Foto: Lovisa Engblom
Nya förlossningen på SÖS invigdes i dagarna och verksamhetschef Ingegerd Lantz passade på att säga:
”Vi ska inte ha några stressade barnmorskor här!”
Planen är att den nya förlossningsavdelningen ska kunna ta emot fler födande än tidigare – men utan stress. Jag tänker att det är ett uttalande att leva upp till som förlossningsvården ser ut i Stockholm idag.
Jag har kommit att få en ganska stor respekt för långvarig stress. Det är ett gift som långsamt gröper ur innanmätet och en dag vaknar man med en väldigt tom och ihålig känsla. Den där resonansbotten som saker brukar studsa och ta spjärn ifrån finns liksom inte längre. Stressfiltret är borta. En läkare som har varit utbränd beskrev det som att hon hade blivit permeabel.
Ljud, ljus, prat, tjat, allt går liksom rakt igenom utan att fastna i något som helst skyddande filter. Småsaker som man kunnat hantera tidigare kan generera stora utbrott, gråt, en känsla av att man faller rakt igenom tillvaron. Utan något som tar emot, stoppar eller fångar. I dagligt tal kallar man det för att stresströskeln är sänkt.
När vårt fjärde barn föddes så var ingenting som förut. Han sov inte alls på nätterna, nej han skrek sig rakt igenom dom. Det tog lång tid innan vi förstod varför – för att han var allergisk mot allt möjligt. Vi fick sova i skift i tre års tid och under den tiden valde jag att jobba natt på förlossningen för att tillvaron skulle gå ihop och pengarna skulle fortsätta komma in på bankkontot. Min man behöver åka bort på konferenser ibland och såhär kunde ett tvåveckorsupplägg se ut ; jag jobbar 5 nätter på förlossningen ena veckan för att kunna vara ledig nästa vecka då han åker iväg. Då är jag själv med 4 barn varav en som inte sover en enda hel natt i sträck. Två veckor utan riktigt god sömn.
Under den här tiden började jag pendla till Stockholms förlossningsvård och vid sidan av jobb, barn och familj engagera mig mer och mer i frågorna som rör kvinnovården. Nätverka, träffa andra barnmorskor, tänka, samtala, skriva och debattera.
Det hela fick ett abrupt slut när Södra BB hux flux försvann och alla i båten sjönk. Då rycktes jag bort. Även om tillvaron var ordnad och jag fick nytt jobb och pengarna fortsatte att komma in på bankkontot i slutet av varje månad så var det någonting som gick sönder. Fyra års utebliven sömn, vaknätter och stress kom plötsligt och knackade på min dörr och krävde återbetalning på hela stresslånet.