Månad: januari 2018

En studie om vattenfödslar i Sverige!

4 kommentarer

 

Äntligen har vi en färsk svensk studie om vattenfödslar att dra lärdom av! Det är Hanna Ulfsdottir et al (2017) som har studerat-

Waterbirth in Sweden – a comparative study!

306 vattenfödslar i Sverige jämfördes med 306 spontana vaginala födslar som inte ägde rum i vatten. Kvinnor som födde i vatten löpte en minskad risk för andra gradens bristning, hade kortare förlossningar och färre interventioner än kvinnorna i jämförelsegruppen. Man såg ingen skillnad i apgar-poäng eller behov av vård på neonatalavdelning hos barnen till kvinnorna i de två grupperna. Däremot fick tre av barnen i vattengruppen en navelsträngsruptur vilket innebär att navelsträngen går av när barnet lyfts upp ur vattnet. Det är sällan en allvarlig komplikation men barnmorskor som bistår vid vattenfödslar bör ändå vara medvetna om den risken. Kvinnorna i vattengruppen gav högre poäng när de fick skatta sin förlossningsupplevelse!

Detta är ännu en observationsstudie som visar det vi redan visste – nämligen att det inte är farligt för friska kvinnor med normala förlossningsförlopp att föda i vatten. Det är inte heller farligt för friska barn att födas i vatten. Tvärtom kan det vara något väldigt positivt.

Spädbarn i mammas famn

Rymden på jorden

Lämna en kommentar

Barnens jullov är över. Nu är det skola, dagis och vardag igen. De stora barnen fick en extra dag ledigt eftersom skolan började med en studiedag för lärarna. Vi fick kusinbesök och passade på att klä av granen – det blev barrfest över hela golvet. Och kokosbollar i köket. Barr i vardagsrummet och kokos på köksgolvet. Jag har känt mig som en människa i en och en halv vecka nu. Den där bräckliga känslan som jag hade efter förlossningen – att jag balanserar på en skör porslinstallrik – har bytts ut mot något mer hållfast och vardagligt. Så skönt!

Men fortfarande känns det ovanligt att säga ”fem barn”. Jag vänjer mig inte. Det känns som att vi har trasserat vårt konto, passerat en osynlig gräns och blivit lite annorlunda i folks ögon. Fast det har vi inte. Vi är precis som vanligt. Fast nu med fem istället för fyra barn. Däremot ställs det lite andra krav på oss nu.

Idag ska jag boka en efterkontroll med min barnmorska på mödravården, för mig har den alltid  varit en milstolpe. Under en hel graviditet har vi träffats regelbundet och stämt av läget. Först tröttheten och illamåendet blandat med förtjusningen över en ny graviditet. Sedan känslan av att livet lyfter när något växer i mig. Mot slutet- tyngden och dragningskraften nedåt – alla krämpor staplade på varann, känslan av att gå runt i en bubbla. Som att gå runt i rymddräkt på jorden. Sista mötet är vi två som kommer. Jag och min bebis. Rymden som äntligen har kommit ner på jorden.

 

Kroppen reagerar på våra känslor

Lämna en kommentar

P4: Signe Jansson släppte föderskan fri

”Kropp och själ är ett. Kroppen reagerar på våra känslor.”

När jag lyssnar på Sveriges Radio om barnmorskan Signe Jansson så blir jag varm inombords, ja jag känner mig besläktad med henne. På ett sätt är det konstigt att vi inte har kommit längre inom förlossningsvården. Kvinnor behöver tack och lov inte ligga fastspända i benstöd under födseln – med skynken som skymmer vad läkare och barnmorska gör. Partnern ses som självklar i förlossningsrummet. Men fortfarande kan man revolutionera och gå i bräschen för, ja vara pionjär på upprätta förlossningsställningar, kontinuerligt stöd och hemfödslar. Helt enkelt stå upp för en högre grad av självbestämmande för födande kvinnor. Det borde vara en självklarhet idag. Men vi går faktiskt inte från klarhet till klarhet. Vården av våra födande är långtifrån så individualiserad och personcentrerad som vi gärna vill tro! Ja att den är medicinskt mycket säker – det vet vi.

Signe Jansson, Ulla Waldenström och Gudrun Abascal är barnmorskor som alla har gjort stort avtryck på förlossningsvården i Sverige och som har varit pionjärer på sina olika sätt. Men vi behöver enträget fortsätta att arbeta för en mänskligare förlossningsvård  – jag vet nämligen att saker som vi tar för givet idag och tror är självklara kan falla i glömska. Även till synes små saker spelar roll. Miljön och människorna runt den födande är viktig för utgången av födseln. När rädslan för att göra fel blir större än viljan att göra rätt inom vården så kan det bli riktigt tokigt. Om vi signalerar till födande kvinnor att det mesta är farligt, som att föda i vatten, föda upprätt – ja att föda överhuvudtaget, då går vi in och styr saker i en riktning, nästan utan att märka att vi gör det. För vad vi signalerar och vad vi står upp för – ibland glömmer vi att det kan spela en avgörande roll.

Forskning och fakta om hemförlossningar

Att behöva kliva ur sin comfort zone mitt under födseln

Lämna en kommentar

Ibland behöver en planerad hemfödsel avslutas på sjukhus. Den vanligaste anledningen är att förlossningen inte går framåt på ett bra sätt och på sjukhuset kan man då hjälpa till med ett värkstimulerande dropp. Så länge mor och barn mår bra är det ju inte bråttom in till sjukhuset och man kan överföra i lugn och ro. Akuta ambulanstransporter till sjukhus är lyckligtvis sällsynta, även om de förekommer! Ändå kan det  ibland upplevas som lite av ett misslyckande, särskilt för den födande kvinnan som planerat och sett fram emot att få föda hemma. Men det finns tillfällen då det upplevs som en lättnad när förslaget om att åka in till sjukhuset kommer upp. Särskilt om det har känts trögt och som om det inte ”händer något”. Även den mest entusiastiska kan ju bli trött.

Därför var det intressant att läsa den här studien Birthplace in Australia: Processes and interactions during the intrapartum transfer of women from planned homebirth to hospital i midwiferyjournal.com

Forskarna har studerat själva processen vid överföringen från hemmet till sjukhuset mitt under pågående födsel. Syftet var att undersöka kvinnans, barnmorskornas och förlossningsläkarens upplevelse av överföringen. För att göra detta har man använt sig av en forskningsmetod som kallas för Grounded theory. Det är en kvalitativ ansats, ett sätt att studera verkligheten genom att iaktta till exempel ett skeende eller en process. 36 personer (födande, barnmorskor och läkare)  som hade varit med vid en konvertering av hemfödsel till en sjukhusfödsel intervjuades.

För den födande kvinnan: Att behöva förflyttas till sjukhus var att behöva ryckas upp ur sin comfort zone, både fysiskt och psykiskt!  Ett visst mått av osäkerhet infann sig med nya förväntningar på vad förlossningen skulle komma att innebära. Förtroendet och tilliten mellan kvinnan och hennes hembarnmorska var avgörande för känslan av trygghet och välbefinnande – även på sjukhuset. Men barnmorskan och läkaren som tog emot på sjukhuset – de var också tvungna att kliva ur sina bekvämlighetszoner! Jag citerar:

This was due to the challenges of converging with others who possessed conflicting paradigms of safety and risk in birth that were at odds with their own, and adapting to different routines, roles and responsibilities. These differences were derived from diverse professional, social and personal influences and often manifested in stereotyping behaviours and ‘us and them’ dynamics.

Och här något mycket viktigt:

When midwife-woman partnerships were respected as an inclusive part of women’s care, collaboration ensued, conflict was ameliorated, and smooth transfers could be celebrated as successes of the maternity care system.

Jag tycker det är av största vikt att vi inte ser på konverteringar till sjukhus som misslyckade hemfödslar. Tvärtom, en smidig konvertering av den planerade hemfödseln borde tas som intäkt för att systemet faktiskt fungerar som det är tänkt!

Sjukhusbrickan!

 

 

 

 

 

Stop censoring birth!

2 kommentarer

Det här fotot var anledningen till att ett stort instagramkonto som heter BUMP, BIRTH & BEYOND togs bort. Möjligen är den infantila emojiin anledningen till att fotot får finnas kvar.  På bilden syns Marissa som just har fött sitt barn hemma i badrummet. Såhär beskriver hon födseln:

”I’ve never felt so powerful and accomplished in my entire life. Our bodies truly are amazing!!”

Instagram och Facebook raderar konsekvent bilder föreställande kvinnokroppar som inte är sexualiserade – där det kraftfulla kommer inifrån kvinnan själv. Bilder som utstrålar  kropp, styrka och empowerment, ofta med en blick som är på kvinnans egna villkor. Jag har fått uppleva precis samma sak efter ett photoshoot. När jag fick se bilderna av mig som höggravid så blev jag positivt överraskad! Bilderna var vackra och utstrålade något stort och mäktigt som inte var den där känslan av otymplighet jag själv gick runt med. Formbar var ett ord som kom till mig. Jag skrev ett blogginlägg och la till en av bilderna. Facebook var otäckt snabba på att plocka bort hela inlägget med bild och text eftersom det enligt förklaringen ”liknade skräppost”. Gissa om det sved någonstans på ett sätt som inte gick att ta på. För hur självständiga och autonoma vi än må känna oss så är vi helt i händerna på dessa företag. Vi sitter med näsan i Facebook och Instagram dagarna i ända. Trots att de censurerar oss.