Vill vara nära. Foto: Paola Oras
Som förälder behöver man navigera fram i en djungel av råd och risker – det är inte alltid så enkelt att bilda sig en egen uppfattning. Hur ska man förhålla sig till allt? Jag kan tycka att det är svårt, både som förälder och barnmorska. Ett råd kan vara ack så välment men slå så fel. Som rådet till gravida att inte äta vissa fiskar med höga halter av gifter, det rådet fick många att sluta äta fisk helt – för att vara på den säkra sidan. Och det innebär också en risk. Eller råd om alkohol och amning, hur förklarar man något komplext på ett enkelt sätt som får avsedd effekt hos den man ger rådet till? Det är minimala mängder alkohol som går över till barnet via bröstmjölken, myrdoser. Att ge barnet av denna mjölk är troligen inte farligt. Däremot är det väl ingen fantastisk ide att ta det som intäkt att dricka stora mängder alkohol som förälder.
Att pappa dricker hela flaskan medan mamma sitter from och spiknykter på andra sidan bordet och ammar, nja, jag är inte så jätteförtjust i det. Det finns ett nyktert föräldraansvar som man väl kan dela på i så stor utsträckning som möjligt. Men jag har egentligen inga problem med en mamma som ammar och dricker ett glas vin, för jag har inga problem med en pappa som gör det – och det finns väl ingen anledning att skuldbelägga henne mer än honom. Hänger ni med?
En annan sak som jag tycker är problematisk är när vårdpersonal genom sina råd frikänner sig från ansvar och lägger över skuldbördan på patienten. Om jag tackar nej till syntocinonsprutan (den som kan göra att man blöder en binda mindre i blodmängd efter födseln, för vissa kvinnor kan det vara en stor mängd, för andra är den obetydlig) efter förlossningen och sen börjar blöda – det är aldrig mitt fel att jag börjar blöda. Jag har bara tackat nej till en spruta och börjat blöda.
Socialstyrelsen råder föräldrar att låta barn under tre månader sova i egen säng eftersom man har sett att det finns en något ökad risk för plötslig spädbarnsdöd. Men barn under tre månader vill sällan sova i en egen säng och detta leder till stora våndor hos nyblivna föräldrar!
”Han vill inte sova själv, vi har försökt hela natten, och nu råkade han hamna här mellan oss och jag vet inte hur vi ska göra, han är lugn hos mig”
Det är en fras som jag har fått höra många gånger när jag jobbar natt på BB. Då brukar jag lugna de nyblivna föräldrarna och säga att det inte finns så många barn som trivs med med att sova helt själva. Det är en överlevnadsinstikt att vilja vara nära – något friskt! Var glad för att han vill vara nära. Sen drar jag hela ramsan om säker samsovning och berättar vad man kan tänka på och hur man är uppmärksam på barnets signaler ( att man blir sämre på att uppfatta sitt barn signaler under påverkan av alkohol och droger osv). Men det viktigaste för mig är att lyfta bort hela skuldbördan från deras axlar. För den gör sällan så mycket nytta.