Först det här stora. I veckan fick jag hålla min systerdotter i famnen för första gången! Åh så ljuvligt! Det är inte så många som pratar om lyckan i att bli moster – men jag kan intyga att det är en alldeles särskild glädje. Vetskapen om att jag kommer få följa med på resan, att jag kommer få spendera påskmiddagar, fester och semesterveckor ihop med den här ungen. En ynnest.
Min egen podd?
De senaste veckorna har en idé om min egen podcast börjat ta form och de senaste dagarna har den verkligen börjat slå rot. Själv lyssnar jag på podcast nästan dagligen när jag gör andra uppgifter här hemma. Det får sisyfosarbetet, det vill säga disken, plockandet och skrubbandet att bli lite roligare. Jag lyssnar när jag går på promenad. Närheten som blir av att höra någons röst är svårslagen. Det är enkelt att ”bli vän” med någon genom att lyssna på podd.
Några podcasts har revolutionerat mitt sätt att tänka om saker, dit hör till exempel Cal Newports podd Deep Questions.
Att namnge en podd är svårt. Namnet Födslolycka kom till mig. Ni vet Fiskelycka, jaktlycka. Birth Bliss Födslolycka! Ja! Eller nej, tyckte många av mina följare på instagram. Födsl Olycka. Var det flera som läste. Krångligt Svårt. Okej, jag fick tänka om. Fick tipset att låta podden heta Föda med stöd rätt och slätt eftersom det är strategiskt smart med ett redan inarbetat namn. Jag förstår tanken samtidigt känns det lite inlåst. Får inget som jag skapar heta något annat än föda med stöd nu? Jag tänker på Föda med stöd som ett paraply eller en väska där andra saker jag skapar kan få finnas och ha sina egna namn.
Så namnet är inte helt klart. Men jag är övertygad om att jag har ett bra namn i mig. Snart kommer det.
Nästa steg är att lära mig hela poddskapar- processen. Och den vet jag kommer innehålla bitar som helt klart är utanför min comfortzone. Det är alltid växtvärk att växa in i något nytt. Samtidigt gillar jag skarpt att göra saker jag inte kan eftersom det är precis där roliga och kreativa saker händer. Att skriva bok var en sån där häftigt kreativ process som gav mig nya insikter.
A room of ones own
Mitt kontor i källaren blev aldrig någon hit. Det var något med ljuset, att internetuppkopplingen fungerade dåligt och att min tonårsson behövde passera rummet på väg in till sitt. Så det blev byte av rum, vår mellanson som hade ruttnat på sitt rum här på övervåningen fick flytta ner bredvid sin storebror – och jag fick flytta upp. När jag fick egen dörr till mitt kontor och dagsljus rakt in i rummet OCH en välfungerande uppkoppling , åh då vaknade mina livsandar. Jag njuter så av att ha fått ett eget fungerande arbetsrum. Det här ska jag verkligen göra om till mitt. Att väggarna är nerklottrade med tonårsgraffiti gör liksom ingenting.
Vad ska podden handla om?
Innehållet till podden är mitt minsta problem. Det finns så mycket jag vill dyka ner i, så många jag vill samtala med. Den kommer bli en förlängning och fördjupning av allt det som jag har bloggat om i många år nu.
Designing Motherhood: Things that Make and Break Our Births
Jag bara måste dela med mig av lördagen som spenderades i Stockholm på ArkDes och Fotografiska. Vilken dag! Kollektivet – det halvårsprogram som jag och Eva öppnade portarna till i september – har växt till en så fin och härlig gemenskap. Några av oss tog tillfället i akt att ses i samband med en föreläsning om oxytocin som flera var intresserade av. Jag spenderade därför förmiddagen ihop med Torunn och Clara på Arkdes bredvid Moderna museet. De visar nu utställningen Designing Motherhood: Things That Make and Break Our Births. Den handlar om 150 år av reproduktionsdesign (vilket ord?!) och är i grunden skapad av ett gäng kvinnor från USA. En svensk referensgrupp har bidragit med en svensk och nordisk twist på utställningen. Rekommenderas! Det är gratis inträde. Här en förskräckande uppfinning från 1800-talet. En cervixdilator som skruvas upp mekaniskt i ena änden. Jag hoppas att den aldrig kom till användning – iallafall inte på kvinnor som fortfarande var vid medvetande.
En cervixdilator!!
Vi gick vidare mot Fotografiska och såg Emilia Bergmark Jimenez utställning Födas och att föda. Jag har ju redan sett den men det var bara fint att få tillfälle att ta del av hennes utställning igen! Sen satte vi oss i Bistron och gänget som hade varit på oxytocinföreläsning slöt upp. Tre timmar av pizza, vin och härligt snack fick vi ihop. Jag längtar redan till nästa tillfälle.
Delar av Kollektivet på plats i Bistron
Många härliga grytor som puttrar just nu! Precis så som jag vill ha det.