit till Stockholm och Hornstull igår så var det som att komma till ett bättre medelhavsland. Svetten rann längs ryggen och på tunnelbanan var det fuktigt. Vi tog ett fikastopp på Café Cinnamon och pustade ut lite i skuggan innan vi promenerade vidare till lägenheten. När vi väl var framme passade vi på att ta oss en kombinerad amning, gos och tupplur och på kvällen när vi gick till Tanto och det var som att promenera rätt in i folkfesten; vimmel, sorl, bad, sol och värme. Vi doppades hela i Stockholm och Södergemyts-grytan kan man säga.

Men idag blir det barnmorskor och reproduktiv hälsa för precis hela slanten! Vi får se om vi orkar ända till festmiddagen på Skansen ikväll.

Nu åker vi!

Nu har jag packat ner blöjor, små ombyten, solhatt och bärsjal. Snart åker vi iväg mot våren i Stockholm och Hornstull! Jag känner mig ganska trygg med att dra iväg på konferens med Hanna för hon är en så lugn och go bebis. Ändå vet jag ju av erfarenhet att allt kan hända, hon kan bli sjuk, börja skrika, plötsligt bli ovanligt mammig. Det får bli helt på hennes villkor. Jag längtar iallafall efter att mellan föreläsningar och workshops  få mingla runt och återse kära barnmorskekollegor. Det är halva nöjet.

Äppelträdet i vår trädgård blommar. Men om en liten vecka så lämnar vi radhuset och äppelträdet för då får vi nycklarna till vårt nya hus! Det känns så spännande. Och lite läskigt. Jag är iallafall oändligt tacksam över att vi beslutade oss för att inte köpa ett renoveringsobjekt. Badrum, toalett och kök, allt är fräscht och vi behöver inte börja med att renovera våtrum. Lite tapetsering känns som en baggis i jämförelse. Och visst finns det möjligheter till ombyggnad/ utbyggnad – men ingenting som behöver göras just, just nu. Lite har jag lärt mig på mina tio år med familj i radhus.

Vår i Hornstull

Morgonpromenad längs Årstaviken i maj för tre år sedan.

Nästa vecka tar jag barnvagnen, väskan och Hanna med mig till Stockholm och Hornstull. Det är där jag bor när jag jobbar eller bara behöver övernatta i Stockholm: i mina svärföräldrars lya. Egentligen är det lite blygsamt att kalla det för en lya för det är en fin lägenhet nästan precis vid vattnet. Ibland saknar jag tiden i Hornstull, när jag jobbade natt på Södersjukhuset brukade jag promenera hem längs Årstaviken tidigt på morgonen. Staden höll precis på att vakna, jag mötte morgonpigga joggande människor,  hundar som var ute och promenerade, cyklister på väg till jobbet. I  maj månad är det drömskt. I händerna – minnet av en fin födsel – men huvudet och benen var trötta. När jag kom fram var det som att lägga en stor sten på kudden i bäddsoffan.

När jag vaknade sent på eftermiddagen så drack jag först pulverkaffe för att vakna (jag var för trött för att brygga eget kaffe) men sen gick jag och köpte riktigt gott kaffe på något av mina favoritfik, till exempel Raw Café Hornstull, Vurma eller Café Cinnamon. Ibland unnade jag mig ett bakverk till. Kvällarna mellan två nattpass var min speciella egentid, ofta hade jag då  bestämt träff med en vän på någon restaurang (ja vilken lyx för en småbarnsförälder). Alla som har jobbat natt någon gång vet att man inte riktigt är sig själv de där timmarna, att det finns en tröghet i tanken – man känner sig mjuk i konturerna ungefär som en mosad banan. Då är det ganska skönt att befinna sig långt borta från hem och barn men samtidigt jättekul att sitta och snacka lite med en vän som man inte träffar jämt när man är omringad av just familj och barn.

Så gissa om jag tänker ta med Hanna till något av mina favoritfik och bara njuta av att få vara lite i Stockholmsvåren och Hornstull!

Att vi ska vara med på två helspäckade dagar med barnmorskekonferens i Reproduktiv hälsa 2018 känns som en stor och rolig bonus. För mig blir det semester att åka iväg en stund med mitt yngsta barn trots att det  på många sätt är en jobbresa. Här hemma är det ganska rörigt just nu! Marken gungar under fötterna och jag känner mig som en Mary Poppins  som sitter och dricker té i luften med sina små barn. Kopparna, faten och stolarna flyger runt och far. För jag har hunnit glömma precis hur jobbigt det är att flytta med en stor familj; att det tar på krafterna att vara mitt uppe i en flyttprocess medan maj månad tuffar på som om ingenting höll på att hända samtidigt.

Från rygg till mage på egen hand!