För en vecka sedan gick min bok till tryck. Det var givetvis en otrolig lättnad att äntligen känna att jag har kommit i mål med mitt arbete. Men samtidigt uppstod en känsla av tomhet och vemod, eller kanske självtvivel. Jag förstod med ens vidden av hur modigt det faktiskt är att ha författat en text som på riktigt betyder något. En bok måste ha nerv om den ska kunna få ett liv hos sina läsare. Men just där i det där ”livet” finns också något ömt och sårbart.
Min syster sa någon gång under projektets början att det är så sårbart att vara någon som tänder en egen fackla. Att berätta en historia. Men efteråt blir världen lite större.
Jag förstod nog aldrig hur djupt skrivprocessen skulle komma att påverka mig själv. Men den har verkligen hjälpt mig att komma vidare i mina egna tankar om födande. Och timingen kunde knappast ha varit bättre. Efterfrågan på att föda hemma ökar och ämnet har debatterats i flera stora tidningar den senaste tiden. När Asabea, som har så många följare på instagram, la ut sin fina födelse så hände något. Många blev plötsligt inbjudna att vara med på en hemförlossning hos en vän. Ja för en influencer är ju sina följares digitala vän – eftersom det är själva relationen som är kärnan i ett influencerskap.
Strax därefter kom Karolinska i Huddinge ut med att de ska börja ha hemförlossningar inom projektet Min Barnmorska. Här kan du läsa om det första sjukhuset i Sverige som erbjuder födande kvinnor barnmorskor som kommer: Barnmorskan kan komma
Själv blev jag kontaktad av en journalist och fick utrymme i Aftonbladet att prata hemförlossningar: Hemförlossning så här gör du
Sammantaget känner jag en sådan otrolig glädje över allt detta. Men jag vet också hur mycket arbete, sorg, tårar och besvikelse som det finns på botten i just den här grytan. Det fina är att livet börjar om, igen och igen. Och att saker som en gång var men inte längre är kan bli finfint gödsel.
Graviditet är ingen sjukdom sägs det ofta. Det är ju bra, men kan bli fel ibland. Att graviditet oftast inte är en sjukdom utan något mycket friskt betyder inte att det kan vara ett väldigt krävande och annorlunda tillstånd. Det är ett tillstånd som kan kräva vissa anpassningar i tillvaron. Även om det är något friskt.
Om graviditeten är erkänd som något friskt av de flesta så verkar förlossningen inte riktigt vara det. Det speglar sig i vårt sätt att se på födandet. Födandet ses av många som en stor risk. Nästan som ett potentiellt hot. Och det går ju att förstå, för förr i tiden var det vanligare att kvinnor strök med, dog helt enkelt, i samband med graviditet och barnafödande. Men i Sverige idag är risken för att en kvinna ska behöva dö i samband med sin graviditet eller förlossning väldigt liten. Ändå har vi inte riktigt kunnat släppa den här kollektiva ångesten som framförallt hänger ihop med själva förlossningen. Jag tror att det skulle vara en hjälp för många – och för gravida och nyblivna mammor i synnerhet – om vi började se graviditet, födande och tiden efter lite mer som en helhet. För allt hänger ju ihop.
Tiden efter förlossningen är i själva verket den fjärde fasen av förlossningen
Förlossningen delas in i olika delar. För mig blev det en ögonöppnare när jag förstod att dela in förlossningen i fyra faser som alla är precis lika viktiga.
Latensfasen är förlossningens första fas.
Den andra fasen innefattar både det det aktiva öppningsskedet och utdrivningsskede/ krystfasen. Andra fasen av förlossningen slutar med att barnet föds fram.
Den tredje fasen är tiden från barnets födsel tills moderkakan föds fram och livmodern drar ihop sig. Efterbördsskedet helt enkelt.
Den fjärde fasen av förlossningen är perioden som följer efter födslen av barnet: ungefär sex veckor framåt.
Glöm alltså den fjärde trimestern som vissa kallar perioden efter barnets födsel. Veckorna efter själva förlossningen är inte en del av graviditeten utan en del av förlossningen. Det är den tid det tar för såret i livmodern (där moderkakan har suttit) och eventuella förlossningsbristningar att läka. Det är också den tid det tar att anpassa sig känslomässigt till det nya föräldraskapet. En hel del klarnar när man betraktar perioden efter barnets som den fjärde fasen av förlossningen. För hur är det att bli lämnad ensam och utan stöd under den tiden i livet egentligen?
Att bli lämnad ensam under förlossningen
Alla delar av förlossningen är lika viktiga och bildar tillsammans en unik helhet. Det går inte att plocka ut dess beståndsdelar och analysera dem enskilt utan man behöver alltid förhålla sig till dem som en helhet. Men det är ganska vanligt att stödet till kvinnor under en förlossning koncentreras kring precis den bit då barnet ska födas fram. En del födande upplever att personalen kommer in och ”tar över” just den biten av förlossningen. Ibland är det där övertaget önskvärt, ibland inte. När barnet och moderkakan väl är ute och allt ser bra ut, ja då är det vanligt att personalen måste skynda vidare till nästa födande. Det är ju inte så konstigt utan tvärtom rätt logiskt att det professionella stödet ser olika ut beroende på vilken fas av förlossningen du som föder befinner dig i.
Men de sex första veckorna efter förlossningen är en skör period i en nybliven familjs liv. Behovet av stöd kan vara större under den här perioden i livet än under krystfasen.
Vad händer i kroppen efter barnets födsel? Om prolaktin och oxytocin – bröstmjölk och eftervärkar
När barnet har bytt universum, kommit upp på bröstet och börjat andas vanlig luft så påbörjas en ny process i kroppen. Omställningen börjar när moderkakan släpper – för då sjunker nivåerna av östrogen och progesteron drastiskt. Mjölkbildningshormonet prolaktin ser till att bröstmjölken börjar produceras. Och hormonet oxytocin driver ut mjölken ur bröstet när barnet börjar suga. Oxytocin är ju som bekant även det hormon som driver ut barnet ur livmodern, och ibland droppar det råmjölk från brösten när barnet krystas ut.
Hormonet oxytocin är inte bara ett förlossnings och utdrivningshormon utan det är i allra högsta grad ett relationshormon! Det fungerar som ett livsviktigt relationsklister. Ett som svetsar den lilla familjen samman både under och efter födseln av barnet. Hud mot hud-kontakt och beröring frisätter oxytocin och en lång separation av förälder och barn i det här läget kan därför vara helt förödande för relationen.
Så fort barnet har kommit upp på bröstet så påbörjas amningsprocessen, men i just det här inlägget tänker jag inte gå in så mycket på just den. Du som vill ha kött på benen inför amningsstarten kan läsa mer här: Guide till amning första veckan efter förlossningen
Oxytocin hjälper även livmodern att dra ihop sig efter förlossningen. När den nyfödda börjar suga så kommer ofta eftervärkarna, och de känns. Livmodern som har fått jobba hårt under födseln kan plötsligt kännas som en ömmande degboll. Efter ett tag som en hård klump. Viktigt att veta om är att den här perioden kan innebära att få uppleva olika grad av smärta. Smärta som inte ska viftas bort som pjosk! Eftervärkar till exempel, de blir oftast värre för varje barn. Värmekuddar, TENS, akupunktur eller smärtlindrande tabletter kan hjälpa till att lindra smärtan i olika grad. Den fysiologiska smärtan går oftast att hantera eller lindra med stöd och hjälp. Men att få uppleva patologisk smärta under den här perioden kan göra det hela till en svår tid. Patologisk smärta under denna fas kan vara:
Mjölkstockning
Såriga bröstvårtor
Infektion inuti livmodern
Svår bristning i underlivet efter förlossningen
Smärta från ett klipp i underlivet
Svår smärta efter ett kejsarsnitt
Feber och stark smärta som inte går över antingen i brösten, i livmodern eller i ett operationssår är kardinalsymtom. Om du upplever dessa symtom så är det viktigt att söka vård och få professionell hjälp. Ibland misstas helt normal mjölkstas för mjölkstockning. Men mjölkstas är ett fysiologiskt tillstånd som kan kännas som en inflammation i brösten. Det som händer är att bröstkörtlarna svullnar samtidigt som vävnadsvätska, lymfa och blodtillförsel ökar ungefär samtidigt som den mogna mjölken rinner till (dag 3-5 efter födseln av barnet). Brösten blir då mycket spända men det är alltså ett helt normalt tillstånd som går över.
De sjunkande östrogennivåerna skapar ett litet ”miniklimakterium” i kroppen. Sköra slemhinnor är därför vanligt under amningsperioden. Och hormonomställningen precis efter födseln av barnet kan också ge humörsvängningar, ”tredagarsgråt” eller babyblues.
När kroppen läker ihop. Om avslag och bristningar i underlivet
Kvinnokroppen har en helt otrolig förmåga att omforma och anpassa sig till nya omständigheter. När moderkakan har släppt så läker sårytan där den suttit ihop. Blödningen som kommer kallas för avslag och så länge det blöder finns en något ökad infektionsrisk. Det kan vara bra att undvika tamponger under den här perioden och vid vaginala samlag är det bra att använda kondom.
En lättare förlossningsbristning läker ofta ihop snabbt. Om du har blivit sydd kan det svida när du ska kissa de första dagarna och det kan hjälpa att kissa i duschen. Men en svårare bristning i slidan kan göra den här perioden riktigt jobbig. Ignorera inte de signaler du får från din kropp! Om något känns väldigt fel i underlivet så är nog något faktiskt fel. Precis som smärta vid amning ibland viftas bort för att en tredje person tycker att ”barnets tag ser bra ut” så kan en felläkt bristning i underlivet ibland viftas bort som något normalt. ”Allt ser bra ut” blir då bevingade ord. Om något känns fel i underlivet och om du börjar att anpassa ditt liv efter svåra smärtor i underlivet, om du blir rädd för att gå och bajsa på toaletten och om det skaver konstigt i trosorna när du går en promenad – sök professionell hjälp.
Men med det sagt, det är normalt att det känns lite annorlunda under den allra första tiden efter förlossningen. Bäckenbotten har blivit utsatt för en stor påfrestning och musklerna har tänjts ut i samband med födseln av barnet. Att försöka undvika förstoppning under den här perioden är bra eftersom det innebär en onödig påfrestning för strukturerna i bäckenbotten om du måste krysta när du ska gå på toaletten.
Ofta är den känslomässiga anpassningen till ett nytt liv det allra största
För väldigt många kvinnor går den fysiska återhämtningen ändå relativt lätt och bra, särskilt om förlossningen har varit okomplicerad. Men om komplikationer har tillstött så kan veckorna efteråt bli till en rejäl uppförsbacke. En stor blödning i samband med förlossningen kan exempelvis göra tröttheten hos den nyblivna modern förlamande. Då kan det vara svårt att ens orka ta en promenad runt kvarteret. Hjälp och stöd för att orka ta sig igenom den första perioden i barnets liv behövs då mer än något annat.
Men att få hjälp och stöd innebär inte att den nyblivna modern ska bli sängliggande. Risken för blodproppar är lite förhöjd efter en förlossning och därför är rörelse bra. Att komma upp ur sängen är viktigt. Och den där promenaden runt kvarteret kan vara precis det som behövs för en nybliven, om än mycket trött mamma. Stöd och hjälp kan handla om att slippa diska, laga mat och hämta äldre barn på dagisunder den här perioden.
Men även om kroppen läker som den ska så är en förlossning minst lika mycket ett känslomässig process. Att låtsas som om den känslomässiga delen av födandet inte existerar och drar energi är att spela ett högt spel där det ofta är du själv som står som förlorare. Det gäller både under själva födandet men även under de första veckorna efteråt. Att bjuda hem släkt och vänner och ta på sig rollen som perfekt värdinna kort efter en förlossning kan slå tillbaka som en stor känsloprojektil i nyllet. Att satsa på att komma igång och jobba 1-2 veckor efter förlossningen som om inget har hänt, ja att försöka ro iland ett stort jobbprojekt med pytteliten bebis på armen – det GÅR oftast ihop rent fysiskt. Men det är otroligt vanligt att underskatta den känslomässiga processen, hur sårbart och nytt livet är.
Men den kommer ALLTID ikapp. Så mitt tips är – var inte så stursk. Öppna upp för möjligheten att du inte ska orka fixa något annat än att bara vara nybliven mamma med allt vad det innebär. Låt förlossningen få ta sin tid. Tänk på de sex veckorna efter födseln av barnet som den fjärde fasen av förlossningen.
Jag kan inte titta mig mätt på det här omslaget. Tycker det är så fint! Jag hade nog inte riktigt förstått det där med vad som gör att något blir en bok. Alltså magin som kommer till på slutet när allt knyts ihop och helheten blir större än delarna. Nu förstår jag.
Min ambition har hela tiden varit att försöka formulera budskapet om födandets komplexitet och den delikata uppgiften att ge stöd genom den processen. Visa på hur man genom det subtila kan åstadkomma något genialt – nämligen stärka kvinnans egen förmåga i födandet. Men hur får man till ett bra omslag som sammanfattar det jag vill förmedla? När Cecilia visade mig de vackra foton som hon hade från sin födsel så visste jag. För det finns något så vardagligt och självklart med den här bilden. Samtidigt som den strålar av sublim skönhet. Ett bra bokomslag lyfter bokens innehåll. Det tycker jag verkligen att detta omslag gör! Cecilia är också en av medförfattarna i boken och därför känns det extra fint att just hon pryder omslaget. Helena Maass som var en av barnmorskorna på födseln hörs också i boken. Tillsammans har vi gjort något som jag känner mig väldigt stolt över. Jag hoppas att boken ska hamna i knät på alla som önskar få veta mer om det både vardagliga och sublima i födandet.
Igår postade jag manusbunten till min redaktör med de sista korrfelen som ska rättas till. Så nu ligger inte manuset på mitt bord längre! Det är faktiskt helt otroligt. Snart går det till tryckeriet och sen – sen släpps den. Släppdatum kommer vi meddela under veckan som kommer. Och så fort den släpps kommer jag lägga upp en länk här på min sida för dig som vill att boken ska bli din!
Jag planerar givetvis att ha releasefest. Men den behöver vara Coronaanpassad. Eftersom enbart min egen familj består av sju personer så tänker jag nog satsa på två fester. Att få fira denna milstolpe känns viktigt. I fredags fick jag frågan vad jag ska göra nu när boken är klar. Bra fråga. Men jag lovar att jag har fullt med planer som jag bara väntar på att få sätta i verket.
”När jag hade arbetat som barnmorska inom förlossningsvården i sex år valde jag att utbilda mig till doula. Idén kom till mig efter att jag fått närvara som stödperson åt en vän på hennes förlossning.”
Det är ett citat från min bok Föda barn med stöd som snart släpps. Jag försöker koncentrera mig på att korrläsa manuset en sista vända, men det är svårt nu när debatten om förlossningsvården har blossat upp (de av mina barn som fortfarande har sommarlov hjälper för all del också till med distraktionen). Just idag går det att läsa en mycket bra debattartikel i Aftonbladet av Eva Nordlund som är ordförande för svenska barnmorskeförbundet: Barnmorskorna är trötta på att ignoreras
”Basvård är att ha en barnmorska vid sin sida under förlossningen och att få tillräcklig support efter barnet födelse men i stället lämnas kvinnor ensamma när personalen inte räcker till.”
”Vi barnmorskor är trötta på ignoransen både kring kvinnors behov men också att svensk förlossningsvård är likriktad och inte utgår från födandet som något normalt för de flesta.”
Förlossningsvården som den ser ut idag tvingar barnmorskor till att i stor utsträckning lämna födande kvinnor ensamma på förlossnings eller BB-salen med uppmaningen att ”ringa på klockan” medan de springer vidare för att göra nästa punktinsats. Födande eller mammor med sina nyfödda fogar sig och vågar inte kräva sin rätt till stöd. Barnmorskor tvingas gå emot sin etiska kompass dagligen.
Barnmorskor hör av sig till mig för att de nu vill bli doulor!
Jag blir kontaktad av flera barnmorskor som inte står ut i förlossningsvården som den ser ut idag men som inte vill slösa bort all sin kompetens – de vill fortsätta stötta kvinnor och deras partners genom sina födslar. De är ju proffs på det! Därför frågar de mig hur man gör för att bli doula istället. Jag förstår alldeles för väl. Samtidigt hugger det i hjärtat varje gång jag får en sådan ”förfrågan” eftersom det känns så oändligt sorgligt och bortslösat med barnmorskor som har tagit CSN- lån och tragglat sig igenom 4,5 års högskolestudier och förvärvat en unik kompetens som barnmorskor. Bara för att komma fram till att deras situation är helt ohållbar. För att orka fortsätta utöva sitt yrke på ett värdigt sätt – eller bara för att de helt enkelt få stanna kvar i förlossningsrummet – så måste de komma in bakvägen som doulor.
Hos mig trillade poletten ner när jag förstod hur mycket trygghet det skapar i ett förlossningsrum med en stödperson som tillåts vara ovillkorat närvarande. Att den bottenplattan av trygghet kan bära en hel förlossning. Sorgen när jag insåg hur sällan det är barnmorskor som får bidra med just den tryggheten.
När jag själv valde att utbilda mig till doula var det för att jag förstått och även ville fördjupa mina kunskaper om den känslomässiga och emotionella delen av födandet. Jag ville ta steget ut och bli en Birthworker, alltså någon som på allvar respekterar den känslomässiga process som födandet också är. Vad det faktiskt innebär för en människa att föda barn, som förstår sig på the mind/body connection och som tillåter sig själv att se födandet inte enbart från ett strikt medicinskt perspektiv utan även från ett socialt, kulturellt och existensiellt håll. Jag ville arbeta kvinnocentrerat och relationsbaserat. Framförallt ville jag i högre utsträckning bidra till att behålla kvinnors förlossningsförlopp intakta istället för att behöva vara en obstetrisk assistent som ständigt manövreras in i trånga hörn: ”Fix this!”
Mina erfarenheter som både barnmorska och doula
Jag har lärt mig otroligt mycket under de här åren. Mina mesta insikter har jag fått i förlossningsrummen, men också genom att som tillägg förkovra mig i den litteratur som finns på området. Här kommer en lista på de böcker som jag anser att alla som vill bli Birthworkers bör läsa:
Ina Mays Guide to childbirth av Ina May Gaskin
Gentle birth, gentle mothering av Sarah J. Buckley
Give birth like a feminist av Milli Hill
Trygg förlossning av Susanna Heli och Liisa Svensson
Min kommande bok Föda barn med stöd
Samtidigt vill jag påminna om att det är något annat att arbeta som doula jämfört med hur det är att arbeta som legitimerad barnmorska. Om du vill arbeta professionellt som doula måste du starta eget företag och om du även är barnmorska måste du definiera var och hur/om vård bedrivs. Som vårdgivare behöver du vara registrerad hos IVO. Och som företagare behöver du skaffa dig ett marknadstänk vare sig du vill eller inte. Givetvis går det att ha en liten biverksamhet som puttrar på i maklig takt. Men det går inte att ragga egna doulaklienter på jobbet inom mödravården.
Därför önskar jag mer än något annat att barnmorskor ska få möjlighet att utveckla alla sina skills som just barnmorskor. Vi måste börja med att erkänna det känslomässiga och relationsbaserade arbetet som en stor och viktig del av barnmorskans profession. Vi måste erkänna midwifery och vad det innebär att arbeta kvinnocentrerat. Detta eftersom barnmorskor behövs som just barnmorskor.
Det är några saker som jag önskar att jag förstått om amning innan jag blev mamma.
Att amning är så mycket mer än bara mat. Att enbart se bröstmjölken som en utbytbar ”produkt” och själva amningen som enbart överföring av näring till barnet är att förminska hela grejen med amning. Det är att förminska kvinnan och barnets roll i det hela. Många missar att amningen i sig är en dynamisk process som skapas och förändras inom relationen mellan mor och barn.
En relation kan ju vara både enkel och svår och framförallt går den igenom olika faser där vissa är jobbiga medan andra är underbara. Men det finns en djupt känslomässig komponent i en relation som alltid lämnar avtryck. Förutom allt det fysiologiskt finurliga med amning, som att bröstmjölken utgör en perfekt anpassad näring åt barnet och att närheten och sugandet i sig hjälper barnet att reglera flera viktiga kroppsfunktioner – så har amningen även en psykologisk dimension. Den hjälper både barnet och mamman att mogna och utvecklas.
Att många inom vården saknar en grundläggande kunskap om amning och att det därför är vanligt med godtyckliga och ibland helt felaktiga råd. Gissa hur många knasiga ”råd” jag har fått från vården om amning under mina fem amningsresor. Jag har fått höra att bröstmjölken bara är blask av en BVC-sjuksköterska. Jag har också på djupet förstått hur vanligt det är att mammor som ammar efter ettårsdagen skammas och skuldbeläggs eftersom det ses som suspekt. Amningskortet dras därför ofta före allt annat när det är något som strular. Vidare så saknar många inom vården en insikt om den känslomässiga och relationella delen av amning. En läkare ordinerade till exempel med myndig stämma ett amningsavslut när jag sökte för sköra slemhinnor. Istället för att hjälpa till med atrofin så skulle amningen bort. Han borde ha frågat mig hur jag själv kände. Ville jag sluta amma?
Att elementära fakta och förståelsen av amning som fenomen kan vara helt avgörande när ett amningsproblem uppstår. Riktig kunskap om amning finns och den riktiga kunskapen gör skillnad när amningenstrular. På amningsmottagningar finns specialistkunskap om amning. Det finns många barnmorskor som har gedigen kunskap om amning. Men okunskap och ointresse inom området amning finns det generellt en ganska stor tolerans för inom vården. Det har lett till att kunskapen är ojämnt fördelad och i viss mån koncentrerad till passionerade eldsjälar som verkar både inom men även utanför vården. Den ideella organisationen Amningshjälpen är helt fristående och själv har jag haft en otrolig hjälp av boken Amning i vardagen av Marit Olanders.
Till dig som vill amma
Jag är glad att det finns några riktigt fina och informativa expertinlägg om amning här på Föda med stöd. Varsågod, här kommer några av dem igen!
Igår fick jag för första gången se mitt manus i en ”ombruten” version (det heter så på förlagsspråk) alltså så som det kommer se ut som färdig bok. Oj vad fint det såg ut! Jag har nu två veckor på mig att tillsammans med en korrekturläsare gå igenom manuset och försöka hitta korrfel. Alltså, vad svårt det känns att koncentrera sig på att vara noggrann såhär på upploppet. Jag känner mig ju så himla glad! Och den känslan är kanske inte så himla produktiv egentligen. Bäst att försöka hitta tillbaka till den där nagelbitarkänslan som man har när man inte vet om man överhuvudtaget någonsin kommer komma i mål med sitt projekt. Fast jag vet inte, mitt redigeringsarbete under sommaren har gått som en dans. Jag har med glädje gått upp tidigt på mornarna innan resten av familjen vaknar för att sitta och redigera. I timmar.
Men nog om det. I det här inlägget ville jag berätta om det andra som händer i höst! För jag och Eva håller våra profylaxkurser Föda utan rädsla och workshopen Aktiv förlossning ”som vanligt” – både i Västerås och i Uppsala.
Profylaxkursen Föda utan rädsla är kunskap om födandets inneboende dynamik i koncentrerad form, och den har hjälpt tusentals personer att bättre förstå och kunna hantera sina förlossningar. Teori varvas med praktiska och högst konkreta verktyg. Workshopen Aktiv förlossning har jag och Eva själva tagit fram som ett komplement till Föda utan rädsla. Den handlar om hur man kan fortsätta vara upprätt, rörlig och aktiv under förlossningens just det, aktiva fas. Ett slags förlossningsrum playground. Det går att köpa kurserna var för sig eller ihop för ett paketpris.
Alltså, det är så roligt att ge båda dessa kurser! Och om du känner att en gruppkurs inte passar så går det också bra att boka en privatkurs i hemmet. Då finns det ännu mer tid att verkligen pröva sig fram till vad som kommer fungera för just dig eller er. Boka kan du göra under fliken profylaxkurs här på Föda med stöd eller på min och Evas gemensamma hemsida profylaxkurser.se
Men nu ska jag försöka koncentrera mig på att läsa korrektur istället för att gå loss på planeringen inför releasefesten av min bok.
We use cookies on our website to give you the most relevant experience by remembering your preferences and repeat visits. By clicking “Accept All”, you consent to the use of ALL the cookies. However, you may visit "Cookie Settings" to provide a controlled consent.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. These cookies ensure basic functionalities and security features of the website, anonymously.
Cookie
Varaktighet
Beskrivning
cookielawinfo-checkbox-analytics
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Analytics".
cookielawinfo-checkbox-functional
11 months
The cookie is set by GDPR cookie consent to record the user consent for the cookies in the category "Functional".
cookielawinfo-checkbox-necessary
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookies is used to store the user consent for the cookies in the category "Necessary".
cookielawinfo-checkbox-others
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Other.
cookielawinfo-checkbox-performance
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Performance".
viewed_cookie_policy
11 months
The cookie is set by the GDPR Cookie Consent plugin and is used to store whether or not user has consented to the use of cookies. It does not store any personal data.
Functional cookies help to perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collect feedbacks, and other third-party features.
Performance cookies are used to understand and analyze the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.
Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.
Advertisement cookies are used to provide visitors with relevant ads and marketing campaigns. These cookies track visitors across websites and collect information to provide customized ads.