En snäcka

Ömsom flyt. Ömsom kaos.

Ett snäckhus

Den här renoveringshysterin som vi lever i måste ändå vara ett modernt påfund. Hur kan vi tycka att det är en lyx att unna oss nya renoveringar stup i kvarten? Jag är renoveringstrött. Ja så in i själen trött på förflyttningar, omrokader och den där väntan som aldrig tar slut. Väntan på att det ska bli klart. Det blir ju aldrig klart.

Vi flyttade till vårt nya bättre begagnade hus för snart två år sen, och vår renovering har framförallt handlat om funktion. Vi behöver fler rum och vi har behövt fixa till sånt som är gammalt! Men allt det som funkar behöver vi ju inte byta ut bara för att det finns en massa nytt att köpa. Nu är renoveringen i princip klar och jag längtar efter att få komma i ordning. För att göra fint och inreda är ju roligt, det är själva renoveringen som är otroligt plågsam tycker jag. En vardag som redan kräver en hel del behöver liksom inte en ständigt pågående renovering ovanpå allt det andra. Något som har varit roligt mitt i stöket är iallafall att barnens farfar har kommit och bott över hos oss i flera vändor för att hjälpa till.

Samtidigt. Hemmet är viktigt. Hur man väljer eller inte kan välja att ha det runt sig, det påverkar oss. Hur vi organiserar våra liv spelar roll. Nu menar jag inte hur man får ett instagramvänligt hem utan mer ett levnadsvänligt hem. En planlösning till exempel. Det spelar roll när man är en stor familj. Jag är jätteglad att vi har en stor källare och många små rum, snarare än en öppen planlösning där allt flyter omkring och det inte går att stänga dörren om sig. Av alla våra boenden så är det här funkisboendet från 70-talet det klart bästa. Om vi bara får komma ur de här renoveringsbojorna ett tag så att vi hinner njuta lite mer. Innan det blir dags att ta tag i nästa projekt.

För just nu känner jag ett uppdämt behov efter att bli färdig med nåt av alla mina projekt. Få till nåt slags avslut. När det ligger trådar ute till höger och vänster så kan man ibland bli lite snurrig. Mitt skrivprojekt går iallafall framåt, och imorgon ska jag träffa min syster igen för att se hur vi kan jobba vidare med just det. Att hålla på med text och skapa struktur i en stor samling meningar och ord kan också vara som att renovera, fast på ett mer metafysiskt plan. Det sväller över åt alla håll och kanter. När det känns som att man har det. När det känns som att man tappar det. Ömsom flyt. Ömsom kaos.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*