Hanne Kjöller kjöllrar om Sollefteå BB

BB Sollefteå har redan fått sin dom. Det ska läggas ner. Bygden ska få se sitt omtyckta BB gå i graven och få känna den där kalla övergivenhetskänslan när något högst levande tas ur bruk. Som att ta bort köket ur ett hus. Bara sovrummen finns kvar. Köket har flyttat 10 mil bort. En förlossningsklinik som fyllde sin viktiga funktion. Här kunde man föda sina barn! Så genialt. Och slippa åka de 10-12 milen till nästa ställe. Barnmorskornas desperata men symtomatiska svar var att ordna en kurs i bilförlossning; ja hur man ska inreda bilen med varma filtar, rena saxar och hela tänket runt en förlossning i bilen. Som ett stort tappa-andan- slag i magen.

BB Sollefteå ockuperades, reaktionerna var tydliga – bygden ville behålla sitt BB!

Då , precis då, kliver Hanne Kjöller fram i en tevestudio och börjar prata. Saken är redan avgjord, BB Sollefteå ska gå i graven – men Hanne Kjöller tänker bara mixa minnet av kliniken i en mixer först, innan den sänks ner i jorden.

Jag tvingade mig själv att lyssna på de olidliga klippet men blev tvungen att stänga av innan det var klart. Hanne Kjöller menar att det är logiskt att BB Sollefteå läggs ner. För här kan man ju ”bara” ta hand om de normala förlossningarna och de komplicerade måste ju ändå åka 10-12 mil redan nu. Och om man bara föder barn två gånger i livet, vad är väl det att åka 10 mil? Det får ju mammor i Stockholm också göra när de blir hänvisade till Gävle (Så vad gnäller ni om Sollefteåbor- till och med Stockholmsmammor får åka långt!)! Det viktigaste är ju att kvinnorna får en säker förlossning på annat håll. Hanne Kjöller menar alltså att förlossningen ska bytas ut från en osäker sådan till en säker sådan 10-12 mil bort.

För det första. Med den logiken så kan vi ju stänga ner samtliga små förlossningskliniker i ett slag. Vi tar bort Gotlands förlossning. Åland tillhör kanske Finland? Men annars hade vi kunnat skrota den med. Vi kan också stänga ner samtliga vårdcentraler och närakuter eftersom det kan hända att det kommer in riktigt akuta och komplicerade fall som ändå behöver hänvisas vidare. Få specialistvård någon annanstans. Sen när blev det kontroversiellt och orättvist att vissa gravida kan behöva specialistvård och andra inte? Vård på rätt vårdnivå kallas det.

Och var är evidensen i allt det här tyckandet? De stora centraliserade förlossningsklinikerna i Stockholm sticker iväg i statistiken – åt fel håll. Här är till exempel  risken att få en stor förlossningsskada som högst, för förstföderskor är den 7%, alltså nästan en av 10 förstföderskor får den största bristningen. Snittsiffrorna är också jämförelsevis höga. Det finns ingen forskning som visar att centraliserad förlossningsvård är bättre förlossningsvård. Tvärtom kan mindre kliniker sticka ut i statistiken – åt rätt håll.

Barnmorskor i Stockholm har larmat om undermåliga arbetsvillkor i åratal, skrikit sig hesa, blivit utbrända, gått under, sagt upp sig, bytt jobb, flytt kaoset. Eller kämpar vidare mot alla odds. Många hade nog älskat att arbeta på en lite mindre klinik, precis som en del föredrar att arbeta i en lanthandel snarare än på ICA Maxi. Att behålla sin kompetens som barnmorska kan man göra på en massa olika sätt. Man måste inte slita ut sig på en stor centraliserad förlossningsklinik för att behålla kompetensen. Det är en modern myt.

Fundera på vad du sänder ut för budskap Hanne Kjöller, innan du slaktar en klinik som redan har blivit slaktad.  Vilket samhälle vill vi ha? Ska alla trängas på överfulla akuter och förlossningar i storstäderna? Är det bäst och säkrast för oss alla? Och hur kommer det sig att kvinnorna som ska föda och barnmorskorna som vill behålla sin lite mindre klinik, alltid, ALLTID – har fel.

 

 

Förlossningsjargong

Det är intressant att  se hur vissa av mina blogginlägg får ett så stort gensvar i trådar på fb, instagram eller här på bloggen. Mitt inlägg om förlossningsjargong och uttrycket ”har du förlöst än?” är ett sådant. Liisa Svensson som är barnmorska skrev såhär på fb:

”Själva betydelsen förlösa i detta sammanhang tror jag faktiskt syftar till kvinnan. Vi förlöser henne. Från barnet? från smärtorna? Då blir det nästan ännu värre. Hon som kämpar, har kraften, kroppen smärtan. Ger allt, svettas, vågar……blir förlöst av barnmorskan. Bevare mig väl vilken passivisering/objektifiering av något av det mest aktiva en människa kan göra. När man tänker efter. Låt oss alla sluta använda det förminskande ordet i detta sammanhang.”

Om man tänker efter så är det verkligen något av det mest aktiva en kvinna kan göra, det här att föda barn. Det handlar om att sluta objektifiera kvinnan och låta henne få vara ett subjekt istället. Förlossningspodd-Emma har uppfunnit ordet kejsarfödsel och det tycker jag är ett  klockrent ord. Ordet kejsarsnitt gör kvinnan till ett objekt – någon som hjälplöst måste snittas upp av en kirurg. Tankarna går till kniven och snittet snarare än barnet som ska födas.  Kejsarfödsel vänder på ordningen, kvinnan får förvisso hjälp, men det är hon som genom en kejsarfödsel föder sitt barn.

 

 

Abortsjuksköterska?

Foto:Paola Oras

Det är mycket som fort hänger löst när saker man tog för självklart ovarsamt vänds upp och ner och kastas som mackor i haven. Trump har börjat kasta mackor av hela stenhögen som vi under årtionden har samlat och omsorgsfullt lagt ihop till ett solitt bygge. Allt det vi håller dyrt, som Margot Wallström sa. Debatten om samvetsfrihet för barnmorskor att slippa utföra aborter har blossat upp som en följd av detta. De abortvägrande barnmorskorna får stöd av organisationen ADF  som vill förbjuda alla aborter som i sin tur har stöd av Trump och co.

Någon föreslog att vi borde inrätta särskilda abortsjuksköterskor. Tanken var att om barnmorskor separeras från abortuppgiften så öppnar det upp för barnmorskor att jobba enbart med förlossning och på så sätt slippa ta i abort med tång. Men varför ska vi införa särskilda abortsjuksköterskor när vi har barnmorskor? Budskapet det sänder ut är detta;  Vi inrättar en särskild bödel som får uppdraget att utföra ett smutsigt och moraliskt förkastligt jobb som andra kanske inte vill eller iallafall bör slippa att  utföra.

Barnmorskor får under sin utbildning en unik kunskap om kvinnors reproduktiva hälsa och där finns hela spannet med –  från pubertet till ofrivillig barnlöshet, förlossning, eftervård, abort, amning och klimakteriet. Alla dessa bitar har ett bådeoch. En komplexitet. Man kan vrida och vända ut och in som sockor på dessa händelser, det finns aviga och räta. Abort kommer alltid att finnas med som ett inslag i denna livscykel. Vissa kvinnor slipper ta ställning till abort under sin livstid och det är ju för väl att de finns! Men för väldigt många kvinnor finns abort med, om aborten är legal eller illegal är en annan femma – det är upp till samhället att besluta om. Abort finns med som en konsekvens av en kvinnas reproduktiva förmåga, nämligen den att bli gravid. Att kunna bli gravid är både en välsignelse och en förbannelse för den som blir det,  ja det finns aviga och räta här också. Det går aldrig att lagstifta bort aborter, de kommer alltid att finnas.

Därför tror jag det är viktigt att barnmorskor finns med och bistår kvinnor i samband med en abort. På samma sätt som vi är lämpade att bistå kvinnor som behöver vård i samband med en födsel.