Amning i en amningsfientlig kultur med Paola Oras

Paola Oras

Foto: Lovisa Engblom

Hur ofta ammar spädbarn egentligen?

Nu är ett nytt poddavsnitt av Värkstark släppt!

Som barnmorska och forskare har Paola Oras studerat amningsmönster hos nyfödda. I sitt arbete har hon kunnat visa att barn ammar mycket oftare än vad vi tidigare föreställt oss. Det är tex normalt att amma flera gånger i timmen. Något som går stick i stäv med de amningsråd som generationer av kvinnor har fått – och som har gjort det onödigt svårt för så många.

Under 1900-talet separerade man mor och barn och amningen reglerades. På mjölkdroppekonferensen i Bryssel togs ett beslut som kom att förstöra många kvinnors amningsresor. Samtidigt sågs det som en modersplikt att amma sitt barn. Det ledde bland annat till att kvinnor kunde gå runt med föreställningen att ”vi bildar inte tillräckligt med mjölk i vår familj”, som om det vore ett biologiskt fenomen som kunde gå i arv. I själva verket var det de usla amningsråden som gick i arv och sinkade hela den fysiologiska mjölkbildningsprocessen. Eller möjligen det dåliga självföretroendet som kom på köpet av att de dåliga amningsråden.

Varför har kunskapsområdet ”amning” så låg status?

I det här poddasvnittet pratar vi om den ojämnt fördelade kunskapen inom vården – och vikten av att vara källkritisk vid givna amningsråd. Samt: vad behövs egentligen för att den som vill amma också ska kunna göra det? Om vikten av stöd och att ta bort allt som onödigt som kan störa. För ibland, när amningen inte flyter, kan det bli så krångligt så krångligt.

Vi pratar också om huruvida ersättning verkligen alltid är det enklare alternativet.

Det här är ett utmärkt poddavsnitt att lyssna på för dig som vill ha mer kunskap om amning. För det är  ett område som rymmer så mycket: relationer, kultur, psykologi, biologi och även något existensiellt. 

Lyssna här: Amning i en amningsfientlig kultur – med Paola Oras

Paola Oras, Värkstark

Vabruari, semlor och ny podd

Det bästa som hände i januari var när vi firade min pappa och barnens morfar/farfar 70 år

Då var jag såhär glad!

Förra året vid den här tiden skrev jag det här blogginlägget: Hejdå februari jag kommer inte att sakna dig

Jag läste precis om inlägget nu och det var riktigt befriande. För jag befinner mig ungefär på samma plats igen. Barnen har varit sjuka i omgångar och nej, jag har inte kunnat hålla räkningen på i vilken ordning. När någon börjar tillfriskna så vissnar en annan. Även om det inte är riktigt samma röra i hemmet nu så har januari varit tung. Just nu är det oron över mellansonen som har blivit så dålig i sin astma. Det skär i hjärtat att höra honom hosta nätterna igenom och vara trött hela dagarna. Han har ju kämpat sen han var liten – och det är som om all oro återaktiveras när han blir dålig på nytt. Även om han har mått väldigt bra och klarat sig på sin medicin i långa perioder.

Men det är också ljuset. Två veckor in i januari så kände jag mig smått förtvivlad över den kompakt gråa himlen och mörkret om kvällen. Jag köpte en ljuslampa som tröst och för att härda ut. Den har blivit min trogna följeslagare vid skrivbordet där jag sitter och arbetar. Tror den hjälper lite faktiskt.

För att pigga upp den sjuka skaran har vi provsmakat semlor från två olika konditorier.

Men om det är något som verkligen har fått mig att hålla i och hålla ut så är det podden Värkstark. Att spela in samtal och sen få sitta och arbeta med materialet i efterhand har varit så roligt. Även om det tröttar ut att lära sig nytt så är det över förväntan magiskt att producera podd. Men jag förstår redan nu att det magiska nog tenderar att klinga av med tiden om podden genererar noll inkomst och 100 % jobb. Då blir det ännu en sak på måste- göra- listan som drar energi. Där vill jag inte hamna.

Hur jag ska göra för att inte hamna där kommer jag berätta mer om sen.

Nu förbereder jag för en kombinerad födelsedags och releasefest för podden Värkstark nästa vecka! Det hade jag aldrig orkat ställa till med för ett år sedan. Att jag orkar planera för fest är alltså i sig ett gott tecken.

Njut nu av det här fina samtalet mellan mig och min syster Elin Cullhed. Ett samtal om att föda, bli kvinna, skriva. Om systerskap och intuition.