Nybörjarminor och barnmorskeproffs

 

Igår träffade jag tre av mina riktigt kära barnmorskevänner på Katalin i Uppsala. Vi är ett gäng som har följts åt sedan det begav sig för sju år sedan i Uppsala – då några av oss började läsa till barnmorskor! Någonstans där när vi var alldeles nya på utbildningen och precis hade klarat av vår första  tenta eller höll på att plugga som bäst ( jag minns inte riktigt) så gick vi ut och åt på Katalin. Vi drack vin och kunde inte sluta prata. Allt vi skulle få erfara som barnmorskor låg framför oss och det kändes jättespännande! Pirrigt. Nervöst. Och alldeles underbart. Det var som att få öppna dörren till en ny värld – tillsammans.

Men utbildningen och tiden som ny barnmorska var inte bara en lärorik walk in the park, det var en i allra högsta grad omtumlande tid som också var smärtsam, jobbig och enormt utmanande! På alla sätt. Och på olika sätt för var och en av oss. Så vi har gråtit ihop och skrattat ihop och pratat födslar och funnits vid varandras sida under hela den här tiden. Jag blir alldeles varm när jag tänker på det. Utan mina nära barnmorskevänner som har funnits där och burit mig när saker har gjort ont och jag har gått sönder litegrann – ja då hade jag inte suttit här och varit så glad som jag faktiskt är idag.

Det har gått några år sedan den där första gången på Katalin och vi träffas fortfarande! Men vi kan nu prata om saker med ett lite behagligare avstånd; det finns en djupare kunskap och erfarenhet där – en annan förankring. Jag förundras över de proffs mina vänner har blivit! Barnmorskeproffs. För det är vad som händer när alla nybörjarminor är avröjda och livet som barnmorska går vidare.

Emma, Linn och Maja

Det är ett sant privilegium att få följas åt ihop.

 

Nyfiken på föda utan rädsla?

Jag kontaktade Susanna Heli som är en av grundarna till profylax och förlossningsmetoden FÖDA UTAN RÄDSLA och fick ett litet smakprov, här i videoformat:

Susanna är doula och sjukgymnast och har skrivit boken Föda utan rädsla. Hon håller kurser tillsammans med Liisa Svensson i FUR-metoden, för blivande föräldrar och för barnmorskor. De fyra FUR-verktygen är

  1. Andning
  2. Avspänning
  3. Rösten
  4. Tankens kraft

Runt detta finns det viktiga stödet! Det låter som ljuv musik i mina öron.

Susanna Heli

 

 

Att förbereda sig inför förlossningen

Hur förberedde ni er inför era förlossningar? Gick ni på profylaxkurs? Kanske Annas profylax? Eller Föda utan rädslas profylaxkurs? Jag har inte gått någon av dessa kurser så gissa om jag är nyfiken. Det är intressant att det finns lite olika metoder att förhålla sig till.  De har säkert vissa likheter men betonar olika saker. Och den som håller en profylaxkurs präglar nog själva kursen i allra högsta grad! Den enda kurs jag och min man har gått var den med Jeanette Brandt i Uppsala. Min bästa förlossningsförberedelse någonsin.

För er som inte vet så är Jeanette Brandt något av en legendar i Uppsalasammanhang, på kursen som vi gick (för 10 år sedan) så satt flera gravida par vars föräldrar också hade gått kurs för Jeanette för då sisådär 25 år sedan. Tänk! Jag minns engagemanget från hennes sida, att det var genuint och äkta. Trovärdigt. Det fanns ingenting trött och mossigt över Jeanette trots att hon hade uppnått en respektabel ålder. Allt kändes helt up to date. Pricken över i var när hon gestaltade en gravid kvinna med förlossningsvärkar. En som fick panik under värken och en som lyckades vara helt avslappnad. Budskapet gick fram mycket effektivt och jag tyckte att det hjälpte oss igenom vår andra födsel. Efter förlossningen så skrev jag ett brev till Jeanette och tackade.

Jag tror att engagemanget från kurshållaren är nyckeln till en bra kurs. Om den som håller kursen har blivit tillsagd att hålla den mot sin vilja och lite trött står och maler samma fakta som hen har malt ett antal gånger, nja det kan nog bli lite lojt.  Men ett genuint engagemang och en genomarbetad metod som är helt förankrad hos kursledaren – det kommer man långt med! Tror jag. Teori och praktik måste också stämma överens och själva upplägget bör variera mellan föreläsning och interaktion deltagarna emellan.

Vill du dela med dig om hur du förberedde dig inför förlossningen? Vilken kurs gick du? Hur var det? Maila till info@fodamedstod.se

 

Sommaren i vården

Jag kan förstå alla chefer i sjukvården som har ett huvudbry med att få bemanningen att gå ihop till sommaren. Som försöker hitta på nya innovativa lösningar. Pussla med den personal som redan finns, locka med erbjudanden för alla som tar extrapass eller säljer sina semesterveckor och samtidigt –  eller när inget annat fungerar;  vädja till personalen att ställa upp frivilligt. Att beordra in sin personal kommer sist på listan. Det är inte roligt för någon.

Men med det sagt så skulle jag önska att alla som jobbar inom sjukvården funderar över hur långt det är okej att sträcka sig? Är det okej att verksamheter  går runt för att sjuksköterskor, läkare och undersköterskor offrar sin semester eller sitt privatliv eller sin ork eller sin hälsa? I värsta fall flera av dessa samtidigt. För nu är det faktiskt så på många håll i Sverige.  Enda anledningen till att det faktiskt med nöd och näppe går ihop är för att personalen ställer upp och offrar något av det jag nämnde ovan.

Att jobba inom akutsjukvård är speciellt såtillvida att man inte helt kan undvika arbetstoppar då saker måste gå undan, då lunchrasten kanske försvinner eller man behöver jobba över. Det är  en del av det som faktiskt också är lustfyllt med jobbet! Men, och det är ett stort men, på många arbetsplatser har undantagen blivit ett normaltillstånd. Varje dag ser ut så! Och då är det verkligen inte roligt längre. Det speciella är att  nu gäller det inte enbart akutsjukvården utan flera vårdformer. Även primärvården går på knäna, att jobba på en mottagning har blivit ett av de mest stressiga jobben och ibland behöver man där prioritera mellan patienterna som på vilken akutavdelning som helst.

Jag tror inte att det här är hållbart i längden. Som ett första steg önskar jag att alla som blir erbjudna extrapass eller att sälja sina semesterveckor, som blir ombedda att avstå föräldraledighet eller jobba hela sommaren – gör det bara om du verkligen orkar! Om det känns som ett solklart winwin för dig och arbetsgivaren! Kanske är du pank eller vill spara ihop till en vintersemester och det därför känns som en bra deal för dig att sälja dina semesterveckor eller jobba dubbla pass? Fine. Men sälj aldrig din hälsa, ditt privatliv eller din ork för billiga pengar. Det är sällan värt det. Tvärtom kommer det ofta ett enormt bakslag då du måste betala för att du inte var mer noga med var dina gränser går.

Något som ser ut som en bra lösning på kort sikt kan vara en av de sämsta lösningarna på lång sikt. Det gäller för både arbetsgivare och arbetstagare.

Men med det sagt så vill jag bjuda på en härlig bild från när hembarnmorskorna i Stockholm pusslade ihop sina sommarscheman i veckan! På mötet som jag missade. Antalet som vill föda hemma i Stockholm har ökat och det betyder att barnmorskorna måste hjälpas åt och täcka för varandra. Det är ett härligt gäng att få lära känna.

Hembarnmorskor

 

 

 

God fredag!

Jag har jobbat natt och sovit hela dagen. Det var en mycket bra jobbnatt! Vi fick tid att prata och diskutera – det är en av anledningarna till att jag älskar att hoppa in och jobba i förlossningsvården; alla goa och fina kollegor! Vi åt tårta ihop och diskuterade förlossningsvården i Sverige i stort, kom in litegrann på det här med hemfödslar – vilka föder hemma i Sverige?  Och stämmer det att det ska öppnas ett birthcenter i Nacka i maj som ska heta Plusfamiljen Välkommen Liten?

Det är nämligen redan mars och snart är sommaren här. Den som är en svår nöt att knäcka inom sjukvården i allmänhet – och förlossningsvården i synnerhet. För hur får man ihop bemanningen alla ljumma sommarnätter, molniga söndagkvällar och ljusa sommardagar då många vill gifta sig, resa bort med familjen, ligga på en strand någonstans och sola sig – och samtidigt föda sina barn? Det finns ju ingen magisk extraresurs med barnmorskor att skaka loss lagom till semestern,  de som redan finns i vården är ju ofta de som finns. Och många, för att inte säga – de flesta – är ju själva lite lagom trötta och möra efter året som varit och har gjort sig förtjänta av  semestervila! Nej det är inte lätt. Under mina år på sjukhus har jag ofta känt en liten klump i magen såhär i mars då jag har försökt pussla ihop alla familjemedlemmars viljor med bemanningslogistiken under semesterveckorna på avdelningen. I värsta fall blir det ju en urvattnad kompromiss som inte blir så lyckad för någon.

Ofta vädjas det till vårdpersonalens lojalitet. Man ska vara kollegial och hjälpas åt, inte ta semester på någon annans bekostnad. Kvinnor ställs ofta mot andra kvinnor på det här viset – det är ett mycket effektivt sätt att få alla att vända ut och in på sig. Vem vill framstå som den okollegiala roffartypen? Det som ofta glöms bort är ju att det finns en annan  lojalitet för många kvinnor i vården – den till familjen och barnen! Det är ju barnens sommarlov och familjens semester som ligger i potten. Jag vet inte hur många gånger jag har skickat iväg man och barn till ensamma sommarveckor på släktgården medan jag betar av mina pass. Eller krumbuktat mig och behövt välja – släktbröllopet eller studentfesten? Vad är viktigast?

Ju äldre barnen har blivit, desto mer har jag känt att jag inte kan hålla på och försöka tillfredsställa alla samtidigt. Bemanningsbehovet på sjukhusen på sommaren runtom i Sverige är bottenlöst. Hur mycket jag än ger så räcker det aldrig, behoven är alltid större. Och ingen patient mår bättre av utbränd och slutkörd sjukvårdspersonal som måste sjukskrivas på obestämd tid när sommaren är slut.

Jag har kommit fram till att det mest ansvarsfulla är att nogsamt sätta sina egna gränser, vi som jobbar i vården är skyldiga alla patienter och födande kvinnor att inte jobba ihjäl oss och ta på oss mer än vi faktiskt orkar. Det kan verka snällt att uppoffra sig och ta på sig mer jobb än kroppen orkar men om du tänker ett varv till, nej det är inte juste! Det är tvärtom att göra alla en stor björntjänst.

Så, vis av erfarenhet känner  jag mig ovanligt lugn och trygg inför sommaren i år. Mina jobbveckor i Akershus i Norge är redan bokade. Jag har bokat in mycket tid med familjen (så mycket tid vi har råd med) på precis de veckor som passar oss bäst! Och det är första gången sedan jag blev barnmorska som jag inte skäms över detta.

 

Internationella kvinnodagen!

Var det igår… Men jag tänker ändå skriva ett blogginlägg om det idag (att det finns en särskild kvinnodag känns ju både bra och lite beklämmande). Igår var jag fullt upptagen med att vaccinera skolbarn och på kvällen var det ju informationsträff på Allvis familjehäsa! Som jag hade tänkt komma lite sent till i snörusket, men på väg till Stockholm förstod jag att mötet oss hembarnmorskor emellan hade blivit flyttat till dagen – och redan varit. Så jag åkte till Stockholm och vände, en lite intressant erfarenhet. Det har sina ups and downs att vara insyltad i så många olika projekt, mest ups – men igårkväll  i Stockholm i snörusket så kändes det lite down. Fast dagen i skolan vägde ändå upp – tro det eller ej men det är så trevligt att vaccinera skolbarn! Man jobbar alltid ihop med en kollega och jag hade turen att få min egen bvc-sjuksköterska till hjälp. Hon är erfaren som distrikssjuksköterska och mycket proffsig.

 

Skolsköterskorna Märta och Monika

Igår hann jag också läsa vad det svenska barnmorskeförbundets styrelse hade skrivit med anledning av den internationella kvinnodagen. Jag vill passa på att hylla er som sitter i styrelsen för barnmorskeförbundet – vilket oerhört jobb ni gör! Det är ett jobb som är viktigare än någonsin och jag vet hur mycket arbete ni lägger på detta. Ett helt nödvändigt, livsviktigt  men också ganska slitsamt arbete. Jag tycker att ni gör det jättebra. Här är texten – läs!

Internationella Kvinnodagen 8 mars 2017
Meddelande från Svenska Barnmorskeförbundet

Idag den 8 mars 2017 är det Internationella kvinnodagen. Globalt dör varje dag mer än 800 kvinnor i samband med graviditet och förlossning. Orsakerna är blödning, havandeskapsförgiftning, infektioner eller andra indirekta orsaker. De flesta dödsfall skulle gå att förhindra om dessa kvinnor hade tillgång till god vård utförd av en utbildad barnmorska. Merparten av dessa dödsfall sker i låginkomstländer. Det är 33 gånger högre risk för en kvinna att dö I samband med graviditet och förlossning om hon bor I ett låginkomst land jämfört med exempelvis Sverige. Det är inte bara kvinnorna som dör utan även ett stort antal spädbarn dör, 2,7 miljoner spädbarn dör inom de 28 första dagarna och många av dessa dör just för att deras mamma dog under förlossningen.

Internationella kvinnodagen handlar inte bara om kvinnors rättigheter i samband med graviditet och barnafödande utan även flickors och kvinnors rätt att gå i skolan, rätt att rösta, rätt till lika lön och rätten till den egna kroppen och sexualiteten. Helt enkelt rätt att leva och göra exakt samma sak som män har rätt till.

Kvinnors situation i världen blir bättre men det går alldeles för långsamt.

Idag är en dag som manar till eftertanke. Vad kan jag göra för att stärka kvinnors röster och rättigheter? Hur tänker jag kring dessa frågor och i vilka sammanhang kan jag göra skillnad? Alla ansträngningar som bidrar till ett jämställt och rättvist samhälle mellan könen är av vikt!

Svenska Barnmorskeförbundet vill idag uppmärksamma internationella kvinnodagen genom att belysa några av Sveriges utmaningar gällande kvinnors rättigheter till god och jämlik vård.

Alla kvinnor har rätt till en trygg, säker och jämlik vård.

Alla kvinnor i alla delar av landet – under hela året, på jourtid såväl som dagtid – ska ha tillgång till vårdplats, rätt kompetens och personella resurser för att kunna erbjudas en trygg, evidensbaserad och säker förlossningsvård.
Alla kvinnor i aktiv fas av förlossningen ska ha en barnmorska i sin närhet som stöd.
Alla kvinnor ska erbjudas kontakt med barnmorska under tiden närmast förlossningen.
Alla kvinnor med förlossningsrädsla ska erbjudas stödsamtal och individuell planering inför barnafödande. Detta stöd ska också erbjudas utlandsfödda kvinnor och vid behov genomföras med tolk.
Alla kvinnor ska ha samma tillgång till specialistteam vad det gäller diagnostik, behandling och uppföljning vid en bäckenbottenskada i samband med förlossning.
Alla kvinnor ska ha samma tillgång till framfallsoperation och operation mot inkontinens.
Alla kvinnor med amningsproblem ska få stöd av specialistkunniga barnmorskor.
Alla med fertilitetsproblem ska erbjudas samma vård då det gäller assisterad befruktning.
Alla kvinnor under 26 år ska erbjudas subventionerade preventivmedel.
Alla kvinnor har rätt till specialistvård utan dröjsmål för behandling av endometrios.
Alla kvinnor har rätt till en steriliseringsoperation till samma kostnad oavsett var operationen genomförs.
Alla kvinnor i åldern 23–64 år ska erbjudas screening för livmoderhalscancer utan kostnader för kvinnan.
Alla kvinnor skall ha samma valfrihet när det gäller abortmetod.
Alla kvinnor ska ha tillgång till tidig inducerad abort med farmakologisk metod utan fördröjning.
Svenska Barnmorskeförbundet, styrelsen, den 8 mars 2017.

Foto: Lovisa Engblom

Stockholmsfasen

Den här veckan fick jag lära mig något nytt av ett par som väntar barn. Vad? Jo. Stockholmsfasen. En benämning på en latensfas i Stockholm. Det är ironiskt såklart och handlar om att många födande upplever att de får vänta så länge innan de äntligen får komma in till förlossningen. Latensfasen som riskerar att bli en enda…. Stockholmsfas.

Eftersom det råder brist på förlossningsplatser så riskerar ju prioriteringarna att bli hårda och födande par i latensfas behöver av förklarliga skäl hållas hemma så länge som möjligt. Det gäller  ju att få förlossningsplatserna fördelade på födande i aktiv fas. Latensfasen kan man ju med fördel ha i hemmet. Men det är samtidigt otroligt mycket begärt att alla ska pricka in exakt rätt tillfälle att komma in. Rimligen så borde några komma in lite tidigare och andra när den aktiva fasen har pågått ett litet tag och några precis där mitt emellan.

Det finns ju en överhängande risk att den medicinska bedömningen blir färgad beroende på om det finns plats eller ej. Ett par kanske får komma in i rätt tid för att det finns plats medan ett annat par i samma situation kanske får rekommendationen att stanna hemma ännu lite till – eftersom det fattades platser just då! Latensfasen kan för paret bli en enda nervös väntan på en plats någonstans. Som barnmorska blir jag ledsen när jag hör att det här fenomenet till och med  har fått en benämning.

Latensfasen, det är ju den fas när man ska bädda in födandet i lugn och ro. Trygga sig en plats. Stänga ute all oro, ta en dusch eller sjunka ner i badet en stund, ligga och halvslumra mellan värkarna, kanske klocka dem och framförallt, få tillfälle att känna när något stort byggs upp. Ett präktigt värkarbete. Maffigt att ligga i startgropen för det liksom. Lite nervöst och pirrigt rentav! Eller bara väldigt jobbigt. Men att då behöva bli uppjagad, nervös, lite rädd och samtidigt känna att man drar igång hela operation förlossningsplats när man ringer in till förlossningen. Det önskar jag att alla födande slapp! Även de som råkar bo i Stockholm.

Foto: Lovisa Engblom

Vårkänslor

Det är redan mars! Jag kastade loss helt och började frilansa som barnmorska och sjuksköterska för ett halvår sedan. Det innebär att jag inte har någon fast tjänst någonstans utan lägger mitt eget schema. Jag har flera timanställningar och är anställd av bemanningsföretag –  plus mitt eget företag. Min fasta punkt är att vara skolsköterska på tisdagar. Det är inget problem att få jobb utan problemet är snarare att begränsa sig. Om jag räknar alla mina arbetade timmar så kommer jag upp i mer än heltid – såhär mycket har jag inte jobbat på länge! Men det är roligt. Att få vara självständig och bestämma över den egna tiden och det egna jobbet är min högsta vinst. Variationen i arbetet är en utmaning men också det som får allt att kännas kreativt och roligt.

På plussidan:

  •  Att lägga eget schema är en enorm frihet. Jag bestämmer till exempel själv när jag vill jobba helg ( vilket i praktiken innebär att få sitt liv tillbaka)
  • Jag anpassar jobbandet efter barn och familj. Förut krockade saker i tid och otid; jag missade bröllop i släkten, barnens konserter och dansuppvisningar hela tiden.
  • Att vara på olika ställen ställer krav på mig att hela tiden vara skärpt och arbeta självständigt. Jag behöver ta stort eget ansvar men det tycker jag också om!

På minussidan:

  • Det kan kännas splittrat att vara på olika ställen. I värsta fall ensamt.
  • Blir mycket administration med flera olika tjänster.
  • Det blir lite krångligare med SGI, sjukpenning, pension och VAB. Systemet är gjort efter att man ska ha en fast anställning på ett ställe.
  • Svajiga inkomster.

På ett sätt är det en lyx att kunna välja att  frilansa som jag gör. Med en stor familj som vi har så bygger det lite på att en av oss har ett fast jobb med en stabil inkomst. Men jag mår bättre än vad jag gjort på länge! Det är en ständig kamp att ha småbarn och försöka passa in sitt liv efter en jourtung schemarad någonstans på ett sjukhus. Lika befriande är det att sluta försöka anpassa sig efter det.

 

 

Amningsfredag

Igår var det amningsfredag i Grönwallssalen  på Akademiska sjukhuset i Uppsala! Elin  skrev ett kärvänligt sms till mig på eftermiddagen ”Men du, skulle inte du komma på amningsfredagen…” Och jo det skulle jag såklart! Men det blev visst lite mycket för mig den här veckan för jag glömde helt bort att det var just den HÄR fredagen. Jag hade liksom redan tagit helg efter föreläsning på barnmorskeprogrammet, workshop, vaccinering av skolbarn och diverse administrativt jobb och bloggande. Vilken tur att jag ändå har lyckats få en liten glimt av vad som  hände igår! Jeanette Engebjär som var där har berättat för mig.

Det var stödet runtomkring och förberedelsen som var temat på amningsfredagen. Anouk Jolin berättade om sina amningsförberedande kurser och en mamma som gått kursen och hjälpmammats av Anouk (ideellt hembesök) berättade sin berättelse, naket och sårbart, från en födsel som blev en förlossning, ett akut separarerande som medförde att mamma och barn inte möttes på 6 timmar. Vilket gav en distans till det nya barnet som tog över ett år att läka! När tiden sedan blev mogen kom en ny graviditet med två barn. Som i slutändan blev en lyckad amningsresa med stort stöd från hemsjukvården/neonatal, hjälpmamma samt barnmorskekompetens från amningscentrum. Maria Göransson berättade om Uppsalas stolthet; det framgångsrika konceptet BB på väg.

Doulorna Vicky och Frida berättade om sina uppdrag – att de utför dem med största kärlek.
Frida återberättade om en doulainsats där hon verkligen haft silkesvantarna på och ett år senare möter pappan på stan – då står han i tårar över vad som skedde under den födseln. Det föddes nämligen också en pappa den dagen!

Cayenne beskrev hur hon alltid möter sina blivande mammor som barnmorska med frågan: ”Hur är du själv född?” Hennes egen födsel har lett henne framåt till att än idag bistå födande kvinnor hemma och det har blivit ungefär 700 hemfödslar genom åren.
Hon ger oss insikten om hur mycket det är som vi bär med oss – att allt detta kan ge hinder eller flöde i själva födandet.

 

Foto: Lena Reiman

Nästa amningsfredag blir den 10 november!

Workshop i upprätta förlossningsställningar – igen!

Inspirationsgruppen, det är jag, Elin, Johanna, Camilla, Paola och Linn! Vi är alla barnmorskor med anknytning till Uppsala – det var här vi träffades och lärde känna varandra. Under hösten år 2014 började vi träffas och kom  fram till att vi ville skapa ett forum för inspiration och fortbildning av barnmorskor. Genom att plocka fram den evidens som finns kan vi hjälpa till att vädra ut ogrundande myter och motverka en kunskapsbrist. Vår ambition är att verka för spridning av viktig barnmorskekunskap! Vi arrangerar temakvällar en till två gånger per termin här i Uppsala i samarbete med ABF. I höstas bjöd vi in Kristina Lundberg och Liselotte Widén från BB Stockholm att komma och hålla en workshop om upprätta förlossningsställningar. Efterfrågan på platserna var stor och kvällen blev mycket lyckad – så därför beslutade vi oss för att arrangera samma workshop en gång till.

Kristina och Liselotte förbereder sig inför sin presentation

Vi blev väldigt glada över att både Kristina och Liselotte tackade ja till att komma tillbaka till Uppsala! Det var också roligt att så många barnmorskestudenter hade anmält sig till kvällen. För vi vet att kvinnor  i väldigt stor utsträckning föder i halvsittande och gynläge på förlossningsavdelningar runtom i Sverige trots att det finns forskning som pekar på klara fördelar med upprätta ställningar. Gynläge är den förlossningsställning som är associerad med flest antal stora bristningar, så kallade sfinkterrupturer. Ställningar där sacrumplattan är rörlig, det vill säga fyrfota, knästående, stående, pall eller sida, verkar ha fördelar framför ställningar där sacrumplattan inte är rörlig – såsom halvsittande och gynläge. En majoritet av de kvinnor som föder hemma föder upprätt och i den gruppen är risken att drabbas av stora bristningar som allra lägst. Hur kommer det sig? Det är lättare att hamna i gynläge som födande kvinna när födandet sker i en medicinsk kontext på sjukhus, även i de fall där kvinnan föder spontant och okomplicerat.

Men på BB Stockholm finns stor erfarenhet av att bistå kvinnor i upprätt födande. Kristina och Liselotte har båda arbetat länge med födslar och är proffs på att bistå kvinnor i de ställningar som kvinnan själv har valt – i en så kallad kvinnocentrerad kontext. Det betyder att den som föder uppmuntras till delaktighet och medbestämmande också i val av förlossningsställning. När kunskapen om fördelar samt hur man bistår i ett upprätt födande finns hos barnmorskan så blir det lättare för kvinnan att också välja en sådan ställning.

Kristina tar emot barnet när jag föder i knästående!

Fyrfota är en ställning där trycket på perineum (mellangården) inte blir lika starkt som om man sitter upprätt på pall.

Här instrueras en pallfödsel

En av fördelarna med att föda på pall är att partnern kan finnas så nära och bli en famn att luta sig emot. Båda möter sedan barnet samtidigt! Det blir dock ett starkare tryck nedåt som barnmorskan måste vara medveten om.

Barnmorskestudenterna får öva på att hålla perinealskydd under en pallfödsel

 

Jag får plötsligt en värk när jag ska förflytta mig och måste stanna upp!

Vi diskuterade också det långsamma framfödandet. Vad är det egentligen? Kanske är det lättare att förstå när man pratar om forcerad eller oforcerad krystning.

Återigen, en mycket lyckad workshop som jag hoppas jag kommer få vara med om att anordna igen! Vi i inspirationsgruppen arbetar helt ideellt. Belöningen är den respons vi får i form av  utbytet oss barnmorskor emellan som vi är med om och skapar –  och de ringar på vattnet som det ger. Nästa inspirationskväll blir den 19 april och kommer att handlar om stöd före och efter födseln.