Foto: Lovisa Engblom

Tidigare var det vanligt att barn som låg i säte, det vill säga med stjärten före, föddes vaginalt. Men det är lite mer komplicerat att födas så eftersom det med störst omfång – huvudet – ska födas fram sist. Och i studier har man sett att det kan vara förknippat med vissa risker och då framförallt för barnet. Det ska ställas mot risken för komplikationer hos mamma och barn vid ett planerat kejsarsnitt.

Som det brukar vara i sådana här sammanhang så är den absoluta risken väldigt låg; alltså för de  allra flesta som föds vaginalt i sätesbjudning så går det hur bra som helst! Men i den här studien som är baserad på data från det svenska medicinska födelseregistret och som innefattar 1 822 548 kvinnor med barn i sätesbjudning har man jämfört utfallet mellan vaginal förlossning, akut eller planerat snitt. Det visade sig att riskerna för barnet, med låga apgarpoäng vid födseln, kramper och även mortalitet var högre vid vaginal sätesbjudning i jämförelse med planerat snitt.  Men för kvinnan är ett snitt alltid kopplat till en högre risk för blödning, blodpropp, infektioner, livmoderbristning och komplikationer med moderkakan (till exempel  sammanväxningar på grund av ärrvävnad) under kommande graviditeter. Så sammanfattningsvis; när ett barn som ligger i sätesbjudning föds vaginalt och med lyckad utgång – ja då är mycket vunnet för mor och barn!

För kvinnan är det alltid frivilligt och ett erbjudande att föda vaginalt (år 2014 föddes 90 % av barnen i sätesbjudning med ett planerat snitt). Om kvinnan väljer en vaginal födsel bör man se till att förutsättningarna för den vaginala sätesfödseln blir så optimala som möjligt. På Södersjukhuset har man förstått det här. Det här är Södersjukhusets kriterier för en vaginal sätesförlossning:

• Kvinnan är motiverad och vill.
• Spontan förlossningsstart.
• Barnet väger mellan 2,5 och 4 kilo.
• Goda bäckenmått.
• Bra progress på förlossningen. Går den för långsamt bryter man för kejsarsnitt.

Södersjukhuset har ett särskilt team med kunskap om vaginala sätesförlossningar – målet är att det alltid ska finnas kompetens på plats och på så sätt optimera förutsättningarna för de motiverade mammor som önskar en vaginal sätesfödsel. Till exempel så finns det ständigt en sätesbakjour. Det är ju lysande! Läs mer om det här: Södersjukhusets sätesteam.

Själv så tror jag att man kan optimera förutsättningarna vid den vaginala sätesförlossningen ytterligare. Hur? Jo genom att erbjuda dessa kvinnor en kontinuerlig vårdkedja med samma barnmorska före, under och efter födseln. Självklart ett kontinuerligt stöd av barnmorska under själva födseln med så mycket närvaro, lugn och ro = trygghet som möjligt. Allt för att inte störa värkarbetet, sätesförlossningar är nämligen ännu mer beroende av ett bra och effektivt värkarbete. Hands off (barnmorska eller läkaren ska alltså inte vara där och peta på barnet i onödan) och den fysiologiskt mest gynnsamma positionen vid framfödandet, det vill säga en upprätt ställning – gärna fyrfota där utgångsmåttet är som  störst.