Ett sportlov utan sport

Jag är inte direkt uppvuxen i en sportig familj. Synd faktiskt, för jag hade älskat att åka skidor i fjällen som barn. Och det är inte så himla lätt att ta igen det där som vuxen. Men jag gläds åt att våra stora barn alla har vuxit upp med att åka skidor i Hälsingland.

Det här året blev det inte så. Istället blev det ett ”lov” med ganska mycket jobb. Och sjukdom. Sjukdom de luxe också i form av en halsböld drabbade ett av de stora barnen. Jag skjutsade in till sjukhuset, blev sittande i väntrummet på Öron Näsa Hals och försökte jobba därifrån med ett av mina projekt. Tanken var att jag skulle hinna lite mer än jag gjorde. Tanken är alltid att hinna lite mer än man gör.

Vilken tur att halsbölden blev tömd och att jag sen gav upp att hinna. Istället åkte jag hem till mormor och morfar med de små barnen. Där infann sig lite lovkänsla trots allt. Mormor läste Babar för Hanna medan taxen Milton snusade gott bredvid. Sen blev det kaffe med en hel hög nybakade flarn.

Och igår åkte de stora pojkarna till fjällen med farmor och bonusfarfar. Så nu får de några dagar i backen medan vi får en helg härhemma i en något mindre konstellation. Märkligt nog blir det alltid så tydlig skillnad när några av barnen åker iväg. Man skulle kunna tänka sig att det kvittar om 4, 5 eller 6 barn är hemma. Men skillnaden är slående tydlig. Varje barn har sin egen speciella energi och när just den energin försvinner så blir det mindre konkurrens mellan energier härhemma. Jag kan inte beskriva det på ett bättre sätt!

Jag känner mig ändå på bättre humör nu än vad jag har gjort under januari och februari. Alltså, veckorna som precis passerat var nog de jobbigaste oxveckorna på länge. En ettåring som klättrar på precis allt tröttar ut. Särskilt när det är måånga år sen nu som vi hade en såhär klättrig ettåring. Böckerna härhemma blir inte lästa så som jag skulle vilja så länge han klättrar på allt. Men jag vet också att det här är en sån där period som känns lång mitt i, men kort i retrospektiv.

Så har jag fyllt år! Tänk att jag har hunnit bli 42 år. Det svindlar lite. Men känns som en superbra ålder, om man nu kan säga så om åldrar. Känner att mina ”livet”-skor just nu är sådär behagligt ingådda. De sitter som en smäck och jag vill inte tappa bort dem just nu när jag precis har gått in dem så bra.

Sportlovsspurt

De tre stora barnen har varit i Hälsingland och åkt skidor med sin farmor och bonusfarfar den här veckan och hemmet har därför varit lite tystare än vanligt. Det är skönt med en paus ifrån varandra ibland men oj vad jag saknar barnen när de är borta! Saknar att ha dem runt mig. Eftersom vi är vana vid att vara så många hela tiden så blir det obegripligt tyst när det bara är två barn hemma. Syskondynamiken är förunderlig. Martin tycker det är urtråkigt när de tre stora barnen försvinner och lilla Hanna, ja hon går sina pysselrundor härhemma och försöker roa sig på bästa sätt – men hon blir så märkbart glad när huset fylls på igen.

En bok som hjälper dig att förstå världen
Boktipset!

Jag har hunnit läsa ut Factfulness och kan varmt rekommendera den till er! Ibland behövs det verkligen knep för att förstå världen och jag är så glad för de nya och mycket användbara begreppen jag har fått. Här är tre av dem:

  • Rädsloinstinkten
  • Akutinstikten
  • Klanderinstikten

Den borde vara obligatorisk läsning för alla som jobbar med förlossningsvård. För den där akutinstinkten, att tro att saker alltid kräver ett akut ingripande av oss – när det viktiga blir ATT vi gör något snarare än vad vi gör. Vad vi gör och varför är alltid viktigare. Paniken och rädslan är det viktigt att vi försöker mota i grind för vi fattar sällan bra beslut när den drabbar oss.

Och jag är en stark anhängare av en fakta och verklighetsbaserad världsbild. Om nu någon trodde något annat.

Mumma med en soffa full av gosedjur.

I fredags var jag, Elin och Hanna på lunch hemma hos Johanna innan hon skulle gå och jobba kväll på förlossningen! Det var en av sportlovets riktiga pangdagar med strålande sol och minusgrader. Jag bylsade på oss ordentligt, tog Hanna i vagnen och promenerade fram och tillbaka.

Strålande sol ute och prickiga gardiner inne.

Johanna hade lagat en jättegod och mustig gryta på grönsaker. Tack snälla för så trevligt häng!

När vi kom hem hade postnord försökt leverera en träningscykel som jag beställt! Jag tog Hanna i bilen och hämtade upp ett 30 kilo tungt paket på deras lager istället. Japp, jag har beställt en träningscykel – den bästa sorten i budgetklassen – för nu vill jag banne mig komma igång med konditionsträningen! Det är så otroligt många stjärnor som ska stå rätt på himlen för att jag ska kunna komma iväg och träna och det fungerar inte riktigt i vardagen. Eftersom jag alltid har gillat motionscykling så gjorde jag slag i saken. Nu ska den bara monteras och skruvas ihop.

Författare Elin Cullhed
Syster Elin!

På lördag eftermiddag var vi bjudna hem till min syster som ville fira sin födelsedag med några av oss. Det är inte alltid självklart att orka svänga ihop en fest bara sådär, själv skrotade jag mina planer på en födelsedagsfest efter min sega sjukdomsperiod (halsbölden) efter jul. Min syster och hennes man däremot är proffs på att svänga ihop fester och middagar bara sådär. Jag vet att det inte är så bara. Men de lyckas liksom varje gång.

Ja, min syster är förunderligt vacker. Och får så vackra saker ur händerna. Nu har hon fått ett stipendium från Internationella rådet för att åka till York i England och skriva på en ny roman. Grattis!!

Kvällen avslutades med salsadans och lilla Hanna somnade ifrån festen.

Idag ska vi äta tårta och fira nästa stora födelsedagsbarn i släkten. Men först ska jag skruva ihop min nya motionscykel. Wish me luck.

Februari och sportlov

En lördag i februari

Februari och sportlov
Februarisol!

Idag gick jag upp tidigt igen, ja klockan 06:30, för att hinna med något innan resten av familjen vaknar. Om jag vill hinna med att producera något, till exempel skriva text, ja då måste jag ta mig den tiden. Morgontimmarna är bäst. Kvällstimmarna är oftast bara att glömma. Har jag tur så kan jag få sitta och skriva i tre timmar helt ostört om jag går upp klockan 06:30 en lördagmorgon. Tystnaden och stillheten. Nybryggt morgonkaffe. Solen som sakta går upp över hustaken. Det smattrande ljudet från tangenterna. Underbart. Men det förutsätter såklart att jag har fått sova gott under natten. Och inatt fick jag det!

Igår var jag och Hanna på lunch hemma hos Eva som driver Medvind profylax i Enköping. Eva och hennes familj bor i ett bedårande hus från 1920-talet med stor trädgård, höns och frysen full av sommarens skörd. Vilken lyx! Och kan man tänka sig, jag blev bjuden på husets lunch med hembakt zuccinibröd och husets egna bondbönor (och sommarens persilja!). Sånt gör mig lycklig. Jag och Eva spånade vidare på vårt spännande samarbete och idéerna liksom bubblade och kokade över åt alla håll och kanter. När det händer mår jag som bäst.

Tulpaner i vas
Mina födelsedagstulpaner!

Under veckan som kommer är det sportlov för de stora barnen, de ska få följa med farmor och farfar upp till fjällen som vanligt. Vår mellanson kommer förhoppningsvis ha det ombonat och sportlovsmysigt på fritids eftersom min kommande jobbvecka är planerad in i minsta detalj (med en förlossning som är välkommen precis när som helst eftersom den är med i mina beräkningar).

Men när det inte är förlossning på gång så djupdyker jag just nu i mitt och Karin förlossningspedagogen Johanssons samtal. Det ska nämligen bli läsbar text av det hela! Ikväll tar jag paus för då tänker jag istället lyssna på Jon Henrik Fjällgren när han jojkar på bästa sändningstid.

Följ Föda med stöd via Bloglovin! 

Sportlov

Den här veckan har varit annorlunda. Våra tre äldsta barn har varit med farmor och farfar på sportlov medan vi har jobbat ikapp och tagit hand om vår yngste son. Att vara så få av oss här hemma har känts ganska skönt som omväxling. Men jag hade någon föreställning om att vi skulle hinna ta igen så mycket mer än vi faktiskt har gjort. Städa, rensa skåp, slänga skrot och äntligen putsa några skitiga fönster. Hahaha! Det har snarare varit som att dra ur en propp ur ett överlastat schema. Att äntligen kunna ställa ifrån sig frukostdisken och vänta med den till en annan gång, få bre ut sig med vetenskapliga artiklar och andra projekt jag har på gång och sväva ut i tankarna.

I torsdags kom vår äldsta dotter hem från fjällen före de andra och hon hade tänkt många kloka tankar. Ja hon hade genomskådat det här med sociala medier och berättade att man också använder dem för att skryta. När folk lägger ut bilder på sushi så är det också för att visa titta vad lyckad jag är jag äter sushi. Och när man lägger upp selfies så är det för att man vill ha bekräftelse. Hon menade att det inte heller är oskyldigt att lägga ut en bild på sitt senaste pysselprojekt eftersom det skvallrar om att man är en så kreativ person som hinner pyssla!

Snart kommer de två mellanbarnen hem från fjällen och jag börjar få bråttom att hinna städa undan lite av mina projekt. Nästa vecka ska jag föreläsa på barnmorskeprogrammet här i Uppsala om hemfödslar och att föda med stöd. De två går nämligen hand i hand. Roligt! Det ser jag fram emot. På onsdag ska jag vaccinera skolbarn för första gången och sedan har vi inspirationskväll- favorit i repris – på ABF i Uppsala.

Det bästa med sportlovet har varit att vår yngste son har fått ha sina föräldrar lite ifred. Han är ju lite yngre än alla de andra och måste ofta stå på tå och hävda sig i konkurrensen, det märks särskilt  när de andra är borta för då lugnar han ner sig och blir som ett mjukt hallon. Jättego. Idag frågade han mig helt apropå:

– Visst har man en hjärna inne i huvudet?

Ja, det har man. Och den är det nog bra att ta hand om och låta vila ibland. Jag tänker läsa ut mina två böcker i eftermiddag De polygotta älskarna och Den allvarsamma leken. För det är bland den bästa vilan jag vet. Att läsa böcker. Jag älskar min blogg men märker att den tränger undan en del av min läsning. Hade jag varit 12 som min äldsta dotter och haft alla dessa appar och en smartphone – redan då – så hade jag aldrig varit så beläst som jag är idag. Under loven läste jag präktiga  klassiker som Jane Eyre, Pride and Predjudice, Wuthering heights och Anna Karenina. Hahaha!

Jag är ett barn av en svunnen tid.

Foto: Lovisa Engblom