Kategori: Blandat personligt

Mor och dotter på stranden

Sammanfattning av mitt 2018!

3 kommentarer
Mor och dotter vid medelhavet
Höstlov! Foto: Lovisa Engblom

Snart är det här året slut och jag tänker nu sammanfatta vad som har hänt i mitt liv just det här året, både professionellt och på ett mer personligt plan. Mycket har hänt! Vi tar det från början.

Huset

I januari började vi leta hus och i maj gick flyttlasset till det hus som vi just har firat jul i för första gången. Alla barnen fick eget rum och det var på tiden. Några hade behövt dela rum med varann några månader för länge. Rosorna stod i full blom när vi flyttade in, ja det var som att vandra runt i drömmarnas trädgård. Jag har aldrig sett så många rosor förr i en och samma trädgård! Det är sant. Men sommaren blev lite väl varm både ute och inne – vi fick gömma oss i källaren när det var som värst. Vårt svarta snedtak passar bra för att bygga solpaneler på om man säger så, det blir väldigt varmt om sommaren.

Rosor i trädgården
Rosenträdgård!

När hösten kom fick vi plötsligt en massa äpplen att ta hand om och blomflugorna flyttade in i köket på obestämd tid. Det var mindre roligt. Men äppelmoset blev vansinnigt gott (sista burken har precis tagit slut!) och vi har fortfarande sylt kvar – den som jag kokade på bären från vår enorma röda vinbärsbuske, tillsammans med hallon och syltsocker.

Äppelmos i glasburkar
Hemlagat äppelmos en masse!

Summa summarum, vi trivs otroligt bra i vårt nya hus och planen för nästa år är att renovera några rum i källaren så att de kan tas i bruk ännu mer. Våra två snart tonåringar kommer få husera i källaren medan vi inreder ett barnrum till Hanna på övervåningen.

Företaget

På pappret har jag jobbat halvtid i mitt företag hela det här året, men i praktiken så har det blivit mycket mer. När jag började min företagsresa för två år sedan så hade jag inte färdriktningen helt klar för mig utan gick mer på lust och känsla. Jag hade ett driv och en passion men inte så värst mycket kunskap om företagande. Det går absolut att börja den vägen! Men såhär i efterhand kan jag se att det hade besparat mig lite tid om jag hade strukturerat upp mina planer lite från början. Försökt omfamna begrepp som affärsmodell och entreprenörsskap lite tidigare. Allt det där har liksom kommit ikapp mig. Oj vad jag har lärt mig mycket om företagande under året som gått. Här sammanfattar jag mina lärdomar, väl medveten om att de låter som klyschor, men o vad mycket sanning det ligger i dem:

  • Vill du starta eget? Läs allt du kommer över om hur det fungerar och ta in hjälp utifrån! Själv har jag bland annat en redovisningskonsult som hjälper mig med företagets räkenskaper.
  • Att starta eget är inget för den arbetsskygge. Det är enormt krävande. Men frihetskänslan som kommer av att kunna tjäna sina egna pengar och få vara den som styr skutan själv, say no more.
  • Tid är pengar. Ett företag som inte drar in någon vinst är mer att betrakta som en dyr, omständlig och extremt krävande hobby.
  • Börja i liten skala och väx!

För att kunna kombinera jobb med att ta hand om lilla Hanna så började jag året med att ta konsultuppdrag som skribent. Men under hösten började jag ta uppdrag igen, både som barnmorskedoula och hembarnmorska. Det var så roligt att få komma igång!

Mammaledig
Ut ur boet!

Att bistå hemfödslar är bland det finaste och mest meningsfulla man kan göra som barnmorska. Men för att vara krass, det är ingen kassako och det är svårt att skala upp verksamheten. Ett uppdrag innebär väldigt mycket jobb (och ansvar givetvis) med bland annat en jour på fem veckor som ska delas med minst en annan barnmorska. Så att vi alltid kan vara två på själva födseln. Tyvärr är hemfödslarna därför ingenting jag kan bygga mitt företag runt. Men jag håller på att snickra på det här företagsbordet som ska bli stabilt av fler än ett eller två ben. Bland annat har jag ett lite halvhemligt kreativt projekt på gång! Och ett roligt samarbete is coming up! Det kommer hända nya, bra och roliga saker under året som kommer.

När det gäller barnmorskedoulningarna så är mitt ledord kvalitet framför kvantitet. Alltid. Jag vill lägga allt mitt krut i färre uppdrag, snarare än att börja doula på löpande band. För då försvinner en hel del av poängen för mig.

Bloggen

Mor och dotter på stranden
Mor och dotter på bild!

Alltså, jag älskar bloggen! Mer och mer faktiskt. Bloggen och antalet besökare på hemsidan har också växt under året som gått, även om jag har behövt dra ner på publiceringstakten. Det beror nog på att jag har blivit bättre på att SEO-anpassa hemsida och inlägg. Om jag fick välja själv så skulle jag gärna publicera inlägg oftare, gärna minst varannan dag – men helst varje dag. Idag har jag inte riktigt den möjligheten. Det är inte helt realistiskt att jobba både som barnmorska och skolsköterska, vara mamma till fem barn och uppdatera bloggen med matiga och väl underbyggda inlägg dagligen. Jag behöver ju sova nån gång.

Idag får jag väldigt många uppdrag via min hemsida, ja fler uppdrag än jag kan åta mig. Men för att kunna börja driva själva bloggen i en mer professionell riktning – alltså kunna lägga en större andel av min tid just här – så behöver jag även få en inkomst ifrån själva bloggandet. Det är faktiskt också en av mina ambitioner! Jag vill till exempel grotta ner mig i ämnen som barnlängtan, IVF, missfall, klimakteriet, sex… och göra fler reportage. Varvat med personliga inlägg från min vardag. Nästa trappsteg för mitt bloggande är alltså att det ska generera en inkomst. Läs gärna mer om det på min idol Elin Häggberg alias Teknifiks fantastiska blogg: Hur tjänar man pengar på att blogga?/

Mina matiga och väl underbyggda barnmorskeinlägg blir ofta uppskattade av er! Reportagen har också blivit väldigt väl mottagna. Men under året har gästblogginläggen seglat upp som riktiga bubblare och inför nästa år vill jag publicera gästblogginlägg lite mer frekvent och mindre sporadiskt. Gärna ett i månaden. Några av er har därför nu i dagarna fått en inbjudan av mig! Tanken med gästblogginlägg är att skapa winwin, inte att profitera på någon annan.

Inför nästa år efterlyser jag också fler läsarberättelser! Ämnen som är underrepresenterade på bloggen är missfall, barnlängtan, frivillig eller ofrivillig barnlöshet, IVF, klimakteriet och sex…. Men allt är intressant! Det går givetvis bra att vara helt anonym. Om du värper på något, skicka in din läsarberättelse till info@fodamedstod.se

Sociala medier

Förutom bloggen och mitt instagramkonto @fodamedstod, så har jag öppnat ett nytt konto som heter @birthfolks Där regrammar jag, alltså samlar och publicerar mina men framförallt andras fina bilder på gravidmagar, födslar, amning… hemfödslar. Det är jättekul! Kika in där om du ännu inte har gjort det. Jag har också startat facebookgruppen Föda med stöd.

På ett personligt plan

Det har varit ett fint år. Men jag behöver fortsätta att jobba med Time management och försöka definiera, vad är jobb? Och vad är fritid? Jag har också gjort tappra försök att börja komma i form fysiskt, försök som inte riktigt har burit frukt. Nu pratar jag inte om vikten enbart utan om flåset, smidigheten och styrkan! Jag vill ha lite mer muskler på kroppen! De försvann visst med min femte graviditet. Och jag har inte kommit över den där tröskeln ännu utan det känns fortfarande motigt varje gång att komma iväg och röra på sig. När jag väl kommer över tröskeln så är det oslagbart och mycket njutningsfullt. Så gissa vad som blir mitt löfte inför nästa år?

Hur har det gångna året sett ut för dig? Oavsett, så önskar jag dig ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

Följ Föda med stöd på Bloglovin!


Konst i Uppsala

Årets julklapp!

Lämna en kommentar
Konst i Uppsala
Årets julklapp!

Årets julklapp var definitivt min mammas tavla av ett foto som jag tog själv för ett år sedan. Jag passade på när min nyfödda dotter låg där på min pösiga postgravidmage alldeles nöjd, nyammad och däst. Klick! Och ett år senare, nu i jul, fick jag alltså ett stort paket av mamma med en alldeles nymålad tavla. Så himla fint!

Julafton firades vi hemma själva i vårt nya hus. Jag var jour i år och det blev iallafall ingen julbebis! Så mina barn fick fira jul med båda sina föräldrar hemma och det kändes ju fint på alla sätt.

Julpynt i granen
Mormor och morfars julgran

På juldagen fortsatte vi julfirande hemma hos mormor och morfar! Mina syskon med familjer firade själva julafton ihop med mina föräldrar men eftersom vi är så många passar det oss att dela upp firandet lite. Att pytsa ut det på några dagar gör det hela mer njutbart. Min syster och jag har ju åtta barn ihop och det är riktigt härligt, festligt och stojigt att ses allihop. De stora barnen delar en massa lek, minnen, semestrar OCH skola plus kompisar med varann. Vilken lyx! Våra två yngsta kommer förhoppningsvis snart att göra detsamma.

Julen är barnens högtid!
Nyfiken på granen!

Det allra nyaste tillskottet i kusinskaran fick vi träffa igår på annandagen. Sonja, fyra veckor gammal. Alltså jag slutar aldrig att förundras! Jag känner mig ju så rik som mamma, svägerska, moster och ingift faster. Och det är en väldigt fin känsla såhär i juletid.

Jul i Uppsala
Hans och Hanna hemma hos mormor och morfar

Snart, snart börjar jag rikta blicken mot allt som jag planerar ska hända nästa år. Men jag är inte där riktigt än, vill få landa i att det här året blev ett fint år med några få lediga dagar såhär på sluttampen. De dagarna tänker jag njuta av. Inte styra upp inte i minsta detalj. Nej, jag ska försöka att bara vara.


En fembarnsmammas jul

Lämna en kommentar

För precis ett år sedan, såhär dagarna innan jul, satt jag med min nyfödda och väntade på att läkaren på amningsmottagningen skulle ha tid med mig. Jag var sjuk, febrig och hade ont i bröstet – igen. Kunde det vara en bröstböld som kändes där inne i bröstet? Varför blev jag aldrig bra? Fortfarande känner jag en sån enorm tacksamhet över att amningmottagningen fanns där för mig då, och att läkarna och barnmorskorna snabbt kunde hjälpa mig. Nej, det var ingen bröstböld jag hade. Och sjukdomskänslan hann släppa taget om mig lagom till julafton. Det blev en fin jul, ja vår första med alla fem barnen – jag var bara liite tröttare än vanligt.

träd med kala grenar

Men förra året var året då jag på allvar började handla saker på nätet. Helt enkelt för att jag inte kom iväg till någon affär. Och jag måste säga att jag ändå är GLAD över att vara fembarnsmamma nu mitt i vår digitala revolution. Dels för att det helt enkelt går att sköta jobb på ett annat sätt hemifrån nu, via datorn. Men också för att det faktiskt går att beställa hem 10 liter mjölk, 5 liter yoghurt, två kartonger ägg och 3 förpackningar musli direkt hem till dörren. Däremot är jag tacksam över att amningshjälpen jag fick förra julen var via ett fysiskt möte, In Real Life.

Det här året har jag, som många andra, börjat fundera över hur man faktiskt ska kunna fira jul på ett mer hållbart sätt. Klimatförändringarna är skrämmande! Det funkar inte riktigt längre att sticka huvudet i sanden (eller snön för all del) och låtsas som om de inte angår oss. Att fortsätta tro att vi kan leva på ungefär som vanligt utan några som helst inskränkningar i bekvämlighet eller livsstil. Julklappsshoppingen och julresan till Thailand får lätt en lite fadd eftersmak. Men hur ska man då göra utan att gå under av dåligt samvete och ågren för att klimatet inte riktigt hänger med på vårt skenande tåg?

Ja, jag vet inte. Men själv har jag verkligen börjat tänka till över vad jag köper för julklappar. En hel drös av klapparna i år är därför inköpta på second hand och det har varit riktigt roligt att hitta kläder, böcker, leksaker och gamla filmer på det sättet. Det tar lite tid att leta fynd, men det är tid som lönar sig! Sen har jag funderat ett varv extra på sakerna som inte är inköpta på second hand. Att det ska vara något som är praktiskt bra och fyller en funktion. Julmaten går det också att tänka till runt. Behöver man laga ett överdådigt julbord med en mängd olika (kött)rätter där vissa kanske inte ens blir uppätna i tid? I år blir det därför något färre rätter, men mer noga utvalt. Till exempel har vi fått en julskinka av vildsvin som ligger och väntar i frysen. Det ska bli spännande att se hur väl den tas emot i familjen.

Vinter och snö

Mycket har hunnit hända sen jag satt där med min nyfödda i knät på amningsmottagningen, då för precis ett år sedan. Framförallt har hon som låg så sött i min famn då blivit så mycket större. Nu kryper hon ju runt i vårt nya, bättre begagnade hus. Det blir förresten första julen för oss allihop i det nya huset. Nej, allt är verkligen inte färdigt, fixat, ombonat och inrett ännu. De nya gardinerna väntar fortfarande på att bli uppfållade och det är inte bara en lampa som väntar på att få komma upp i luften. Men vi är en god bit på väg och framförallt så får vi plats och behöver inte tillämpa principen en in – en ut hela tiden. Det var riktigt tröttsamt där ett tag. Jag har gott hopp om att vi kommer få till lite julstämning i stugan. Vi har ju trots allt en vacker braskamin som fungerar utmärkt, och pianot är nystämt. Granen står och väntar på att tas in. Kanske hinner vi ikväll? Men först jullunch med min syster och kusin! Och efter det drar vi iväg till en högtidlig julavslutning med alla våra skolbarn.

vinterlandskap
En facebookgrupp om att föda med stöd

Välkommen till Föda med Stöd på Facebook!

Lämna en kommentar

Ja, jag har gjort slag i saken och startat en facebookgrupp. Varför? Jo för att jag vill komma närmare dig! Det låter ju verkligen allmänt klyschigt men det stämmer. De senaste åren har jag blivit vän med många,  ja nätverkat och knytit kontakter bara genom att vara aktiv i olika forum på Facebook. Det finns en mängd grupper redan men jag ville ta chansen att skapa en egen grupp där jag får vara med och sätta tonen. Så, nu har jag gjort det! Här är den:

En facebookgrupp om att föda med stöd
På facebook

Ton: Det ska vara en trygg och fredad plats på nätet, men gärna med ett högt tak. För alla som vill diskutera allt det som ryms under paraplyet Föda med stöd (som mer är att betrakta som ett barnmorskeackord i dur). Här är exempel på vad som kan rymmas: trygga eller otrygga födslar, sjukhusfödslar eller hemfödslar, midwifery, vattenfödslar, doulande, graviditet, föräldraskap, klimakteriebesvär, aborter och sex. Ställ en fråga du har eller dela en erfarenhet! Det som inte accepteras är en otrevlig eller arrogant samtalston. Brukar sällan bli konstruktivt då nämligen. Så, du är hjärtligt välkommen med andra ord!

Jag vill också ta tillfället i att presentera en av mina nära kollegor, nämligen Eva Grape Ersson! (För jag jobbar inte ensam, varken med hemfödslarna eller med mina doulauppdrag.) Såhär presenterar Eva Grape Ersson sig själv:

-Jag är i botten socionom med 10 års erfarenhet som kurator och arbete på familjecentral. Jag är också Föda Utan Rädsla – instruktör och doula. Det senaste året har jag även utbildat mig i metoden Aktiv baby. I mitt arbete har jag alltid brunnit för familjer i alla former. Med ödmjukhet, inkänning, lugn och trygghet hoppas jag kunna stötta blivande föräldrar att hitta sin inre styrka.

Medvind Profylax i Enköping
Eva Grape Ersson, Medvind Profylax

Läs mer om Eva på hennes egen hemsida: medvindenkoping.se

Jag och Eva kommer fördjupa vårt samarbete under våren och det känns jättekul! 

En medelhavsdröm

Lämna en kommentar

Alltså, vad häftigt det är att vara släkt och nära vän till en proffsfotograf. Jag tänker på min svägerska och barnens faster Lovisa Engblom. Det är hon som har förevigat mig och lilla Hanna vid havet den där stormiga eftermiddagen vid Medelhavet. Vågorna gick höga och saltvattnet stänkte på oss! Det var friskt, kargt, blåsigt och härligt. Lite läskigt också tyckte Hanna för hon ville liksom borra in och ner sig i mig. Just på den här katalanska stranden har våra barn badat många gånger. Havet dånade in mot klipporna när vi tog de här bilderna.

Mor och dotter vid medelhavet

Jag har fått ganska stor respekt för vatten och vågor. Att hålla koll på alla barnen när de badar en varm sommardag samtidigt som alla andras barn också badar, ja det kan göra mig riktigt stressad. Pool är jag jätteglad att vi inte har hemma. Så på det sättet passar det mig ganska bra att vara ensam på en strand där vågorna förvisso går höga men när det enda barnet jag behöver ha koll på är ungen jag har i famnen.

Mor och dotter vid havet

Foto: Lovisa Engblom

 

Vill du aldrig missa ett inlägg? Följ  Föda med Stöd på Bloglovin

En november med fullt ös

Lämna en kommentar

Adventsstjärna i fönster. Vinterbild.

Snart är det dags igen! December för ett år sedan.

Otroligt vad tiden går fort! Snart är det ju redan december! Jag som hade lovat mig själv att jag skulle hinna med att städa, fixa inför advent och hinna med det mesta av julklappsbestyren innan december. Jag har plötsligt fått lite bråttom. Den här sista sjukan tog lite på krafterna, plötsligt känns tillvaron som en uppförsbacke igen (jag som älskar känslan av glid och nedförsbacke). Men vilken fin skräll det var att få publicera min vän Paolas fantastiska inlägg om amningsmönster hos barn förra helgen. Det blev så uppskattat av er läsare! Inlägget delades många, många gånger och blev snabbt ett av mina mest lästa inlägg! På Facebook kom det kommentarer som ”Jag vill också forska om amning!”. Något jag vet att en som har forskat om amning i många år uppskattar att få höra. Och det är inte så dåligt att som forskare få nå ut med sin forskning till en lite större publik av läsare. Jag är väldigt stolt över att jag har lyckats skapa en sådan plattform. Föda med stöd får stadigt fler läsare.

Paola och hennes kollegor var också med i Uppsala Nya Tidning i början av den här veckan:

UNT: De vill sprida sanningar om amning

Och härhemma har vi inte längre någon familjemedlem som är under ett år! Tänk, jag tycker faktisk att det är mysigare och mer lustfyllt att amma en ettåring än en liten nyföding. För nu är anspänningen helt borta. Jag vet att jag inte behöver någonting. Hon är så go och rund och klarar sig gott med att få mat av sin pappa. Och när jag är borta en längre stund så handmjölkar jag ur en skvätt som hon gladeligt dricker upp till kvällen. Det hela känns väldigt avslappnat. Och i tisdags var jag i Stockholm och spelade in en podd! November har varit en intensiv månad.

 

 

 

Spädbarn i mammas famn

Feber och frossa i November

Lämna en kommentar

Det börjar bli dags att operera bort halsmandlarna nu. Jag är så trött på att ungefär två veckor av mitt liv varje år försvinner i feber och halsont. Och eftersom jag har haft halsböld en gång (det var inte roligt) så blir jag alltid så rädd och nervös när jag får de här symtomen. Men förhoppningsvis är jag snart frisk, ja jag måste bli det, för det är ju så mycket roligt som händer.

Spädbarn i mammas famn

Några dagar gammal i randigt! Foto: Lovisa Engblom

I helgen fyller vår yngsta dotter Hanna ett år. Tänk att det snart är ett helt år sedan som hon kom. Hon är en sån ljuvlig liten person, och så fäst vid sina fyra syskon. När vår yngste son Martin blir ledsen så blir Hanna också sympatiledsen. Och när hon ibland lyckas få fatt på någon av husets alla mobiler så kommer det stora stjärnor i ögonen – som att komma över en skatt! Mobilens dragningskraft är stor. Hon äter vanlig mat men ammar  också fortfarande. Det är så mysigt att amma ett barn som har blivit lite större, ja som har egen initiativförmåga – och som ibland  serverar sig själv av maten. Ni som inte redan har läst berättelsen om när hon föddes förra året kan göra det här: När hon kom till världen

Bebis 8 månader

Sommarbarn!

På måndag nästa vecka ska jag äta middag med inspirationsgruppen hemma hos Camilla Billström. Vi har brukat anordna inspirationsträffar – workshops och föreläsningar – i samarbete med ABF här i Uppsala. Förhoppningsvis blir det fler inspirationskvällar framöver men själv har jag behövt ta ett steg åt sidan eftersom jag inte hinner med att göra allt jag vill. Jag måste prioritera. Och som en av familjeförsörjarna till den här stora familjen med fem barn (och allt som kommer med det) så måste jag prioritera att göra sådant som ger en inkomst. Jag kan inte lägga för mycket av min arbetstid på ideellt arbete. Men alla barnmorskor som är med i inspirationsgruppen – och allt det vi har gjort – betyder fortfarande jättemycket för mig!

På tisdag ska jag medverka i doulagruppens nystartade podd! Kul.

Och snart är november slut! Det ger mig faktiskt lite lätt ångest. För jag hade tänkt hinna med det mesta av julförberedelserna innan november börjar. Jag vill faktiskt kunna njuta lite av julen! Det blir annars lätt en så hysterisk månad som mest ger mig magknip. Precis som maj månad. Egentligen är det ju förträffliga månader att njuta av, om tiden ges till det. Men den ges aldrig utan äts hela tiden upp av en massa nya saker som råkar hamna på listan. Det gäller att bli medveten om sin egen roll i det där med saker som hamnar på listan. Att ta bort saker från listan är så svårt.

Ja det var bara det. Hoppas ni andra har det bra i novemebermörkret! Jag har förresten startat ett nytt instagramkonto som heter birthfolks, gå gärna in och följ: @birthfolks

Där samlar och postar jag fina gravid och förlossningsbilder som instagram svämmar över av.

 

Ett dekorativt och vackert höstlöv

Höststöket och höstfärgerna!

Lämna en kommentar

Spansk gatskylt i Torredembarra

Alltså, vilken (höst)vacker spansk gatskylt!

I söndags kväll kom vi hem från Spanien. Då var vi lyckliga men rätt möra efter vad som kändes som en riktigt  lååång hemresa. Det är meckigt att förflytta sig med en så stor familj och när man väl är på väg hem igen vill man ju bara just hem. Väntetider på flygplatser äger mer av någon slags charm (det finns förväntan i luften) på vägen dit, till resmålet –  men inte på vägen hem. Då har all luft redan pyst ut ur semesterballongen.

Gågata i den spanska staden Torredembarra

Höstfärger på en gågata i Torredembarra!

Vi var också trötta efter lördagens drama då ett av våra barn fick en svår allergisk reaktion efter spår av nötter i glassen. Det blev först ett ingripande av oss, sedan ambulans och så en dag på ett sjukhus i staden Tarragona (närmaste storstad). Att ha ett barn med en svår allergi är som att ha ett litet bombhot hängande över sig och precis när man har sänkt garden lite och slappnat av – då slår det till. Svåra allergier är verkligen inte att leka med och jag behöver väl knappast nämna att det är jobbigt att vara förälder när något sådant händer. Känslan när ambulansen åker iväg med ens eget barn inuti. Den här gången var det pappa Stefan som fick följa med. Han är bättre på att prata spanska än vad jag är och ambulanspersonalen var inte så bekväma med engelskan. Men de var proffs! Jag blir alltid rörd av att se sjukvård in action, särskilt när den fungerar som det är tänkt. Proffsig sjukvård utan gränser. Jag kände hela tiden att mitt barn var i goda händer och DEN känslan är helt oslagbar. Allt gick bra och vårt barn kom åter till vårt semesterresidens med sin pappa på lördagkvällen, pigg och bara en aning kortisonspeedad. Slutet gott allting gott. Men vi var rätt trötta när vi somnade i Sverige på söndag kväll, efter hemresan.

På måndag morgon var det bara att kliva upp tidigt och påbörja en ny intensiv arbetsvecka. Först  åkte jag till mitt jobb som skolsköterska och det blev två intensiva jobbdagar med hörselkontroller och vaccinationer av skolbarn! Och så igår jobbade jag mitt första pass som barnmorska på Huddinge förlossning. KUL! Och väldigt trevligt att få återse så många kära barnmorskekollegor som har börjat arbeta där. Ni vet väl att det händer jättemycket roligt på Huddinge förlossning just nu! Projektet med barnmorskor hela vägen har precis sjösatts och det är Så Himla Roligt!

Ett dekorativt och vackert höstlöv

Höstlöv solo!

Men i mitt lilla liv längtar jag nu efter mera ordning. Jag vill att det ska vara rent och städat i alla hörn så att jag kan gå loss med både adventspynt och adventsmys. Det är liksom inte lika roligt att pynta om det inte först är rent och städat. Ett städat och fint hem är ju en så stor del av själva myset! Smutstvätt, kartonger, disk, vissna blommor och en översvämmad sopsortering drar liksom ner mysfaktorn. Och jag inser att vi ligger efter på just den punkten. Eller rättare sagt jag ligger efter på den punkten. Min man är faktiskt exemplarisk när det gäller att kombinera föräldraledighet med hushållsarbete. Allt det här äppelmoset till exempel, det har han kokat när jag har jobbat! Hela förrådet är nu fullt.

Äppelmos i glasburkar

Hemlagat äppelmos en masse!

Och att tvätten blir tvättad i det här hushållet är inte min förtjänst, så mycket kan jag säga. Men under helgen som kommer så ska det här huset bli höststädat! Att vara ute och flänga är trevligt men det är nästan som allra bäst att få komma hem igen och börja pyssla om. Hösten är ju också bästa tiden för att pyssla och boa här inne. När den mest intensiva trädgårdssäsongen är över, löven har börjat gulna och det börjar blir mörkt om kvällarna. Då är det dags att tända en brasa här inne. Eller prova att bada bastu för första gången.

Två dekorativa höstlöv

Vackra höstlöv!

 

 

Slottet på kullen

Halloween, mysrys och spanskt oväder!

Lämna en kommentar

Oväder i Spanien

Slottet i Altafulla

Igår onsdag vaknade vi till oväder. Regnet öste ner och en stor blixt slog ner någonstans i närheten (på taket kändes det som). Spanskt oväder. Bonusfarfar och två av barnen som var ute och promenerade fick ta skydd från regnet i Spökhusets ruiner. En riktigt mysrysig halloweenstämningen sänkte sig över byn.

Spökhuset i Spanien

Interiör från Spökhusets ruiner.

Barnen gick loss med Halloweensminket men det blev ingen ”trick or treat” i grannskapet. Hur säger man trick or treat på spanska? Det kunde vi aldrig lista ut. Jag, Hanna, Lovan och farmor Stina tog en promenad ner till stranden och vågorna istället. De var mäktigt! Hela havet som ett enda stort fyrverkeri av skum som dånade in mot klipporna, vi sveptes nästan med. Lovan tog proffsbilder av mig och Hanna (kanske blir det några till bloggen!) med den mäktiga naturen som bakgrund. Hanna blev bara liite förskräckt av det dånande havet och vågornas salta stänk. Själv kände jag livet i mig.

Havet i Torredembarra

Lovan och havet

Det blev riktigt kyligt till kvällen, men oss gick det ingen nöd på. Vi åt pulled pork, cole slaw och picklad rödlök till middag. Till efterrätt blev det en vansinnigt god (och mycket mäktig) LA fudge-tårta.

Men inatt sov jag och Hanna som krattor. Vi är båda två förkylda och allmänt krassliga. Fast idag när vi vaknade var ovädret som bortblåst. Solen lyser nu klar på himlen – det är ett helt ljuvligt försommarväder. Byn och slottet i Altafulla badar i sol, vi har promenerat till och från Torredembarra stad allihop och just nu badar barnen i havet.

Slottet på kullen

Slottet i sol!

Så vi njuter.

Systrar i Spanien

Äldst och yngst i syskonskaran!

Rapport från ett höstlov i Spanien!

Lämna en kommentar

Det regnade när vi kom fram. Martin var lite fundersam för det brukar ju alltid vara sol när vi landar i Barcelona. Skulle det verkligen bli bad i havet? Nja. Jag märkte att han såg fundersam ut där i bilen. Det blev bad! Men inte första kvällen för det var mörkt som under ett grytlock när vi äntligen kom fram till huset. Alla var trötta efter två försenade plan och allmän höstlovshysteri på Arlanda flygplats. Alltså, det är rätt meckigt att resa med många barn. Även om allting går som planerat så är det meckigt. Boardingpass, väskor och alla fötter och armar som liksom ska fösas åt ett och samma håll. Jag somnade gott efter den långa resdagen med Hanna tätt intill mig.

När vi vaknade söndag morgon så smattrade regnet mot fönsterrutorna. Vi åt frukost och undrade – skulle det bli något bad?

Torredembarra, Spanien

Höstmorgon i Spanien

Efter lunch tittade solen fram och det var som att trycka på en knapp! Solstolarna, armpuffarna, badkläderna och surfbrädorna rotades fram på ett litet ögonblick. Tänk, vi lyckas nästan fylla stranden på egen hand nu! Inte en människa syntes till förutom vi, jo några ungdomar som satt på klipporna och hängde. De spanade på oss – vi,  de galna höstbadarna! Alla barnen kom i, förutom Hanna förstås. Hon sov gott i vagnen.

På eftermiddagen kom solen.

Barn som badar på en strand i Spanien.

Våra badande barn!

Det var succé förstås, att få bada loss bland vågorna. Själv var jag en badkruka som inte kom i vattnet. Kanske har vår varma Sverigesommar satt sina spår i mig? Jag har nog gått och blivit bortskämd med badtemperaturer på 27 grader i älven. Men jag njöt av stunden och de värmande solstrålarna.

Mina fötter på stranden.

På kvällen åt vi lamm med ugnsrostade grönsaker och pumpapaj till efterrätt. Också det blev succé! Men sen kom natten och då var det slut på idyllen. Ett av våra stora barn insjuknade med feber, huvudvärk och kräkningar. Natten utvecklades till ett litet barmhärtige samariten -lopp mellan våra barn och deras olika krämpor. Astma, magknip och feberfrossa på en och samma natt. Så när morgonen kom kände jag mig som en riktig rugguggla. Kallt var det också och jag ångrade att inte raggsockor, mysbyxor och ylletröjor hade kommit med i packningen.

När ett sjukdomsutbrott kommer är det inte så mycket annat att göra än att vänta ut det och ta nya tag så fort det går. Idag på förmiddagen tog vi en liten promenad förbi det ödehus som i familjen går under namnet  Spökhuset. Ett passande namn såhär i Halloweentider.

Spökhuset!

Efter lunch tog vi en promenad in till Torredembarra stad allihop. Men glömde alldeles bort att siestan fortfarande lever i allra högsta grad här i Katalonien – inte en affär var öppen. Jo glassbaren. Så det blev glass i stora lass till barnen innan vi strosade hemåt. Solen sken på oss och var väldigt förlåtande där när vi promenerade hemåt hela klanen.  Men nu på kvällen har det blivit kallt igen och vi skruvar upp alla element på högsta värmegraden. Kanske tänder vi till och med en brasa i den öppna spisen ikväll? Sen hoppas vi på en god natts sömn.