Vad är en födande kvinna värd?

 

Bildkvalitén är inte den bästa med se videon ändå! Födelsevrålets seminarium Vad är en födande kvinna värd? som hölls i Almedalen tidigare i veckan. Det är en diskussion mellan Pernilla Alexandersson, genusvetare, Elin Fjällström barnmorska och medgrundare till Välkommenliten  – och Mia Ahlberg, ordförande i svenska barnmorskeförbundet. Elin är moderator.

Jag är så glad för att de här viktiga frågorna nu diskuteras på det här sättet i offentligheten. Gå gärna in på brukarorganisationen födelsevrålets  hemsida och läs mer.

Summering av Norgeveckan

Foto: Lovisa Engblom

Hemma igen! Summering av min jobbvecka i Norge: Det var verkligen ett äventyr. Jag hade lite otur eftersom avdelningen jag skulle till i princip hade lagts ner/slagits ihop med en annan avdelning. Så det var stressigt och mycket att göra på avdelningen för alla och så även för mig. Förutom stressen det innebär  att vara på ett nytt ställe i ett nytt land. Introduktionen hanns inte  riktigt med. Så jag fick fråga mig fram och  efter några dagar satt det norska datasystemet i händerna. Jag fick ta emot många gutter och piker! Jag fick även se läkarna använda tång istället för sugklocka – hjälp. Jag fick också åka till skattetaten i Oslo och stå i kö för att få mitt norska skattekort.

Efter mina jobbpass var jag så trött så trött och sov mest. Ackompanjerad av det lilla knytt som växer i mig och som precis har börjat sparka. Kontakten med bemanningsföretaget gick väldigt smidigt – över förväntan. Det kändes som att de verkligen var måna om att jag skulle ha det bra. Nästa gång vore det roligt att åka med en kollega från Sverige. För det kommer definitivt bli fler resor till Norge! Även om det finns många likheter med den svenska förlossningsvården så upplevde jag det som mer självklart med en jordmor – en födande. Det sågs verkligen som något avvikande när en jordmor fick ha flera födande samtidigt. I Sverige, och särskilt i storstäderna, så är det ju mer regel att barnmorskor har fler än en födande kvinna att ta hand om. Och det finns inget politiskt beslut om en födande – en barnmorska att luta sig emot. Det finns det i Norge. Heja!

Den första resan som bemanningspersonal i ett nytt land är värst men nu är stigen upptrampad inför nästa resa. Så på återseende Norge! Men nu är det skönt att vara hemma. Jag ser fram emot att vara med som doula på några sommarfödslar här hemma i Sverige innan den riktiga sommarsemestern börjar.

 

Politisk såpopera om förlossningskris

Krisen i förlossningsvården har de senaste dagarna utvecklats till en politisk såpopera i media. Det började med att sjukvårdsministern Annika Strandhäll besökte Huddinge förlossning för att själv göra sig en bild av läget. Hon följde med barnmorskan Sima Nouraddani under en dag.

DN var där  och rapporterade.

Annika Strandhäll fick vara med på en födsel och var helt lyrisk efteråt, när hon kramade om planeringschefen på socialdepartementet utbrast hon ”Jag vill jobba som barnmorska!” Och det var ju fint på alla sätt och vis. Det är just den där glädjen som får många att vilja bli barnmorskor. Men det intressanta är ju varför så många sedan väljer att sluta jobba inom förlossningsvården – eller som barnmorskor.

Det här fick dock Ella Bohlin att se rött. Dels surnade hon till för att Annika Strandhäll hade besökt ett sjukhus som styrs av ett alliansstyrt landsting.

-Varför besöker hon inte det krisartade Malmö lasarett som har ett landsting som styrs av sossarna?

Själv menade hon att vi inte har någon BB-kris. DN: Vi har ingen BB-kris. Det blev alltså en politisk pajkastning om vilket landsting som egentligen har en BB-kris, det sossestyrda eller det alliansstyrda? Och varför skulle det vara så farligt av Annika Strandhäll att besöka ett Stockholmssjukhus? För oss barnmorskor spelar det ingen roll vilket landsting eller vilken BB-kris som besöks eftersom problemet är nationellt.

Påståendet att vi inte har någon BB-kris fick många barnmorskor som jobbar inom förlossningsvården att bli förbannade – med rätta. Barnmorskan Ann Ljungblom skrev träffsäkert om detta i sin blogg http://holymama.se/ella-bohlin-vakna/!

Att i svepande ordalag få höra att vi inte har någon BB-kris är som ett rejält slag i ansiktet på de barnmorskor som dagligen sliter med att få timmarna att gå ihop i denna kris. Ja det kan vara droppen som får bägaren att rinna över! Att inte ens få rätt i sin egen verklighetsbeskrivning är förnedrande. Annika Strandhäll förstod emellertid denna psykologi och såg till att slå mynt av detta. Hon uppdaterade sin facebookstatus såhär:

Som minister med ansvar för Hälso sjukvården har jag det yttersta ansvaret för hälso sjukvårdspolitiken och tillsynen. Alliansstyre eller ej. Det borde Ella Bohlin veta. Det ansvaret tänker jag ta. Hon behöver inte lyssna på mig men kanske på alla dessa frustrerade barnmorskor, undersköterskor och läkare som vill göra ett bra jobb. Och oroliga föräldrar. Vi har definitivt en BB-kris. Inte minst i Stockholm. Vi politiker behöver lyssna på professionen. Därför tillför regeringen extra resurser och gör långsiktiga satsningar. Ella Bohlins svar i denna artikel (DN, min anm.) är snudd på skandal.

Om Ella var sur förut så är hon nog inte gladare nu. Jag tycker att hela spektaklet är sorgligt. För medan politikerna bråkar om hur verkligheten egentligen ser ut så skickas kvinnor runt i pågående värkarbete eller hålls hemma i sitt förlossningsarbete alldeles för länge. Medan barnmorskorna, undersköterskorna och läkarna fortsätter att slita ut sig. Tack och lov replikerade barnmorskeförbundets ordförande Mia Ahlberg klokt och nyktert på detta i dagens DN.