Hembarnmorskan

Hembarnmorskan Helena Maass

Igår kom min barnmorskekollega Helena Maass till Uppsala och vi hann med ett längre samtal mellan våra två inbokade träffar. För mig är det väldigt värdefullt att ha kollegor som har lång erfarenhet av att arbeta med just hemfödslar och Helena har arbetat med detta sedan år 2002. Jag är väldigt tacksam över att få möjligheten att arbeta ihop med henne. I mitt nyligen påbörjade projekt ingår det att intervjua några yrkesverksamma, både hembarnmorskor och andra som jobbar med födande, och även par som har fött hemma. Helena är som klippt och skuren för en intervju eftersom hon är så professionellt kunnig inom området – skarp – och samtidigt verbal. Det enda som möjligen kan behöva slipas på är min samtals och intervjuteknik. Jag är ju bara jag. Men det räcker ganska bra. Känslan av att få tid att verkligen sitta ner och samtala med en person som är kunnig på det här området ger mig gåshud. Vi pratade bland annat om att den normala fysiologiska födseln har blivit ett undantag på sjukhus. Nästan som ett exotiskt inslag i en annars väldigt stressad vardag på förlossningskliniker runtom i landet. Här får ni ett litet smakprov från intervjun med Helena:

– Allas kompetens behövs runt kvinnan som föder men vi får inte glömma bort att den största kompetensen besitter kvinnan själv. Vi behöver ge kvinnan makten över sin egen kropp tillbaka. Tänk bara alla som får diagnosen värksvaghet! Man har glömt bort att det finns naturliga pauser i en födsel. Vi behöver hämta tillbaka den här grundläggande kunskapen kring hur en kvinnokropp fungerar under en födsel för det har vi tappat bort. När man gång på gång under de här hemfödslarna får bevittna det, då blir det ju ännu sorgligare när man ser hur vi patologiserar kvinnors normala födslar. Det finns ju nästan inga normala födslar kvar på sjukhus.

Gå gärna in på mitt instagramkonto och se ett videoklipp där Helena reflekterar över hur det kan komma sig att det så ofta går bra för de som väljer alternativet planerad hemfödsel.

I SVD om att föda hemma

Läs den här fina artikeln om att föda hemma i SVD idag!

Blev så glad av att läsa artikeln för den beskriver  alternativet planerad hemfödsel på ett fint och respektfullt sätt. Efter att ha fött sitt tredje barn på Södra BB (som lades ner våren 2016) framstår  mamma Lisen Forsbergs val att föda i hemmet som ett klokt och logiskt val:

– Med tanke på mina tidigare snabba förlossningar var risken att bli hänvisad – eller risken att föda i en taxi – verkligen ingenting jag ville vara med om.

Barnmorskan Ann Petrén är kritisk till att diskussionen framförallt förs utifrån ett risktänkande och ifrågasätter att debatten ofta förs av personer som inte ansvarar för normalförlossningar:

– När något avvikande sker går det väldigt sällan från noll till hundra superfort, det händer nästan aldrig. Det vet ju vi barnmorskor som ansvarar för normalförlossningar. Därför är det absurt att exempelvis narkosläkare uttalar sig om förlossningsverksamhet. Det är ju bara med när något har hänt.

Artikeln är skriven av Elisabeth Ubbe som är barnmorska och bildjournalist. Ett längre fotoprojekt är att dokumentera födande i hemmet och på sjukhus.

Ställningstagandet

Foto: Lovisa Engblom

Jag har träffat många blivande föräldrar här i Sverige som gärna skulle föda hemma om det fanns med på kartan som ett reellt alternativ. Om de slapp ta ett sådant aktivt ställningstagande och gå emot normen. Eftersom det inte finns något bra system eller struktur för hemfödslar i stora delar av landet så finns det heller inte med som ett reellt alternativ. Det krävs ofta  mod, kontakter och ett aktivt ställningstagande för att göra upp en deal med en praktiserande hembarnmorska. Om man inte råkar bo i Stockholm eller Umeå där det finns ett avtal för hemförlossningar och en hel grupp verksamma hembarnmorskor.

Det är också lättare att se hemfödsel som ett alternativ om det finns en tillåtande kultur runt den födande. Kanske om släkt och vänner är positiva till hemfödslar. Svårast är det för den som bor i ett län där inga verksamma hembarnmorskor finns att få tag på och hela nätverket runtomkring är djupt skeptiska.

Helena Lindgren var först ut som forskare; det var hon som tog upp stafettpinnen och dammsög Sverige på hemfödslar mellan 1992-2005, den första nationella undersökningen av fenomenet planerad hemfödsel i Sverige.  I slutet av 1800-talet födde nämligen de flesta sina barn i hemmet – sedan institutionaliserades födslarna i snabb takt. År 1940 födde de flesta sina barn på sjukhus i Sverige! Mödra och barnadödligheten minskade betydligt under samma tidsrymd. Det beror på flera faktorer, födslarna blev medicinsk säkrare på sjukhus, ja hela vårdorganisationen blev mer effektiv och samarbetet mellan barnmorskor och läkare förbättrades. Den svenska mödravården byggdes också ut och kom allt fler till del. Sjukhusfödseln blev under tiden till en stark norm.

Med sjukhusfödseln kom också institutionaliseringen av den normala födseln och en skepsis mot de kvinnor som av olika skäl ville ha så lite ingrepp i sitt födande som möjligt – eller som rentav ville föda sitt barn i hemmet.

I Helena Lindrens avhandling Hemförlossningar i Sverige 1992-2005 så tar hon upp kvinnors motiv till att vilja föda hemma, nämligen;

  • Att få välja vilken barnmorska som ska vara med på förlossningen
  • Få slippa sjukhusrutiner och förflyttning när förlossningen har startat
  • Många ser födseln som en fysiologisk process som störs mindre om den får ske med människor de själva valt och på en plats där de känner sig trygga
  • Tillit till den egna förmågan att föda barn och en önskan om att inte bli störd

Det är logiska och begripliga skäl. I vår kulturs skräck och stigmatisering av fenomenet hemfödslar så har vi alldeles tappat bort förståelsen för kvinnor med förväntat normala födslar som av olika skäl inte vill föda inom vår institutionaliserade förlossningsvård på sjukhus. De anses av många som mindre vetande och framförallt som jonglerande med riskerna för barnet. Att de åsidosätter barnets väl och ve när de åker ut på egotrippen planerad hemfödsel.

Därför har alternativet planerad hemfödsel i Sverige också blivit mindre säkert än vad det skulle behöva vara. Flera föder oassisterat i sina hem varje år. Kanske för att hela ansvaret att få tag på en barnmorska och att betala vad det kostar läggs på individen. Antalet erfarna hembarnmorskor är för få. Det kostar på även för barnmorskor att verka utanför normen. Det finns inget fungerande system för tillgång på de allra vanligaste läkemedlen i samband med en födsel – därför blir de olika barnmorskeväskorna som följer med till hemmen ojämlikt utrustade och påfyllda. Det skulle vara en otroligt enkel sak att ordna om viljan fanns.

Nej det finns inga randomiserade kontrollerade studier att plocka upp när man synar riskerna vid planerad hemfödsel. Detta är ofta ett argument mot. Men det finns välgjorda observationsstudier som inte alls talar emot hemfödslar – tvärtom verkar det vara kopplat till en väldigt låg risk för mor och barn när vissa kriterier är uppfyllda. Så låg risk att det inte är etiskt försvarbart att inte beakta vad kvinnan själv vill och önskar. Det kan tvärtom utgöra en större patientsäkerhetsrisk att inte lyhört lyssna på kvinnorna själva. Jag tror att det är många inom professionen som vet om det här idag. Vi borde därför kunna nyansera vår syn på födandet så pass att även de som önskar en planerad hemfödsel släpps in i finrummet och blir lyssnade på.

Foto: Lovisa Engblom

 

 

 

 

Planerade hemförlossningar i Stockholms län

Liisa Svensson

Liisa Svensson är barnmorska med lång erfarenhet av att bistå kvinnor vid födslar, både på sjukhus och i hemmet. För närvarande är hon doktorand och lärare på barnmorske-programmet på KI. Hon är även medgrundare till Föda utan rädsla och fortbildar personal inom mödravård och förlossningsvård. Jag tänker idag presentera hennes magisterarbete:

Landstingsfinansierade planerade Hemförlossningar i Stockholms län mellan 2007 och 2014
-En beskrivning av utfallen

Ungefär 100 kvinnor föder hemma i Sverige varje år. Det är en promille av alla födslar. Det som utmärker Sverige till skillnad från övriga nordiska och europeiska länder är att det inte finns några nationella riktlinjer och ingen gemensam organisation av alternativet planerad hemfödsel. Det innebär att vi i Sverige har ett ojämställt hemfödsel-lotteri där man dels ska ha tur för att få tag på en barnmorska som kan bistå och sedan pengar för att kunna betala densamma.

Sedan 2002 kan emellertid omföderskor i Stockholm få finansiering för sin planerade hemfödsel från landstinget om de uppfyller följande kriterier :

  • Omföderska.
  • Normal graviditet enligt basprogrammet.
  • Tidigare förlossning som har varit vaginal och okomplicerad.
  • Graviditet som är enkelbörd i huvudbjudning, fullgången graviditet och spontan värkstart.
  • Inga medicinska riskfaktorer.
  • Transport till sjukhus ska kunna ske inom 40 minuter.
  • Barnläkarkontroll ska utföras senast 72 timmar efter födseln.
  • Diskussion med obstetriker om risksituationen och påskriven blankett.

Liisa Svensson har sammanställt utfallet för 233 omföderskor som ansökte om finansiering för att föda hemma i Stockholms län mellan 2007 och 2014. Hon har gått igenom deras journaler i efterhand – metoden är en deskriptiv journalstudie med kvantitativ ansats.

En sammanfattning av förlossningsutfallet visar att en hög andel av kvinnorna födde spontant vaginalt, närmare bestämt 98,7%. Vidare så visar utfallet:

  • Låg frekvens av akut snitt (1,3%).
  • Inga instrumentella födslar, dvs sugklocka.
  • Låg frekvens av stor blödning (över 1000 ml) efter förlossningen (1,3%).
  • Tre fjärdedelar av kvinnorna blödde under 500 ml.
  • En kvinna fick den största graden av bristning, nämligen en sfinkterruptur (0,4%).
  • Mer än 40 % av kvinnorna fick ingen bristning alls.
  • En femtedel av kvinnorna födde i vatten.
  • Andelen upprätta förlossningsställningar var 70 % och ingen kvinna födde i gynläge.

Några kvinnor fick överföras till sjukhus under pågående förlossning, närmare bestämt 13 stycken (5,6%). Två kvinnor fick överföras efter förlossningen på grund av blödning (0,9%) men ingen behövde överföras på barnindikation.

Barnen som föddes hemma mådde bra!

Emma och Staffan födde sitt andra barn i hemmet

Ett sätt att beskriva hur barn mår inom de första 10 minuterna efter födseln är att mäta de fem parametrarna  färg, tonus, retbarhet, andning och hjärtslag vid 1 minut, 5 minuter och 10 minuters ålder. Man kan max få 2 poäng för varje parameter och i studien så hade alla utom ett barn apgarpoäng 9-10 vid 10 minuters ålder. 1,3 % av barnen hade apgar mindre än 7 vid 5 minuters ålder.

Resultatet visar att en planerad hemförlossning inom ramen för Stockholms läns landstings organisation föreföll vara ett säkert alternativ för både mor och barn. Denna studie borde därför – tillsammans med flera andra –  kunna bidra med kunskap och ligga till grund för utformning av nationella riktlinjer för planerad hemförlossning i Sverige. Så att vi slipper det osäkra och otrygga hemfödsel-lotteriet.

Ett urval av de barnmorskor som bistod vid hemfödslarna i Stockholm

Hatten av för er barnmorskor som bistod vid de studerade hemfödslarna! Studien visar på ett fint förlossningsutfall.