Egentligen gillar jag inte riktigt uttrycket latensfas, för det låter som om något är på tok. Som om något inte är riktigt på riktigt. Det är bara latensfas. Så mycket besvikelse när man får det bekräftat. Jag gillar mer att tänka på latensfasen som the first stage of labour. Första fasen av förlossningen. För det är ju precis det som latensfasen är! Utan latensfasen blir det oftast ingen förlossning. Den är otroligt viktig. Det är då livmodertappen mjukas upp och öppningen riktas framåt istället för bakåt. Om livmodertappens jobb under graviditeten har varit att hålla ihop och täppa till barnets utgång så blir dess jobb under latensfasen istället att mjukas upp, sakta försvinna för att senare helt utplånas. Häftigt tycker jag.

Detta sker inte så sällan ganska långsamt och under många timmar – ibland under flera dagar. Ja, det är helt normalt att kroppen tar tid på sig under latensfasen. Det är också just tiden under latensfasen som kan ställa till det. Vi blir otåliga helt enkelt. Men vår otålighet struntar oftast kroppen i för den behöver sin tid.

Små tecken på att något är i görningen kan vara att det kommer lite blodblandat slem i trosorna. Det är slemproppen som är först ut helt enkelt. För allt som under graviditeten har täppt för utgången måste bort. Ibland kommer det en mindre blödning. Men oftast börjar det med korta värkar som liknar mensvärk. De är korta (kortare än en minut) oregelbundna och hanterbara. Med långa pauser emellan dem. Vad som är hanterbart är givetvis högst individuellt men ofta brukar det gå att prata sig igenom värkarna under latensfasen, eller iallafall ligga ner och vila sig igenom dem. Och när man tror att nu, nu är det verkligen på gång, ja då kanske värkarna plötsligt slutar att komma. Det är typiskt för en latensfas. Det är typiskt för den första fasen av förlossningen helt enkelt.

Kan man göra något för att få fler värkar så att förlossningen kommer igång på riktigt?

Det är en myt att man ska kunna snabba på förlossningen och komma igång med fler värkar genom att vara aktiv och röra på sig, ta en promenad eller gå i trappor. Det finns inget bevis för att det leder till värkar. Däremot kan det vara skönt med en promenad så det behöver ju inte vara fel. Men det kan också vara klokt att spara på krafterna och bara vila. Kapitulera. För under den här första fasen av förlossningen rekommenderas du oftast att vara hemma. Varför? Jo för att hemmet för de flesta är det absolut bästa stället att vara på under de timmar som latensfasen varar. Den här fasen av förlossningen kräver tålamod framför allt annat och på sjukhuset finns oftast inte så mycket av just den varan.

Allt som får dig att slappna av och som ökar din avspänning är bra att ta till nu. För när kroppen känner att det är tryggt så frisätts ofta mer av förlossningshormonet oxytocin, det som driver hela förlossningen framåt. Värme och bad brukar kunna bidra fint till det. För en del funkar bad så bra som både avslappning och smärtlindring att de helt enkelt inte behöver någon annat att ta till – de stannar i badet under hela förlossningen. Men för många är det framförallt under latensfasen som värmen från badvattnet verkligen hjälper till att lindra smärtan och också får kroppen att slappna av både under men även mellan värkarna.

Avspänning, rytm och avledning

Beröring och massage från en kärleksfull partner kan också öka på din avspänning. Om du har tänkt använda dig av TENS så kan det vara bra att börja med det tidigt så att du får in tekniken. Man kan se latensfasen som en lång generalrepetition inför öppningsskedet eftersom den ofta bjuder på tillfälle att verkligen träna på att följa rytmen med värkar och vila däremellan. Men ibland blir latensfasen tråkigt lång och efter x antal bad kan avledning vara det bästa för att du inte ska tappa modet helt. Titta på en bra serie eller ta en fika med nån som får dig att tänka på annat helt enkelt.

När ska man åka in till förlossningen?

Eftersom de allra flesta föder på sjukhus i Sverige idag så blir det ofta en balansakt att försöka pricka in fönstret där det inte är för tidigt men inte heller för sent att åka in till förlossningen. Om latensfasen blir lång är detta svårare. Att komma in till sjukhuset ”för tidigt” och bli hemskickad igen innebär ofta en känsla av bakslag. Men att komma in till sjukhuset för tidigt och få stanna kvar är inte heller optimalt. Själv tror jag att organisationen runt födande behöver bli bättre på att se och utforma det professionella stödet till kvinnor som är i latensfas. Kanske genom att utveckla stödet till födande i hemmet?

Men mitt tips till dig som undrar om det är dags att åka in är att ringa in till förlossningen och berätta vad som pågår helt enkelt. Försök låta kroppen guida dig. Idag finns det så många värkappar och hjälpmedel som får oss att stanna kvar i det kognitiva och det är lätt att tappa kontakten med kroppens egen fysiska process.

Andra tips på vad som kan hjälpa under latensfasen

Jag ställde frågan – Vad hjälpte dig att hantera latensfasen? på min instagram story och här är några av de svar jag fick:

Att göra exakt vad jag kände för! Vila, vanka, dansa, bara följa impulser. Våga följa impulser.

Yogaandning

Varmt bad helt klart!

Avledning – titta på en serie och låtsas som ingenting var bevisligen väldigt effektivt.

Dans & bad.

Tror inte jag hade nån men jag räknade ner från 30 under värk.

Vad hjälpte dig att hantera förlossningens första fas? Om du har upplevt en sådan, vill säga. Berätta gärna!