Etikett: arbetsgivare

Uppgradering pågår

Lämna en kommentar

Före under eller efter utbrändheten? Foto: Lovisa Engblom

Mitt blogginlägg om före, under eller efter utbrändheten slog an en sträng – många kände igen sig i min beskrivning.  Det jag ville få fram i mitt ursprungliga inlägg var att det är helt okej att vara en individ med egna behov och flera lojaliteter, även lojaliteten till den egna kroppen och livet som bor där. Ja det är inte bara okej utan faktiskt helt nödvändigt.  I en stor organisation där allting snurrar ganska snabbt är det lätt att känna sig som den mest oviktiga personen att ta hänsyn till. Men ingenting snurrar bättre av att du som arbetstagare går in i väggen.

Arbetsgivare och chefer inom vården har ett uppdrag och det är att få verksamheter att gå ihop, ett pussel som är ganska otacksamt att försöka lägga;  svårare och svårare för varje år eftersom bristen på bemannade vårdplatser hela tiden blir större. Plats finns ju men det är ganska ointressant. Det är bemanningen som är det intressanta. Just nu verkar det vara bristen på specialistsjuksköterskor, barnmorskor och sjuksköterskor som är det verkliga problemet och det är inte en utmaning, det är ett problem. Utmaningar syftar till att sporra kreativitet medan problem behöver lösas på bästa sätt. Jag tror att de flesta vårdchefer gör så gott de kan utifrån de förutsättningar som är dem givna.

Själv är jag föräldraledig och sommarlovet är här. Med fem barn hemma är det mycket logistik och många viljor att ta hänsyn till. Allting gungar och det är väldigt lätt att tappa bort sig själv som mor. Vad vill jag egentligen? Vad behöver jag? I ett nyinköpt begagnat hus med trädgård är det mycket som ska fixas –  varenda liten vardagssak som man brukar ta för givet behöver ordnas av en människa. Abonnemang, fast telefon, tv, sophämtning, lamporna i taket. Ingen lampa hänger upp sig själv och ingen tv går på av sig själv – det är en väldans massa krångel som ligger bakom. Det är supportärenden, mailkonversationer och fix som kan få vem som helst att tappa fotfästet. Just det där att det inte finns någon backup som bara tar över hushållet under tiden. Nej allt ska installeras och fixas mellan de vanliga måltiderna, disken och tvätten som bara fortsätter att produceras, helt ohämmat.

Bara för mycket!

Jag gjorde misstaget att äta för mycket jordgubbar och tårta i helgen, ja det var själva jordgubbarna som var problemet. För jordgubbar är en klassiker som kan ge små ammande bebisar magknip och Hanna hade ont i magen två nätter i rad och min nattsömn blev därefter –  sopig, urkass! Humöret följde med rakt in i dimman. Söndag kväll, mitt bland stök och disk tänkte jag att nu köper jag en fribiljett från familjemiddagen och åker och kränger några pizzor. Sagt och gjort. Men vi bor närmare staden nu och den här pizzerian hade minsann en betalparkering som jag helt missade, det var ju generöst med parkeringsplatser och tomt på bilar! Så när vi kom ut med sex pizzakartonger låg en fet böter och väntade på oss. Då ville jag gråta. Det blev dyraste pizzan i stan.

Inatt fick jag sova gott. Som att vända på en sten. Nu är den mjuka sidan upp.

Josef Cullhed!

Kanske har en och annan av er läsare uppmärksammat att det händer saker på min hemsida och blogg? Just nu är min hemsida en exakt spegling av det verkliga livet. Det händer saker. Roliga saker. Men vägen dit kan vara lite guppig, ja som en riktig berg och dalbana. Jag har tur för min käre bror Josef både kan och jobbar med sånt här,  han är ett geni – det är han som är hjärnan bakom min hemsida. Nu har vi suttit och klurat ihop hur det kan bli bättre, mer användarvänligt. Mer visuellt och proffsigt helt enkelt. Så håll ut och stay tuned under den här uppgraderingen! Om du vill veta mer om Josefs genidrag, kolla in hans hemsida boostcontent.com

En annan sak kom till mig i morse. En dagsutflykt som jag bara måste göra. Snart! Nästa vecka. Med min man, min äldsta dotter och min yngsta. För jag längtar så det värker efter mer kultur i mitt liv; och att bara få glömma flytt, bredbands-installation och lamphängning för en dag.

 

 

 

Fas 3

1 kommentar

I morse läste jag en artikel i SVD som fick mig att bli mer än lovligt sorgsen. Jag började läsa till sjuksköterska när jag var 21 år och sedan dess har jag funnits i vården på allvar. Jag har gått igenom alla faser som finns att gå igenom. Tafatt student. Student som är skärpt och på hugget. Lyckligt nyutbildad och full av kunskapstörst. Kavlauppärmarna-hungrig. En som är lite uttråkad,  har slagit i taket och  vill vidareutbilda sig. Jag har kämpat som ett djur för att bli färdig med min vidareutbildning. Jag har varit lycklig. Haft mina golden moments av flow. Jag har gråtit och varit uppgiven på vården. Jag har kämpat och skrivit debattartiklar och engagerat mig för förändring. Jag har varit en visselblåsare (inte så populärt). Jag har känt alla de känslor som finns att känna som  arbetstagare i landstingsvården! Jag vet tillexempel hur det känns att brinna som en nyårsraket och bli ett skräp.

Jag vet också hur det känns att växa och mogna i vården och få ett  självförtroende. Där jag vet att jag är en tillgång.

Men det jag inte visste som 21-åring var att känslan som skulle komma att bli bestående efter mina år i den svenska landstingsvården var en mycket uppgiven känsla. Total desillusion. Som efter en skilsmässa.

När jag läser om bristen på vårdplatser inom barnsjukvården så känner jag sorg.  De allra småttigaste och sköraste barnen som behöver sjukhusvård hamnar i kläm när det inte går att få tag på personal som  kan bemanna. Både läkare och sjuksköterskor har slagit larm och ordet haveri har kommit upp. Som arbetsgivare gäller det att få tag på sjuksköterskor i stadiet full av kunskapstörst, kavlauppärmarna- hungrig, kanske en som är lite uttråkad, har slagit i taket och vill vidareutbilda sig eller en som är lycklig och känner flow. Det gäller att haffa sjuksköterskorna just där och då och ge dem  stimulerande och utvecklande arbetsuppgifter – ja give them an offer they can’t refuse! Se sedan till att vattna och gödsla riktigt ordentligt.

Att försöka rekrytera sjuksköterskor som redan har brunnit och blivit ett skräp, som gråter och är uppgivna på vården, som känner sig tomma och desillusionerade. Nyskilda. Som badar i erbjudanden som går att motstå. Det är så oändligt mycket svårare. Och sorgligare.

 

 

Sommaren i vården

Lämna en kommentar

Jag kan förstå alla chefer i sjukvården som har ett huvudbry med att få bemanningen att gå ihop till sommaren. Som försöker hitta på nya innovativa lösningar. Pussla med den personal som redan finns, locka med erbjudanden för alla som tar extrapass eller säljer sina semesterveckor och samtidigt –  eller när inget annat fungerar;  vädja till personalen att ställa upp frivilligt. Att beordra in sin personal kommer sist på listan. Det är inte roligt för någon.

Men med det sagt så skulle jag önska att alla som jobbar inom sjukvården funderar över hur långt det är okej att sträcka sig? Är det okej att verksamheter  går runt för att sjuksköterskor, läkare och undersköterskor offrar sin semester eller sitt privatliv eller sin ork eller sin hälsa? I värsta fall flera av dessa samtidigt. För nu är det faktiskt så på många håll i Sverige.  Enda anledningen till att det faktiskt med nöd och näppe går ihop är för att personalen ställer upp och offrar något av det jag nämnde ovan.

Att jobba inom akutsjukvård är speciellt såtillvida att man inte helt kan undvika arbetstoppar då saker måste gå undan, då lunchrasten kanske försvinner eller man behöver jobba över. Det är  en del av det som faktiskt också är lustfyllt med jobbet! Men, och det är ett stort men, på många arbetsplatser har undantagen blivit ett normaltillstånd. Varje dag ser ut så! Och då är det verkligen inte roligt längre. Det speciella är att  nu gäller det inte enbart akutsjukvården utan flera vårdformer. Även primärvården går på knäna, att jobba på en mottagning har blivit ett av de mest stressiga jobben och ibland behöver man där prioritera mellan patienterna som på vilken akutavdelning som helst.

Jag tror inte att det här är hållbart i längden. Som ett första steg önskar jag att alla som blir erbjudna extrapass eller att sälja sina semesterveckor, som blir ombedda att avstå föräldraledighet eller jobba hela sommaren – gör det bara om du verkligen orkar! Om det känns som ett solklart winwin för dig och arbetsgivaren! Kanske är du pank eller vill spara ihop till en vintersemester och det därför känns som en bra deal för dig att sälja dina semesterveckor eller jobba dubbla pass? Fine. Men sälj aldrig din hälsa, ditt privatliv eller din ork för billiga pengar. Det är sällan värt det. Tvärtom kommer det ofta ett enormt bakslag då du måste betala för att du inte var mer noga med var dina gränser går.

Något som ser ut som en bra lösning på kort sikt kan vara en av de sämsta lösningarna på lång sikt. Det gäller för både arbetsgivare och arbetstagare.

Men med det sagt så vill jag bjuda på en härlig bild från när hembarnmorskorna i Stockholm pusslade ihop sina sommarscheman i veckan! På mötet som jag missade. Antalet som vill föda hemma i Stockholm har ökat och det betyder att barnmorskorna måste hjälpas åt och täcka för varandra. Det är ett härligt gäng att få lära känna.

Hembarnmorskor