Månad: december 2018

Mor och dotter på stranden

Sammanfattning av mitt 2018!

3 kommentarer
Mor och dotter vid medelhavet
Höstlov! Foto: Lovisa Engblom

Snart är det här året slut och jag tänker nu sammanfatta vad som har hänt i mitt liv just det här året, både professionellt och på ett mer personligt plan. Mycket har hänt! Vi tar det från början.

Huset

I januari började vi leta hus och i maj gick flyttlasset till det hus som vi just har firat jul i för första gången. Alla barnen fick eget rum och det var på tiden. Några hade behövt dela rum med varann några månader för länge. Rosorna stod i full blom när vi flyttade in, ja det var som att vandra runt i drömmarnas trädgård. Jag har aldrig sett så många rosor förr i en och samma trädgård! Det är sant. Men sommaren blev lite väl varm både ute och inne – vi fick gömma oss i källaren när det var som värst. Vårt svarta snedtak passar bra för att bygga solpaneler på om man säger så, det blir väldigt varmt om sommaren.

Rosor i trädgården
Rosenträdgård!

När hösten kom fick vi plötsligt en massa äpplen att ta hand om och blomflugorna flyttade in i köket på obestämd tid. Det var mindre roligt. Men äppelmoset blev vansinnigt gott (sista burken har precis tagit slut!) och vi har fortfarande sylt kvar – den som jag kokade på bären från vår enorma röda vinbärsbuske, tillsammans med hallon och syltsocker.

Äppelmos i glasburkar
Hemlagat äppelmos en masse!

Summa summarum, vi trivs otroligt bra i vårt nya hus och planen för nästa år är att renovera några rum i källaren så att de kan tas i bruk ännu mer. Våra två snart tonåringar kommer få husera i källaren medan vi inreder ett barnrum till Hanna på övervåningen.

Företaget

På pappret har jag jobbat halvtid i mitt företag hela det här året, men i praktiken så har det blivit mycket mer. När jag började min företagsresa för två år sedan så hade jag inte färdriktningen helt klar för mig utan gick mer på lust och känsla. Jag hade ett driv och en passion men inte så värst mycket kunskap om företagande. Det går absolut att börja den vägen! Men såhär i efterhand kan jag se att det hade besparat mig lite tid om jag hade strukturerat upp mina planer lite från början. Försökt omfamna begrepp som affärsmodell och entreprenörsskap lite tidigare. Allt det där har liksom kommit ikapp mig. Oj vad jag har lärt mig mycket om företagande under året som gått. Här sammanfattar jag mina lärdomar, väl medveten om att de låter som klyschor, men o vad mycket sanning det ligger i dem:

  • Vill du starta eget? Läs allt du kommer över om hur det fungerar och ta in hjälp utifrån! Själv har jag bland annat en redovisningskonsult som hjälper mig med företagets räkenskaper.
  • Att starta eget är inget för den arbetsskygge. Det är enormt krävande. Men frihetskänslan som kommer av att kunna tjäna sina egna pengar och få vara den som styr skutan själv, say no more.
  • Tid är pengar. Ett företag som inte drar in någon vinst är mer att betrakta som en dyr, omständlig och extremt krävande hobby.
  • Börja i liten skala och väx!

För att kunna kombinera jobb med att ta hand om lilla Hanna så började jag året med att ta konsultuppdrag som skribent. Men under hösten började jag ta uppdrag igen, både som barnmorskedoula och hembarnmorska. Det var så roligt att få komma igång!

Mammaledig
Ut ur boet!

Att bistå hemfödslar är bland det finaste och mest meningsfulla man kan göra som barnmorska. Men för att vara krass, det är ingen kassako och det är svårt att skala upp verksamheten. Ett uppdrag innebär väldigt mycket jobb (och ansvar givetvis) med bland annat en jour på fem veckor som ska delas med minst en annan barnmorska. Så att vi alltid kan vara två på själva födseln. Tyvärr är hemfödslarna därför ingenting jag kan bygga mitt företag runt. Men jag håller på att snickra på det här företagsbordet som ska bli stabilt av fler än ett eller två ben. Bland annat har jag ett lite halvhemligt kreativt projekt på gång! Och ett roligt samarbete is coming up! Det kommer hända nya, bra och roliga saker under året som kommer.

När det gäller barnmorskedoulningarna så är mitt ledord kvalitet framför kvantitet. Alltid. Jag vill lägga allt mitt krut i färre uppdrag, snarare än att börja doula på löpande band. För då försvinner en hel del av poängen för mig.

Bloggen

Mor och dotter på stranden
Mor och dotter på bild!

Alltså, jag älskar bloggen! Mer och mer faktiskt. Bloggen och antalet besökare på hemsidan har också växt under året som gått, även om jag har behövt dra ner på publiceringstakten. Det beror nog på att jag har blivit bättre på att SEO-anpassa hemsida och inlägg. Om jag fick välja själv så skulle jag gärna publicera inlägg oftare, gärna minst varannan dag – men helst varje dag. Idag har jag inte riktigt den möjligheten. Det är inte helt realistiskt att jobba både som barnmorska och skolsköterska, vara mamma till fem barn och uppdatera bloggen med matiga och väl underbyggda inlägg dagligen. Jag behöver ju sova nån gång.

Idag får jag väldigt många uppdrag via min hemsida, ja fler uppdrag än jag kan åta mig. Men för att kunna börja driva själva bloggen i en mer professionell riktning – alltså kunna lägga en större andel av min tid just här – så behöver jag även få en inkomst ifrån själva bloggandet. Det är faktiskt också en av mina ambitioner! Jag vill till exempel grotta ner mig i ämnen som barnlängtan, IVF, missfall, klimakteriet, sex… och göra fler reportage. Varvat med personliga inlägg från min vardag. Nästa trappsteg för mitt bloggande är alltså att det ska generera en inkomst. Läs gärna mer om det på min idol Elin Häggberg alias Teknifiks fantastiska blogg: Hur tjänar man pengar på att blogga?/

Mina matiga och väl underbyggda barnmorskeinlägg blir ofta uppskattade av er! Reportagen har också blivit väldigt väl mottagna. Men under året har gästblogginläggen seglat upp som riktiga bubblare och inför nästa år vill jag publicera gästblogginlägg lite mer frekvent och mindre sporadiskt. Gärna ett i månaden. Några av er har därför nu i dagarna fått en inbjudan av mig! Tanken med gästblogginlägg är att skapa winwin, inte att profitera på någon annan.

Inför nästa år efterlyser jag också fler läsarberättelser! Ämnen som är underrepresenterade på bloggen är missfall, barnlängtan, frivillig eller ofrivillig barnlöshet, IVF, klimakteriet och sex…. Men allt är intressant! Det går givetvis bra att vara helt anonym. Om du värper på något, skicka in din läsarberättelse till info@fodamedstod.se

Sociala medier

Förutom bloggen och mitt instagramkonto @fodamedstod, så har jag öppnat ett nytt konto som heter @birthfolks Där regrammar jag, alltså samlar och publicerar mina men framförallt andras fina bilder på gravidmagar, födslar, amning… hemfödslar. Det är jättekul! Kika in där om du ännu inte har gjort det. Jag har också startat facebookgruppen Föda med stöd.

På ett personligt plan

Det har varit ett fint år. Men jag behöver fortsätta att jobba med Time management och försöka definiera, vad är jobb? Och vad är fritid? Jag har också gjort tappra försök att börja komma i form fysiskt, försök som inte riktigt har burit frukt. Nu pratar jag inte om vikten enbart utan om flåset, smidigheten och styrkan! Jag vill ha lite mer muskler på kroppen! De försvann visst med min femte graviditet. Och jag har inte kommit över den där tröskeln ännu utan det känns fortfarande motigt varje gång att komma iväg och röra på sig. När jag väl kommer över tröskeln så är det oslagbart och mycket njutningsfullt. Så gissa vad som blir mitt löfte inför nästa år?

Hur har det gångna året sett ut för dig? Oavsett, så önskar jag dig ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

Följ Föda med stöd på Bloglovin!


Konst i Uppsala

Årets julklapp!

Lämna en kommentar
Konst i Uppsala
Årets julklapp!

Årets julklapp var definitivt min mammas tavla av ett foto som jag tog själv för ett år sedan. Jag passade på när min nyfödda dotter låg där på min pösiga postgravidmage alldeles nöjd, nyammad och däst. Klick! Och ett år senare, nu i jul, fick jag alltså ett stort paket av mamma med en alldeles nymålad tavla. Så himla fint!

Julafton firades vi hemma själva i vårt nya hus. Jag var jour i år och det blev iallafall ingen julbebis! Så mina barn fick fira jul med båda sina föräldrar hemma och det kändes ju fint på alla sätt.

Julpynt i granen
Mormor och morfars julgran

På juldagen fortsatte vi julfirande hemma hos mormor och morfar! Mina syskon med familjer firade själva julafton ihop med mina föräldrar men eftersom vi är så många passar det oss att dela upp firandet lite. Att pytsa ut det på några dagar gör det hela mer njutbart. Min syster och jag har ju åtta barn ihop och det är riktigt härligt, festligt och stojigt att ses allihop. De stora barnen delar en massa lek, minnen, semestrar OCH skola plus kompisar med varann. Vilken lyx! Våra två yngsta kommer förhoppningsvis snart att göra detsamma.

Julen är barnens högtid!
Nyfiken på granen!

Det allra nyaste tillskottet i kusinskaran fick vi träffa igår på annandagen. Sonja, fyra veckor gammal. Alltså jag slutar aldrig att förundras! Jag känner mig ju så rik som mamma, svägerska, moster och ingift faster. Och det är en väldigt fin känsla såhär i juletid.

Jul i Uppsala
Hans och Hanna hemma hos mormor och morfar

Snart, snart börjar jag rikta blicken mot allt som jag planerar ska hända nästa år. Men jag är inte där riktigt än, vill få landa i att det här året blev ett fint år med några få lediga dagar såhär på sluttampen. De dagarna tänker jag njuta av. Inte styra upp inte i minsta detalj. Nej, jag ska försöka att bara vara.


En fembarnsmammas jul

Lämna en kommentar

För precis ett år sedan, såhär dagarna innan jul, satt jag med min nyfödda och väntade på att läkaren på amningsmottagningen skulle ha tid med mig. Jag var sjuk, febrig och hade ont i bröstet – igen. Kunde det vara en bröstböld som kändes där inne i bröstet? Varför blev jag aldrig bra? Fortfarande känner jag en sån enorm tacksamhet över att amningmottagningen fanns där för mig då, och att läkarna och barnmorskorna snabbt kunde hjälpa mig. Nej, det var ingen bröstböld jag hade. Och sjukdomskänslan hann släppa taget om mig lagom till julafton. Det blev en fin jul, ja vår första med alla fem barnen – jag var bara liite tröttare än vanligt.

träd med kala grenar

Men förra året var året då jag på allvar började handla saker på nätet. Helt enkelt för att jag inte kom iväg till någon affär. Och jag måste säga att jag ändå är GLAD över att vara fembarnsmamma nu mitt i vår digitala revolution. Dels för att det helt enkelt går att sköta jobb på ett annat sätt hemifrån nu, via datorn. Men också för att det faktiskt går att beställa hem 10 liter mjölk, 5 liter yoghurt, två kartonger ägg och 3 förpackningar musli direkt hem till dörren. Däremot är jag tacksam över att amningshjälpen jag fick förra julen var via ett fysiskt möte, In Real Life.

Det här året har jag, som många andra, börjat fundera över hur man faktiskt ska kunna fira jul på ett mer hållbart sätt. Klimatförändringarna är skrämmande! Det funkar inte riktigt längre att sticka huvudet i sanden (eller snön för all del) och låtsas som om de inte angår oss. Att fortsätta tro att vi kan leva på ungefär som vanligt utan några som helst inskränkningar i bekvämlighet eller livsstil. Julklappsshoppingen och julresan till Thailand får lätt en lite fadd eftersmak. Men hur ska man då göra utan att gå under av dåligt samvete och ågren för att klimatet inte riktigt hänger med på vårt skenande tåg?

Ja, jag vet inte. Men själv har jag verkligen börjat tänka till över vad jag köper för julklappar. En hel drös av klapparna i år är därför inköpta på second hand och det har varit riktigt roligt att hitta kläder, böcker, leksaker och gamla filmer på det sättet. Det tar lite tid att leta fynd, men det är tid som lönar sig! Sen har jag funderat ett varv extra på sakerna som inte är inköpta på second hand. Att det ska vara något som är praktiskt bra och fyller en funktion. Julmaten går det också att tänka till runt. Behöver man laga ett överdådigt julbord med en mängd olika (kött)rätter där vissa kanske inte ens blir uppätna i tid? I år blir det därför något färre rätter, men mer noga utvalt. Till exempel har vi fått en julskinka av vildsvin som ligger och väntar i frysen. Det ska bli spännande att se hur väl den tas emot i familjen.

Vinter och snö

Mycket har hunnit hända sen jag satt där med min nyfödda i knät på amningsmottagningen, då för precis ett år sedan. Framförallt har hon som låg så sött i min famn då blivit så mycket större. Nu kryper hon ju runt i vårt nya, bättre begagnade hus. Det blir förresten första julen för oss allihop i det nya huset. Nej, allt är verkligen inte färdigt, fixat, ombonat och inrett ännu. De nya gardinerna väntar fortfarande på att bli uppfållade och det är inte bara en lampa som väntar på att få komma upp i luften. Men vi är en god bit på väg och framförallt så får vi plats och behöver inte tillämpa principen en in – en ut hela tiden. Det var riktigt tröttsamt där ett tag. Jag har gott hopp om att vi kommer få till lite julstämning i stugan. Vi har ju trots allt en vacker braskamin som fungerar utmärkt, och pianot är nystämt. Granen står och väntar på att tas in. Kanske hinner vi ikväll? Men först jullunch med min syster och kusin! Och efter det drar vi iväg till en högtidlig julavslutning med alla våra skolbarn.

vinterlandskap
Eva Nordlund, barnmroska, Södra BB

Att vara, att känna

Lämna en kommentar
Eva Nordlund, barnmroska, Södra BB
Barnmorska Eva Nordlund Foto: Elisabeth Ubbe

Om barnmorskors erfarenheter av att ge kontinuerligt stöd

Om du bara ska läsa en magisteruppsats det här året så rekommenderar jag att du läser Eva Nordlunds uppsats om barnmorskors erfarenheter av att ge kontinuerligt stöd! Det är en helt fantastisk forskningsgenomgång av det där som ibland kan vara så svårt att formulera. Mycket träffsäkert – genom att djupintervjua barnmorskor – skildrar hon barnmorskors levda erfarenheter av att få arbeta enligt en annan syn på födande, alltså en annan syn än den som konventionell förlossningsvård allt som oftast genomsyras av. Om man inte arbetar med en vårdmodell där kontinuerligt stöd till födande är prioriterat så är det också svårt att fördjupa kunskapen och den känslomässiga förståelsen kring fenomenet.

Ett kontinuerligt stöd innebär ett bättre förlossningsutfall och en mer positiv upplevelse av förlossningen

Det är känt att ett kontinuerligt stöd innebär ett bättre förlossningsutfall och en mer positiv upplevelse av förlossningen! Men inom den svenska förlossningsvården förväntas barnmorskor som regel ta hand om flera födande samtidigt och det medicinska stödet behöver då prioriteras. Jag citerar här ett stycke ur uppsatsen som handlar om vad en centralisering av förlossningsvården innebär:

Sveriges förlossningskliniker har blivit större, färre och ger en relativt likartad vård trots en alltmer heterogen grupp vilket framkom i rapporten ”Trygg hela vägen, kartläggning av vården före, under och efter graviditeten”, (SKL, 2018). I intervjuer beskrev vissa professionsföreträdare att arbetsmiljön vid de stora klinikerna är mer opersonlig och att det kan bli ”som på löpande band”.

Synen på vad som är en rimlig balans mellan att tillgodose kvinnornas medicinska respektive ickemedicinska behov skiljde sig mellan professionerna och även i vårdkedjan där framför allt barnmorskor förespråkade vårdmodeller där barnmorskan kan följa kvinnan genom hela vårdkedjan i relationell kontinuitet med ökad trygghet som följd. Det skulle även ge en ökad variation i arbetsuppgifter och arbetstillfredsställelse.

På Södra BB arbetade barnmorskorna enligt vårdfilosofin om att enbart ta hand om en familj i taget under födseln och på så sätt utvecklades kunskapen kring stöd under födseln under  de år som verksamheten drevs. Barnmorskor som arbetar med hemfödslar idag ger ett kontinuerligt stöd till kvinnor som föder och fördjupar därmed fortlöpande sina kunskaper om vad det kan innebära.

Syftet med studien var att få en ökad förståelse för barnmorskors levda erfarenheter av kontinuerligt stöd vid barnafödande

Eva Nordlund intervjuade åtta barnmorskor i åldrarna 37 till 69. Fyra barnmorskor arbetade med hemfödslar och fyra av barnmorskorna hade arbetat på Södra BB fram till nedläggningen. Data från intervjuerna analyserades genom en fenomenologisk analys. På så sätt kunde fyra övergripande teman tas fram:

  • Tillit till kvinnors förmåga att föda
  • Tillfredställelse med sitt yrkesutövande och att få förändras
  • Tillit till kollegor som delar samma syn
  • Smärtan av att ha ”varit där” och inte få möjlighet att återvända dit

Barnmorskorna beskrev att det uppstod en inre konflikt då de förhindrades att utöva kontinuerligt stöd.

Att ha fått erfara fenomenet men sedan hindras att utöva det kontinuerliga stödet innebar ett lidande för barnmorskorna. De beskrev hur de tvingades  reducera sig själva och använda sig av olika typer av försvarsmekanismer så som att stänga av sina känslor eller att helt lämna förlossningsvården för att det var för smärtsamt att inte kunna använda sin kunskap.

Tack Eva för att du sätter ord på precis det där (som är själva anledningen till att jag nu jobbar med kontinuerligt stöd inom ramen för min helt privata verksamhet). Jag välkomnar fler möjligheter att få arbeta med kontinuerligt stöd till födande kvinnor inom offentligt finansierad verksamhet. 

Kontinuerligt stöd
Foto: Lovisa Engblom

Sammanfattningsvis: Att  få ge kontinuerligt stöd till födande kvinnor var av stor betydelse även för barnmorskorna

Tilliten till kvinnors förmåga att föda var grundläggande och den tilliten uttrycktes genom ett individualiserat bemötande. Att ”bara vara” hos den födande – att vara aktivt passiv – förändrade också barnmorskan till att bli lugnare och mer tillitsfull i sin yrkesutövning. Barnmorskekollegorna var ett stort stöd! Stödet från kollegorna visade på ytterligare en dimension av vad kontinuerligt stöd kan innebära även för barnmorskans välmående och vila. När barnmorskorna inte längre kunde arbeta med kontinuerligt stöd innebar det ett stort lidande som fick konsekvenser för enskilda barnmorskor.

Att utveckla verksamheter i den här riktningen skulle alltså kunna innebära ett win-win med ökat välbefinnande och välmående, framförallt för familjerna och de födande kvinnorna – men även för barnmorskorna.

Magisteruppsats Eva Nordlund: Att vara, att kännaLadda ner
En facebookgrupp om att föda med stöd

Välkommen till Föda med Stöd på Facebook!

Lämna en kommentar

Ja, jag har gjort slag i saken och startat en facebookgrupp. Varför? Jo för att jag vill komma närmare dig! Det låter ju verkligen allmänt klyschigt men det stämmer. De senaste åren har jag blivit vän med många,  ja nätverkat och knytit kontakter bara genom att vara aktiv i olika forum på Facebook. Det finns en mängd grupper redan men jag ville ta chansen att skapa en egen grupp där jag får vara med och sätta tonen. Så, nu har jag gjort det! Här är den:

En facebookgrupp om att föda med stöd
På facebook

Ton: Det ska vara en trygg och fredad plats på nätet, men gärna med ett högt tak. För alla som vill diskutera allt det som ryms under paraplyet Föda med stöd (som mer är att betrakta som ett barnmorskeackord i dur). Här är exempel på vad som kan rymmas: trygga eller otrygga födslar, sjukhusfödslar eller hemfödslar, midwifery, vattenfödslar, doulande, graviditet, föräldraskap, klimakteriebesvär, aborter och sex. Ställ en fråga du har eller dela en erfarenhet! Det som inte accepteras är en otrevlig eller arrogant samtalston. Brukar sällan bli konstruktivt då nämligen. Så, du är hjärtligt välkommen med andra ord!

Jag vill också ta tillfället i att presentera en av mina nära kollegor, nämligen Eva Grape Ersson! (För jag jobbar inte ensam, varken med hemfödslarna eller med mina doulauppdrag.) Såhär presenterar Eva Grape Ersson sig själv:

-Jag är i botten socionom med 10 års erfarenhet som kurator och arbete på familjecentral. Jag är också Föda Utan Rädsla – instruktör och doula. Det senaste året har jag även utbildat mig i metoden Aktiv baby. I mitt arbete har jag alltid brunnit för familjer i alla former. Med ödmjukhet, inkänning, lugn och trygghet hoppas jag kunna stötta blivande föräldrar att hitta sin inre styrka.

Medvind Profylax i Enköping
Eva Grape Ersson, Medvind Profylax

Läs mer om Eva på hennes egen hemsida: medvindenkoping.se

Jag och Eva kommer fördjupa vårt samarbete under våren och det känns jättekul! 

Att förbereda sig inför förlossningen

Lämna en kommentar
förbereda sig inför förlossningen

Ingen födsel är den andra lik. Det är verkligen så. Jag tänker på själva födandet som en koncentrerad bit av livet – ja en oproportionerligt stor och intensivt levande bit av våra liv. I en och samma födsel kan känslor av glädje, sorg, rädsla, smärta, förutsägbarhet, lycka, leda, oförutsägbarhet, långtråkighet och eufori rymmas. Ibland är det tvära kast, precis som med resten av livet. Ingen kan förutspå precis hur en förlossning kommer att bli.

Oavsett om du vill föda hemma, på sjukhus eller med hjälp av ett kejsarsnitt så blir förlossningen  en händelse som kommer att prägla dig. På gott och på ont. Men man kommer inte runt den – händelsen – även om man kanske ibland skulle vilja. Därför kan det vara bra att förbereda sig, på något sätt.

Hur förbereder man sig inför förlossningen?

Det finns inte en förberedelse eller ett koncept som passar alla och det behöver verkligen inte vara något som kostar dig extra pengar. Mödravård är skattefinansierat i Sverige och på många barnmorskemottagningar erbjuds föräldragrupper för gravida. Det, och en god och förtroendefull relation till barnmorskan på MVC under graviditeten räcker gott för många.

Om förlossningens påverkan
Ja, hur upplevelsen av förlossningen blir spelar roll.

Ditt barns födsel blir ett minne som kanske visserligen ändrar karaktär över tid – men själva minnet kommer inte att blekna. De flesta minns sina barns födslar i detalj, minut för minut, timme för timme. Vem som tog emot på förlossningen och om den personen verkade stressad och allmänt ointresserad eller var varmt välkomnande. Ord som sägs i förlossningsrum kan etsa sig fast i minnet som stora klippblock. Därför är det viktigt att vi som jobbar med födande är medvetna om att det vi säger kan bli bevingade ord.

”Barnet har fastnat”

”Ja, du kan föda ditt barn, det tar bara lite tid”

”Du är så värksvag”

Många gravida och deras partners säger ödmjukt inför födseln: ”Vi tar det som det kommer”. Ja, eftersom man inte kan veta hur förlossningen kommer att bli så kan det kännas logiskt och lite ödmjukt att inte fundera så mycket på hur man vill att det ska bli. Men jag skulle tvärtom vilja uppmana er alla: Ta ditt barns födsel – ja ta din eller er förlossning i anspråk! Staka ut en väg! Hur tror du att ni vill ha det? Att staka ut en väg är inte samma sak som att rita en detaljerad karta över sin förlossning. För då finns det en uppenbar risk att man blir väldigt besviken efteråt.

Men det är bara när man funderar över hur man tror att man vill ha det som man kan börja fundera över hur man ska kunna komma dit. 

Läs mer på min nya sida Föda med stöd/Gravid!

Hållbarhet och onödiga prylar

December och julstress – eller hur man får bukt med tillvarons potatisar

Lämna en kommentar

Det blåser på stranden!

Hur gör ni för att överleva decemberstressen? Själv är jag glad att vi har lyckats få upp iallafall några adventsstjärnor och att det finns en amaryllis i vardagsrummet. Hur det ska bli med resten vet jag inte riktigt. Julbordet har jag inte ens börjat fundera på. Bara att få fram säsongsgarderoben till familjen; det vill säga rota fram och försöka samla ihop par med hela vantar, strumpor och skor kräver sin viljestyrka. Att på det också försöka knåpa ihop pyssel och  egengjorda adventskalendrar med små paket varje dag ända fram till julafton, nej de försöken har jag gett upp för längesen. Men jag är imponerad av alla som har lärt sig att organisera tiden innan jul på ett bra sätt! Som ställer sig och gör rödkål en onsdag mitt på dagen flera veckor innan julafton för att undvika stressen dagarna strax innan. Eller influencers och bloggare som under lång tid innan december har förberett och knåpat ihop adventskalendrar så att deras läsare ska få godbitar att njuta av varje dag ända fram till jul.

En nyckel för att bli bättre på Time management tror jag är detta: att lära sig sakers verkliga omfattning. Bort med drömmar och önsketänk. Allting som ska genomföras i praktiken innebär en hel väldans massa logistik – det där glöggminglet eller julpartyt som verkar härligt och väldigt kravlöst i teorin blir plötsligt något helt  annat när verkligheten inträffar. Att försöka få för många saker gjorda på för kort tid är en vanlig miss. Det blir ungefär som att försöka pressa en stor potatis genom en vitlökspress. Svårjobbat. Men om man delar upp den där potatisen i flera små delar och pressar dem en och en under lång tid… ja då är man snart i hamn. Det gäller att först identifiera och sedan få bukt med tillvarons potatisar.

Julklappar

är helt klart en stor potatis. Själv tycker jag att  den värsta sortens julklappshysteri känns ganska daterad. Om man inte redan har börjat fundera på vad som är mer hållbart i längden – ja då är det nog dags att börja fundera på det nu år 2018. Böcker, eller att gå loss och fynda klappar på second hand – det tycker jag är hållbara tips! Ge barnen varsin slant att fynda för på någon bra  second hand butik. Det tillfredsställer både habegär och köpsug – och har man tur hittar man riktigt roliga saker. Ett och annat misslyckat köp spelar mindre roll. Upplevelsepresenter är ett annat hett julklappstips! En konsert eller teaterföreställning ihop med någon man tycker om är något av det bästa jag vet iallafall.

Hållbarhet och onödiga prylar

Undvik onödiga prylar som julkappar!

  • Inköp av både julkappar, mat och stapelvaror är helt klart en annan het och stor potatis. Förra året när jag satt och ammade min nyfödda med lågt blodvärde och hög feber så lärde jag mig nyttan av att handla på nätet. På flera veckor kom jag nämligen inte runt det egna kvarteret, än mindre till någon affär. Och idag beställer jag faktiskt så mycket jag kan på nätet. Kanske en fembarnsmammas bästa tips! Om jag går och handlar på stan eller i affärer vill jag att det ska kännas roligt och åtminstone lite otvunget. Upplevelsen blir nästan viktigare än själva ärendet. Och de tio litrarna mjölk som ska fraktas hem på något sätt så gott som varje vecka, just den upplevelsen kan jag vara utan.
  • Sisyfosarbetet hemma är helt klart en av tillvarons större potatisar. Här är jag renons på bra tips faktiskt. Det är väl bara att inse att det är en process som aldrig tar slut och om man är en av dem som lyckas finna harmoniska och kreativa sätt att vara i processen städa/laga/fixa/diska/tvätta/skrubba – GRATTIS ! Alla vi andra (vi som inte lyckas hitta harmoniska sätt att få bukt med disk, plock och tvätt) får finna oss i att tillvaron med drömmen om ett hem i fas ömsom hackar sig fram, ömsom flyter i små rännilar och ömsom mest känns som en enda stor misslyckad pavlovatårta. Fanny Ambjörnsson har visst skrivit en bok om vardagsstädningens praktik och politik, kanske ett julklappstips?

En av de kreativa adventskalendrar jag rekommenderar i år är Baking Babies forskarkalender. 

Och med det sagt så vill jag önska er alla en god, kreativ och mer harmonisk decemberstress!