nyfödd

Årets julklapp – attention and vitality

Från veckans återträff!

Tiden då det gick att spontanplanera julen är för länge sedan förbi för mig. Men även om julen är en logistik med mycket som måste gå i lås såhär innan året tar slut så ser jag ändå fram emot julen i år. Jag kommer vara jourfri och ledig från jobb. Välbehövligt. Och mitt manus som snart är finputsat och färdigt kommer lämna mig strax efter jul. Jag har en känsla av flow just nu, alltså på ett kreativt plan. Det är en flyktig känsla som sällan är beständig men när den infinner sig, åh jag blir alldeles lycklig och får en impuls att vilja spara den på burk. Jag kan bäst beskriva det som en behaglig känsla av balans i livet. När jag möter exakt det motstånd jag behöver för att kunna ta mig framåt.

Att möta för mycket motstånd, besvikelser eller till och med rena misslyckanden är sällan uppbyggligt. Det resulterar ofta i en känsla av att det inte är jag själv som styr mitt liv utan att jag är ett offer för omständigheter. Den där offerkoftan är trång och stickig. I hate it. Så för att jag ska kunna åstadkomma någonting här i världen så behöver jag ta av mig den och sätta mig själv i förarsätet. En av mina favoritförfattare, Susan Sontag, säger det så bra:

Do stuff. be clenched, curious. Not waiting for inspiration’s shove or society’s kiss on your forehead. Pay attention. It’s all about paying attention. attention is vitality. It connects you with others. It makes you eager. stay eager.

Jag läser om hennes dagbok ”As conciousness is harnessed to flesh” just nu. Läsandet är helt vitalt för mig som person och jag tar mig liksom inte framåt i livet utan det. Själv önskar jag mig egentligen bara böcker i julklapp. Den här hösten har jag grottat ner mig i all populärvetenskaplig facklitteratur om födande som jag lyckats få tag på så just nu ser jag mer fram emot att få läsa andra böcker (tips: Silvia Avallones nya eller något av Nina Bouraoui) Men det finns två böcker om födande som jag GÄRNA läser och det är Pia Höjebergs första skönlitterära roman: Hanna och Barnsängskriget och så Give birth like a feminist av Milli Hill. Se där, två julklappstips. Den där fåniga mobillådan som har föreslagits som årets julklapp ger jag inte mycket för. Jag tycker verkligen att det vore fint om vi kunde sluta slösurfa bort tid på våra mobiler men jag tror liksom inte att mobillådan will do the trick åt oss.

Men jag tror absolut på att lägga undan mobilerna oftare och fundera lite på vad det är som driver oss framåt och som skiljer ut oss människor från vandrande soffpotatisar.

Pay attention. attention is vitality. It connects you with others. It makes you eager. stay eager.

Fortsätt vara ivrig på livet du fina

Konst i Uppsala

Årets julklapp!

Konst i Uppsala
Årets julklapp!

Årets julklapp var definitivt min mammas tavla av ett foto som jag tog själv för ett år sedan. Jag passade på när min nyfödda dotter låg där på min pösiga postgravidmage alldeles nöjd, nyammad och däst. Klick! Och ett år senare, nu i jul, fick jag alltså ett stort paket av mamma med en alldeles nymålad tavla. Så himla fint!

Julafton firades vi hemma själva i vårt nya hus. Jag var jour i år och det blev iallafall ingen julbebis! Så mina barn fick fira jul med båda sina föräldrar hemma och det kändes ju fint på alla sätt.

Julpynt i granen
Mormor och morfars julgran

På juldagen fortsatte vi julfirande hemma hos mormor och morfar! Mina syskon med familjer firade själva julafton ihop med mina föräldrar men eftersom vi är så många passar det oss att dela upp firandet lite. Att pytsa ut det på några dagar gör det hela mer njutbart. Min syster och jag har ju åtta barn ihop och det är riktigt härligt, festligt och stojigt att ses allihop. De stora barnen delar en massa lek, minnen, semestrar OCH skola plus kompisar med varann. Vilken lyx! Våra två yngsta kommer förhoppningsvis snart att göra detsamma.

Julen är barnens högtid!
Nyfiken på granen!

Det allra nyaste tillskottet i kusinskaran fick vi träffa igår på annandagen. Sonja, fyra veckor gammal. Alltså jag slutar aldrig att förundras! Jag känner mig ju så rik som mamma, svägerska, moster och ingift faster. Och det är en väldigt fin känsla såhär i juletid.

Jul i Uppsala
Hans och Hanna hemma hos mormor och morfar

Snart, snart börjar jag rikta blicken mot allt som jag planerar ska hända nästa år. Men jag är inte där riktigt än, vill få landa i att det här året blev ett fint år med några få lediga dagar såhär på sluttampen. De dagarna tänker jag njuta av. Inte styra upp inte i minsta detalj. Nej, jag ska försöka att bara vara.