En ekvation som inte går ihop

Igår skrev jag ett inlägg om lappen som blev viral. Det inlägget har nu delats otroligt många gånger och min blogg har slagit rekord i antalet unika besökare. Det blev också en av de största lokalnyheterna på SVT nyheter där Camilla Särnholm som skrev lappen uttalar sig.

Jag förundras över hur lite som kan behövas ibland för att göra något osynligt synligt för så många fler. Bristen på förlossningsplatser har funnits i Stockholms län ända sedan BB Sophia lade ner. Ekvationen gick inte ihop förra sommaren och den går inte ihop nu heller. Självklart är det någon som får betala priset och ta konsekvenserna av detta. Det är de födande och de som jobbar allra närmast de födande om drabbas värst. Att höra att det ska komma ett tillskott av förlossningsplatser inom ett och ett halvt år är som att vara långsamt borttynande av törst i öknen och höra att det ska komma en hjälptransport med läsk en 20-milavandring bort. Det är på allvar nu! Ett och ett halvt år under dessa omständigheter är en enormt lång tid.

Läs det hjärtskärande debattinlägget som kom tidigare i veckan och förstå allvaret; Lös krisen på förlossningen i Huddinge. Huddinge ska få ett utökat antal förlossningsplatser men i nuläget står två rum stängda på grund av personalbrist. 16 barnmorskor och 8 uskor har sagt upp sig sedan årsskiftet.

För lite mer än ett år sedan fanns både Södra BB och BB Sophia kvar, två mindre men mycket attraktiva arbetsplatser för barnmorskor och mycket populära kliniker att föda sina barn på. De hade behövts nu.

En ledig förlossningsplats?

 

 

 

 

 

 

 

Ett plus ett blir två!

Användandet av ord har stor betydelse när vi skapar vår verklighet. På flera förlossningsavdelningar i Sverige har man infört rutinen att det ska vara två barnmorskor precis på slutet när barnet kommer. Jag har hört uttrycket ”samförlösa” som jag inte är särskilt förtjust i. Att slentrianmässigt använda ordet förlösa tar bort så mycket av kvinnans egen power i sitt födande och passiviserar henne i en situation när hon i själva verket utför något mycket aktivt. Det är kvinnan som föder och vi som bistår. Något händer när man ändrar på ordföljden.

På Södra BB arbetade inga undersköterskor och där var vi ofta två barnmorskor som hjälptes åt när det behövdes fler händer, och särskilt på slutet. Den andra barnmorskan brukade hälsa på paret i ett lugnt läge och berätta att hon skulle vara med och hjälpa till lite under födseln. Jag upplevde att det var ett fantastiskt sätt att få erfarenhet av fler arbetssätt än mitt eget eftersom jag också var den ”andra” barnmorskan som hjälpte till ibland på andras födslar. På det här sättet fick jag lära mig om vattenfödslar, lugna och oforcerade krystskeden som jag aldrig upplevt tidigare och små knep i alla möjliga situationer som jag snodde och la i min egen verktygslåda. Det blev ett väldigt fint sätt att skapa ett kunskapsutbyte oss barnmorskor emellan.

Det var inte heller någon order uppifrån att vi alltid behövde vara två ( på slutet ) utan det föll sig helt naturligt. Ungefär som man gärna arbetar två och två barnmorskor vid hemfödslar. Vid en hemfödsel träffar båda barnmorskorna paret innan och det finns då redan ett förtroende barnmorskorna emellan och  mellan paret och de två barnmorskorna.

Jag tror att det här att vara två barnmorskor vid en födsel verkligen kan vara något fint och användbart men också något som ibland kan bli knasigt och fel; alldeles beroende på vilken kultur som  ligger bakom detta direktiv och som sedan kommer att genomsyra sättet det efterlevs på.

Om fokus med att samförlösa enbart grundar sig i en  rädsla för stora bristningar så blir det 1+1 blir 1. En barnmorska är ej tillräcklig i sig utan nu måste det vara två för att täcka upp för den enas eventuella brister. Kanske att man hjälps åt med fler händer för att hålla perinealskydd. Det  kan bli en känsla av utökad kontroll och räddhågsenhet barnmorskorna emellan. Bäst om kvinnan föder i halvsittande, inte chansa nu! Om fokus blir för mycket på kontroll av sista biten av födseln så försvinner det relationella lätt. På en stor avdelning kanske den andra barnmorskan inte hinner bekanta sig med den födande kvinnan innan utan dyker upp som en gubbe i lådan precis på slutet. I bästa fall så går det smidigt och lätt för alla inblandade. I sämsta fall så klampar den okända barnmorskan in precis på slutet och ändrar dynamiken i rummet helt.

Om fokus med att samförlösa inte enbart handlar om en rädsla för stora bristningar utan även om att skapa fler situationer för lärande och reflektion barnmorskor emellan, då kan det bli 1+1 blir 2. Men då behöver det läggas mer tid på det relationella. Kanske att den andra barnmorskan går in och hälsar på paret innan det är dags att föda och även kommer in i rummet under själva födseln för att också följa förloppet. För hur upplever kvinnan och hennes partner en gubbe i lådan precis på slutet? Allt fokus blir inte på de sista minutrarna. Tid för reflektion och utbyte barnmorskorna emellan efter födseln är också viktigt,  och det måste även finnas en följsamhet och ödmjukhet inför varandras olika arbetssätt. Då tror jag att det kan bli något riktigt bra!

Foto: Lovisa Engblom

 

 

 

Barnmorskor är inte legogubbar

Foto: Lovisa Engblom

Det är ungefär ett år sedan som Södra BB slutgiltigt gick i graven; en sammansvetsad grupp på 50 hängivna barnmorskor upplöstes och en mycket uppskattad vårdform försvann från radarn. Det var så många av oss barnmorskor som hamnade i sorg och kris. Ändå lät det så uppsluppet från flera håll, som om sorgen mest var uttryck för en nostalgisk bakåtsträvande gest och att allt nu skulle tuffa på som om ingenting hade hänt. Men vi som fortfarande jobbar i Stockholms förlossningsvård vet att det är mycket som inte är som förut. Jo, retoriken, flosklerna, den politiska handlingsförlamningen och maktspelet. Men hoppet om att kunna erbjuda födande kvinnor reella alternativ inom förlossningsvården slocknar hos fler barnmorskor för varje dag. Verkligheten känns krass. Läser de här gripande raderna ur Ann Ljungblom Holymamas blogg:

”Bort i ett grått Stockholm, bort från den svenska vården. Jag vågade och orkade knappt tänka på vad jag lämnade bakom mig. Alla åren jag drömt om och kämpat för att bli barnmorska, alla åren för att nå min dröm.
Genom ett vingslag slitna ifrån mig.
Drömmen att bli barnmorska startade när jag var ett litet barn på kanske 6 år. En livstid av drömmar som efter åratal av studier och skulder, pusslande, svett och tårar mynnat ut i min dröm var nu som bortblåst. Jag ville skrika, gråta, jag var helt förtvivlad. Men ut kom inget annat än tomhet. Min röst försvann, min blick likaså. Vem var jag. Jag vill minnas att jag grät, men det var torra tårar, det fanns inget kvar….. 1 år sedan idag… Årsdagen då jag sa farväl. Vart år skall jag sörja hur jag kände mig tvingad av den svenska vården att säga farväl till en del av mig själv.

Barnmorskan som var oändligt tung att skiljas ifrån. Det var som att skära ut en del av min identitet. Ärret blev fult, hårt och smärtsamt. Men barnmorskan lämnade jag och lät begrava. En begravning i tysthet utan fler sörjande.

Jag kände mig så ensam i min sorg, fastän vi var så många. Av ren överlevnadsinstinkt grep jag varje strå jag kunde finna. Jag skall erkänna att Norge var från början just ett sådant strå.”

Det ar ett problem när fler och fler barnmorskor söker sig bort från den svenska förlossningsvården. För då utarmas den. Precis som i vilken annan vårdform som helst så vet vi att erfarenhet, kompetens, nyfikenhet och skicklighet bidrar till att behålla kvalitet och en god dynamik på arbetsplatser. Bemanningsföretag kan inte lösa alla problem, de blir som att hänga på vätskedropp vid en blodförlust. Det går bra ett tag men vid för stora förluster så räcker det inte längre – en vital del av den svenska vården riskerar då att gå förlorad.

Ett år senare

Igår träffades vi alla på Katarina Bangata i en härligt mingelvänlig, svettig, pratig och till brädden fylld lägenhet. Det har gått lite mer än ett år sedan vi fick det slutgiltiga beskedet om nedläggningen – och på ett år hinner mycket hända. Både i det professionella livet och i det privata. Eftersom Södra BB gick i graven som en unik vårdform i Sverige – ja det enda modified in hospital birthcenter som fanns – så har det inte funnits så givna och klockrena alternativ att hoppa till för oss som jobbade där. För några var Södra BB den enda tänkbara arbetsplatsen som barnmorska inom förlossningsvården. Nu är vi utspridda på många olika ställen och en hel del av oss finns fortfarande hos födande. Men en sak är säkert och det är att Stockholms förlossningsvård förlorade många kompetenta och erfarna barnmorskor i ett slag när Södra BB försvann. Andra ställen har därmed fått jackpot; bland annat mödravården, ungdomsmottagningar och Norge! Den grupp som valde att lämna SÖS har knappast gått utan jobb, tvärtom så är erfarna barnmorskor högst eftertraktade på arbetsmarknaden.

Foto: Carina Carlsson

Jag tyckte att det var mer glädje och mindre sorg att återse alla igår jämfört med återträffen i augusti. För nu är det så många som har kommit en bit på väg in i  nya spännande projekt, omorienteringsfasen har liksom mognat och börjat bära frukt.

Foto: Eva Nordlund

Det var svårt att lämna tillställningen och åka hem för jag ville prata med så många om så mycket! Men jag kände mig ändå glad när jag tog pendeln hem till Uppsala. Glad och trygg  i förvissningen att vi kommer ses igen. Många år framöver.

Återträff med Södra BB!

Ikväll är det återträff för alla som har jobbat på Södra BB. Vi blir många som kommer! Det tycker jag är helt fantastiskt. Vi  hann få ganska starka band till varandra under den tid vi arbetade ihop. Det var en sådan arbetsplats.  Kulturen på avdelningen var tillåtande och vänlig!  Det tycker jag är ett smart drag på en avdelning som jobbar med födande –  både för barnmorskor, studenter som passerar och inte minst för kvinnorna som föder –  eftersom det är ett sådant krävande och utmanande jobb. Man behöver stötta den som ska stötta ett födande par. Det gjorde vi. Jag minns den där fantastiska känslan av lugn och ro inne på ett föderum. Hur jag som barnmorska slapp springa mellan olika förlossningsrum och kunde koncentrera mig på ett skeende. Vara närvarande i det så mycket som möjligt med hela mig -mina händer, min röst, mitt lugn. På det sättet styckades inte förlossningen upp i små fragmentariska bitar för mig som barnmorska. Vad mycket jobb som krävdes för att komma ända dit! Och vad synd att Södra BB inte finns längre.

Den första återträffen i augusti 2016

Blå porten

Södra BB har också funnits!

Ja, för ett år sedan fanns både Södra BB och BB Sophia. Jag arbetade själv på Södra BB tillsammans med ungefär 50 andra barnmorskor och några undersköterskor. Men just vid den här tiden förra året  så var det undergångsstämning på arbetsplatsen och jag var sjuk i vad som visade sig vara en halsböld. Samma dag som bölden punkterades på öron/ näsa/hals fick vi reda på att Södra BB skulle bort. Jag grät på julafton.

Vi fick information om att Södra BB skulle flyttas till Södertälje men så blev det aldrig. Däremot finns det idag något fint och bra i Södertälje med inspiration från Södra BB! Vad jag har förstått så har Södertälje förlossning alltid varit en mysig och trivsam klinik att både jobba och föda på. En handfull barnmorskor från Södra BB  började arbeta här.  Men att plocka några vackra blommor från ett träd är inte samma sak som att flytta hela trädet med stam och rotsystem, och det blir aldrig samma sak, även om man hoppas tror och vill att det ska vara det.

Fröet till trädet som till slut kom att heta Södra BB planterades av Ulla Waldenström och Carl-Axel Nilsson någon gång under 80-talet. År 1989 öppnade  ABC-kliniken (alternative birth center) på SÖS. Tanken var att kvinnor skulle få föda på egna villkor i en hemlik miljö och med en för familjen känd grupp av barnmorskor – med så lite medicinska ingrepp som möjligt. Det gick till exempel inte att få en epidural utan enheten var ett alternativ till gängse vård. Om det tillstötte komplikationer så flyttades förlossningen över till SÖS förlossning där det också fanns läkare. År 2003 så gjorde man om ABC-kliniken till ett modified in hospital birth center; Södra BB.

På Södra BB kunde man gå på mödravård, föda sitt barn och få all eftervård på samma ställe. Om man önskade medicinsk smärtlindring under förlossningen så gick det att ordna och vid komplikationer så kom en läkare upp från SÖS förlossning istället, allt för att kvinnan skulle slippa vara den som behövde flytta på sig. Södra BB var framforskat under ABC-tiden och när avdelningen stängde år 2016 så höggs hela trädet ner. Det finns fortfarande blommor, frön och rotsystem kvar. Men inget träd.