BB Sollefteå har redan fått sin dom. Det ska läggas ner. Bygden ska få se sitt omtyckta BB gå i graven och få känna den där kalla övergivenhetskänslan när något högst levande tas ur bruk. Som att ta bort köket ur ett hus. Bara sovrummen finns kvar. Köket har flyttat 10 mil bort. En förlossningsklinik som fyllde sin viktiga funktion. Här kunde man föda sina barn! Så genialt. Och slippa åka de 10-12 milen till nästa ställe. Barnmorskornas desperata men symtomatiska svar var att ordna en kurs i bilförlossning; ja hur man ska inreda bilen med varma filtar, rena saxar och hela tänket runt en förlossning i bilen. Som ett stort tappa-andan- slag i magen.
BB Sollefteå ockuperades, reaktionerna var tydliga – bygden ville behålla sitt BB!
Då , precis då, kliver Hanne Kjöller fram i en tevestudio och börjar prata. Saken är redan avgjord, BB Sollefteå ska gå i graven – men Hanne Kjöller tänker bara mixa minnet av kliniken i en mixer först, innan den sänks ner i jorden.
Jag tvingade mig själv att lyssna på de olidliga klippet men blev tvungen att stänga av innan det var klart. Hanne Kjöller menar att det är logiskt att BB Sollefteå läggs ner. För här kan man ju ”bara” ta hand om de normala förlossningarna och de komplicerade måste ju ändå åka 10-12 mil redan nu. Och om man bara föder barn två gånger i livet, vad är väl det att åka 10 mil? Det får ju mammor i Stockholm också göra när de blir hänvisade till Gävle (Så vad gnäller ni om Sollefteåbor- till och med Stockholmsmammor får åka långt!)! Det viktigaste är ju att kvinnorna får en säker förlossning på annat håll. Hanne Kjöller menar alltså att förlossningen ska bytas ut från en osäker sådan till en säker sådan 10-12 mil bort.
För det första. Med den logiken så kan vi ju stänga ner samtliga små förlossningskliniker i ett slag. Vi tar bort Gotlands förlossning. Åland tillhör kanske Finland? Men annars hade vi kunnat skrota den med. Vi kan också stänga ner samtliga vårdcentraler och närakuter eftersom det kan hända att det kommer in riktigt akuta och komplicerade fall som ändå behöver hänvisas vidare. Få specialistvård någon annanstans. Sen när blev det kontroversiellt och orättvist att vissa gravida kan behöva specialistvård och andra inte? Vård på rätt vårdnivå kallas det.
Och var är evidensen i allt det här tyckandet? De stora centraliserade förlossningsklinikerna i Stockholm sticker iväg i statistiken – åt fel håll. Här är till exempel risken att få en stor förlossningsskada som högst, för förstföderskor är den 7%, alltså nästan en av 10 förstföderskor får den största bristningen. Snittsiffrorna är också jämförelsevis höga. Det finns ingen forskning som visar att centraliserad förlossningsvård är bättre förlossningsvård. Tvärtom kan mindre kliniker sticka ut i statistiken – åt rätt håll.
Barnmorskor i Stockholm har larmat om undermåliga arbetsvillkor i åratal, skrikit sig hesa, blivit utbrända, gått under, sagt upp sig, bytt jobb, flytt kaoset. Eller kämpar vidare mot alla odds. Många hade nog älskat att arbeta på en lite mindre klinik, precis som en del föredrar att arbeta i en lanthandel snarare än på ICA Maxi. Att behålla sin kompetens som barnmorska kan man göra på en massa olika sätt. Man måste inte slita ut sig på en stor centraliserad förlossningsklinik för att behålla kompetensen. Det är en modern myt.
Fundera på vad du sänder ut för budskap Hanne Kjöller, innan du slaktar en klinik som redan har blivit slaktad. Vilket samhälle vill vi ha? Ska alla trängas på överfulla akuter och förlossningar i storstäderna? Är det bäst och säkrast för oss alla? Och hur kommer det sig att kvinnorna som ska föda och barnmorskorna som vill behålla sin lite mindre klinik, alltid, ALLTID – har fel.