För ungefär precis ett år sedan så snickrade ihop den här hemsidan och började skriva blogg! Det är jag väldigt glad för. Inte visste jag då att det skulle börja växa till något stort – det där oansenliga  fröet som jag petade ner. Och då menar jag inte stort i någon annan bemärkelse än att det för mig skulle komma att bli en väldigt meningsfull syssla. Att driva och skriva en blogg tar  mycket tid i anspråk – fråga min familj! Men jag ser det som en väldigt rolig och kreativ del av mitt företagande. Min blogg är nischad, ja det är en barnmorskeblogg  – ingen livsstilsblogg. Jag delar inte ut recept på kakor även om jag varvar mer personliga blogginlägg med rena debattinlägg eller populärvetenskapliga/ begripliga inlägg om forskning. Uppslag har jag hur många som helst av! I mitt huvud finns en kö av blogginlägg som bara väntar på att få bli utsläppta.

Något av det absolut roligaste med bloggen är nätverkandet – alla de kontakter som jag får en anledning att knyta. Att till exempel få publicera välformulerade gästinlägg är en fröjd! Det är också, givetvis, genom min hemsida och blogg som jag får förfrågningar om uppdrag. Den barnmorska som bara fick veta hur meningsfullt det är att jobba med caseload! Att få följa ett par under graviditeten och sedan få bli uppringd mitt i natten när det är dags för förlossning, det är precis hur roligt och meningsfullt som helst. Det där pirret i magen när telefonen ringer och det är dags att ge sig av. Det är lilla julafton.

Att jag dessutom skulle få mitt femte barn det här året visste inte ens jag när jag började blogga. Efter två veckor av misströstan, feber, såriga bröstvårtor och amningsstrul så har jag nu vaknat två dagar i rad och bara känt mig SÅ glad. Och tacksam för allt det jag har. Det är en ganska härlig känsla.

När febern gav vika kunde vi komma iväg på adventsfika. Här samsas fyra generationer i soffan.