Kategori: Att föda

To be born in water

Lämna en kommentar

Ida Nyström har skrivit en magisteruppsats om konsekvenser för barnet av att födas i vatten. Hennes uppsats hittar du här: Att födas i vatten

Som metod valde hon att göra en översikt av den vetenskapliga litteraturen på området – och främst de kvantitativa studier som har gjorts. Här återkommer diskussionen som jag tog upp i ett tidigare blogginlägg, nämligen problemet att få RCT-studier (randomized controlled trial) gjorda på fenomenet vattenfödslar eftersom de oftast inte är etiskt försvarbara. Ett resultat som jag tycker är mycket intressant är att barn som föds i vatten får färre neonatala infektioner än barn som föds på land. Vad beror det på? Och hur kan man dra nytta av det?

Ida har hunnit arbeta på BB Stockholm i fem år, hon började som undersköterska, fortsatte som sjuksköterska och arbetar nu som barnmorska sedan ett år tillbaka!

Människokänsla

Lämna en kommentar

En barnmorska som jag har haft turen att ha som chef gav mig den finaste av komplimanger. Hon sa ” – Man kan vara barnmorska på olika sätt, och ditt sätt att vara barnmorska på är ett sätt som jag tycker mycket om. Du har verkligen den här känslan för kvinnan.” Jag hade då kommit  långt i min process och kunde verkligen uppskatta det hon sa. Samtidigt berättade det en hel del om hennes eget förhållningssätt som barnmorska för tänk om hon istället hade sagt ”- Du är en så duktig barnmorska, du förlöser på så bra här.”

Att vi verkar i en medicinsk kontext påverkar oss på en massa olika sätt och jag ska försöka att förklara hur på ett mycket mer utförligt sätt, men det får bli en annan dag. Barnmorskeyrket är ett hantverk och att få fingertoppskänsla i sitt hantverk kommer inte på beställning. Det är en intrikat väg dit som innefattar tid, vanan i handen och en djupare förståelse för hela processen bakom. Såhär säger den franske bagaren om sitt hantverk:

” Jag har jobbat, bakat och lagat mat i många olika länder och jag har lärt mig den hårda vägen att ett recept inte är mycket värt om man inte förstår processen bakom det. Proportionerna kan skilja sig åt beroende på hur man bakar eller lagar, var man bakar eller lagar, eller helt enkelt vilken typ av råvaror man använder.”

Jag har en djup respekt för alla som har övat upp känslan i sitt hantverk, läs mer om den franske bagaren på www.brodpassion.se. Eftersom barnmorskeyrket är ett hantverk som inbegriper andra människor så är det en tillgång med ett humanistiskt förhållningssätt. Att öva upp sin människokänsla kan man göra på väldigt många olika sätt – ett lättillgängligt och lustfyllt sådant är att läsa böcker.

 

Det här visar att Sverige har problem

Lämna en kommentar

På självaste julafton så läste jag DN och skämdes ögonen ur mig. Eftersom det är brist på vårdplatser för barn som föds för tidigt så har blivande föräldrar fått åka till Finland. Ett par från Bålsta födde sina tvillingar i Åbo.

”När man får ett prematurt barn hamnar man i kris. Det är inte bra att skicka runt föräldrar i den krisen. Ett samhälle bör satsa på neonatalvård för den är viktig för resten av livet, säger Liisa Lehtonen” Hon är professor i neonatologi vid universitetssjukhuset i Åbo och när jag läser ovan nämnda stycke så skäms jag så djupt å Sveriges vägnar. Var har vi hamnat? Har vi blivit helt tossiga i det här landet? Det är väl självklart att vi inte ska skicka de allra mest sårbara nyfödda och deras föräldrar som har hamnat i kris utomlands för att det fattas platser! Möjligen hade jag förstått om det  var efterfrågan på en viss spetskompetens  det handlade om – en som inte finns i Sverige – men inte för att det fattas platser. 

Sverige är ett land med högt skattetryck, det är svårt att bli rik på vanligt lönearbete – fair enough; om vi bara slapp huggsexan på förlossnings och neonatalplatser när det råkar bli dags att föda! Vi ser oss som ett av de mest moderna och jämställda länderna – men när jag skrapar lite på den här skrytfernissan av suveränitet så hittar jag fullt med utbrända sjuksköterskor och barnmorskor som har ägnat de senaste åren av sin fritid till ideellt arbete, ja som har organiserat sig och på olika sätt försökt uppmärksamma politiker och makthavare på vad som händer  inom sjukvården!

Om det saknas förutsättningar till att göra ett bra jobb i vården med den egna hälsan i behåll så kommer till slut färre och färre att vilja göra det jobbet.

Nej det är inte brist på sjuksköterskor, barnmorskor eller utbildningsplatser. Det är brist på bra arbetsvillkor, det vill säga villkor som håller för en och samma person i ett helt arbetsliv. Att ha ständig samvetsstress, knasiga arbetstider och svårt att få välbehövlig semestervila och återhämtning samtidigt som man offrar sin fritid för att få till en förändring  – det är ett lyckat recept på utbrändhet.  Till slut får blivande föräldrar åka till Åbo. Tack Finland för att ni ställer upp för oss när vi behöver er! Skäms Sverige.

 

God Jul!

Lämna en kommentar

Foto: Elin Ternström

För mig började det snart gångna året med förfäran – men det slutar lyckligtvis bättre. En av årets stora höjdpunkter var när jag fick vara med och välkomna den här gossen som föddes tryggt  och lugnt hemma i sitt vardagsrum. Världens finaste.

Comfort zone

Lämna en kommentar

När man har jobbat i tio-femton år på en och samma avdelning så är man kung. Man kan allt! Vet var allt ska stå, hur man hittar i förråden och rensar i sköljen – och inte enbart det praktiska, man har lärt sig hela kulturen på avdelningen! Att vara ny på en avdelning är inte lika lätt. Först måste man lära sig var allt finns, hur ruljansen ser ut  och sedan måste man sakta men säkert erövra sin plats i personalgruppen och förstå sig på kulturen, bit för bit. En del blir proffs på att komma in i arbetsgrupper snabbare än man hinner öppna mjölkpaket, medan andra har lite längre startsträckor –  förr eller senare brukar de flesta bli accepterade. Därför är det för många förknippat med en viss ångest, det här att gå från att vara kung till att bli knekt igen.

Jag har sagt upp fasta och trygga anställningar flera gånger de senaste fem åren och det finns ingenting i arbetslivet som jag ångrar så lite som just det. När BB Sophia öppnade så sökte jag mig till BB Stockholm! Det är jag så tacksam för. Jag fick lära mig en helt annan kultur än den på förlossningen på Akademiska – och det har berikat mig enormt. Att jag dessutom hann med Södra BB innan trädet höggs ned, ja det kommer jag alltid att bära med mig. Om man verkligen ger sig hän och låter nya stället få en chans så innebär det också vänner och kollegor för livet. Det nätverk av kontakter jag bygger upp inom professionen  blir kittet som binder allt samman.

Just nu befinner jag mig precis där jag vill i min personliga utveckling. För det är så jag väljer att se på yrkeslivet. Det är inte intressant för mig att göra karriär i traditionell mening – att få en viss status eller stiga i akademiska grader. Däremot vill jag hemskt gärna utvecklas och växa som människa.  Att bli skolsköterska en dag i veckan var att ta ett rejält kliv bort från min comfort zone. Och hembarnmorska, det är att ta stavhopp bort från både comfort zone och kulturell norm. Ändå känns det som det absolut mest berikande och meningsfulla jag har gjort som barnmorska. Dessutom botar det en viss ångest jag känner över en värld där för många  människor inte växer som människor utan krymper vad det är att vara människa. Att fylla på barnmorskeväskan med saker som behövs när någon föder ett barn, det är så robust, handgripligt och konkret. Dessutom SÅ användbart!

 

 

 

 

Att bli doula

Lämna en kommentar

I vår ska jag gå Föda utan rädslas doulautbildning under två helger. Inte för att jag tror att jag måste eller inte kan vara doula  utan att ha gått kursen, men  för att jag så gärna vill! Det är en så himla rolig och värdefull ingång till födandet.  Ibland önskar jag att jag hade  börjat i den här änden redan för 15 år sedan. Det var då jag sökte till sjuksköterskeutbildningen – eftersom jag ville bli barnmorska! Begreppet doula hade jag  aldrig hört talas om och att bli barnmorska var liksom den enda säkra ingången till födandet trodde jag. I Sverige är det en lång väg att vandra om man vill bli barnmorska. Först måste man ta sig igenom sjuksköterskeutbildningen där fokus ligger någon helt annanstans. Jag upplevde det nästan som  skämmigt att säga att jag ville bli barnmorska – det var att gripa efter mycket. Ibland kom jag på mig själv med att tona ned drömmen lite så att det inte skulle bli alldeles för uppenbart.

För några år sedan behövde man först ha arbetat som sjuksköterska för att kunna söka sig vidare till barnmorskeutbildningen, jag vet inte hur det är nu  – om det går att hoppa på vidareutbildningen direkt. Nåväl, sen när man har kommit in på sin drömutbildning – då ska allt läras in på knappa ett och ett halvt år. Det är ett komprimerat sätt att bli barnmorska på! Normal förlossning, en föreläsning om hemfödslar, menscykel, sexuell hälsa, neonatologi, patologi, komplicerat födande, fosterljud, mödravård, p-piller – antikonception, abort, amning, eftervård… Och så pang! Ut på praktik.

Min första dag på förlossningen var ett rejält antiklimax. Det var 9 års längtan förpackat i en enda nervös kropp. Det var den där högtidliga (i efterhand – naiva) förväntan, nu skulle jag äntligen få vara med om något stort! Förlossningen gick inte  framåt, ctg-dosorna minns jag som stora klumpar på magen.  Det var lysrör i taket och en rond där det ordinerades en EDA-läggning – så att man skulle kunna sätta ett värkstimulerande dropp. Barnmorskan som jag gick med var klok och presenterade det hela för paret på ett fint sätt. Sen var det EDA-läggning med en doktor i operationskläder, min uppgift blev att hålla ctg-dosan tryckt mot gravidmagen, det var sladdar och pumpar som jag inte förstod mig på. Jag måste komma ihåg att lära mig alla pumpar – det var min första mental note.  Smärtan försvann, det blev tyst som efter ett skeppsbrott i rummet  och paret  började titta på en film. Jag åkte hem med en stor gråtklump i halsen.

Den institutionaliserade förlossningsvården blir för många studenter en bjärt kontrast till teorin  på utbildningen. Men även upptäckten av att det där utrymmet att stötta paret under en födsel är begränsat. Det blir mycket spring mellan olika föderum, skalpelektroder som ska sättas, värkstimulerande dropp som måste hängas,  en ständig kamp mot klockan, ctg-band och remsor, antibiotika som ska ges i tid,  jargong ”Har ni förlöst på femman?” och stort fokus på olika medicinska tekniker. Det är lätt att vandra vilse  och hamna mitt ute i en skog  någonstans där det känns lite tomt och ensamt.  Då är det nära till hands att slutligen konstatera ”Det här med förlossning är inget för mig! Jag ska nog vara på BB istället. Eller på mödravården.” Min medicin till alla som känner så är att gå en doulakurs istället. För att balansera fokus lite i den nervösa kroppen.

 

 

 

Brasiliansk barfotadans

2 kommentarer

Eftersom min man är docent och lektor på universitet så blir jag ganska ofta medbjuden som fru när någon har disputerat. Det är ofta trevliga fester,  vuxna som  får prata med andra vuxna, sjunga studentikosa sånger och dricka  vin ihop. Mellan grattistalen hinner man bekanta sig lite med sin bordsdam eller herre, ja småprata sådär alldeles lagom trevligt.

Att säga att man är barnmorska går nästan alltid hem. Särskilt efter några glas vin. Någon kanske  får tårar i ögonen och minns sin egen fina förlossningsupplevelse, det kommer nästan alltid intresserade följdfrågor med mjuk beundran i rösten. Till slut får man höra att Det måste vara det bästa jobbet! Få vara med när någon föder barn.

På den senaste festen så la jag till ett hem framför barnmorska. Jag berättade att jag jobbar som hembarnmorska. Mest för att jag ville introducera ett epitet  bland alla andra; barnmorska, skolsköterska, sjukvårdsrådgivare, bloggare… och ja – hembarnmorska. Reaktionerna lät inte vänta på sig och jag hamnade snabbt  i ett defensivt läge. Frågorna som kom var av en helt annan karaktär, nästan anklagande  ”Vad gör du om det händer något?”. Tvärsäkra påståenden ”Min väninna hade varit död om hon hade fött hemma”. Chock i rösten, ”Oj, finns det dom som vill det?”.

Jag försökte hänvisa till den forskning som finns på området (tänkte att det borde vara rätt sällskap!)  och berättade att jag arbetar professionellt, men det var liksom kört. Vad gör du om det händer något? Frågan ekade mellan mig och mina bordsdamer. Till slut sa jag något som jag hört en annan hembarnmorska säga (på skoj):

Jag tar av mig barfota och dansar en brasiliansk barfotadans!

Nervösa skratt. En konversation som kändes urspårad – inga tårade ögon, mer av skräck i blickarna. Vi bytte samtalsämne ganska snabbt och jag bestämde mig för att i framtiden välja mina tillfällen  med större omsorg . Det är kontroversiellt med hemfödslar, jag vet.

Nu vet jag det ännu mer.

 

Södra BB har också funnits!

1 kommentar

Ja, för ett år sedan fanns både Södra BB och BB Sophia. Jag arbetade själv på Södra BB tillsammans med ungefär 50 andra barnmorskor och några undersköterskor. Men just vid den här tiden förra året  så var det undergångsstämning på arbetsplatsen och jag var sjuk i vad som visade sig vara en halsböld. Samma dag som bölden punkterades på öron/ näsa/hals fick vi reda på att Södra BB skulle bort. Jag grät på julafton.

Vi fick information om att Södra BB skulle flyttas till Södertälje men så blev det aldrig. Däremot finns det idag något fint och bra i Södertälje med inspiration från Södra BB! Vad jag har förstått så har Södertälje förlossning alltid varit en mysig och trivsam klinik att både jobba och föda på. En handfull barnmorskor från Södra BB  började arbeta här.  Men att plocka några vackra blommor från ett träd är inte samma sak som att flytta hela trädet med stam och rotsystem, och det blir aldrig samma sak, även om man hoppas tror och vill att det ska vara det.

Fröet till trädet som till slut kom att heta Södra BB planterades av Ulla Waldenström och Carl-Axel Nilsson någon gång under 80-talet. År 1989 öppnade  ABC-kliniken (alternative birth center) på SÖS. Tanken var att kvinnor skulle få föda på egna villkor i en hemlik miljö och med en för familjen känd grupp av barnmorskor – med så lite medicinska ingrepp som möjligt. Det gick till exempel inte att få en epidural utan enheten var ett alternativ till gängse vård. Om det tillstötte komplikationer så flyttades förlossningen över till SÖS förlossning där det också fanns läkare. År 2003 så gjorde man om ABC-kliniken till ett modified in hospital birth center; Södra BB.

På Södra BB kunde man gå på mödravård, föda sitt barn och få all eftervård på samma ställe. Om man önskade medicinsk smärtlindring under förlossningen så gick det att ordna och vid komplikationer så kom en läkare upp från SÖS förlossning istället, allt för att kvinnan skulle slippa vara den som behövde flytta på sig. Södra BB var framforskat under ABC-tiden och när avdelningen stängde år 2016 så höggs hela trädet ner. Det finns fortfarande blommor, frön och rotsystem kvar. Men inget träd.

Vattenfödslar och BB Sophia

Lämna en kommentar

Ungefär 300 kvinnor födde sina barn i vattnet på BB Sophia. Det fanns ett badkar i varje föderum och lustgasslangen räckte ända fram – man kunde på så sätt kombinera lustgas och vatten som smärtlindring för att få en ännu större effekt. Synd att BB Sophia försvann så fort!

Om man önskar sig en vattenfödsel idag så gör man bäst i att planera för en hemfödsel – men det är  synd när kompromisserna  försvinner. För det finns en stor grupp kvinnor som varken behöver eller vill föda på storsjukhus, men som heller inte vill föda hemma! När man tar bort mellantingen till dessa två ytterligheter  så tvingar man den här gruppen att gå antingen långt till höger eller långt till vänster.

Att ta bort hela mittfältet förlorar alla på.

 

 

bubblor i vttnet

Vatten som smärtlindring under förlossningen

1 kommentar
bubblor i vttnet

Födas fram i vatten

Jo, det finns en oslagbart billig smärtlindring under förlossningen och det är varmt vatten. Många förväntansfulla som ringer in till förlossningsavdelningen när värkarna har börjat får höra lugnande ord i andra änden ”- Det är fortfarande latensfas, ta ett bad, eller en varm dusch och ring tillbaka när värkarna har blivit mer regelbundna! ”Värme är smärtlindrande och vetekuddar i all ära – att omslutas av varmt badkarsvatten slår ofta värmekuddar eller påsar med hästlängder.

Att bada är en ypperlig smärtlindring också under öppningsskedet. Av någon anledning är det svårt att ordna med badkar på förlossningsavdelningar så att de räcker till alla kvinnor, ibland finns det bara ett badkar på hela avdelningen. Då får man slåss om det! Eller stå i kö. Eller finna sig i att det är upptaget. Men det finns alltid annan smärtlindring att tillgå istället. Men den har ofta biverkningar och innebär större ingrepp i hela förlossningen som leder till mer interventioner; och framförallt så kostar den mycket mer. Ett badkar kan rengöras och användas om och om igen. En epidural kostar flera tusenlappar per gång och den kan inte återanvändas.

Nåväl, det finns de kvinnor som hamnar i vattnet under förlossningen och många trivs bra där. En del vill hoppa i och ur badet, precis som några vill använda sig av lustgas till och från. Som tur är så finns det vattentäta dopplers att avlyssna fosterljud med i vattnet – eller trådlöst ctg som kan användas i vatten! Några trivs så bra i vattnet att dom inte vill komma upp ens när barnet ska födas. Om förlossningsförloppet är normalt och fosterljuden är fina så finns det ingen anledning att tvinga upp dessa kvinnor ur badkaret när barnet ska födas.

Det gör faktiskt inte det!

Det är inte farligt att födas i vatten!

Av alla de vattenfödslar som man har studerat så finns det inga studier som pekar på att det kan vara farligt för ett friskt barn att födas i vattnet. Barnet omsluts av vatten under hela graviditeten och har en dykreflex som gör att det första andetaget sker först ovanför vattenytan. På 90-talet var det ett litet barn som dog efter en vattenfödsel  i Sverige och då blev många rädda –  men utredningen kom fram till att dödsorsaken var en annan och hade inget med själva födseln i vatten att göra. Däremot har man hittat ett fåtal riktigt allvarliga biverkningar  för barn efter användning av paracervikalblockad (PCB) under förlossningen – och konstaterat att de hade med själva bedövningen att göra. Men PCB är inte kontroversiellt att använda sig av när det passar och behövs, däremot är vattenfödslar det – ja ett big no no på många förlossningsavdelningar. Varför?

Epidural är en bra smärtlindring för de som behöver det, och när en kvinna skriker efter epidural så brukar de allra flesta barnmorskor få väldigt bråttom att hjälpa till med det! Så även jag.  PCB kan passa i andra lägen och går att få om man vill och behöver. Dessa smärtlindringar brukar inte levereras med en massa betänkligheter eller en lista på biverkningar utan tanken är att om kvinnan vill ha smärtlindring så ska hon få det. Punkt. Självklart finns det pm med riktlinjer för hur respektive smärtlindring ska administreras och det behövs kunskap hos den som gör det. Jag önskar bara att det gällde all form av smärtlindring. Även den billiga som inte är lika medicinsk till sin natur.