Kategori: Blandat personligt

Höstlov i Spanien!

Lämna en kommentar

Från vår Spaniensemester förra året!

Snart, snart sätter vi oss i bilen och kör mot Arlanda. Vi ska semestra i Spanien på höstlovet i år – vilka lyckostar vi är! Farmor och bonusfarfar är redan på plats. De brukar hinna med att fälla ner sängarna (vi blir 13 personer som ska husera ihop)  fylla kylen med lite ätbart och köra fram bilen. Sen kommer vi med alla barnen. Och då blir det inte en lugn stund.

Vi landar i Barcelona och åker vidare längs kusten till en by som heter Torredembarra. Barnen brukar vilja bada i havet direkt. Alltså innan vi hinner packa upp våra kläder eller bädda sängarna. Men efter deras premiärdopp är semestern liksom på rull. Sen rullar det bara på och vips så har den lilla veckan gått. Alltså gäller det att passa på medan det hela varar! I min väska har jag packat ner Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen (Jag älskar Selma! Körkarlen läste jag på en av våra Spaniensemestrar) och så ska jag läsa klart Ett jävla solsken. Jag har inte så stora förhoppningar om att hinna läsa ostört eftersom vi har lilla Hanna med oss. Det blir Spanienpremiär för den lilla skrottan och jag vet att vi kommer få ränna efter henne mest hela tiden. Just 1-2 årsåldern brukar som bekant innebära en hel del punktmarkering.

Innan vi åker vill jag puffa lite för mitt alldeles egna personliga nyhetsbrev! Jag kommer börja skicka ut ett brev ungefär var sjätte vecka med ännu lite mer av det som finns här inne på födamedstöd. Fast mer exklusivt. Gå in på födamedstöd.se och anmäl dig för en prenumeration vet jag!

Armpuffar, astmamedicin, badkläder och blöjor är nedpackade till barnen. Själv har stuvat ner några sommarklänningar till mig. Höstlovssemestern kan börja.

Nedräkning

Lämna en kommentar
Vinteräpple

Vinteräpplet Ingrid Marie

Det blev inga torkade äpplen i år men hur mycket must och äppelmos som helst. I helgen stod jag och vek kläder i sovrummet medan Stefan och David plockade ner och lindade in våra sista äpplen i silkespapper. Det ska visst gå lika bra med tidningspapper, men de får inte ligga hud mot hud med varann! Och viktigast av allt – de ska förvaras på något svalt ställe. Förhoppningsvis blir det färsk frukt över hela vintern. Vackert röda är de.

Själv är jag inne i en intensiv jobbperiod och försöker hinna med att beta av saker som står på min lista. Eller jag har flera listor. Som skolsköterska handlar det mycket om att få saker att klaffa inför de kommande vaccinationsdagarna på skolan. Vaccinationer är en av de viktigaste och mest tidskrävande uppgifterna för en skolsköterska. Det där nålsticket som oftast går på någon sekund kräver sin rigorösa administration både före och efter. Samtyckesblanketter ska lämnas ut och hämtas in, akutläkemedel (om någon drabbas av en allergisk reaktion till exempel) och vaccin behöver beställas. Förrådet måste ses över. Finns det plåster? Sprutor? Datumet för vaccinationen ska sättas i samråd med lärare och en annan sköterskekollega.  Och på själva dagen behöver vaccinet först ordineras i journalen, sedan ska personnummer, batch och lotnummer in i både journalen och det nationella vaccinationsregistret. Det är lite pill liksom. Men vi är alltid två skolsköterskor som hjälps åt under vaccinationsdagarna och det brukar faktiskt bli riktigt mysiga dagar.

Som barnmorska och i mitt eget företag handlar det just nu om att få en struktur. Jag har många uppdrag och jourperioder framför mig och nu behöver det hela göras hanterbart, inte bara för mig utan för min familj. För det blir lätt förvirrat. Givetvis har jag tystnadsplikt och det innebär att jag inte kan dela med mig av information hursomhelst. Men samtidigt är ju min man högst delaktig, ja han är ju faktiskt också jour under mina jourperioder eftersom han måste hålla ställningarna härhemma när jag åker iväg! Tanken är att jag ska komma på kodnamn för mina olika uppdrag, skriva ner de beräknade datumen för födslarna (och jourperiodens längd, från och med datum – till och med datum) på färggranna lappar. Jag ska sedan sätta upp dem på någon anslagstavla – eller  varför inte hänga upp dem på ett snöre? Som en slags adventskalender, fast med olika lappar istället för 24 paket. När uppdraget är slut tar jag helt enkelt bort en av  lapparna, så försvinner de undan för undan medan nya kommer till. Det kommer att underlätta, för då kan vi prata om mina uppdrag och peka på lapparna. Tanken är att det ska bli mer överskådligt än vad det är nu.

Men närmast i tiden handlar det om att räkna ned och få upp barnen på mornarna, få iväg dem till skolan de här sista dagarna så att vi snart kan börja packa väskorna.  På lördag bär det nämligen av! Mot Spanien! Eller närmare bestämt Katalonien och en by som heter Torredembarra. Vi blir sex vuxna och åtta barn på resan – om man räknar med den lilla som ännu inte är född. Det är samma by och samma hus som vi har bott i under flera år på våra Spaniensemestrar. Men aldrig på ett höstlov. Det ska bli så mysigt!

Time management – hur får jag tiden att räcka till?

2 kommentarer

Time management

Ja det undrar jag ibland. Det enkla svaret är att tiden faktiskt inte räcker till. Nej, den räcker inte på långa vägar till allt det jag drömmer och fantiserar om att göra. Jag måste helt enkelt välja vad som är viktigt för mig. Välja vad just jag vill lägga tiden på. Det är svårt! Under perioder av mitt liv har jag försökt trycka in så mycket så möjligt på kort tid, allt enligt devisen ”vill man så går det”. Men efter ett tag så sitter man där med en massa lösa trådar och en oförmåga att njuta eftersom man hela tiden har bråttom att hinna med nästa punkt på listan. Ingenting blir roligt. Allt blir bara en enda stor stress.

För två år sedan startade jag min verksamhet och började samtidigt blogga här på Födamedstöd. Det var – och är – fantastiskt roligt. Det jag visste var att jag ville skriva, få uttrycka mig ocensurerat i min profession och få forma något eget. Skapa mig en egen (barnmorske)plattform helt enkelt. Jag såg det inte som ett jobb eller som något som skulle komma att konkurrera med mina andra åtaganden. Det var bara något jag ville göra! Samtidigt befann jag mig i en period när jag frilansade på flera ställen, både som sjuksköterska och barnmorska. Jag kunde inte förstå varför tiden inte räckte till! Kalendern såg ju alltid så tom ut. Till en början.

Heltidsjobb att blogga

Idag vet jag att en ambitiös blogg är ett heltidsjobb, lätt. Allt innehållsskapande – om det ska hålla en viss kvalité – tar otroligt mycket tid, engagemang och kreativitet i anspråk. Det är inte gratis på långa vägar. Jo, kanske gratis att konsumera – men inte att skapa. Eftersom jag har drivkraften och engagemanget (men inte alltid tiden) så har det blivit krockar ibland. För mig gick det att köra enbart på känsla ett tag. Men insikten har hunnit ikapp mig – den att jag måste välja vad som är viktigt. Jag kan inte engagera mig överallt utan en tanke på vad det kostar av min egen tid.

Jag vill inte sluta jobba som barnmorska eller skolsköterska för att kunna blogga på heltid. Men jag kan heller inte fortsätta låtsas som om jag har två-tre liv liksom staplade på varann.

  • Jag arbetar som skolsköterska och har en fast tjänst på 30 %. Det är ett roligt, självständigt och meningsfullt jobb som samtidigt ger en viss trygghet och stabilitet i tillvaron. Det går också bra att kombinera med familjen, barnen och min egen verksamhet.
  • Jag tar uppdrag som hembarnmorska och barnmorskedoula. Det är det jag får inkomster ifrån i mitt eget företag. Det – och att författa texter.
  • Jag tycker det finns en poäng med att hålla sig a jour och up to date som barnmorska och vill därför fortsätta jobba på sjukhus. Jag ska jag nu börja arbeta så smått på Huddinge förlossning efter höstlovet.
  • Jag har en familj med fem barn. Det tar ganska mycket tid.

Bloggen och skrivandet gör jag utöver allt som jag räknade upp här ovan. Och jag tycker INTE om när kvalitén på något av det jag gör blir lidande. Det gör mig enormt frustrerad. Vare sig det handlar om uppdrag, texter eller att prata med barnen och lyssna på deras funderingar.Därför har jag nu kommit fram till att jag hellre tackar nej till förfrågningar jag får än tar på mig för mycket. Så när jag tackar nej till ett uppdrag så är det ett friskhetstecken – omvänt så blir det då också ett större värde på mitt JA till att ta mig an något. Och jag har kommit fram till att två blogginlägg i veckan är den publiceringstakt som jag kan hålla här på Föda med stöd. Ett mer personligt inlägg och ett matigare inlägg som kanske kräver lite mer engagemang och förarbete. Jag vill också börja skapa inlägg som lever längre. Allt enligt devisen bra och mer sällan än ofta och halvbra.

Hänger ni med? Jag känner mig lycklig över att jag äntligen har förstått att jag måste välja. Ingen kan göra allt. Ändå är jag ganska kapabel som person och orkar mycket. Men att hoppa på varje nyck eller vända mig om och springa så fort någon ropar på mig, nej, den tiden är nog förbi. För barn tar tid. Och mitt bästa tips och råd till er som funderar på hur ni ska få ihop jobb, liv, drömmar och småbarnsår är:

Stay close to home!

Min dröm är att få fortsätta på den här inslagna vägen. Vara varsam med min tid och välja noga vad jag lägger den på. Samtidigt som jag – kanske lite saktare – men säkert och mycket mer långsiktigt bygger den här plattformen. Och alla ni som får ett rungande JA av mig – be happy!

 

Vill du aldrig missa ett inlägg? Följ Föda med stöd på Bloglovin!

 

Vad händer i mitt liv?

Lämna en kommentar
doula och barnmorska i uppsala

Stort barn!

Jo, jag har klarat av en vecka själv med barnen medan min man var på konferens i Pisa. Det kanske låter tufft men nja; våra tre äldsta har blivit ganska stora och kan faktiskt hjälpa till en hel del. Att vara själv med fyra barn som alla är under 8 år – det var värre. Mina stora barn kanske inte diskar efter sig så som jag skulle önska att de gjorde, men de kan bidra med energi och vara den där draghjälpen som behövs när de små tär på tålamods och energibanken. Men visst är det tråkigt att vara ensam förälder! Jag har hunnit tänka att det inte är servicejobbet som är värst – att bli själv med disk, tvätt, matlagning – det går ju ganska mycket av sig själv vid det här laget. Det är den andra biten som gör att man längtar efter att bli två igen. Det där att inte bli avlöst, att inte ha en annan vuxen runtomkring, någon som delar alla bördor OCH glädjeämnen på ett helt naturligt och jämlikt sätt. Att vara själv med vuxenperspektivet.

Jag tänker ibland på jobbet det innebär att från början vara ensamstående med sina barn. Även om man har nära anhöriga och mormödrar och farföräldrar som hjälper till titt som tätt.  Att inte vara två vuxna om den där gråtrista men också emellanåt så ljuvliga vardagen – det fyller mig med en alldeles särskild förundran och respekt.

Vad annat? Jag har uppdrag ända fram till mars och det känns fint att få det förtroendet av blivande föräldrar! Tack. Samtidigt är jag på gång för fullt med mitt skrivprojekt och är nästan klar med transkriberingen av mitt och Helena Maass samtal. Hon sa så mycket kloka saker och jag vill inte missa ett enda av hennes värdefulla ord om födande. Det tar sin rättmätiga tid.

Det ska firas födelsedagar också. Idag fyller ett av våra mellanbarn år och bli mycket större än vad han någonsin varit förut. Så roligt! Presenterna beställde jag på nätet och fick dem hemskickade, det är liksom min nya giv. Även om småbutiker kan vara jättemysiga att strosa i så är jag trött på att ta bilen till köpcentrum och bocka av checklistan. Så som det så ofta blir ändå.

Jag är också på gång med förändringar här på min hemsida, jag vill nämligen att det ska bli ännu mer spännande, intressant och viktigt – och inbjuda till ännu mera läsning!  Det är ett ständigt pågående och mycket lustfyllt projekt som kanske inte alltid går så fort som jag skulle vilja. Nu till exempel behövs jag på annan plats. Jag ska avsluta dagen med att bygga ihop ett leksakskök åt födelsedagsbarnet.

 

 

 

Kreativ utan muskelmassa

Lämna en kommentar

Vi delar på föräldraledigheten just nu, och jobbar båda två. Det är både bra och dåligt. Bra för att en slipper vara den som går runt här hemma och får göra det mesta av det osynliga, vardagliga sisyfosarbetet. Dåligt för att det blir så många programpunkter som ska in i schemat. Just idag åker Stefan på konferens i en vecka eftersom det ingår i hans jobb. Det är lite av en pärs för mig. Men efter höstlovet är det jag som kommer att jobba mest! I en stor familj äts tiden alltid upp men jag tycker ändå att vi har ett så mycket bättre utgångsläge nu än vi har haft på länge. Vi är ganska mycket coolare. Dagis till exempel, får vänta. Just för att jag/vi inte orkar tänka på VAB-gräl än. Alltså VAB är något av det mest osköna jag vet. Snoriga, febriga små ettåringar som inte står på någons schema. Det där avgrundsvrålet: Vem ska vara hemma den här gången? Bättre att vara föräldraledig och veta vem som ska vara hemma på dagarna.

Dagis blir det ju ändå förr eller senare (nästa höst närmare bestämt). Och då får vi börja med ett schema som reglerar VAB-ansvaret. För VAB kommer det att bli.

Jag har tränat två pass på Friskis och Svettis sen jag köpte kort där. Heja mig! Men det är sorgligt att behöva säga det här: det var inte skönt någon av gångerna utan bara jobbigt. Jag har tappat så mycket muskelmassa sen jag blev gravid med mitt femte barn och istället gått upp i fettvikt. Alltså är känslan ungefär som om en flodhäst försöker dansa lindyhopp. Tungt, svettigt och det ”lyfter” inte. Aldrig har jag väl längtat så intensivt efter mer muskelmassa. Och det har aldrig förut känts som en sådan rejäl uppförsbacke att komma igen fysiskt. Kroppen åldras faktiskt.

Ni som känner mig vet att jag inte ger upp i första taget. Jag har en enorm viljekraft som har burit mig vidare många gånger. Men ibland är det skönt att allt inte sitter i kroppen. Att det faktiskt går att vara kreativ utan muskelmassa. I fredags fick jag koncentrerad skrivtid när min dotter sov. Då lyfte taket.

 

Märta Engblom Birth Support

Lämna en kommentar

Märta Engblom Birth Support

Tada! Min nya logga blev klar den här veckan och jag tycker att den blev jättefin! Skapad av Anki Edenström på Formgårda designbyrå. Ni kanske undrar över det nya namnet Märta Engblom Birth Support? Min verksamhet heter så nu. Svenska är ett mycket vackert språk men Märtas förlossningsstöd var lite väl krångligt att skriva och uttala. Det blev alldeles för lätt Märtas förlossningsdöd (inte bra!) i munnen och funkar inte alls på engelska. Min hemsida och blogg kommer fortsätta att heta Föda med stöd, för det är ju precis det som är poängen. Jag brinner för att fler ska få uppleva hur det är att föda med ett ovillkorat, kontinuerligt stöd.

Och så har jag upptäckt hur roligt och kreativt det är att skapa något eget. Ordet entreprenör har ingen bra klang alls i Sverige för här ska man vara lagom och helst inte sticka ut åt något håll. Det gäller kvinnor i allra högsta grad. Men om man vill arbeta som hembarnmorska eller barnmorskedoula så finns det inget alternativ, då måste man starta eget företag! Sticka ut gör man ju då vare sig man vill eller inte. För mig började det som ett måste men har utvecklats till en passion. Det finns en tydlig drivkraft (ett tydligt därför) bakom allt jag gör. Och en sak lovar jag, lyskraften ligger inte i en fin logga eller ett fint skal utan det är själva innehållet som gör skillnaden. En logotyp eller ett varumärke måste laddas med något, annars blir det ganska intetsägande.

 

 

 

Intermittent askultation eller kontinuerlig CTG?

Lämna en kommentar

En dosa på magen?

Ni vet de där dosorna på magen som registrerar både värkar och barnets hjärtljud? Det verkar vara helt okej – iallafall om man tittar på utfall för mor och barn – att inte köra den rutinmässiga intagningskurvan, också kallat doortest  (cardiotocografi ) på friska gravida som kommer in till förlossningen. Det finns god evidens för att det är lika säkert att enbart lyssna intermittent på barnets hjärtljud under förlossningen. En längre CTG-registrering kan fortfarande bli nödvändig, men då på indikation, det vill säga först när något avviker från det normala.

På Irland har några forskare jämfört utfallet för mor och barn vid förlossningar med enbart intermittent askultation kontra förlossningar där man har registrerat CTG under en längre stund i början av förloppet. Friska gravida med förväntat normala födslar som samtyckt till att delta randomiserades till antingen det ena eller det andra. Totalt 3034 kvinnor deltog i studien och resultatet visar ingen skillnad i antal kejsarsnitt/vaginala födslar eller påverkade barn. Däremot var det vanligare att de som fick den längre registreringen i början av förlossningen också ”fastnade” i kontinuerlig CTG-registrering under resten av förloppet.

Det är intressant att ett rutinmässigt doortest med CTG har blivit en sådan institution på förlossningsavdelningar – trots att de enligt vetenskaplig evidens inte har någon bevisad positiv effekt på den friska, okomplicerade graviditeten.

länk till ABSTRACT finns här!

 

Röd kaffekopp 70-tal

Fredagsmys

Lämna en kommentar

Vi hade vänner från Tyskland på besök förra veckan som berättade att de tagit traditionen fredagsmys med sig från Sverige när de flyttade tillbaka till Tyskland. Tänk att fredagsmys har blivit en sådan institution. Och det kommer från en reklamkampanj för chips. SNACKA om lyckad reklamkampanj!

Fredagkvällar med barn, ja de kan bli lite hursomhelst är min erfarenhet. Just förväntningarna på fredagsmys i kombination med en allmän trötthet efter veckan som varit är förrädisk. Spretiga fredagkvällar med mat som blir alldeles för sen och chips som äts upp för fort av halva skocken barn – två som råkar få för lite chips – någon som just har missat sin speltid på datorn, bråk, trötthet. Att enas om en film som hela familjen ska se är svårt när åldersspannet är så stort. Ofta vill de stora barnen se en film som de små barnen är för små för. Och när klockan börjar närma sig nio är jag ofta för trött för att se den där mastodontfilmen.

Men ibland blir det ju precis hur mysigt som helst. Och då det är inte chipsen som gör myset. Även om skålen med chips för all del kan bidra en liten millimeter till myset. Att äta ihop. Prata om något intressant som engagerar fler i familjen, få höra någon berätta en spännande spontanhistoria – DET är mysigt. Och det händer ibland. På måndagar, lördagar eller söndagar. Ibland även på fredagkvällar. Just idag har jag faktiskt haft det lite mysigt på tu man hand med Hanna. Vi gick och hämtade ut mitt företags redovisning för år 2017 (som ska sparas i sju år har jag lärt mig). Check! Jag gick och köpte ett friskis och svettis kort. Hjälp! Nu måste jag börja träna pass igen. Den här gången har det varit svårt att komma igång med träningen igen, men det finns ju andra fembarnsmammor som hinner träna har jag förstått. Och så har jag köpt ett antal glasburkar som ska fyllas med mera äppelmos. Det har blivit en riktig äppelfabrik härhemma och fruktflugorna bara älskar det.

Och så har jag pysslat med mina nyinköpta vårlökar. Radat upp påsarna med Apeldoorn, Tulipa Angelique, Pink Promise och Tulipa Salmon Impression på bordet. Funderat över var i trädgården jag ska plantera lökarna.  Runda mulliga tulpanlökar. Som stora feta nötter ser de ut.

Hemförlossning

Att komma hem igen!

Lämna en kommentar

Den här semestern har varit helt underbar. Men lite av själva tjusningen med semester är att få komma hem igen. Sista semesterveckan började också uppvarvningen och tankarna på vad som ska hända härnäst. En ny fräsch höst? Massor med jobb som väntar? Saker att ta itu med helt klart. Under den sista semesterveckan på släktgården var jag  trött på att diska för hand. Det var mina barn också. Och att hela tiden ligga minst en disk efter tär på husmorsnerverna, faktiskt lite på hela semesterstämningen. Ja nu var det ju inte bara diskmaskinen jag ville hem till.

Det kändes mysigt att få komma hem till vårt nya (begagnade) hus. Som vi bara hann bekanta oss med lite ytligt innan det var dags att åka iväg på semester.  Och när vi kom hem på lördagkvällen var trädgården alldeles grön och lummig efter skyfallen. Tänk att vi har vindruvor som snart är ätmogna! Och tre äppelträd som är alldeles proppfulla med äppelklasar som snart, snart ska få bli äppelmos och must.

Men det är ju aldrig enkelt med fem barn. När bildörren öppnades försvann alla in på sina rum och semesterpackningen liksom bara vräktes ut över hela huset; och plötsligt fick jag syn på allt jobb som vi hade lämnat kvar åt oss. Allt fix, jox och trixande. Att sätta upp en grind till trappan blev prio ett eftersom Hanna har börjat krypa. Och hur trött man än är så behöver det införskaffas mat, mycket mat jämt eftersom måltiderna aldrig tar slut i en barnfamilj. När kvällen kom var jag så trött efter att ha släpat matkassar och försökt hålla undan Hanna från att ramla nerför trappan (innan grinden äntligen kom upp) att jag inte längre kom ihåg varför det var skönt att komma hem.

Och var hon inte lite ovanligt gnällig och klängig? Jo, det var hon. När jag vaknade i morse hade jag huvudvärk och kände mig alldeles snurrig efter alla nattamningar.

Men nu har vi iallfall packat upp våra semesterväskor och börjat klippa gräset. Och fått datum för när vi ska få hjälp med tapetsering av vardagsrum och sovrum (kommer bli så fint!) – och igår fick jag bilderna från min och Lovans fotoshoot i Hälsingland! Som en stor varm sommarhälsning damp de ner på min hårddisk. Oj vad jag fick brått att pimpa födamedstöd.se med fina bilder. Ta en liten rundtur på hemsidan vetja! Medan jag går och ammar mitt lilla skrott för femtioelfte gången idag.

 

Sommaräventyr!

Lämna en kommentar

Del 1

Sova i bilen?

Ett långt sommarlov kan vara lite av en utmaning. För oss föräldrar. Barn och tonåringar som inte  har något att göra har en tendens att gå alla andra på nerverna. Särskilt om vi själva har många vuxenprojekt på gång – eller bara försöker njuta av lite ledigt. Att försjunka i  en bok är svårt om sexåringen i huset sitter bredvid och tjatar om godis. Barn som inte är upptagna med lek har en tendens att gå in i något slags kontraproduktivt tjatmood. Sen finns det något märkligt stressande för vuxna med tonåringar som inte gör något väsen av sig alls. Som inte verkar göra någonting alls. Förutom att stirra på sina smarta mobiler. Timme efter timme.

Oftast handlar det inte om vad man kan köpa för pengar. Kompisar råder bot på det mesta. Även om det inte blev någon häftig semesterresa full av aktiviteter så kan sommaren fortfarande räddas bara det finns en eller två kompisar till barnen inom rimligt räckhåll. Helst inom gångavstånd.

Själv semestrar vi ihop med våra syskonfamiljer och eftersom barnen har kusiner i samma åldrar på båda sidor (en till kusin är på väg – kommer i höst!) så finns det kompisar till alla barn. Det underlättar enormt. Förutom bad – som har seglat upp som en av de mest åtråvärda aktiviteterna under denna otroligt varma sommar – så fyller de själva tiden med en massa annat. På det sättet undviker vi en hel drös med syskonbråk och tjat på oss föräldrar. Fast ibland rör det ihop sig ändå. Som igår. Tre av barnen kom överens om att övernatta i vår bil, ni vet – sova ute är ju en sån där stående rätt på sommarmenyn; en sommar skulle det sovas i kojan i dungen varpå täcken och kuddar släpades ut i en strid ström, endast lövverken skulle fungera som skydd mot den bara himlen, och det blev ett riktigt ståhej i den där kojan men någon sömn blev det visst aldrig, sent på natten kom ett litet återtåg av barn, kuddar och täcken in i huset igen. Minus på sömnkontot blev det för oss alla den natten.

Nåväl, nu var det ju bilen barnen skulle sova i och det går faktiskt att fälla ner sätena till en bädd för två vuxna, så oddsen kändes lite bättre. Vad mysigt det blev i vår bil helt plötsligt! Och vilken utsikt de skulle få. Den enda haken var vår femåring som inte alls var inbjuden till sovfesten. Nej bara tre av de stora barnen skulle få plats. Som väntat blev det raseriutbrott och förhandlingar när detta kom fram. Och kvällen blev ett enda snurr av knepiga förhandlingar och täcken som släpades än hit än dit. Såhär: Tre av de stora barnen gick och la sig i bilen. Ett av barnen ville inte stanna kvar när det blev skarpt sovläge utan smög in till huset igen. Då förstod barnen som blivit kvar i huset  att det plötsligt hade blivit en ledig sovplats i bilen. Så en ny sovgäst smög ut och släpptes in i bilen. Detta kom till vår käre femårings kännedom. Rasande som ett bi sprang han iväg till bilen och kröp in under sin storasysters täcke. Jag fick inte ut honom därifrån. Fyra barn skulle plötsligt sova i bilen. Men då blev barnet som knipit den sista sovplatsen sur för någon lillebror var visst inte välkommen. Så det blev ett nytt återtåg av barn, täcke och kudde till huset. Och jag kunde inte somna på ett bra tag. För nu kändes bilen plötsligt  mer som en krutdurk av förhandlingar än ett lugnt sovställe.

Men tre av barnen sov faktiskt i bilen. Hela natten. Vår femåring var en av dem och han är pigg på att sova fler nätter där. Fast jag anser att en natt i bilen räcker för den här sommaren.