Reclaiming Childbirth as a Rite of Passage

Boktips: Reclaiming Childbirth as a Rite of Passage av Rachel Reed

Reclaiming Childbirth as a Rite of Passage of Rachel Reed
Reclaiming Childbirth as a Rite of Passage av Rachel Reed

Alltså, den här boken. Wow. WOW. Jag är så imponerad. Det är nog den bästa bok jag har läst i genren. Och jag har läst ganska många böcker om födande. Barnmorskan Rachel Reed lyckas med så många saker här. Själv vet jag hur svårt det är att både skriva en bok (om födande) – att på ett lättillängligt sätt försöka nå fram med ett budskap inom ett ämne som äger en sån komplexitet. Rachel Reed lyckas kasta spjutet riktigt långt.

Budskapet är att vi måste förstå födandet på ett annat sätt än vi gör idag. För var har vi egentligen hamnat?

”The modern approach to birth is so focused on delivering the baby that it has lost sight of the mother. The result is what we best can describe a ”right old mess”. Women are stepping into motherhood broken, their confidence undermined, relying on external voices rather than their own wisdom. Midwives are floundering in their attempt to meet the needs of women alongside the needs of the institutions in which they work. Doulas and childbirth educators find themselves desperatly trying to arm women with information and a sense of empowerment to protect them from a system that works to disarm them.”

Naturligtvis är Rachel medveten om att medicinsk intervention – när den behövs – räddar liv. Men onödiga ingrepp skadar ofta mer än de hjälper. Alla de mängder av åtgärder som görs för att minimera risk riskerar att omkullkasta kvinnans eget självförtroende och kompetens i barnafödandet totalt. Det fysiologiska födandet är de facto utrotningshotat. Att det i sig innebär risker är något vi har förbisett.

För om vi tappar kunskapen om den variation som finns i det ostörda, fysiologiska födandet så blir det ju enda soppa av allt till slut. Det blir omöjligt att skilja ut en normal variation mot en komplikation. Vi hanterar då det fysiologiska födandet som om det vore komplicerat och ibland hanteras det medicinska födandet som om det vore okomplicerat. Rachel menar att det är helt nödvändigt att förstå sig på vårt ”blueprint” i födandet. Och den kunskapen är svår att få fatt på inom sjukhusets väggar eftersom födandet där sker i en medicinsk kontext. En kontext som i sig påverkar födandet långt mer än vi vill tro.

Vi behöver börja förstå födandet mer som en övergångsrit från ett tillstånd till ett annat. En starkt transformativ, omvandlande process som förändrar kvinnans liv i grunden. Genom större kunskap och respekt för denna ”övergång” från ett tillstånd till ett annat så kan vi hjälpa kvinnor – oavsett hur eller var de föder. Rachel erbjuder ett teoretiskt ramverk och beskriver de fem olika ”tillstånden” som födandet består av. Nämligen:

Preparation, Separation, Liminality, Emergence och Integration

På svenska blir övergångsriterna:

  • Förberedelse
  • Separation
  • Övergångsperiod/ Tröskel
  • Framväxt/ Framfödande
  • Integration

Under förberedelsefasen handlar det om att odla sin självtillit.

”Preparing for childbirth as a rite of passage involves a woman cultivating self-trust so that she can connect with her instinct during birth. Self-trust is distinct from ”trusting birth” or ”trusting nature”. Indeed nature and birth can become pathological or complicated. Instead, self-trust is about a woman trusting her body will most likely follow the evolutionary blueprint, and that her instincts will tell her what she needs and whether she needs help.

The most important knowledge a woman can gather in preparation for birth is self-knowledge – knowledge about what her body and mind need to feel safe enough to trust her instinct and intution.”

Alla som jobbar med att stötta gravida under denna process behöver lyfta fram att hon är experten på sitt eget födande. Det är inte vårdgivarens roll att försöka ”rädda” kvinnan från de egna besluten. Vårdgivarens roll är istället att berätta om olika möjligheter, informera och framförallt att stötta! Rachel menar att det också är viktigt att som vårdgivare dela med sig av ”kartan”om hur systemet fungerar. Kvinnor behöver få reda på sin lagliga rätt att tacka ja eller nej till interventioner. Vidare, om en kvinna önskar en ostörd fysiologisk födsel på ett stort sjukhus så behöver hon få reda på att chansen till det inte är så stor rent statistiskt. Vi behöver alltså vara ärliga med hur verkligheten ser ut snarare än att slå blå dunster i ögonen på kvinnor. Först då går det att göra på riktigt informerade val.

Separation

Det här är hennes sätt att beskriva det som vi kallar latensfasen. Den fas som i vår kultur har ramlat mellan precis alla stolar och som inte riktigt anses värdig ett omhändertagande. Själva syftet med separationen är kvinnan ska kunna skapa sig ett ”näste”, en trygg plats där hon kan få föda ostört. Kvinnan behöver separera sig från sin vardag och sina måsten, kanske ordna med barnvakt och skapa ro runt sig. Ungefär som när katten gömmer sig på ett tryggt och avskilt ställe för att föda fram sina kattungar. Vårt blueprint är att söka upp vår trygga plats innan födandet tippar över och blir mer intensivt.

Det sorgliga är att det är helt naturligt för kvinnor i vår kultur att söka sig till sjukhuset under separationsfasen. Vi har ju blivit lärda att det är vårt trygga ”birth space”! Budskapet om att hemmet är den tryggaste platsen under latensfasen – att vi behöver skyddas från onödiga interventioner på sjukhuset – blir ett väldigt motstridigt budskap. Eftersom vi samtidigt är upplärda att hemmet är livsfarligt under nästa fas av förlossningen. Såklart vill de flesta bege sig till sjukhuset under tidig förlossning. Men en del kvinnor i tidig förlossning blir hemskickade med sovdoser både en och två gånger och får på så sätt inte tillträde till sitt ”birth-space”. Rachel menar att det bryter ner kvinnors självförtroende.

” Ironically, blocking woman’s access to their safe birthing space is counterproductive in labour phyiology. Gatekeeping works against the physiological urge to settle into a safe birth space before established labour. Many women journey back and forth from hospital being told they are not in labour for hours. Each time disrupts their ability to let go and get into established labour.

Often, by the time a woman manages to release the external world and move into the liminal phase of labour, she is exhausted, has lost her self-trust and is asking for medical intervention. At the same time, women can end up birthing in the hospital car park or at home because they are in established labour but do not have the credentials to access their birth space.”

Övergångsperiod/ Tröskelfas

Liminality. Det här det som vi brukar kalla det ”aktiva öppningsskedet”. Det är en tröskel mellan två tillstånd, mellan att vara gravid och att inte vara det längre. Under det här tillståndet så stänger kvinnan ner sitt neocortex och det limbiska systemet tar över, den primitiva hjärnan får företräde framför den rationella, tänkande hjärnan. Vi blir de djur vi är. Man kan märka det på kvinnan som att hon stänger av yttervärlden och går in i sin egen bubbla. I den här fasen blir den födande särskilt sårbar och mottaglig. Hon ”öppnar upp ” både emotionellt och fysiskt. Den som i vanliga fall brukar vara blyg tappar sitt filter och klär av sig behå och trosor framför okända människor. Primala ljud och stönanden är vanligt.

Här behöver barnmorskan skapa en atmosfär av trygghet, lugn och ro. En massa okända människor på rummet i onödan är ett absolut no, no.

”To support liminality, care provides tend the threshold between the external world and the woman’s inner world. The birth room is a sacred space, and the environment created during separation must be carefully maintained. Care providers need to keep the room private and safe and prevent any unnecessary people from coming and going. This can be difficult in a hospital setting.”

Det är viktigt att inte stimulera kvinnans neocortex i onödan under denna fas. Hon ska få fortsätta vara i sin bubbla. Vid fysiologiska okomplicerade födslar ska vaginala undersökningar reduceras till ett absolut minimum eftersom de inte har visat sig förbättra utfallen – snarare stör de hela processen. Avlyssning av fosterljud ska också reduceras och göras följsamt på kvinnans villkor. Barnmorskan kan smyga fram där kvinnan befinner sig och lyssna med doppler.

Framfödandet

Under krystfasen så kommer kvinnan ”tillbaka lite” från sin bubbla med hjälp av adrenalin. Kanske öppnar hon plötsligt ögonen och söker stöd hos andra i rummet. En blodfyllnad sker i vagina när barnet pressar mot de strukturer som omger klitoris. Den blodfyllnaden hjälper till att skydda vävnaden under framfödandet. Om kvinnan är närvarande så kommer hon instinktivt att ändra ställningar och pröva sig fram till det som känns bäst. Kvinnan måste få en chans att röra sig fritt och att spontant hitta en ställning att krysta i.

På sjukhus är det vanligt att kvinnan ombeds krysta i en halvsittande ställning så att personalen kan få en god överblick över perineum. Men den ställningen i sig ökar risken för en bristning. Under en fysiologisk okomplicerad födsel kan alla yttre ingrepp för att skydda perineum göra mer skada än nytta.

”Two main factors reduce the chance of perineal tearing: first, the slow birth of the baby trough the vagina, allowing time for the tissues to stretch, and second, the capacity for stretch and ”give” in the perineal tissues. Women’s instinctive birthing behaviours address both factors.

In nonphysiological births, such as with induction or an epidural, these bundle interventions may be useful. However, applying the bundles to physiological birth, where the recommended interventions interfere with women’s instinctive behaviour, can cause harm.”

Rachel är väldigt tydlig med att klipp i mellangården, episiotomier, INTE skyddar kvinnor eller deras perineum. Klipp gör mer ont under läkningsperioden och läker heller inte lika lätt som spontana bristningar. Nerver som går till klitoris klipps av och det kan leda till nedsatt sexuell funktion flera år efteråt: både kåthet, våthet och förmåga till orgasm.

Integration

Det här är en fas som kan pågå resten av kvinnans liv. Att integrera förlossningsupplevelsen och dra olika lärdomar av den är en process som kommer pågå – bölja fram och tillbaka – under en livstid. Men den allra första stunden av integration är de första timmarna efter barnets födelse då mor och barn börjar bekanta sig med varandra. Det är en stund av förtrollning när mor och barn knyter an. Eftersom människobarn är så otroligt sårbara och beroende av sina föräldrar under lång tid är det nödvändigt att starka känslomässiga band skapas. För vissa mödrar är förtrollningen och kärleken inte lika omedelbar medan känslan av att vilja beskydda ofta är stark.

Det är meningen att vi ska kliva in i moderskapet med en känsla av kraft, stolthet och oövervinnerlighet. Det är vårt nedärvda ”blueprint”.

”Stepping into motherhood feeling strong, capable and joyful is our ancestral blueprint, and instinctive mother-baby interactions further reinforce a woman’s confidence and capacity to mother. The process of integration continues in the postnatal period as the new mother continues to incorporate her birth experience into her sense of self.”

Kvinnor ska inte bära skulden

Vid sidan av den ökade medikaliseringen av förlossningsvården så har en alternativ rörelse vuxit fram som en motpol. Rachel menar att det är viktigt att inte skapa en onödig polariseringen mellan dessa ytterligheter – där vissa födslar blir sedda som bättre än andra födslar. Det ”naturliga” födandet är inte det bästa för alla kvinnor. Medicinsk intervention kan vara absolut nödvändig under en förlossning och kvinnor som behöver dem ska aldrig behöva känna skuld för det. Det ganska stora antalet kvinnor som får vara med om onödig medicinsk intervention ska inte heller känna skuld. Det är inte deras fel! Vi måste istället förstå oss på de bakomliggande strukturerna och kulturen som utövar ett så starkt inflytande på födande kvinnor.

Ibland hörs röster att kvinnor idag är ”tjockare, mer sjuka, äldra, mindre smärttåliga ” och så vidare – men kvinnor har inte förändrats så dramatiskt under modern tid att födandet har blivit dramatiskt svårare för oss än det var för våra förfäder. Däremot har alla kriterier för vad som anses vara patologiskt istället för normalt ökat dramatiskt. Många fler kvinnor faller idag utanför ramarna för det ”friska och normala”.

Rachel Reed menar att hemligheten är att se varje kvinna som den alldeles unika individ hon är. Det är inte upp till oss att döma en kvinna för val hon gör utan tvärtom – att respektfullt stötta henne på hennes egen väg genom födandet.

Boken ”Reclaiming Childbirth as a Rite of Passage” är briljant. Jag rekommenderar den till alla som vill få en större förståelse för födandet som fenomen: vårt ”blueprint” i födandet och för vår förlossningskultur idag.

Du kan köpa boken här: Reclaiming Childbirth as a Rite of Passage

Här är en länk till Rachel Reeds blogg: midwifethinking.com

STÖTTA FÖDA MED STÖD VIA BOTTLER

Boken Gravdistyrka

Bokrecension: Gravidstyrka

Boken Gravdistyrka

Titeln på boken Gravidstyrka tilltalar mig mycket. Det är befriande att få lyfta på locket till den kraft och styrka som gravida kvinnor besitter! Det finns ju som bekant en hel del regler och förbud som omgärdar just den här gruppen. Är det farligt att jogga under graviditeten? Och efteråt: Hur blir jag av med gravidmagen snabbt? Kan man styrketräna sig svettig när man är gravid? Javisst kan man det menar författarna Karin Bülow Orrje och Courtney Landin.

Idén till boken Gravidstyrka föddes när Karin började träna ihop med Courtney inför sin andra sons förlossning. I stort sett allt gick fel när hon skulle föda sin förste son – förlossningen slutade med ett akut kejsarsnitt och föräldraskapet började i en uppförsbacke. Men så bara tre månader efter kejsarsnittet blev hon gravid igen! Det väckte rädslor men också en revanschlusta. Karin ville träna sig stark både för att orka med graviditeten mentalt och fysiskt, men också för att samla kraft inför förlossningen. I botten fanns en stark önskan om att få föda sitt andra barn vaginalt. Det visade sig mycket riktigt att träningen blev precis den livlina som hon tänkt sig.

Efter den rafflande inledningen går författarna metodiskt igenom grunderna i gravidträningen, do’s and don’ts och bjuder på fem inspirerande träningspass för gravida. Här finns träningsråd för alla delar av graviditeten och även tips på träning som går bra att göra efter förlossningen. Träningsbilderna i boken är tagna när Karin själv var i gravidvecka 38. Det imponerar inte så lite på mig. Ja, det får mig att tänka på min femte graviditet när jag mot slutet vaggade runt som en säck potatis. Styrketräning fanns inte på min karta då.

Nyss hade jag en diskussion med en bekant till mig som är läkare. Hon har sammanställt data på gravida kvinnors träning och kommit till slutsatsen att styrketräning är den absolut bästa träningen för bra blodsockerreglering under graviditeten. All träning är bra men styrketräning mobiliserar glukostransportörer mest. Så de som ligger i riskzonen för graviditetsdiabetes bör absolut köra på styrketräning, menar hon. Även vid svår foglossning och andra krämpor så brukar det gå att hitta några övningar som funkar. Och om det är svårt att träna underkropp så går det ofta bra att träna bara överkropp.

Det som jag gillar mest med boken Gravidstyrka är att den inte handlar om någon quick fix utan att den grundligt tar sig an alla aspekter av gravidträningen. Hur kropp och själ hänger ihop. Att det kanske framförallt handlar om att träna styrka för att må bra inuti. Just den approachen är sympatisk eftersom den är så inkluderande.

Ingen del av graviditeten lämnas utanför och det är fint när Courtney också delar sina tankar om träning inför att föda:

”När jag själv var gravid så fastnade jag för ”hypnobirthing” när jag börade fundera över själva födandet. Metoden går ut på att använda positiva tankar och djup avslappning för att förbereda kroppen och knoppen inför födsel. Metoden knöt an till hur jag som elitidrottare hade förberett mig inför stora mästerskap – med hjälp av visualisering, positivt tänkande, rätt förberedelse och att lita på att kroppen vet vad den ska göra. Det fungerade verkligen för mig.”

Själv tycker jag att boken Gravidstyrka är både fint komponerad och välskriven. Alla har inte råd med sin egen PT. Och just nu är det många som drar sig för att gå till gymmet. Därför jag kan verkligen rekommendera boken dig som vill bli inspirerad till mer Gravidstyrka – som vill ha konkreta förslag på olika styrkeövningar att göra hemma, både under och efter graviditeten.

Hanna och Barnsängskriget

Bokrecension: Hanna och barnsängskriget

Hanna och Barnsängskriget
Hanna och barnsängskriget av Pia Höjeberg

Av Märta Cullhed Engblom

Storytelling äger en magisk kraft. Att berätta en historia helt enkelt. Just det har Pia Höjeberg gjort i sin första skönlitterära roman – Hanna och Barnsängskriget. Det som är storartat med denna roman är att endast en barnmorska med erfarenhet har kunnat gestalta en av Sveriges barnmorskepionjärer – Johanna Bovall Hedén – på detta vis. Och kanske kan bara en barnmorska med erfarenhet se just det.

För det är ett riktigt drama som Pia målar upp. En bladvändare – och den är mästerligt berättad. Språket är rikt och gestaltningen påminner om Moa Martinsons trilogi: ”Mor gifter sig”, ”Kyrkbröllop” och ”Kvinnor och äppelträd”.

Året är 1857 när Hanna påbörjar sin utbildning till barnmorska på Allmänna Barnbördshuset i Stockholm (där Rosenbad ligger idag!) och blir invigd i barnafödandets mysterium. Den första föderska hon får ta hand om är fattig och håret kryllar av löss medan kyngarna (värkarna) river i hennes kropp.

Förundrat ser hon på när Eva rör sig i cirklar i rummet, hur hon hukar sig, stampar brett, hämtar kraft den korta stunden mellan kyngarna och ber Hanna hålla om henne när de biter i som värst. Så hon kämpar! Så kroppen går loss på henne! Mödosamt, ackompanjerat av suckar, stönande, kvidande, trampar hon runt som ett djur som söker ett bo där hon skyddad och ifred kan föda sitt barn. Hanna följer henne, famnar om som i en födelsedans: ”Det är alltså såhär det går till att föda barn”.

När barnet väl är framfött har Hanna svårt att hålla tillbaka tårarna och efteråt konstaterar hon att det där hade Eva kunnat göra utan henne. Hanna skolas emellertid snabbt in i den kultur som råder och lovar sig själv att i fortsättningen få barnaföderskorna att ligga på rygg och göra som hon säger. Just dynamiken mellan kvinnorna som föder och en barnmorska i vardande är så på pricken skildrad. Hur kvinnorna i föderummet förhåller sig till varann och maktspelet dem emellan, det har Pia Höjeberg verkligen fångat. Jag vet inte om någon annan författare har gjort just det.

Också spelet mellan barnmorskorna skildrar Pia. Från det starka och alldeles nödvändiga systerskap som uppstår under skoltiden och senare utvecklas till en mogen kollegialitet barnmorskor emellan – men också den rivalitet som inte så sällan uppstår. Hårt ansatta barnmorskor som bråkar med varann är ett fenomen som lever än idag.

En röd tråd som löper genom berättandet är annars fattigdom och hårt arbete. Det är ett ensamt arbete Hanna får utföra när hon sedermera tar anställning i Huså, Jämtland. Men till skillnad från hjälpgummorna kan Hanna som nu är utbildad barnmorska med hjälp av sina händer rädda liv.

Livmodern som tröttats ut av täta barnafödslar orkar inte knyta om blodkärlen. Den fortsätter att släppa ut sitt blod. Kvinnans panna är kladdig av kallsvett och hennes läppar börjar anta en blåaktig färg. Genom den slappa bukväggen ser Hanna pulsen i den stora kroppspulsådern som för varje pulsslag pumpar ådern ut mer blod. ”Ska jag stå här maktlös och se kvinnan tappas ut som ett slaktdjur?” Hon stirrar på den bultande ådern som i samma ögonblick ropar till hennes fingrar: Ge akt! Hon får en impuls, knyter näven och trycker ner den hårt över ådern. Blodflödet upphör.

De många skönlitterära skildringarna av födande gör boken alldeles egen och unik. Det är så trovärdigt att jag genast ramlar in i berättandet och undrar hur det ska gå just denna gång. Överlever föderskan? Dör hon? Vad ska Hanna göra nu? Jag kan inte lägga ifrån mig boken.

Hanna är ständigt på jour och eftersom hon arbetar så nära och intimt med de födande kvinnorna i Jämtland så utvecklar hon över tid en intuitiv förmåga. Hon börjar få ”varsel” när något är på gång och det kommer som en ilning längs ryggraden. När hon senare tar anställning på en institution i Göteborg, ja då försvinner ilningarna längs ryggraden och hon får inga ”varsel” längre. Den detaljen i boken får mig att känna ett rys.

Vissa stycken i boken får mig dock att känna en smärtsam sorg. Barnmorskorna som slits ut efter år av hårt fysiskt arbete – många av dem hamnar på fattighuset. Dagens barnmorskor slits ut av precis samma anledning som dåtidens, och eftersom knappt någon orkar arbeta heltid riskerar även dagens barnmorskor att bli fattigpensionärer.

När Hanna har blivit erfaren och luttrad får hon undervisa de yngre studenterna på barnbördsanstalten i Göteborg. Detta är vad åren i födandets tjänst har lärt henne:

Att kveden är stor och stark och glödande röd: att värken är en orkan som kan svepa med sig allt; att liv och död skiljs åt av tunna hinnor; att proppen går ur och fostervatten forsar från kvedens tunna – livets flöde: från död till liv, från liv till död och till liv igen, att förlossningen är den enda stunden Livet och Döden tar varandra i hand. Att förgänglighet är Guds outgrundliga vilja. Att barnmorskan har livets sköra tråd i sin hand trots sin ringa ställning. Men att föraktet för henne är Guds vilja är hon inte säker på, inte heller att föda barn inte har med Skapelsen att göra som prästerna säger.

Pia Höjeberg har lyckats skildra både det råa och hårda – naturens villkor – men även det utsökta och sublima. Det är så nyansrikt berättat att jag blir alldeles salig. Med den här romanen har Pia Höjeberg öppnat upp ett tidigare låst rum och skrivit in både sig själv och Johanna Bovall Hedén i historien.

Hitta det bästa priset på omnible.se

Starta och driva eget av Elin Häggberg

Starta och driva eget, smart digitalt och hållbart – bokrecension

Bok av bloggaren och entreprenören Elin Häggberg

Du hittar det bästa priset på omnible.se

Är du en av dem som funderar på att starta eget? Har du en eller flera ideér som du vill försöka förverkliga? Då kan jag verkligen rekommendera Elin Häggbergs bok STARTA OCH DRIVA EGET, smart digitalt och hållbart. Inte för att det är ett måste på en företagsresa att börja med att läsa en bok. Det går utmärkt att bara registrera sitt företag på verksamt.se och lära sig allt under resans gång. Men någon gång under färden kommer du behöva zooma ut och se på din verksamhet med någon annans ögon, ja någon gång under resan kommer du vilja plocka upp en bok. Jag lovar.

När jag själv började plocka upp böcker så märkte jag att den här genren var allt annat än het. Det var rätt trista böcker som fanns att läsa om företagande tyckte jag. De hade bra innehåll på många sätt, men layoutmässigt och själva tonen, åh det var sövande läsning. Istället började jag läsa Elins blogg Teknifik – och där fastnade jag. För där fanns en person som jag kunde identifiera mig med, någon som var likable och som skrev lättsamt fast ändå väldigt initierat om teknik och företagande. Elin tar också upp just det i sin bok: hur man skapar ett personligt varumärke.

Det kanske känns konstigt att tänka i termer av att göra sig själv till ett varumärke, som att man ska paketera sig till en produkt eller bara tänka business hela tiden. Så är det inte! Ett personligt varumärke handlar om hur du etablerar dig som professionell person i din bransch. Ditt rykte, din person, dina kontakter, ditt nätverk – allt hänger samman med dig och ditt företag.

Linas matkasse är ett bra exempel på någon som har lyckats skapa ett starkt personligt varumärke. Och Elin Häggberg. Just den här boken hade troligtvis gått mig helt förbi om jag inte hade fastnat för Elin och hennes blogg Teknifik först. Se där, ett bra exempel på hur det kan fungera! För själva titeln är ju inte den mest säljande delen av boken just i det här fallet, utan det är författaren själv.

Vilken tur då att innehållet motsvarade mina förväntningar. På ett pedagogiskt sätt går Elin igenom det där som kan kännas krångligt och trist med företagande och som gör att många tappar lusten innan de ens har börjat: affärsplan, skatter och regler kring företagande. Men det är faktiskt inte så farligt som man lätt kan tro. Däremot är det ju något helt annat att vara företagare än att vara anställd. Man är sin egen chef. Det svåraste med att vara sin egen chef (enligt mig) är inte att idéerna eller inspirationen tryter utan det är att planera den egna tiden – time management. Samt att verkligen få en förståelse för att jag som företagare är mitt företags viktigaste resurs. Alltså på riktigt. Så det kanske faktiskt är smartare att gå på det där träningspasset än att försöka klämma iväg ett blogginlägg klockan 22 på kvällen då när familjen redan har somnat.

Något annat som Elin Häggberg återkommer till i boken är vår digitala värld som ju innebär helt nya möjligheter för företagare att vara kreativa på och nå ut. Sociala medier, bloggar och influencers som är proffs på just dessa. Men hur ska man göra för att nå ut? Räcker det att skicka iväg ett halvbra inlägg på instagram då och då? Faktum är att en stor framgångsfaktor är att leverera bra innehåll konsekvent och över tid: att inte ge upp helt enkelt.

Eftersom jag själv har kommit en bit på vägen i min företagsresa så har jag på egen hand hunnit lära mig mycket av det som Elin Häggberg tar upp i sin bok. För företagsresan fungerar just så – den handlar om att börja lära sig att lösa olika problem och hitta nya infallsvinklar på saker. Ändå var det inspirerande läsning, även för mig. Om du är en av dem som ligger precis i startfältet för din egen företagsresa så är det en god investering att lära dig mer om hur den kan bli både smart, digital och hållbar.

Gravidbok: Föd på dina villkor

Doulornas guide till din graviditet och förlossning

Hitta bästa priset på omnible.se

Maria Bengtsson Lenn och Victoria Häggblom har skrivit systerböckerna Föd på dina villkor och Gravid med kropp och själ. De är båda doulor och böckerna beskrivs som holistiska guider till graviditet och förlossning. Maria och Victoria vill stärka gravida kvinnor i att där finns ett val, och att det faktiskt går att påverka både upplevelsen, det medicinska utfallet men framförallt känslorna inför, just det – den egna kroppen – under graviditet och förlossning.

Gravidbok: Föd på dina villkor

Författarna lyckas med precis det och jag älskar dem för det. För i Sverige har vi mutat in oss i ett hörn där det knappt finns något val alls för födande kvinnor – ”valet” står oftast mellan en epidural eller lustgas på en institutionaliserad sjukhusförlossning. När hemfödslar är en företeelse på marginalen som de flesta inom det etablerade har en stark beröringsskräck inför och när de alternativa förlossningsenheterna som ändå fanns har lagts ner så är det svårt att känna sig hoppfull. Få författare till gravidböcker vågar ta ut svängen och ställa sig helt på den gravida kvinnans sida – de flesta anpassar sig konformt efter hur organisationen för födande ser ut i Sverige just idag. Att vara visionär på riktigt när det gäller födandet är av någon anledning inte riktigt okej. Men Maria och Victoria vågar. För de är ju doulor.

Det som är helt fantastiskt med doulor är den kvinnocentrerade approachen, det som också kan kallas för midwifery – med kvinnan – eftersom den är själva förutsättningen för yrket. Utan den approachen fanns det inga doulor alls. Och forskningen talar tydligt för att just den kvinnocentrerade approachen ger svårslagna resultat – med en doula på förlossningen så minskar risken för ett onödigt kejsarsnitt signifikant.

Gravid med kropp & själ

Nåväl, tillbaka till böckerna. Det märks att författarna har impulser från ett annat land, ja det känns nästan som om böckerna kommer inslagna i ett regnbågsfärgat omslagspapper med en bris från det soliga Californien. Och jag måste erkänna att min hippiedetektor lyser rött här och där. När Maria och Victoria uppmanar oss läsare att kalla det kvinnliga könsorganet för yoni och hjälper oss att hitta den inre jaguaren i en jaguarmeditation så balanserar författarna på en mycket tunn lina där risken är överhängande att vi alla ska falla ner i kitsch och hippieträsket. Jag tror att inramningen – som är lite väl glättig ibland – gör att böckerna framförallt kommer bli lästa av de redan frälsta och att de kanske inte når så långt utanför den egna filterbubblan. Men jag lyckas med författarnas hjälp komma över hippiekitschen och in till det som faktiskt är bokens kärna.

För det författarna egentligen vill är att fler kvinnor ska få tillgång till sina kroppar och därför blir jag lycklig när jag läser dessa rader:

Trots att kvinnors rätt till jämlikhet och utrymme i samhället har förändrats oerhört mycket om en tittar tillbaka i tiden finns det fortfarande inte mycket utrymme för oss att uttrycka starka känslor av styrka, smärta och extas.

Låt inte någon ”förlösa dig”! Välj istället att föda ditt barn aktivt genom att röra på dig och hålla dig upprätt. Det kan vara i hukande position, på knäna, på alla fyra eller stående – och föd ditt barn av egen kraft.

För i vårt samhälle är vi väldigt bra på att förneka både oss själva men även andra kvinnor den universella kraft som finns i barnafödandet. Kan vi egentligen föda barn? verkar vara en fråga som vi kollektivt går och ruvar på.

Författarna till Gravid med kropp och själ och Föd på dina villkor är i den kontexten befriande kaxiga och böckernas budskap når mig. De berikar vår gravidboksflora med mullig jord och jag hoppas att det ska våga växa något mera där.