Carolinaparken

Efter void – vår!

Idag var startskottet för MIN egen vår. Den kom efter två veckors konvalescens och en liten minidepression som följde därefter, ja när jag kände mig bättre rent fysiskt efter operationen. Nu har jag äntligen kommit igång igen! Två dagar som skolsköterska på skolan följdes av en dag med min syster Elin. Vi har spånat, pratat och planerat. Jag håller ju på med ett kreativt skrivprojekt lite on top of everything else och min syster är oumbärlig i den processen. Hon är ett proffs helt enkelt.

Carolinaparken
Elin i Engelska parken

Det är nämligen lätt att krångla till saker! Eftersom det är väldigt lätt att tro att det är avancerade julgranspynt med kristyr man ska försöka lämna över till världen, när det kanske är själva granen som är intressant. Men jag håller på att ta mig in till själva granen i det här projektet. Bilden av det ensamma geniet som skapar stordåd på sin kammare är förlegad. Nej, det är ett kreativt och långt gånget samarbete – ett teamwork helt enkelt – att skapa någonting. Den här hemsidan till exempel, som jag själv tycker har blivit riktigt fin, den är produkten av ett samarbete mellan mig och flera andra kreativa personer. Jag gillar den skarpt!

Igår var det premiär för vår nya tradition, nämligen den att gå ut och äta på restaurang jag och min man Stefan med våra födelsedagsbarn! Det är nämligen lite av ett pussel att umgås med barnen sådär på tre man hand, eftersom de är så många. Vi umgås ju oftast med dem i flock. Men det är fint att få ge ett barn i taget av vår odelade uppmärksamhet. Så igår premiäråt vi på Pinchos med vår Sofia som just har fyllt 11 år! Stort grattis till dig – och oss! Snart får vi boka bord på en restaurang igen eftersom Sofias syster Miriam och vår äldsta dotter fyller 15 år. Det är bara en liten vecka kvar.

Sportlovsspurt

De tre stora barnen har varit i Hälsingland och åkt skidor med sin farmor och bonusfarfar den här veckan och hemmet har därför varit lite tystare än vanligt. Det är skönt med en paus ifrån varandra ibland men oj vad jag saknar barnen när de är borta! Saknar att ha dem runt mig. Eftersom vi är vana vid att vara så många hela tiden så blir det obegripligt tyst när det bara är två barn hemma. Syskondynamiken är förunderlig. Martin tycker det är urtråkigt när de tre stora barnen försvinner och lilla Hanna, ja hon går sina pysselrundor härhemma och försöker roa sig på bästa sätt – men hon blir så märkbart glad när huset fylls på igen.

En bok som hjälper dig att förstå världen
Boktipset!

Jag har hunnit läsa ut Factfulness och kan varmt rekommendera den till er! Ibland behövs det verkligen knep för att förstå världen och jag är så glad för de nya och mycket användbara begreppen jag har fått. Här är tre av dem:

  • Rädsloinstinkten
  • Akutinstikten
  • Klanderinstikten

Den borde vara obligatorisk läsning för alla som jobbar med förlossningsvård. För den där akutinstinkten, att tro att saker alltid kräver ett akut ingripande av oss – när det viktiga blir ATT vi gör något snarare än vad vi gör. Vad vi gör och varför är alltid viktigare. Paniken och rädslan är det viktigt att vi försöker mota i grind för vi fattar sällan bra beslut när den drabbar oss.

Och jag är en stark anhängare av en fakta och verklighetsbaserad världsbild. Om nu någon trodde något annat.

Mumma med en soffa full av gosedjur.

I fredags var jag, Elin och Hanna på lunch hemma hos Johanna innan hon skulle gå och jobba kväll på förlossningen! Det var en av sportlovets riktiga pangdagar med strålande sol och minusgrader. Jag bylsade på oss ordentligt, tog Hanna i vagnen och promenerade fram och tillbaka.

Strålande sol ute och prickiga gardiner inne.

Johanna hade lagat en jättegod och mustig gryta på grönsaker. Tack snälla för så trevligt häng!

När vi kom hem hade postnord försökt leverera en träningscykel som jag beställt! Jag tog Hanna i bilen och hämtade upp ett 30 kilo tungt paket på deras lager istället. Japp, jag har beställt en träningscykel – den bästa sorten i budgetklassen – för nu vill jag banne mig komma igång med konditionsträningen! Det är så otroligt många stjärnor som ska stå rätt på himlen för att jag ska kunna komma iväg och träna och det fungerar inte riktigt i vardagen. Eftersom jag alltid har gillat motionscykling så gjorde jag slag i saken. Nu ska den bara monteras och skruvas ihop.

Författare Elin Cullhed
Syster Elin!

På lördag eftermiddag var vi bjudna hem till min syster som ville fira sin födelsedag med några av oss. Det är inte alltid självklart att orka svänga ihop en fest bara sådär, själv skrotade jag mina planer på en födelsedagsfest efter min sega sjukdomsperiod (halsbölden) efter jul. Min syster och hennes man däremot är proffs på att svänga ihop fester och middagar bara sådär. Jag vet att det inte är så bara. Men de lyckas liksom varje gång.

Ja, min syster är förunderligt vacker. Och får så vackra saker ur händerna. Nu har hon fått ett stipendium från Internationella rådet för att åka till York i England och skriva på en ny roman. Grattis!!

Kvällen avslutades med salsadans och lilla Hanna somnade ifrån festen.

Idag ska vi äta tårta och fira nästa stora födelsedagsbarn i släkten. Men först ska jag skruva ihop min nya motionscykel. Wish me luck.

Barnmorskor i Uppsala

Barnmorskor och tulpaner på min födelsedag!

Februaritulpaner
Tulpaner i februari!

Ja, det lättar onekligen upp februari lite att få fylla år mitt i månaden! Mina föräldrar kom förbi igårkväll och lämnade ett stort fång med tulpaner som nu står och lyser upp köket. Tulpaner har något så hoppfullt över sig. De är stilrena och doftar så skarpt. I like. Och i morse blev jag grattad av min egen stora, lilla familj som bjöd mig på nybakade semlor. Så mysigt! Det känns verkligen bara bra att fylla 38 år.

Barnmorskor i Uppsala
Evelina, Emma, Elin och Ann-Sofie! Alla barnmorskor i Uppsala barnmorskeförbund.

I måndags träffades delar av styrelsen för Uppsala barnmorskeförbunds lokalförening hemma hos ordförande Evelina Holtby. Vi åt god mat och spånade på aktuella frågor. Grundtanken i den nya organisationen är att det är professionen som bäst företräder sina egna frågor med stöd av ett starkt fackligt mandat i ryggen.

Det var inspirerande och roligt att träffas. Så som det brukar vara att träffa andra drivna barnmorskor! Det man kanske inte tänker på är att det går att arbeta med så många olika saker som barnmorska. Man kan arbeta med mödravård, förlossning, eftervård, på reproduktionscentrum, med gynekologi, fostermedicin, som hembarnmorska, man kan forska eller arbeta som universitetslärare, på en ungdomsmottagning… Det är intressant med de olika ingångarna till yrket.

Att barnmorskor behövs, det vet vi. Men tyvärr är det många som lämnar yrket och jag skulle önska att någon med mandat att förändra tog sig tiden att ringa upp och djupintervjua alla som har lämnat yrket! För att utbilda fler kommer tyvärr inte lösa problemet med att många lämnar. Det är som att ösa i mera fin sand i en hink utan botten. Ledtråden ligger inte i människors önskan om att vilja utbilda sig till barnmorskor. Vi vet nog ganska mycket om vilka drivkrafter som ligger bakom det.

Men vilka drivkrafter ligger bakom att först utbilda sig till barnmorska, jobba några år och sedan lämna yrket? Den pusselbiten är oändligt mycket mer intressant idag. För vi måste se till att BÅDE få erfarna barnmorskor att stanna kvar OCH utbilda fler om vi vill vända den här negativa trenden.

Därför var det så fint (men sorgligt) att få höra ett ganska nyanserat radioprogram från Vetandets värld igår som handlade om just detta. Lyssna på programmet här : Nödrop från förlossningsfabriken

Själv ska jag åka till Stockholm i eftermiddag och träffa ett annat gäng drivna barnmorskor. Vi ska träffas och prata ihop oss om ett spännande projekt som ni garanterat kommer att få höra mer om längre fram!

Följ Föda med stöd via Bloglovin! 

Att växa i sina skor

Imorgon fyller jag år! Närmare bestämt 36 år. Det känns bra att bli äldre eftersom jag har fått höra att jag ser så ung ut så ofta. Ung mamma. Ung barnmorska. Det har hänt många gånger  i förlossningsrummet, en del kvinnor har tittat skeptiskt på mig  och säkert tänkt oj- hon ser ung ut, hon har väl inga barn – vågar jag lita på henne? Ofta har jag då fått frågan om jag har barn och när svaret har kommit – Ja fyra! Då har de flesta utropat – Fyra!? Du ser ut som 28!  Och det har ju för all del varit ganska smickrande. Men också lite som om jag hela tiden har gått i för stora skor och varit lite ofrivilligt annorlunda. Jag växer in i mina skor och det är skönt.

Plus att det händer mycket roligt nu framöver! Vi i inspirationsgruppen ska ses på tisdag och förbereda vårens inspirationskvällar i Uppsala. Det blir två workshops i vår – mer info och möjlighet att anmäla sig kommer snart!  Vi ska också hålla en föreläsning på barnmorskeprogrammets 10-årsjubileum här i Uppsala i maj. Jag ska även hålla en föreläsning för de studenter som just har börjar läsa till barnmorskor här i Uppsala. För sex år sedan var det jag som satt där i skolbänken. Som om det inte var nog så är det snart träff för Sveriges alla hembarnmorskor i Mundekulla! Jag har en känsla av att det kommer bli en av årets höjdpunkter.

I sommar åker jag till Norge med ett bemanningsföretag för första gången, det känns nervöst men roligt. Att vara ifrån barnen en hel vecka i sträck är det som känns mest nervöst. Men jag kommer troligen att jobba mest hela tiden och då brukar tiden gå fort. Sen hoppas jag att sommarsemesten kommer gå långsamt i år… och bara växa och mogna för varje dag som går.