Påsken blev inte som vanligt i år. Det mesta firande vi slog till på ägde rum utomhus, påpälsat med tjocka kappor, vantar och jackor. Även om annorlunda också kan vara bra så längtar jag så det svider efter mera vanlighet. Vanlig vardag. Tänk att det går att sakna vanlig vardag så mycket! Allt som jag så obrytt tog för givet saknar jag idag. Jag saknar att gå på svettiga Friskis och Svettispass med 50 andra flåsandes i nacken. Jag saknar att få krama om mina nära och kära. Jag saknar att inte behöva vara på min vakt hela tiden. Den där bollen av rädsla i magen när ett av barnen plötsligt får ett hostanfall – jag saknar tiden när hostanfall inte var så mycket att oroa sig över.

Även om den där oron inte har gått att skaka av sig helt så har jag lyckats försjunka då och då. Just nu läser jag Nina Wähäs roman Testamente, och det är en fullständigt lysande roman. Få saker har en så lugnande effekt på mig som riktigt bra romaner, då när magin uppstår och karaktärerna börjar leva sina liv också i mig.

Jag har även processat andra saker under påsken, och om du vill läsa om det så får du gå in på mitt instagram.com/fodamedstod för jag orkar inte ta upp det här igen. Inte just idag iallafall.

Även om det är en del som känns lite tungt just nu så finns det annat som känns väldigt ljust. Du som läser och följer den här bloggen och bidrar med input till mitt instagramkonto till exempel, du är just en sådan ljuspunkt. Några av er har valt att börja sponsra Föda med stöd via bottlercommunity och till er vill jag rikta ett varmt TACK. Det krävs lite mod att bryta ny mark och det finns inget så belönande som när jag märker att det finns en grupp där ute som verkligen FATTAR GREJEN med det jag gör. Det kommer mer till er från mig, jag lovar.

På fredag kommer det ett gästinlägg här på bloggen som jag är väldigt glad åt att få publicera! Men nu ska jag gå och sova en stund trots att vårsolen skiner så fint här utanför, trött som jag är efter en jobbnatt.