Av Eva Robertson

I mitt bidrag lovordar och hyllar jag traditionella barnmorskor. De barnmorskor med lång erfarenhet förankrade i den plats på Moder Jord där de verkar och med en omfattande kunskap överförd från tidigare generationer. Det är en sinnrik intuitiv evolutionär utveckling som skett under miljoner år för att lägga tillrätta för kvinnor och barns och mänsklighetens överlevnad i samband med födsel, amning, anknytning mellan mor och barn för långsiktigt välbefinnande (1).

På hemsidan till dokumentären “Give Light” (2) ställs frågan; Are midwifery and its tradition dying out or is midwifery the hope for the future? Och de framhåller att “It is time to bridge the gap between traditional wisdom and modern technology”

Jag har undrat mycket över varför inte dessa erfarenheter och denna kunskap inte erkänns, tas bättre till vara på och respekteras i modern medicinsk obstetrisk vård. Det gäller även i länder där de fortfarande är det enda stöd kvinnor kan få i avlägsna landsbygdsområden (3). Jag utgår här från ett samtal med Paula, en Ecuadoriansk kvinna som är under upplärning till att verka som traditionell barnmorska (betyder runt tio års upplärning), där hon förmedlar sina erfarenheter. Detta samtal gjorde ett djupt intryck på mig.

Life giving roots, birth-gifting where mothers gift their life force to the babies they gestate and birth (4) 

Paula talade om traditionell barnmorskepraxis och kunskap -där ingår örtmedicin (plantas sagradas/sacred plants)-som ett hantverk som inte erkänns som ett hantverk och som utmanar modern obstetrik. Den moderna obstetrikens ”Akilles häl” , som hon uttryckte det. Därför ignoreras, undertrycks den och riskeras att utplånas (5).  Paula framhävde att det också finns en ignorans bland många kvinnor idag som inte tar eget kroppsligt ansvar, utan i bekvämlighet och lydiga i ett system lämnar över sig till ’experter’.

Paula betonade att från tidig graviditet (före vecka 20) behöver blivande mödrar ( men även partner, nära familj)  börja att emotionellt förbereda sig för att kunna släppa ’egostyrda kontroll-tankar’ under  graviditeten och inför förlossningen. För att kunna lyssna till sina instinkter, sin intuition och möta de födande krafter tillsammans med sitt barn. Barnafödande tillnärmas som en ceremoni där ritualer förbereder och stödjer kvinnor att ta eget ansvar, få styrka och inte ge efter för rädsla utan ge sig hän sin intuition och de födande krafterna i samarbete med sitt barn. En födande kvinna behöver i födandets slutfas fokusera inåt och samarbeta med sitt barn, använda sina instinkter, vila i ett intuitivt skede -inte störas med ord, frågor som kopplar på ett intellektuellt rationellt tänkande. En födande kvinna kan få stöd med känslor av tilltro, andning, blick och beröring. Barnafödande som ceremoni och med stöd av ritualer har sin grund i att urfolk i olika världsdelar ser människor som spirituella varelser likt alla andra organismer (vi är alla relaterade), alla kan vi utveckla en känslighet och kommunicera utan ord. Spiritualitet ses som konstant flödande energi, som finns och rör sig i allt och alla (alla är vi relaterade) i på vår jord och i kosmos.

The baby grows as do fruits and flowers on this human tree of life (4)

Paula betonade att barnet känner av och påverkas av om mamman är rädd, blir negativ påverkad före och under födseln. De känslor som ”skapas i reptilsystemet” börjar bildas under graviditeten och påverkar framförallt de första tre levnadsåren. Känslan av ens födelse är känslan av att vara, de kan beskrivas som vibrationer (energi) som vi känner när vi föds. Det spelar roll hur vi välkomnas in i världen-rofyllt och lugnt- det påverkar hur vi kan känna,  och hur det gör möjligt för oss att kunna kommunicera bortom ord. Det lägges tillrätta för i många ceremonier och ritualer -(förankrade i det lokala landskap och i den sociokultur man tillhör)- en förmåga att känslomässigt kommunicera i relationer (med alla organismer) när vi föds. Kan denna känslighet och kommunikation ligga till grund för att respektfullt och fredligt kunna samexistera inte bara med människor och utan allt levande (vi är alla relaterade), jorden och kosmos?

Paula betonar att känslor hos de andra som finns i rummet påverkar kvinnan och barnet. Till exempel om jag som barnmorska (eller blivande pappan) är rädd eller inte kan släppa kontroll -kanske andas ansträngt eller är orolig och spänd, kan den födande kvinnan knyta an till dessa känslor och det kan komplicera förlossningen. Födande kvinnor påverkas känslomässigt av sina upplevelser att föda. En rofylld lugn födsel kan kvinnor beskriva som något magiskt som i grunden har förändrat dem, en kroppslig, mänsklig och känslomässig ’växt’. Paula betonar ett ansvar bland barnmorskor om att vara öppna, ta lärdom av den omfattande djupa kunskap om barnafödande som är intergenerationellt förmedlad och inspireras av den. Den ska inte kopieras ’copy-and paste’ (härmas) utan respektfullt omsättas och anpassas till lokala förhållanden, individuella kvinnors livsvillkor och livssituationer(6).

Claire Loprinzi (7), en traditionell barnmorska hävdar att traditionella barnmorskor bär även på livräddande färdigheter och kunskap. Deras sätt att återuppliva är djupt kopplade till barnet, inte att arbeta på ett barn, utan att få barnet att andas, att arbeta med barnet som är djupt förknippat och knyter an till våra förfäder.

Life begins through gestation in the umbilical gifting dialogue of blood, nourishment that flows from mother to baby through placental roots (4)

Vår syn på världen, vår världsbild tar vi för givet, den diskuteras eller ifrågasätts sällan, inte heller i akademiska sammanhang. Den är delvis prelingvistisk/förspråklig, präglar vårt modersmål, vårt beteende, våra handlingar, och genomsyrar vår kultur, våra tidigaste interaktioner, berättelser, och barnvisor.

Tink Tinker (8) och  Barbara Mann (9) betonar i sin forskning som utgår från Turtle Island- att de flesta amerikanska (syd och nord) urfolks världsbild och syn på livet skiljer sig distinkt från modernitetens (’the euro-christian’) -kolonisatörernas- världsbild. Modernitetens världsbild är vertikal och starkt hierarkisk. Den baseras på ’One’ (en gud, en kung, en påve, en president, en statsminister, en kommunordförande osv.) med en antagonistisk dualism där motsatser i tillvaron ofta ses som helt oberoende varandra (natur-kultur) eller som eviga fiender (god-ond) som strävar efter att dominera eller eliminera den andra.  En strävan efter en statisk total kontroll där våld (explicit eller subtil) är ett centralt verktyg. En sådan kontrollerad värld är en stum värld, som i samhället och individuellt kan leda till frustration, aggression, ångest och förtvivlan (10).

Mann hävdar att ’One’ är sett som dysfunktionell – ofullständig – ibland de flesta urfolk. Den mest utbredda världsbild ibland amerikanska urfolk är ’colloborative binary’ (reciprocal dualism=ömsesidig/komplementär dualism),  känd som ’Twin Cosmos of Blood and Breath’. Den bygger på att ingendera hälft av kosmos kan existera utan sin tvilling, båda halvor är nödvändiga, om det är obalans krävs det att det balanseras, inte ett utplånande av den ena hälften till förmån för den andra. Det är en horisontal, egalitär världsbild ständigt i rörelse. Blood (and water) står för det feminina, det kreativa jordbaserade (kopplat till spirande liv, frön), och blod förknippas med menstruation, befruktning och födsel. Kvinnor ger liv -kan blöda utan att dö, och det gav respekt, och var, enligt Mann en anledning till att de flesta Nord Amerikanska urfolks nationer var matrilinjära. Det maskulina är överlägsna med Breath- luft  förknippas med vind, vingar och tal. Mäns speciella kreativitet är deras förmåga att sätta upp fysiska vibrationer i luften därför är det en maskulin praxis att leda sånger, tal och använda  ’blowing medicine’(insufflation) (9).

Olika kulturers relation till binära oppositioner – en evig kamp för dominans eller ömsesidigt beroende av en harmonisk helhet- är ofta tagna-för-givna, men påverkar starkt hur vi sociokulturellt och individuellt -i en psykologisk mening- förhåller oss till rädsla och utmaningar i tillvaron, hur/om vi skapar, ger liv och motståndskraft i våra dagliga liv (11).

Har en modern vetenskaplig obstetrisk vård -utifrån en förgiven tagen världsbild med strävan efter dominans och kontroll – skapat en stum värld där vi i stort ignorerar och inte tar lärdom av traditionella barnmorske-erfarenheter?

Erfarenheter vunna i en sinnrik intuitiv evolutionär utveckling under miljoner år för att lägga tillrätta för kvinnor, barns och mänsklighetens överlevnad(12). Alla barnmorskor behöver ta ansvar och driva förändring genom att inspireras och ta lärdom av traditionell visdom. En visdom där betydelse av en förmåga att känslomässigt kommunicera i relationer (med alla organismer) när vi föds kan vara avgörande för fredlig och respektfull samexistens inte bara mellan människor och utan allt levande (vi är alla relaterade), moder jord och kosmos.

Eva Robertson, barmorska-gammeljordmor, professor emerita i helsevitenskap, Nord Universitet, Bodø, Norge

FOTNOTER OCH REFERENSER

1.  Jag vill med en gång göra klart att detta bidrag inte är ett förnekande av eller ringaktning för modern obstetrisk medicin och vård (jag utgår inte från ett ’antingen-eller’ tillnärmande). Den har sitt berättigande situationer med komplikationer och utifrån individuella kvinnors livssituation och erfarenheter exempelvis med kroniska sjukdomar. Modern obstetrisk medicin och vård ser jag bör vara ett komplement, inte styra, vara en standard, eller ett program som är det enda tillgängliga för alla gravida och födande kvinnor
2.   www.givelight.info
3. I Europa har sedan tusentals år feminin kunskap successivt tagits kontroll över. Framförallt sedan kristendomens våldsamma härjningar. I Macon 585 C.E. tog det de manliga kristna kyrkoledarna flera dagar, med tveksamhet, att besluta att inkludera kvinnor som en del av det mänskliga släktet. Sedan följde korståg, inkvisition och förföljelse av kvinnor med sin förkroppsligade kunskap. De anklagades för häxeri, torterades och brändes på bål. I Malleus Mallificarum betonas ”no one does more harm to the catholic church than midwives”.  Ett budskap till alla kvinnor att bli underdåniga och lyda under manlig dominans i ett allt mer våldspräglat, patriarkalt och kapitalistiskt samhälle. (Federici 2004 ; Ehrenreich&English 2010). Många andra faktorer inverkar också såsom fattigdom, undernäring, maktmissbruk med mera- som i detta sammanhang blir sidospår.  Jag vill betona att i denna blogg skriver jag utifrån mitt samtal med Paula,  hennes erfarenheter som lärling hos några traditionella barnmorskor från  Ecuador med lång erfarenhet och omfattande intergenerationell överförd kunskap. Vi samtalade på spanska och jag översatte till svenska.  I ett annat samtal skulle andra erfarenheter komma fram, det skiljer sig åt hur de uttrycks både beroende av lokala levnadsvillkor, traditioner och socio-kultur i Anderna och ibland urfolk i andra delar av världen. Gemensamt är, att föda barn är betingat av känslomässigt, sociokulturellt och spirituellt  samarbete och samspel. 
4. Nané Jordan 2019. “Placental Roots for Honoring an Embodied Gift Economy of Birth” Canadian Women Studies Vol 34, 1-2, page, 152.161
5. Ecuador som är ett flernationellt land med 18 erkända urfolksnationer. Dessa nationer tillåter traditionell medicin, där traditionella barnmorskor har rättighet enligt deras lagar att verka. Däremot har Ecuadors Hälsoministerium förbjudit hemförlossning med barnmorskor i urban miljö för kvinnor med blandat ursprung (mestizas). I de flesta låginkomstländer världen förordar hälsomyndigheter modern obstetrisk medicin och skapar hinder (begränsningar) för hemförlossningar även i avlägsna rurala områden. Till exempel genom att (traditionella) barnmorskor inte har rätt att signera födelsebevis utan bara statligt godkända institutioner. Få unga kvinnor ser därför en framtid att gå i lära hos traditionella barnmorskor med intergenerationellt överförda erfarenheter och kunskap. Beskrivs även i dokumentären ’Give Light’.
6. Urfolks kunskap och visdom exploateras. Medicinska örter har försökts patenteras, en girig kommersiell exploatering. Det skapar misstänksamhet och barriärer, kunskap kodas för att värnas/skyddas. Ytterligare barriärer förutom olika världsbild och brist på grundläggande respekt, är språkliga och inte minst en vilja att lyssna till och lära av det som utmanar oss.
7. https://midwivesofcolor.wordpress.com/2018/07/27/traditional-midwife-clare-loprinzi-speaks-out/ www.mammaprimitiva
8. Gregory E. ‘Tink’ Tinker, Professor emeritus, (Wazhazhe/Osage Nation https://thenewpolis.com/2019/12/17/what-are-we-going-to-do-with-white-people-tink-tinker-wazhazhe-osage-nation/    “Why I Don’t Believe in a Creator.” In Buffalo Shout, Salmon Cry: Conversations on Creation, Land Justice, and Life Together, edited by Steve Heinrichs. Herald Press, 2013. pp. 167–179. Now online at: https://s3.amazonaws.com/iliff-edu/wp-content/uploads/2018/06/18155740/Tinker-Why-I-Do-Not-Believe-in-a-Creator-Conversations-on-Creation-Land-Justice-and-Life-Together.pdf
9. Barbara A. Mann, Iroquoian Women, The Gantowisas, 63. 2006 and Barbara A. Mann, The twinned cosmos of indigenous America. Oxford Press 2016

Fördjupad läsning om binära oppositioner / Komplementär dualism: Hillary Webb 2012. The Splendid and the Savage: The Dance of opposites in Andean Thought”. I nordiskt sammanhang: Kari Martinsen i Løgstrup og Sykepleien (2012) och Caring and vulnerability (2006) om Knut E. Løgstrups (1983) begrepp “Förenade motsättningar”; ”Mänskliga möten som vilar i ett tänkande om förenande motsättningar ger liv och motståndskraft åt tillvaron. Utan sådana här motstånd blir livet utarmat och förstört”(Martinsen 2006, s 64-65).

1. Hartmut Rosa 2020 “The uncontrollable of the world” Polity Press, Cambridge, UK 2020
2. Hillary Webb 2012. The Splendid and the Savage: The Dance of opposites in Andean Thought”. Journal of Transpersonal Research 2012. Vol 4 (1) 69-93
3. Se även “The Hormonal Physiology of Childbearing Report”  Sarah Buckley 2014 https://sarahbuckley.com/hormonal-physiology-of-childbearing-report/