När vården skapar problem som egentligen inte finns

Gästinlägg av Emmy Andromeda Rosander

Jag hade en fantastisk hemförlossning som stärkte mig, det som hände sen knäckte mig.

Min mjölk rann till först dag fem, vilket är lite sent men fortfarande helt normalt. Den här dagen var vi också på efterkontroll vilket visade att vår lilla flicka hade gått ner 12% samt hade hon lite för höga gulvärden, saltvärden och infektionsvärden. Men väldigt pigg bebis! Allt det här är kopplat till för lite mjölk. Så fort hon fick i sig mer så skulle allt förbättras.

Senare på eftermiddagen får vi ett samtal att vi ska komma in till sjukhuset för att prata med en läkare. Vi åker till neo och helt plötsligt får vi reda på att vi ska läggas in ett tag. Det blir en fullständig chock. Allt är otroligt illa skött, alla säger olika saker till oss. Allt ifrån att vi får åka hem på kvällen, till att vi ska stanna en vecka. Jag bryter ihop totalt och gråter floder. Det pratas om att kanske sondmata henne. De vill amningsväga och kontrollera oss.

Vi har ingen personkemi med personalen, ingen förstår oss eller ser oss. Vi känner oss som fångar. När första amningsvikten tas möts jag av en kommentar från sköterskan ”det var ju bara 10g”. Min kropp är totalt blockerad, låst, panik och ångest. Jag hatar dessutom sjukhusmiljön. Min mjölk försvinner…

Jag ber om att vi måste få åka hem, jag måste ha lugn och ro och känna mig trygg för att mjölken ska komma tillbaka. Vi säger att vi gärna kommer tillbaka för att ta proverna tidig morgon. Läkaren säger nej… Hon säger att det är för många faktorer som spelar in. Men allt är ju kopplat till mjölken! Hon säger att hon förstår mig, men det gjorde hon inte alls.

Tillslut fick vi ”permission” några timmar, vi åkte hem, så skönt! Senare på kvällen bad jag min sambo ringa tillbaka och säga att vi inte kommer in förrän proverna ska tas igen. Han fick prata med en underbar sköterska som förstod oss precis. Min sambo frågade vilka åtgärder som skulle göras på sjukhuset och det fanns inget de skulle göra som vi inte kunde göra hemma. Vi fick hela natten hemma tillsammans. Jag fortsatte att amma, pumpa och vi erbjöd ersättning från kopp som komplement. Det gick bra och hon åt med god aptit.

Dagen efter möttes vi av ett nytt team. Alla var väldigt snälla och förstod knappt vad vi gjorde där. Vår flicka hade ökat 60 gram i vikt och värdena hade sjunkit, vi blev utskrivna! Min mjölk var tillbaka!

Något vi reflekterat över är att vi dag tre på återbesök inte fick någon som helst heads up på att kanske börja pumpa eller erbjuda ersättning efter amningen. De såg då vart värdena var påväg och att min mjölk inte runnit till än, men allt var lugnt! Två dagar senare är läget något sämre men inte katastrofalt, men sjukvården reagerar i hysteri.

Vården måste individualiseras, du kan inte sätta alla i en ram och bara se siffror.

Jag diskuterade detta beslut med min barnmorska som var på min sida. Läkaren fick mig att tro att mitt barn kunde dö under natten och det skulle hon såklart inte göra. Vi behövde tid hemma tillsammans. Nu mår hon toppen! Jag pratade också med en annan mamma som varit med om en liknande händelse. Man är så skör i detta läge vilket förstör ens självförtroende totalt. Det skapar trauman. Jag fick aldrig chansen att ens försöka mata mitt barn.

Om bröstmjölk och eftervärkar

Om första tiden efter förlossningen

Om första tiden efter förlossningen
Om första tiden efter förlossningen

Graviditet är ingen sjukdom sägs det ofta. Det är ju bra, men kan bli fel ibland. Att graviditet oftast inte är en sjukdom utan något mycket friskt betyder inte att det kan vara ett väldigt krävande och annorlunda tillstånd. Det är ett tillstånd som kan kräva vissa anpassningar i tillvaron. Även om det är något friskt.

Om graviditeten är erkänd som något friskt av de flesta så verkar förlossningen inte riktigt vara det. Det speglar sig i vårt sätt att se på födandet. Födandet ses av många som en stor risk. Nästan som ett potentiellt hot. Och det går ju att förstå, för förr i tiden var det vanligare att kvinnor strök med, dog helt enkelt, i samband med graviditet och barnafödande. Men i Sverige idag är risken för att en kvinna ska behöva dö i samband med sin graviditet eller förlossning väldigt liten. Ändå har vi inte riktigt kunnat släppa den här kollektiva ångesten som framförallt hänger ihop med själva förlossningen. Jag tror att det skulle vara en hjälp för många – och för gravida och nyblivna mammor i synnerhet – om vi började se graviditet, födande och tiden efter lite mer som en helhet. För allt hänger ju ihop.

Tiden efter förlossningen är i själva verket den fjärde fasen av förlossningen

Förlossningen delas in i olika delar. För mig blev det en ögonöppnare när jag förstod att dela in förlossningen i fyra faser som alla är precis lika viktiga.

  1. Latensfasen är förlossningens första fas.
  2. Den andra fasen innefattar både det det aktiva öppningsskedet och utdrivningsskede/ krystfasen. Andra fasen av förlossningen slutar med att barnet föds fram.
  3. Den tredje fasen är tiden från barnets födsel tills moderkakan föds fram och livmodern drar ihop sig. Efterbördsskedet helt enkelt.
  4. Den fjärde fasen av förlossningen är perioden som följer efter födslen av barnet: ungefär sex veckor framåt.

Glöm alltså den fjärde trimestern som vissa kallar perioden efter barnets födsel. Veckorna efter själva förlossningen är inte en del av graviditeten utan en del av förlossningen. Det är den tid det tar för såret i livmodern (där moderkakan har suttit) och eventuella förlossningsbristningar att läka. Det är också den tid det tar att anpassa sig känslomässigt till det nya föräldraskapet. En hel del klarnar när man betraktar perioden efter barnets som den fjärde fasen av förlossningen. För hur är det att bli lämnad ensam och utan stöd under den tiden i livet egentligen?

Att bli lämnad ensam under förlossningen

Alla delar av förlossningen är lika viktiga och bildar tillsammans en unik helhet. Det går inte att plocka ut dess beståndsdelar och analysera dem enskilt utan man behöver alltid förhålla sig till dem som en helhet. Men det är ganska vanligt att stödet till kvinnor under en förlossning koncentreras kring precis den bit då barnet ska födas fram. En del födande upplever att personalen kommer in och ”tar över” just den biten av förlossningen. Ibland är det där övertaget önskvärt, ibland inte. När barnet och moderkakan väl är ute och allt ser bra ut, ja då är det vanligt att personalen måste skynda vidare till nästa födande. Det är ju inte så konstigt utan tvärtom rätt logiskt att det professionella stödet ser olika ut beroende på vilken fas av förlossningen du som föder befinner dig i.

Men de sex första veckorna efter förlossningen är en skör period i en nybliven familjs liv. Behovet av stöd kan vara större under den här perioden i livet än under krystfasen.

Vad händer i kroppen efter barnets födsel? Om prolaktin och oxytocin – bröstmjölk och eftervärkar

Om bröstmjölk och eftervärkar
Hud mot hud och närhet
Foto: Lovisa Engblom

När barnet har bytt universum, kommit upp på bröstet och börjat andas vanlig luft så påbörjas en ny process i kroppen. Omställningen börjar när moderkakan släpper – för då sjunker nivåerna av östrogen och progesteron drastiskt. Mjölkbildningshormonet prolaktin ser till att bröstmjölken börjar produceras. Och hormonet oxytocin driver ut mjölken ur bröstet när barnet börjar suga. Oxytocin är ju som bekant även det hormon som driver ut barnet ur livmodern, och ibland droppar det råmjölk från brösten när barnet krystas ut.

Hormonet oxytocin är inte bara ett förlossnings och utdrivningshormon utan det är i allra högsta grad ett relationshormon! Det fungerar som ett livsviktigt relationsklister. Ett som svetsar den lilla familjen samman både under och efter födseln av barnet. Hud mot hud-kontakt och beröring frisätter oxytocin och en lång separation av förälder och barn i det här läget kan därför vara helt förödande för relationen.

Så fort barnet har kommit upp på bröstet så påbörjas amningsprocessen, men i just det här inlägget tänker jag inte gå in så mycket på just den. Du som vill ha kött på benen inför amningsstarten kan läsa mer här: Guide till amning första veckan efter förlossningen

Oxytocin hjälper även livmodern att dra ihop sig efter förlossningen. När den nyfödda börjar suga så kommer ofta eftervärkarna, och de känns. Livmodern som har fått jobba hårt under födseln kan plötsligt kännas som en ömmande degboll. Efter ett tag som en hård klump. Viktigt att veta om är att den här perioden kan innebära att få uppleva olika grad av smärta. Smärta som inte ska viftas bort som pjosk! Eftervärkar till exempel, de blir oftast värre för varje barn. Värmekuddar, TENS, akupunktur eller smärtlindrande tabletter kan hjälpa till att lindra smärtan i olika grad. Den fysiologiska smärtan går oftast att hantera eller lindra med stöd och hjälp. Men att få uppleva patologisk smärta under den här perioden kan göra det hela till en svår tid. Patologisk smärta under denna fas kan vara:

  • Mjölkstockning
  • Såriga bröstvårtor
  • Infektion inuti livmodern
  • Svår bristning i underlivet efter förlossningen
  • Smärta från ett klipp i underlivet
  • Svår smärta efter ett kejsarsnitt

Feber och stark smärta som inte går över antingen i brösten, i livmodern eller i ett operationssår är kardinalsymtom. Om du upplever dessa symtom så är det viktigt att söka vård och få professionell hjälp. Ibland misstas helt normal mjölkstas för mjölkstockning. Men mjölkstas är ett fysiologiskt tillstånd som kan kännas som en inflammation i brösten. Det som händer är att bröstkörtlarna svullnar samtidigt som vävnadsvätska, lymfa och blodtillförsel ökar ungefär samtidigt som den mogna mjölken rinner till (dag 3-5 efter födseln av barnet). Brösten blir då mycket spända men det är alltså ett helt normalt tillstånd som går över.

De sjunkande östrogennivåerna skapar ett litet ”miniklimakterium” i kroppen. Sköra slemhinnor är därför vanligt under amningsperioden. Och hormonomställningen precis efter födseln av barnet kan också ge humörsvängningar, ”tredagarsgråt” eller babyblues.

När kroppen läker ihop. Om avslag och bristningar i underlivet

Kvinnokroppen har en helt otrolig förmåga att omforma och anpassa sig till nya omständigheter. När moderkakan har släppt så läker sårytan där den suttit ihop. Blödningen som kommer kallas för avslag och så länge det blöder finns en något ökad infektionsrisk. Det kan vara bra att undvika tamponger under den här perioden och vid vaginala samlag är det bra att använda kondom.

Om bristningar i underlivet och avslag
Den fantastiska bäckenbotten!

En lättare förlossningsbristning läker ofta ihop snabbt. Om du har blivit sydd kan det svida när du ska kissa de första dagarna och det kan hjälpa att kissa i duschen. Men en svårare bristning i slidan kan göra den här perioden riktigt jobbig. Ignorera inte de signaler du får från din kropp! Om något känns väldigt fel i underlivet så är nog något faktiskt fel. Precis som smärta vid amning ibland viftas bort för att en tredje person tycker att ”barnets tag ser bra ut” så kan en felläkt bristning i underlivet ibland viftas bort som något normalt. ”Allt ser bra ut” blir då bevingade ord. Om något känns fel i underlivet och om du börjar att anpassa ditt liv efter svåra smärtor i underlivet, om du blir rädd för att gå och bajsa på toaletten och om det skaver konstigt i trosorna när du går en promenad – sök professionell hjälp.

Men med det sagt, det är normalt att det känns lite annorlunda under den allra första tiden efter förlossningen. Bäckenbotten har blivit utsatt för en stor påfrestning och musklerna har tänjts ut i samband med födseln av barnet. Att försöka undvika förstoppning under den här perioden är bra eftersom det innebär en onödig påfrestning för strukturerna i bäckenbotten om du måste krysta när du ska gå på toaletten.

Ofta är den känslomässiga anpassningen till ett nytt liv det allra största

För väldigt många kvinnor går den fysiska återhämtningen ändå relativt lätt och bra, särskilt om förlossningen har varit okomplicerad. Men om komplikationer har tillstött så kan veckorna efteråt bli till en rejäl uppförsbacke. En stor blödning i samband med förlossningen kan exempelvis göra tröttheten hos den nyblivna modern förlamande. Då kan det vara svårt att ens orka ta en promenad runt kvarteret. Hjälp och stöd för att orka ta sig igenom den första perioden i barnets liv behövs då mer än något annat.

Men att få hjälp och stöd innebär inte att den nyblivna modern ska bli sängliggande. Risken för blodproppar är lite förhöjd efter en förlossning och därför är rörelse bra. Att komma upp ur sängen är viktigt. Och den där promenaden runt kvarteret kan vara precis det som behövs för en nybliven, om än mycket trött mamma. Stöd och hjälp kan handla om att slippa diska, laga mat och hämta äldre barn på dagis under den här perioden.

Men även om kroppen läker som den ska så är en förlossning minst lika mycket ett känslomässig process. Att låtsas som om den känslomässiga delen av födandet inte existerar och drar energi är att spela ett högt spel där det ofta är du själv som står som förlorare. Det gäller både under själva födandet men även under de första veckorna efteråt. Att bjuda hem släkt och vänner och ta på sig rollen som perfekt värdinna kort efter en förlossning kan slå tillbaka som en stor känsloprojektil i nyllet. Att satsa på att komma igång och jobba 1-2 veckor efter förlossningen som om inget har hänt, ja att försöka ro iland ett stort jobbprojekt med pytteliten bebis på armen – det GÅR oftast ihop rent fysiskt. Men det är otroligt vanligt att underskatta den känslomässiga processen, hur sårbart och nytt livet är.

Men den kommer ALLTID ikapp. Så mitt tips är – var inte så stursk. Öppna upp för möjligheten att du inte ska orka fixa något annat än att bara vara nybliven mamma med allt vad det innebär. Låt förlossningen få ta sin tid. Tänk på de sex veckorna efter födseln av barnet som den fjärde fasen av förlossningen.

förlossningen spelar roll, känslomässig anpassning
#birthmatters

BB hemma på väg

I Uppsala är BB på väg en etablerad vårdform sedan flera år tillbaka. Här finns massor av erfarenhet och kunskap hos de barnmorskor som arbetar inom verksamheten. Om allt går bra kan den nyblivna familjen åka hem några timmar efter förlossningen och då få stöd och eftervård i hemmet istället för på sjukhuset. Ett BB på väg helt enkelt.

Vårdformen fungerar såhär: barnmorskorna ringer hem till alla som har fött barn och som går hem någon gång inom de första 72 timmarna efter förlossningen. På förmiddagarna ringer barnmorskorna runt och hör sig för, sedan åker de runt och gör hembesök. Vården sker alltså både utifrån stöd och råd på telefon men också genom hembesök då prover kan tas och kontroller på barnet kan göras. Amningsobservationer i hemmiljö blir också möjligt.

Själv har jag fött alla mina barn i Uppsala och det har varit väldigt fint att få hembesök av en barnmorska någon gång under den första veckan. De första dagarna efteråt, då när man nyss har blivit förälder till ett litet barn, är så mycket av allt. Idag läste jag om regeringen och Sveriges kommuner och landstings överenskommelse som handlar om hur pengarna i den riktade satsningen på förlossningsvården ska användas. I överenskommelsen står det tydligt att eftervården ska utvecklas och stärkas så att fler kvinnor ska få stöd och vård även efter förlossningen. Utmärkt! Jag hoppas det kommer innebära fler BB hemma i Sverige.

Ruth, en erfaren BB-hemmabarnmorska!